Efter ytterligare ett möte (denna gång med min husläkare på vc och min psykiatriker) då jag blivit kränkt, förnedrad, ifrågasatt...

Jag har kronisk smärta och får morfin, men ingen har brytt sig om att ta reda på varför 30 mg Dolcontin/dag inte räcker. Ingen vill ta reda på hur stort mitt orala upptag av morfin är, det kan vara så lite som 10%, delvis pga två operationer i magsäcken/buken.

Ingen frågar mig HUR ont jag har på en skala, om jag någonsin varit smärtlindrad. Jag anser att jag aldrig har varit tillräckligt smärtlindrad och försöker hitta en lösning eftersom jag inte orkar leva med smärtan.

Men då blir jag kallad för missbrukare, att jag är beroende av morfinet. Jag vill helst inte ta morfin eftersom jag får dysfori som biverkning och detta försämrar min depression. Men morfin el oxykodon är enda alternativet. Jag föreslog metadon, men ingen lyssnar på mig! Jag är osynlig...

Läkarna säger att inga antidepressiva hjälper för att jag har bestämt mig för att de inte SKA hjälpa + att jag sitter och letar efter biverkningar som inte ens existerar.
Men min primära diagnos är AS och sedan ADD (tidigare sade de ADHD men har nu ändrat sig till ADD), så varför skulle de antidepressiva fungera till 100% då?

Jag får så många biverkningar och så liten positiv effekt att jag inte VILL medicinera med antidepressiva, men varje gång jag har testat en ny sort har jag HOPPATS och velat att medicinen SKA hjälpa. Jag fungerar ju inte utan medicin! Jag VILL må bättre, bli frisk...

Sedan hävdar de att jag har nekat till behandling, vilket jag har gjort 1 gång! Det handlade om mindfulness, vilket jag anser är bullshit och inte hjälper mig ett dugg. Dock jag gick in med öppna ögon och sinne och gav det en chans, vilket jag gör med allting! Men det hjälper inte mig. Jag bönar och ber om en riktig, utbildad psykolog och KBT-terapi, men får ingenting.

Medicinering med Concerta har ännu inte börjat och jag får ingen medicin mot min enorma panikångest och djupa humörsvängningar. Jag har talat om för psykiatrikern att jag inte orkar längre, att jag snart kommer att gå för långt med mitt självskadebeteende under panikångestattackerna. Jag har snart ingen impulskontroll alls och då går det för långt.

Men jag är så rädd för att misslyckas. Jag vill dö snabbt och smärtfritt, men vet inte hur jag ska lyckas med det. Bor i en liten håla där man ständigt är övervakad och har inte ens tillräckligt med tabletter. När jag begår självmord så vill jag inte vakna upp igen, det kommer inte att vara ett rop på hjälp. Men om jag misslyckas igen? Jag har ropat på hjälp i snart 15 års tid men ingen lyssnar... Jag orkar inte leva med smärtan längre, varken den fysiska el psykiska.

Det är känt att Mindfulness kan skapa ångest hos vissa individer snarare än att hjälpa så det var nog rätt av dig att hoppa av om det inte kändes bra. Man har rätt att välja vilken behandling man vill ta emot. Det är inte samma som att neka medicinsk behandling. Det låter som att du kommit snett i det där systemet. Antar att det är svårt att hitta en annan vårdgivare om du bor i en håla? Har du läst dina journaler. Kan vara bra att göra ibland för att se hur mycket det du har sagt som har gått fram till dem. Bygger förstås på att du känner dig tillräckligt psykiskt stark för att göra det.

Har du enorma humörsvängningar och panikångest så ska du ta det VÄLDIGT försiktigt med Concerta, säger det av egen erfarenhet då jag har samma diagnoser och mående som dig. Concerta ska heller absolut inte tas under en depression och i synnerhet inte om man är så låg så man har självskadebeteende.
Concerta är lömsk som en orm, man kan må underbart några timmar för att sedan snabbt kastas tillbaka till ett rent helvete med förvärrad ångest, depression samt en hel hop med obehagliga fysiska biverkningar dessutom.
Concerta är svårdoserad och det svänger, men lyckas du och din ADHD-sköterska få till med rätt dosering på den medicinen så kan den vara bra, men ha i åtanke om Concertas eventuella biverkningar.
Jag är satt på Concerta, men tvingades sluta då jag nu är deprimerad och har ångest och Concertan förvärrade mitt tillstånd tusenfalt.
Om inte Concerta är lämplig så finns bättre alternativ som tex Metamina som har färre biverkningar, men det sätts i regel bara in om man misslyckats med Concerta. Var försiktig och ta hand om dig!

Skippa metadon, du kommer få väldigt svårt att sluta med det. Förmodligen borde du testa 'alla möjliga smärtstillande' och försöka hitta kombinationer som fungerar bättre. Du kunde kanske skippa morfin om du istället åt kodein och någon antihistamin (plus kanske tex ibumetin eller nåt, jag är som tur är/tyvärr inte så insatt), eller om det finns plåster a la nikotinplåster med lämplig variant smärtstillande kanske.
Problemet med morfin och dylikt är att de funkar jättebra tills man har tolerans varpå man behöver mer och blir allt pundigare och allt mindre smärtstillad. Och de gör saker med ens psyke som kan vara svåra att sättta fingret på, man är inte sig själv.

@Cristobal, har du någon som helst känner dig väl och kan följa med dig till läkaren?

Många (framför allt kvinnor) får inte gehör hos läkare, om man då kan få någon som kan förklara problemet så brukar man kunna få läkare att faktiskt lyssna, annars faller de lätt in i mönstret att de kategoriserar in patienten i ett fack (du kanske har hamnat i facket "gnällkärring som egentligen inte har problem") och stänger av lyssnandet (enda anledningen att de tar emot dig är för att de måste).

Lycka till.

Vad fruktansvärt!
Sådär ska någon inte behöva ha det..

Prova med att lägga in dig kanske? Då får man oftast nya kontakter inom vården som faktiskt kan komma att hjälpa en både då och framöver.
En mindre akut åtgärd är att byta läkare & psykolog. För de som du har nu tar dig uppenbarligt inte alls på allvar och kommer därmed troligtvis aldrig att hjälpa dig.

Gå ut i tidningen om hur de behandlar folk.. Gör någonting!
Inte ska du behöva dö.

Du har rätt till vård som alla andra, kräv den!

Stort lycka till!
Kram /Elisabet

Radix: jag har haft kronisk smärta sedan 1988, jag har testat all smärtlindring som finns tillgänglig på lagligt sätt.
Jag är allergisk mot NSAID-mediciner och paracetamol ger ingen effekt.
Jag får extrem huvudvärk och illamående av kodein och det fungerar inte tillräckligt bra.
Tramadol ger ingen effekt alls, inte ens på maxdos.
Dexofen fungerar väldigt bra, men försvann från marknaden eftersom korkade personer blandade med alkohol och dog.
Morfin och oxykodon fungerar tillräckligt bra, oxy ger bättre smärtlindring men ger mig ökad smärta i buken + ev gallkramper (har tagit bort gallblåsan), då blir jag tvingad att gå över till morfin igen som har sämre effekt men bara 2 biverkningar.
Morfinplåster får jag ganska bra effekt av, men tyvärr allergiska hudreaktioner (har kronisk nässelfeber) och plåstret vill inte sitta kvar, det ramlar av huden för tidigt, trots att jag inte rör vid det medvetet. Mysko...
Spasmofen och Ketogan har jag fått som stolpiller och Spasmofen är den smärtlindring som har fungerat allra bäst, kanske för att jag slipper ta det genom munnen och upptaget minskar då. Men läkaren skriver inte ut stolpiller i den mängd jag behöver varje dag.
Ketogan fick jag någon slags allergisk reaktion av som stolpiller, tror jag har fått injektioner på intensiven efter operationer och då har Ketogan haft väldigt liten smärtstillande effekt.

Har jag glömt något? Finns det någon annan smärtstillande medicin för kronisk smärta än metadon som börjar bli accepterad behandling vid just kroniskt smärtsyndrom?

Jag har en del nervsmärtor också och har testat både Cymbalta, Lyrica och Tryptizol. Ingen effekt alls, massiv ångest eller i stort sett alla biverkningar som finns som tar bort den lilla positiva effekten. Antidepressiva har ingen smärtlindrande funktion på mig, har försökt säkert 10 ggr genom åren med Cymbalta i alla möjliga doser. Den medicinen är det värsta som finns! Jag dör hellre än tar Cymbalta igen.

Cristobal skrev:Radix: jag har haft kronisk smärta sedan 1988, jag har testat all smärtlindring som finns tillgänglig på lagligt sätt.
Jag är allergisk mot NSAID-mediciner och paracetamol ger ingen effekt.
Jag får extrem huvudvärk och illamående av kodein och det fungerar inte tillräckligt bra.
Tramadol ger ingen effekt alls, inte ens på maxdos.
Dexofen fungerar väldigt bra, men försvann från marknaden eftersom korkade personer blandade med alkohol och dog.
Morfin och oxykodon fungerar tillräckligt bra, oxy ger bättre smärtlindring men ger mig ökad smärta i buken + ev gallkramper (har tagit bort gallblåsan), då blir jag tvingad att gå över till morfin igen som har sämre effekt men bara 2 biverkningar.
Morfinplåster får jag ganska bra effekt av, men tyvärr allergiska hudreaktioner (har kronisk nässelfeber) och plåstret vill inte sitta kvar, det ramlar av huden för tidigt, trots att jag inte rör vid det medvetet. Mysko...
Spasmofen och Ketogan har jag fått som stolpiller och Spasmofen är den smärtlindring som har fungerat allra bäst, kanske för att jag slipper ta det genom munnen och upptaget minskar då. Men läkaren skriver inte ut stolpiller i den mängd jag behöver varje dag.
Ketogan fick jag någon slags allergisk reaktion av som stolpiller, tror jag har fått injektioner på intensiven efter operationer och då har Ketogan haft väldigt liten smärtstillande effekt.

Har jag glömt något? Finns det någon annan smärtstillande medicin för kronisk smärta än metadon som börjar bli accepterad behandling vid just kroniskt smärtsyndrom?

Jag har en del nervsmärtor också och har testat både Cymbalta, Lyrica och Tryptizol. Ingen effekt alls, massiv ångest eller i stort sett alla biverkningar som finns som tar bort den lilla positiva effekten. Antidepressiva har ingen smärtlindrande funktion på mig, har försökt säkert 10 ggr genom åren med Cymbalta i alla möjliga doser. Den medicinen är det värsta som finns! Jag dör hellre än tar Cymbalta igen.

Å jag som fått Cymbalta utskriven och ska börja med den på måndag är det tänkt . Men nu vet jag inte

Opiater är dock ett rent helvete att sluta med sen, fick Tramadol under två veckors tid vid ett tillfälle, dosering 3st 50mg tabletter om dagen. När jag slutade låg jag och svettades och frös och skakade, hade diarrér och extrem ångest och detta varade i 7 dagar innan det släppte

Cymbalta fungerade inte alls för mig heller. Fick alla biverkningar och fick extrem dödslängtan.
Defoxen har jag testat, fungerade inte men jag hatar att slänga så jag har kvar i skåpet. Tradolan fungerar bra på mig men det tycker inte min läkare om att jag tar, så det får jag inte mer.... Jag avskyr läkare.

ElisabetC: att läggas in är min största skräck, då försöker jag hellre begå självmord på något mindre lyckat sätt än vad jag försöker hitta och planera. Att ta ifrån mig min sista kontroll, min frihet, då kan jag lika gärna dö. Jag klarar inte av en sådan miljö. Då hamnar jag dessutom i Västervik, vet ni hur dåligt rykte de har här?

Tack för era svar.
Tyvärr bor jag i en ganska liten stad, det finns inga alternativ för mig när det gäller att byta läkare. Jag kan byta till en annan vc, men det är ändå samma skit när det gäller läkare. Jag märker ju hur de förändras efter att ha läst min journal...

Jag vågar inte begära ut mina journaler, kommer att få en hjärnblödning (av ilskan som höjer blodtrycket) av alla påhittade saker, rena lögner och missuppfattningar. Jag kommer aldrig att kunna ändra på det som står i journalerna, då är det bättre att inte veta.

Dock ska jag byta "husläkare" nu. Har försökt tidigare, men ingen vill ta över mig som patient pga morfinutskrivningen. Det säger väl allt?! Nu vägrar jag träffa min husläkare igen, hon har varit min läkare i ca 10 år, men det är uppenbart att hon tror att jag ljuger om smärtan.

Jag har litat fullkomligt på henne i många år, men sedan min operation för 2 år sedan (då smärtan förvärrades) har det hänt allt fler saker som gör att jag känner mig så kränkt och misstrodd av henne.

Jag tittade på reprisen av "Arga Doktorn" på SVT och var tvungen att sluta pga att jag bara grät. Precis så är det! Vården fungerar inte och som (kvinna och) smärtpatient (dessutom med övervikt & depression) så har man inte en chans.

Om ni vill veta hur det ser ut för vissa av oss, som inte får den vård vi behöver, så ta en titt på SVT play där programmet säkert finns kvar. Nu bor jag inte i Östergötland och har inte samma problem som mannen i det avsnittet, men det är precis samma sak i mitt län och landsting.

På något sätt var det skönt att få veta att det finns fler människor som blir behandlade som hundbajs inom vården. Jag blir hela tiden misstrodd och ses som en missbrukare som ljuger och överdriver, men JAG vet vad som är sant.

Tyvärr så känns det som jag snart inte vet vad som är sant och vad som är den verkligen världen, allt känns som en illusion. Läkarna ljuger mig rätt upp i ansiktet och misstror mina problem. Hur ska jag kunna hålla kvar allt det JAG vet är sant men inte kan bevisa eftersom läkarna inte vill fortsätta utreda?

Den 3/10 ska jag träffa en sköterska på psykmottagningen som ska kolla mitt blodtryck osv inför medicineringen med Concerta. Problemet är bara att jag inte vill sätta min fot där igen, jag blev så fruktansvärt sårad av psykiatrikern att jag inte vet hur jag ska kunna träffa honom igen. Ännu en läkare som jag har kunnat lita på i många år, men som har ändrat inställning nu när det inte finns några antidepressiva mediciner som fungerar på mig.

Han tror att jag inte VILL bli frisk, att jag hittar på biverkningar osv. Han blir dessutom sur när jag ber att få en utbildad psykolog och någon form av terapi, t ex KBT. Han tycker tydligen att jag ska nöja mig med och bli frisk med mindfulness.

Och om medicinerna fungerar på "alla" så måste de ju fungera på mig också?! Annars är det bara lögner från min sida. Vilken sjukdomsvinst får jag genom dessa skitdiagnoser? Att försöka överleva med smärtan dygnet runt som har begränsat hela mitt liv? Vem vill leva på 10.000 kr/mån med hotet från FK hängande över sig? Vem vill förlora alla sina drömmar om det perfekta livet?

För vad vinner jag genom att låtsas vara sjuk? Inte ens min egen familj bryr sig el känner medlidande och det vill jag inte heller ha. Jag vill bara bli trodd (och älskad av min familj!)

Jag har liknande problem med mina vårdkontakter. Även liknande symptom/ diagnos bild.
Har även problem med trötthet.

De finns nog tyvärr inga enkla svar hur man ska komma tillrätta med sådant som du beskriver. Men som någon skrev ovan att ta med sig någon som stöd på läkarbesök kan vara en början. Är det någon annan med vågar troligen inte läkaren vara allt för oförskämd.

Vem ska man då ta med sig?

De flesta kommuner i landet har personliga ombud, de kan i vissa kommuner vara med som stöd på t.ex. läkarbesök.
Genom LSS har du ju rätt till boendestöd om behovet finns. De kan också hänga med på läkarbesök om man nu känner att det kan fungera.

Just för tillfället är det min kontaktperson på min dagliga verksamhet som försöker hjälpa mig med mina vårdkontakter. Det är det som verkar mest lovande hitintills då jag ju har min DV så länge jag vill ha den kvar.
Annars kanske någon släkting man litar på kan vara med, det viktiga kanske är att någon annan ser och hör det samma som en själv. Det kanske inte alltid är nödvändigt att de ska "föra ens talan"...

Ett problem jag märkt att hamnar man i "facket" "omöjlig" inom vården så finns det ingenstans att vända sig. Man kan ju roa sig med att anmäla de grövsta övertrampen till patientnämnden men det gör knappast att man blir bättre bemött...

Så utöver att ta med sig någon är den enda jag kan komma på att byta läkare tills man hittar någon som fungerar. Vilket kräver en massa engagemang och energi.....

Men det bara att försöka orka bäst det går och inte ge upp... Om andra jag talar med kan begripa vad jag säger borde jag hitta en läkare som klarar det också.....

Lycka till och ge aldrig upp!

Det går väl att få saker i journalen strykta?

Jag förstår situationen. Läkare är ett jädra pack. Ursäkta till de som inte är det... men det är nog det yrke som drar till sig de värsta sadisterna, narcissisterna och de som stampar på andra tills de blöder. Som mår bra av att trycka ner människor i skiten så långt det bara går.

Hittar man inte en bra läkare får man spela deras spel. Att vara rättvis och ärlig. GLÖM DET. Det inbjuder bara till mer hugg och slag.

Håll huvudet kallt och visa ingen rädsla. Knäck dem om du kan.

plåtmonster skrev:Det går väl att få saker i journalen strykta?

Jag tror att man kan begära att få hela sin journal raderad.

Simmel

Jag fick ett rent sakfel raderat, dock att det då står kvar men med en ändring att det var fel och vad som gäller.

Andra saker har jag aldrig lyckats få raderade som helt sjuka saker som sexuella perversioner som min terapeut hittade på att jag hade (vi talade aldrig om sexuella känslor ens!).

kiddie skrev:Jag förstår situationen. Läkare är ett jädra pack. Ursäkta till de som inte är det... men det är nog det yrke som drar till sig de värsta sadisterna, narcissisterna och de som stampar på andra tills de blöder. Som mår bra av att trycka ner människor i skiten så långt det bara går.

Hittar man inte en bra läkare får man spela deras spel. Att vara rättvis och ärlig. GLÖM DET. Det inbjuder bara till mer hugg och slag.

Håll huvudet kallt och visa ingen rädsla. Knäck dem om du kan.

Jag har svarat dig här i tråden Vår sjuka sjukvård.!

(har inte läst hela tråden)
Jag känner igen mig när jag (äntligen) fick diagnos så skrev läkaren inte ut nån medicin för jag skulle köpa receptfritt enligt honom

Sen efter (mycket) klagande så fick jag naprosyn vilket inte hjälpte ett skit jag fick hålla på med den ändå ett tag men fick sen arcoxia (för vardagsvärken) och tradolan utskrivet.

Jag har däremot inte vågat ta tradolan då min pappa dog pga alcoholism och då känns opiater dumt (för vad jag förstår så är det en opiat)

Arcoxia som kostar mer än 10:- /tablett hjälper max i 2 timmar om det hjälper alls.

Jag har också magproblem så då vill man inte äta hur många tabletter som helst.

Jag har försökt att hitta livsstilsförändringar som ska hjälpa istället, tex så är ullkläder lika bra mot min värk som arcoxia (tyvärr är ull dyrt så jag har inte för alla leder), risvärmare (som jag gör själv) hjälper också bättre än dom värktabletter jag testat och i förrgår gick jag en dagskurs och lärde mig göra egen flytande tvål, schampo och salva och alla valde jag att göra värmande (det var ört och eteriskt olja baserade produkter). Salvan hjälpte mot mina "vita fingrar" som ingen läkare skrivit ut nått mot eftersom det är för dyr medicin.

Nu är fibro lite annorlunda än reumatiska besvär vad jag förstår så det som hjälper för mig kanske inte hjälper för dig men kanske kan du testa.

Det går väl i värsta fall att åka utomlands till andra EU-länder och få ut preparat om det kniper?

plåtmonster skrev:Det går väl i värsta fall att åka utomlands till andra EU-länder och få ut preparat om det kniper?

Många av de preparaten går säkerligen att handla på nätet, man kan dock aldrig vara helt säker på att man får den aktiva substans man vill ha.

Nej, jag tänker mer på att åka till Apotek i ett EU land som säljer receptfritt. Frågan är iofs vad man får ta med sig tillbaks?