Grimuald skrev:Någon som vet hur man tar kontakt med folk ?

Grimuald skrev:Men kontakten via internet är dessvärre konstgjord. Som konstgjord andning. Anonymiteten är ett stort hinder och skrämmer.

Grimuald skrev:Men kontakten via internet är dessvärre konstgjord. Som konstgjord andning. Anonymiteten är ett stort hinder och skrämmer.

Grimuald skrev:Vem är intresserad av att träffa folk i verkligheten ?

Titti skrev:(Lite OT kanske)

Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt - ingenting speciellt tror jag. Innan jag fick remiss till utredning med misstanke om AS hade jag aldrig hört talas om det och jag vet mig ha träffat en autist tidigare och det var när jag jobbade på mentalsjukhus (en ung man i tonåren, synbart bräcklig och svåråtkomlig men inget jag direkt kunde identifiera mig med). Jag blev så ställd inför misstanken och remissen att jag genast försåg mig med en stor trave böcker för att läsa ALLT och ta reda på vad det egentligen var de trodde.

Jag läste om de fyra kategorierna med AS men kände inte igen mig så direkt i någon av beskrivningarna. Periodvis aktiv - javisst, men periodvis näst intill folkskygg och i ide. Udda? Så hade jag aldrig betraktat mig. Överhuvudtaget hade jag knappt ägnat en tanke åt att jag var annorlunda än andra. Det här återkommer hela tiden även här - så många upplever sig annorlunda men det gjorde aldrig jag. Jag funderade helt enkelt inte över hur andra var, det var inte tillräckligt intressant. Möjligen var det just det som gjorde att psykologen min läkare skickat mig till rekommenderade utredning.

Distanslös? Ja, sett i backspegeln kan jag se det. Åter - tidigare såg jag det inte eftersom jag aldrig relaterade mig själv till andra. Jag var mig själv nog. Distanslös på så sätt att jag alltid ställer "fel" frågor i fel skeden, jag frågar saker man enligt konvenansen inte ska fråga alls och i vart fall inte i det skedet av en relation jag befunnit mig. Många människor blir överrumplade, de flesta svarar och tror sen att vi står varandra närmare än vi gör.

Jag upptäckte tidigt att psykologer och kuratorer (under tonåren) blev så oerhört fascinerade över att få veta saker jag berättade om mig och att de trodde sig ha vunnit mitt förtroende och kommit mig nära. I själva verket var det så att det jag berättade var opersonligt för mig och saknade betydelse för mig i samma sekund som jag lämnade ut det till dem. Själv drog jag mig bara ytterligare en bit inåt och murade lite till på skalet runt den kärna som var jag.

Numera kan jag i någon mån styra detta och skilja på situationer och händelser men fortfarande är jag väldigt osäker i relationer med människor och jag gör ofta fel. Jag säger för mycket, jag frågar för mycket och framförallt fel saker.

En annan sida av distanslösheten är den rent fysiska sidan. Jag har väldigt svårt att veta vad som är lagom. Som tonåring hade jag betydligt fler sexuella relationer än vad som var bra för mig och oftast på mitt eget initiativ dessutom. Jag hade helt enkelt ingen direkt koll på vad som var jag och mitt privata och vad som var ämnat för andra, eller hur jag nu ska förklara det. Och jag som hade svårt med kontakt med andra och inte minst med kroppskontakt famlade valhänt efter nån slags handlingsregel - som inte fanns i min värld. Att iaktta andra och imitera andras agerande är inte min starka sida och jag hade behövt en handfast regel.

Nu står jag på betydligt fastare mark. Visst har jag på vägen hit levt igenom en del relationer som varit rent destruktiva för mig med inslag av missbruk (inte jag) och såväl psykiska som fysiska kränkningar (riktat mot mig) men det känns nu äntligen som att det vänt och jag sedan jag passerat fyrtio äntligen börjar landa i vad jag vill ha och mår väl av (oavsett vad andra gör).

Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?

docfrasse skrev:

Titti skrev:... ganska mycket...

Vill bara tacka för ditt inlägg. Det är den här sortens inlägg - till synes uppriktiga, reflekterande men inte på något vis självupptagna - som gör det extra meningsfullt för mig att hänga på forum.

Camilla skrev:Hej!
Jag har problem med att ta kontakt med folk, eller rättare sagt att etablera djupare relationer, dvs få vänner. Jag undrar hur ni andra gör, eller om ni har några tips.

Camilla skrev:Jag tycker också att det är svårt med Internet, som Grimuald skrev. Jag vill hellre träffa människor i verkligheten. Det är svårt att kommunicera med text, jag vill hellre se den jag pratar med. Så för mig vore det bästa att träffa folk i verkligheten, men då är vi ju tillbaka i frågan hur man tar kontakt med folk...

Fast internet är ju ett bra komplement trots allt.

Är det nån här som har erfarenhet av att gå någon kurs, och få kontakt med folk? Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?