Jag satt som klistrad och besatt vid teven när det var opera ( kanske lite aspigt ) , tyckte om frågesport på teven oxå, även där satt jag på "första parkett"...har under åren skiftat intressen.

Chrilleb skrev:Jag satt som klistrad och besatt vid teven när det var opera ( kanske lite aspigt ) , tyckte om frågesport på teven oxå, även där satt jag på "första parkett"...har under åren skiftat intressen.

Känner igen det där ngt specielt med operaarier, Pavarotti, Jussi etc, kunde trollbinda mig, när jag var liten. Det märkliga är jag på gamla dar *gulp* har börjat facineras igen...

När jag blev arg gick jag och välte omkull vardagsrumsbordet! Jag satt sällan stilla. ADHD också? Hade problem med matte. Var aggressiv utom i skolan. Tystlåten. Startade aldrig några lekar, det fick andra göra. Men jag kunde leka om jag var ensam. Vägrade leka med dockor. Först i högstadiet började jag leka med dockor. Bara en docka som jag fick efter lillebrors död lekte jag med. Läste sagor och pratade med den. På högstadiet var det Barbieliknande dockor som gällde. Var mobbad som barn. Tog på mig skulden.

Lagg, sorry!

"Lekte mycket för sig själv" säger morsan. Det jag själv minns är att jag vägrade redovisa nån jävla bildbok inför "ringen" och läraren släpade fram mig i knäet och jag blev förbannad och sparkade henne. Sen skämde jag ut mig själv genom att räcka upp handen och ge svar på frågor som jag misstolkat. Mobbade också andra. Det fick jag igen sen i tonåren.

Ja, har alltid framstått som "udda". Började tala sent, och läsa tidigt. Hade också svårt för det sociala (att hänga med i samtal) och blev ofta en lätt måltavla för andras retsamhet eller "skämt". Ju äldre jag blev desto mer ägnade jag min tid i ensamhet med att grubbla, läsa eller pyssla med nåt (ex. på en dator).