Flawed skrev:

plåtmonster skrev:Varför trakasserade scientologerna Gillberg?

För att den scientologiska affärsidén är att sälja sin pseudopsykologiska mumbojumbo till priset för allting kunden har och då vill man inte ha konkurrens.
Vissa "humanister" samarbetar ibland gärna med dessa scientologer eftersom vissa personer har en del "religiösa" föreställningar som inte får kränkas som antibiologism, individens fria val och sådana saker och då nedlåter man tydligen sig till att ge sig i lag med vem som helst.

Helt rätt, det är kärnan. Scientologerna har en produkt att sälja, alla som ifrågasätter deras produkt är fienden.

Personligen har jag djup respekt för Gillberg. Jag hörde honom en gång på en föreläsning på ackis i Uppsala, han var rätt kort och mkt lågmäld.

Lennart Frimodig

Toblerone skrev:Just det. Det var ju den boken som du länkade till. Den är intressant att läsa. Men det är inte alls så dramatisk som du tror.

Det var inte jag som trodde det var dramatiskt, det var författaren (läkaren) som skrev så i boken.

Vet inte om de patienterna var extra känsliga för medicinen. Eller om de fick för stor dos.

Det är ju också intressant att fundera på om de blev "en annan person/lighet" el om de nu äntligen blev sig själva, som de egentliga skulle varit om inte annat hindrat dem, t ex depression och tvångstankar. Men jag kommer ihåg förändringen från "olycklig och empatisk" till "lycklig och självisk".

Mediciner styr inte människor. De ändrar lite på ett eller annat i kroppen vilket får människor att reagera annorlunda på signaler från kroppen än tidigare.

tahlia skrev:

Toblerone skrev:Prozac = Fontex i Sverige och är en av dem vanligaste antidepressiva medicinerna. Jag känner flera som har den, framför allt folk med Asperger. Kanske för att den är väldigt effektiv mot tvång också. Men i princip alla antidepressiva mediciner fungerar ju så.

Nja.. de kanske ska fungera så. För min del fungerade de antingen inte alls eller, som med nämnda SSRI, berövade mig samtliga känslor vilket naturligtvis inte blev bra alls.

Det kan hända. Vissa med Asperger är super-känsliga.

kiddie skrev:Det finns många som hatar sig själva på grund av drag de inte valt. Ska man kunna göra om sin personlighet helt i framtiden om det är möjligt? Eller måste ngn ha bestämt att det är ett sjukligt drag?

Precis! Jag tycker faktiskt att man måste kunna göra det. På samma sätt som man kan göra skönhetsoperationer för att man vill förändra utseendet. Att man sedan betalar själv för det, tycker jag är rimligt, men man bör få göra vad man vill med sin kropp. Extrem undantagna.

Alien skrev:

Toblerone skrev:Just det. Det var ju den boken som du länkade till. Den är intressant att läsa. Men det är inte alls så dramatisk som du tror.

Det var inte jag som trodde det var dramatiskt, det var författaren (läkaren) som skrev så i boken.

Vet inte om de patienterna var extra känsliga för medicinen. Eller om de fick för stor dos.

Det är ju också intressant att fundera på om de blev "en annan person/lighet" el om de nu äntligen blev sig själva, som de egentliga skulle varit om inte annat hindrat dem, t ex depression och tvångstankar. Men jag kommer ihåg förändringen från "olycklig och empatisk" till "lycklig och självisk".

Jaså, läste du den? Jag trodde att du inte hade läst den. Som sagt, det är ett tag sedan jag läste den. Men jag minns den inte som helt negativ. Kanske hade jag förväntad mig att den skulle emot medicinerna, så jag upplevde den som väldigt nyanserat pga den förväntningen?

Wine skrev:Men det är inget fel att mängder med barn och vuxna med exempelvis ADHD redan medicineras för att korrigera sitt beteende och deras personlighetstyp? ADHD kan man väl säga också är en personlighetstyp, det tror jag åtminstone många med ADHD själva anser? För att individer ska kunna utbilda sig, arbeta och fungera någorlunda tillfredsställande i samhället o.s.v. så är det väl just medicinering som krävs i många fall när det gäller ADHD, sådan behandling med läkemedel skulle man väl också i så fall kunna säga är ett krav som arbetsmarknaden ställer för att man ska kunna bidra i samhället?

Flertalet vuxna med ADHD upplever väl dessutom själva ett lidande av sina ADHD symtom och vill själva ha läkemedel för att slippa just det lidande de kan uppleva av sina symtom, jag tror väl knappast att det påtvingas dem av vare sig Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Vad är den stora skillnaden mellan att behandla ADHD symtom som orsakar lidande och funktionsnedsättning för individen och autism symtom som också orsakar lidande och funktionsnedsättning?

Moderator Titti
Korrigerade ett citat.

Jag har ADHD-diagnos och medicinerar. Fick diagnos när jag var 35 och tyckte först att det inte behövdes medicin. Sedan provade jag ändå och var ganska överraskad. Man kan ju inte jämnföra innan man har upplevt både och. Och jag märkte att jag kunde "uppleva" så mycket mer av min omgivning - saker som helt enkelt gått förbi mig tidigare. Så jag fick en slags depression av den insikten.

Men oavsett det..... ADHD handlar egentligen mycket om perception, inte så mycket om personlighet, tycker jag. Det är min tolkning, jag är medveten om att man kan se det annorlunda. Visst kan man tycker att det är personlighet, men man kan se det så också att "personligheten" är en följd av perceptionen. Om man missar information och missförstår saker och därför blir arg på andra människor, så tycker jag inte att det är personligheten, som är "kärnan". Det känns snarare som om den riktiga personligheten kommer fram när man inte längre missar vissa saker och inte heller blir överbelastad av för mycket info ibland.

Man kan ju också se beteenden som t.ex. impulsivitet som strategier för att klara situationer, eller som resultat av att man inte har uppfattat allt. Kanske försvinner dessa drag med medicinering för att de inte behövs??

Det här är spännande. Jag har alltid gillat Gillberg, trots Kärfve och de andra dårarna. Det vore verkligen bra om de fattar mer om hur vår typ funkar, och hur felgrejerna kan begränsas. Tänk bara antalet adhd-människor på fängelser och psykställen i Sverige.

Frimodig

Den stor amerikansk "charity", haaa om du tänka att kallas de det (btw jag är amerikansk) autism speaks som kör på den "we are working to find a way to cure autism", de använda "scare tactics" typ "autistic people have missersble lives and är a burden to their families society" de preach att vaxination med barn sjukdom är anledning bakom autism. En av deras "botmedel" är typ "bleaching"

De är den storst organisation för autism. De samla in mer än 55 million dollar värje år. Över 22million dollar gå till lön av deras styerlsen. Mindre än 4% gå till vetig aktivitiet. De påstår att (finns på deras skattdek.) de ger pengar till förerning och organsiation i europa. MEN när jag gick in till deras fb sida och frågat VÄR pengar skickas blev jag avstängt från deras sida. Jag hade innan skrivit inlägg på deras forum och skickit epost men igen svar.

Om du vill lära mer om detta "autism cure" (känna till väl denna expresen artikel) gå in till fb och leta upp Boycott Autism Speaks. Du kommer att vara "enlightened".

Hur ser det ut med denna forskning idag? Mitt boendestöd berättade att autism numera kan botas. Känner du inte till det, sa hon och nämnde en kvinna som hon haft kontakt med och som hävdade att hon botats från sin autism eller asperger. Jag kommer inte ihåg exakta formuleringen.

Nu handlade denna artikel bara om en liten del av autister och det kan ju finnas annan forskning som vi av ngn anledning inte känner till än.

yestomtom skrev:Tycker detta är en läskig utveckling där man tänker mer på att anpassa individen än att anpassa samhället. Alla kan inte vara stöpta i samma form.

Ställer mig väldigt skeptisk till påståendet att ha "blivit botad från autism". Var ju någon semi-kändis som åkte runt och berättade hur hennes barn först fått autism av en vaccination och sedan botats av kostomläggning. Folk hävdar de mest underliga saker.

Ja, verkligen märkliga påståenden. Poängen dock är inte det etiska utan att OM det är möjligt. Skulle det finnas hjälp så kan man börja diskutera de etiska detaljerna.

De som pratar om botade autister menar nog att de har hittat ett sätt som fungerar ngrlunda utan att dränera/påfresta individen för mkt, skulle jag tro.

Jag vill veta vad boten går ut på och slutresultatet.

Jag tror att i mångt och mycket handlar det om att lägga ner väldigt mycket tänkande och övande på det sociala så att man kan passera som NT.

Joakoni skrev:

Savanten Svante skrev:Det är ju inte fel att ha ett VAL.

Exakt. Ja! Ett stort JA! Så sant att man är vuxen. Det gäller dessvärre inte barn. Jag kan inte låta bli att brottas med tanken hur världen skulle se ut idag om familjen Einstein hade insett att lille Albert hade alldeles för stora problem med socialt samspel och fick för sig att bota honom (om det då var möjligt) för hans oroväckande och oförståeliga begränsade intressen. Något att tugga på.

Världen hade förstås sett ut ungefär som den gör nu. Hade inte Einstein funnits så hade någon annan gjort hans upptäcker, fast kanske långt senare.

Och om lille Albert var mycket olycklig så hade det varit bättre att bli botad. (Om vi nu förutsätter att han hade AST.)

Nu tror jag inte Albert Einstein var särskilt olycklig, däremot lärde han sig sent att tala.

Så jag skulle tycka att alla som man kan tala med skulle föräldrarna kunna säga, "Jag vet att du är olycklgi för att du är ensam/mobbad/jämt råkar i konflikter, men när du fyllt 18 år så kan du få pröva en medicin som kanske hjälper". Om denna medicin nu bara hjälper vissa så vore det idé att först göra tester tidigt, så man inte ger barnet/tonåringen falskt hopp.

Men om barnet ifråga sitter i ett hörn, slår huvudet i väggen med jämna mellanrum och inte klarar att kommunicera alls, skulle det då vara så fel att ge barnet medicin?

yestomtom skrev:Tycker detta är en läskig utveckling där man tänker mer på att anpassa individen än att anpassa samhället. Alla kan inte vara stöpta i samma form.

Jag tycker inte det är någon utveckling, så har det ju alltid varit. Tvärtom är det större frihet nu, för tidigare förtryckta minoriteter. Däremot är det möjligt att kraven på individen har blivit hårdare just i arbetslivet.

Men om man skulle bli "mer NT" betyder ju inte att alla är lika. Alla NT är verkligen inte "stöpta i samma form".

Om valet är mellan dessa två alternativ:
1. Medicinera och lättare få jobb och kunna försörja sig själv + lättare att få vänner och partner.
2. Vara "sig själv" och inte kunna få något arbete, dvs tvingas leva på skattebetalarnas pengar (och den summan är inte hög och kan ju minskas, själv kan man inte göra något för att höja den) och dessutom kanske också känna sig ensam pga brist på vänner och partner.

Så tycker jag alt 1 låter mer lockande. Men alla tycker ju olika. Så ingen behöver tvingas ta någon medicin.

Tyvärr tror jag att mediciner som "botar" el lindrar AST kommer att finnas att tillgå innan arbetslivet blir mer tolerant. Tolerans är öht en bristvara, även bland aspergare.

Alien skrev:

yestomtom skrev:Tycker detta är en läskig utveckling där man tänker mer på att anpassa individen än att anpassa samhället. Alla kan inte vara stöpta i samma form.

Jag tycker inte det är någon utveckling, så har det ju alltid varit. Tvärtom är det större frihet nu, för tidigare förtryckta minoriteter. Däremot är det möjligt att kraven på individen har blivit hårdare just i arbetslivet.

Men om man skulle bli "mer NT" betyder ju inte att alla är lika. Alla NT är verkligen inte "stöpta i samma form".

Om valet är mellan dessa två alternativ:
1. Medicinera och lättare få jobb och kunna försörja sig själv + lättare att få vänner och partner.
2. Vara "sig själv" och inte kunna få något arbete, dvs tvingas leva på skattebetalarnas pengar (och den summan är inte hög och kan ju minskas, själv kan man inte göra något för att höja den) och dessutom kanske också känna sig ensam pga brist på vänner och partner.

Så tycker jag alt 1 låter mer lockande. Men alla tycker ju olika. Så ingen behöver tvingas ta någon medicin.

Tyvärr tror jag att medicner som "botar" el lindrar AST kommer att finnas att tillgå innan arbetslivet blir mer tolerant. Tolerans är öht en bristvara, även bland aspergare.

Man kan ju jämnföra med folk som har ADHD, och som har möjligheten att medicinera bort en del av sina svårigheter. Alla symptom får man ju i regel inte bort. Och där känner jag också några som vägrar medicinera. Pratade senast förra veckan med en som inte har jobbat på 25 år, aldrig haft någon partner längre än några veckor, osv.Iofs så tror hon inte att hon har ADHD (hon har Borderline-Diagnos). Själv skulle jag välja att testa möjligheter till att bli av med symptom.

Man får inte ADHD-medicin utan diagnos.

mondo beyondo skrev:Hur ser det ut med denna forskning idag? Mitt boendestöd berättade att autism numera kan botas. Känner du inte till det, sa hon och nämnde en kvinna som hon haft kontakt med och som hävdade att hon botats från sin autism eller asperger. Jag kommer inte ihåg exakta formuleringen.

Man kan ju bli avdiagnostiserad om ens svårigheter "försvinner". När jag fick mina diagnoser (AS och ADD) så sa läkaren att diagnoser är en färskvara och kan ändras.