Att ta kontakt med folk och få vänner
98 inlägg
• Sida 3 av 5 • 1, 2, 3, 4, 5
*Jag ser dig nog, md2. Men jag respekterar ditt inkognito.*
Säg inte det du *tittar skelögt ut i luften*, ty för en del andra verkar den ju faktiskt kunna fungera som en virtuell hund ibland, och trådens ämne var att ta kontakt.
Säg inte det du *tittar skelögt ut i luften*, ty för en del andra verkar den ju faktiskt kunna fungera som en virtuell hund ibland, och trådens ämne var att ta kontakt.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Aaaaaaaaaah, ögon-mördare!
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Grimuald skrev:Men kontakten via internet är dessvärre konstgjord. Som konstgjord andning. Anonymiteten är ett stort hinder och skrämmer.
Njaee, man kan ju träffa dom i verkligheten.
Senast redigerad av Mystiqa 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Grimuald skrev:Men kontakten via internet är dessvärre konstgjord. Som konstgjord andning. Anonymiteten är ett stort hinder och skrämmer.
Många tycker tvärtom att anonymiteten är det som får dem att våga skriva öppet. Sen kan man ju åka på någon träff, då får man se några av de anonyma medlemmarna i verkligheten.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Vill bara tacka för ditt inlägg. Det är den här sortens inlägg - till synes uppriktiga, reflekterande men inte på något vis självupptagna - som gör det extra meningsfullt för mig att hänga på forum.Titti skrev:(Lite OT kanske)
Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt - ingenting speciellt tror jag. Innan jag fick remiss till utredning med misstanke om AS hade jag aldrig hört talas om det och jag vet mig ha träffat en autist tidigare och det var när jag jobbade på mentalsjukhus (en ung man i tonåren, synbart bräcklig och svåråtkomlig men inget jag direkt kunde identifiera mig med). Jag blev så ställd inför misstanken och remissen att jag genast försåg mig med en stor trave böcker för att läsa ALLT och ta reda på vad det egentligen var de trodde.
Jag läste om de fyra kategorierna med AS men kände inte igen mig så direkt i någon av beskrivningarna. Periodvis aktiv - javisst, men periodvis näst intill folkskygg och i ide. Udda? Så hade jag aldrig betraktat mig. Överhuvudtaget hade jag knappt ägnat en tanke åt att jag var annorlunda än andra. Det här återkommer hela tiden även här - så många upplever sig annorlunda men det gjorde aldrig jag. Jag funderade helt enkelt inte över hur andra var, det var inte tillräckligt intressant. Möjligen var det just det som gjorde att psykologen min läkare skickat mig till rekommenderade utredning.
Distanslös? Ja, sett i backspegeln kan jag se det. Åter - tidigare såg jag det inte eftersom jag aldrig relaterade mig själv till andra. Jag var mig själv nog. Distanslös på så sätt att jag alltid ställer "fel" frågor i fel skeden, jag frågar saker man enligt konvenansen inte ska fråga alls och i vart fall inte i det skedet av en relation jag befunnit mig. Många människor blir överrumplade, de flesta svarar och tror sen att vi står varandra närmare än vi gör.
Jag upptäckte tidigt att psykologer och kuratorer (under tonåren) blev så oerhört fascinerade över att få veta saker jag berättade om mig och att de trodde sig ha vunnit mitt förtroende och kommit mig nära. I själva verket var det så att det jag berättade var opersonligt för mig och saknade betydelse för mig i samma sekund som jag lämnade ut det till dem. Själv drog jag mig bara ytterligare en bit inåt och murade lite till på skalet runt den kärna som var jag.
Numera kan jag i någon mån styra detta och skilja på situationer och händelser men fortfarande är jag väldigt osäker i relationer med människor och jag gör ofta fel. Jag säger för mycket, jag frågar för mycket och framförallt fel saker.
En annan sida av distanslösheten är den rent fysiska sidan. Jag har väldigt svårt att veta vad som är lagom. Som tonåring hade jag betydligt fler sexuella relationer än vad som var bra för mig och oftast på mitt eget initiativ dessutom. Jag hade helt enkelt ingen direkt koll på vad som var jag och mitt privata och vad som var ämnat för andra, eller hur jag nu ska förklara det. Och jag som hade svårt med kontakt med andra och inte minst med kroppskontakt famlade valhänt efter nån slags handlingsregel - som inte fanns i min värld. Att iaktta andra och imitera andras agerande är inte min starka sida och jag hade behövt en handfast regel.
Nu står jag på betydligt fastare mark. Visst har jag på vägen hit levt igenom en del relationer som varit rent destruktiva för mig med inslag av missbruk (inte jag) och såväl psykiska som fysiska kränkningar (riktat mot mig) men det känns nu äntligen som att det vänt och jag sedan jag passerat fyrtio äntligen börjar landa i vad jag vill ha och mår väl av (oavsett vad andra gör).
Senast redigerad av docfrasse 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Hur man får nya vänner... jag tycker det är anstängande att upprättahålla vänskapen...(inte för att min vänkrets är så himla stor, den är mycket liten, jätte liten...) Jag har samma problem som min lilla dotter (autist)... hon vill ha vänner men när hon får med sej någon hem från dagis så vet hon inte vad hon ska göra med den och går i stället och syssla med sitt och kvar står en vilsen kompis i tamburen...
Nya vänskaper... Ta en kurs i det som intresserar dej mest så träffar man andra som delar samma intresse (lättare att samtala) (?)
Nya vänskaper... Ta en kurs i det som intresserar dej mest så träffar man andra som delar samma intresse (lättare att samtala) (?)
Senast redigerad av Emma 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Ja det mesta tycks redan ha sagts här i tråden. Jag ville bara säga att jag känner igen mig fullständigt. Jag har en drös med ytliga bekanta från diverse föreningar, jobb och aktiviteter jag sysslar med, men nästan ingen som jag kan kalla nära vän och som jag känner att jag kan prata med om vad som helst. Det fåtal jag har befinner sig inte ens i min landsände längre.
Jag har framför allt den senaste tiden känt mig oerhört ensam och grunnat på varför det är så. Är jag så himla tråkig, eller missuppfattar jag bara saker så att det går snett? Jag vet inte, men jag hatar att ha det så här. Särskilt vid sådana här tider på året då det hör till att umgås med sina nära och kära. Jo lycka till, min familj är utspridd över landet, annars hade de varit en fin back-up.
Denna midsommar kommer jag ex sitta hemma själv. Min sambo hade ju inte den minsta lust att vara hemma och dit han ska fixar jag inte att följa med. Så, det blir jag och katterna, eftersom jag inte känner någon som kan tänkas vilja umgås lite med mig.
Jag har framför allt den senaste tiden känt mig oerhört ensam och grunnat på varför det är så. Är jag så himla tråkig, eller missuppfattar jag bara saker så att det går snett? Jag vet inte, men jag hatar att ha det så här. Särskilt vid sådana här tider på året då det hör till att umgås med sina nära och kära. Jo lycka till, min familj är utspridd över landet, annars hade de varit en fin back-up.
Denna midsommar kommer jag ex sitta hemma själv. Min sambo hade ju inte den minsta lust att vara hemma och dit han ska fixar jag inte att följa med. Så, det blir jag och katterna, eftersom jag inte känner någon som kan tänkas vilja umgås lite med mig.
Senast redigerad av Fröken Svarttrassel 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
- Fröken Svarttrassel
- Ny medlem
- Inlägg: 9
- Anslöt: 2008-06-16
Jag tycker också att det är svårt med Internet, som Grimuald skrev. Jag vill hellre träffa människor i verkligheten. Det är svårt att kommunicera med text, jag vill hellre se den jag pratar med. Så för mig vore det bästa att träffa folk i verkligheten, men då är vi ju tillbaka i frågan hur man tar kontakt med folk...
Fast internet är ju ett bra komplement trots allt.
Är det nån här som har erfarenhet av att gå någon kurs, och få kontakt med folk? Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?
Fast internet är ju ett bra komplement trots allt.
Är det nån här som har erfarenhet av att gå någon kurs, och få kontakt med folk? Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?
Senast redigerad av Camilla 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Så länge det inte används på tok för mycket ironi är textbaserad kommunikation helt klar bättre för människor som mig i varje fall.
Hehe, det tyckte min "vägledare" att jag skulle tänka över. Men jag vet inte jag, det är nog helt fel plats för mig att börja på. Jag vet docka att min moder tyckte om kvällskurser.
Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?
Hehe, det tyckte min "vägledare" att jag skulle tänka över. Men jag vet inte jag, det är nog helt fel plats för mig att börja på. Jag vet docka att min moder tyckte om kvällskurser.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
docfrasse skrev:Titti skrev:... ganska mycket...
Vill bara tacka för ditt inlägg. Det är den här sortens inlägg - till synes uppriktiga, reflekterande men inte på något vis självupptagna - som gör det extra meningsfullt för mig att hänga på forum.
Och först nu såg jag att du svarat mig, det hade jag missat. Ja, det var inte bara "till synes" utan precis så. Jag har svårt att vara annat än uppriktig i det jag skriver. Och jag blev glad över att du uppskattade det jag skrev och att du gjorde dig omaket att dessutom berätta det. Tack själv!
Senast redigerad av Titti 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 2 gånger.
Re: Att ta kontakt med folk
Camilla skrev:Hej!
Jag har problem med att ta kontakt med folk, eller rättare sagt att etablera djupare relationer, dvs få vänner. Jag undrar hur ni andra gör, eller om ni har några tips.
Hej!
Tja, det som funkar för en hel del aspergare är anknytningspunkt via de spcialintressen vi ofta har. En vän med AS satsar allt på Järnvägsfrämjandet och Miljöpartiet. Där träffar han andra med samma intresse och där det finns järnvägar finns det alltid (manliga) aspergare!
Attention eller liknande är säkert en bra träffpunkt för många av oss. Personligen kan jag dock har svårt för att funka med ADHD-människor, då jag inte klarar av att någon ideligen ändrar mina planer.
Ett "knep" är ju att om man råkar träffa folk, visa ett genuint intresse för dem som man tycker verkar ha en hjärna, lyssna aktivt och visa medkänsla. Alla vill ha någon som lyssnar och bryr sig om.
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Camilla skrev:Jag tycker också att det är svårt med Internet, som Grimuald skrev. Jag vill hellre träffa människor i verkligheten. Det är svårt att kommunicera med text, jag vill hellre se den jag pratar med. Så för mig vore det bästa att träffa folk i verkligheten, men då är vi ju tillbaka i frågan hur man tar kontakt med folk...
Fast internet är ju ett bra komplement trots allt.
Är det nån här som har erfarenhet av att gå någon kurs, och få kontakt med folk? Typ kvällskurser i olika hobbyintressen eller vad man ska säga?
Jag håller på med friidrott och tävlar och tränar i en klubb och träffar många på det sättet.
Senast redigerad av tvilling99 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
- tvilling99
- Inlägg: 8653
- Anslöt: 2007-05-07
- Ort: malmö
Jag är intresserad av hundar och kommer att gå med i såna föreningar sen i framtiden när jag har hund. Men den möjligheten får jag ju som sagt sen. Det är nog bra att träffa folk genom eventuella intressen. Gäller bara att komma på vad man är intresserad av!
Senast redigerad av Camilla 2011-05-04 14:14:03, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare