Jag har nyligen landat ett riktigt bra jobb som programmerare på ett företag som verkar för bra för att vara sant. Jag har en känsla av att de är medvetna om AS, jag vet bara inte om jag vill nämna det eller fråga om det. Anledningen att jag tror detta är för att jag reagerade på att de personlighetstester de har gjort är nästan identiska med de tester de gjorde under AS-utredningen; de frågade om barndom, vänner, mitt teknikintresse, vilken ålder jag började hacka hemma, sinne för detaljer, vänner osv. De har (utan att jag frågat) berättat att jag får komma och gå som jag vill typ, jobba hemifrån mycket. Jag ska säga till om jag tycker vissa arbetsuppgifter är tråkiga så slipper jag dom, och som grädde på moset får jag en riktigt bra lön.

Ska jag tolka det som att de verkligen är ute efter en person med AS-tendenser och därav kan skräddarsy en tjänst efter hur jag vill ha det? Ska jag fråga? Alla dessa sociala regler...

Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

Grattis till nya jobbet! Verkar ju som ett riktigt toppenjobb.

Låter ju väldigt positivt. Fast jag skulle då inte vågat fråga om de vill ha en med AS, ifall de nu inte vill det.

De kan ju ha märkt att andra programmerare (som kan ha haft AS-drag vare sig de förstått det el inte) jobbar bäst under frihet att t ex få jobba hemifrån mycket.

Tack!

Ja det är verkligen spännande, jag är dock livrädd för att säga upp mig för min chef är ett riktigt rövhål och jag antar att facket skall involveras på något vis. Allt detta blir dock enormt mycket lättare när jag blickar framåt (stora framsteg på detta område) och tänker på att det skulle kunna vara roligt att jobba.

Jag har gått till läkare i över ett och ett halvt år pga jobbet så jag funderar på att gå dagen jag signar nya kontraktet och därmed skita i uppsgningstid osv. Vad kan hända då? Jag är en nyckelperson och kommer vara tvungen att lära upp någon så jag antar att det finns goda möjligheter till förhandlingar.

Om din nuvarande chef är så usel, är det ju ännu mer glädjande att få ett nytt jobb.

Jag antar att du gör en skriftlig uppsägning, även om du bör göra en muntlig också. Vad kan din otrevlige chef göra - skälla ut dig för att du byter jobb? Det är din rättighet att byta. Facket behöver du väl bara konsultera om det blir problem el om du vill veta din uppsägningstid.

Jag skulle inte bara gå utan uppsägningstid. Vet inte vad som kan hända, men kan chefen innehålla innestående semesterlön om du inte uppfyller din del av vad lagen/anställningsavtalet kräver? Om inte annat kan chefen vid framtida förfrågningar säga "hen började sitt nya jobb utan att stanna kvar under uppsägningstiden utan att hjälpa sin efterträdare, hen är illojal". Och sticker du så sätter du ju inte bara chefen i knipa utan också dina arbetskamrater. Om du börjar direkt på nya jobbet och säger att du struntar i uppsägningstiden, så ger det heller inget bra intryck. "Om X slutar här, så bara sticker hen!"

Känns det jobbigt att vara kvar under uppsägningstiden är det bättre att be läkaren sjukskriva dig.

För det första, nämn INTE på nya jobbet ett enda knyst om att du har AS.

För det andra, gå inte på dagen, men berätta gärna var du har fått anställning, chefen kan tolka dig som konkurrent (om det är på ett konkurrerande företag du fått anställning) och be dig gå direkt, acceptera det i så fall (men räkna inte med att du får lön för uppsägningstiden).

Lycka till.

Kolla med facket om vad som gäller om du avslutar ditt jobb innan uppsägningstiden så att du inte blir skadeståndsskyldig mm.
Att lära upp någon ny är din arbetsgivares problem, inte ditt. Är man rövhål så kostar det på
(instämmer också i att hålla tyst om AS)

Däremot tycker jag INTE du skall berätta var du fått ditt nya jobb. Det kan leda till problem och du har ingen skyldighet att upplysa dom.

Jag skulle inte i första taget nämna för en arbetsgivare om min autismspektrumdiagnos, tycker inte det är relevant att ens ta upp detta om man klarar av sitt arbete. Däremot om man skulle få svårigheter att klara av sitt arbete tror jag att det både för sin egen skull och för arbetsgivarens/kollegernas skull kan vara bra att diskutera detta med arbetsgivaren så att man förhoppningsvis kan få stöd och hjälp med anpassning av arbetet/arbetsuppgifterna.

Vid ett tillfälle när jag själv sade upp mig från en arbetsplats så passade jag på att ta ut min semester i samband med uppsägningen så jag gick aldrig tillbaka till arbetet efter uppsägningen, men då hade jag förstås bara en månads uppsägningstid.

Wine skrev:Vid ett tillfälle när jag själv sade upp mig från en arbetsplats så passade jag på att ta ut min semester i samband med uppsägningen så jag gick aldrig tillbaka till arbetet efter uppsägningen, men då hade jag förstås bara en månads uppsägningstid.

Jag har gjort det jag med.

Man kan t.ex begära flextid istället för att berätta om AS. Flextid har mindre stigmatiserande kopplat till sig än bokstavsdiagnoser.

Hallo igen! Jag ska försöka återge hur uppsägningen artade sig, men först lite bakgrundsinfo.:

* Företag 1 är mitt nuvarande företag, en liten servicefirma.
* Företag 2 är det nya företaget, en ganska stor konsultbyrå (heter det så?).
* Chef 1 är chefen (VD) på Företag 1.
* Chef 1 är i förhandlingar med Företag 2 om inköp av konsulttjänster.
* Jag sitter med nyckelkompetens i Företag 1, som skulle kosta dem oerhört mycket tid & pengar att bli av med.

Jag blir inropad till chefens kontor. Han vill ha några uppdateringar i ett projekt jag jobbar med. Vi diskuterar saken klart och jag kläcker ur mig "Förresten säger jag upp mig.". Hans ansikte går från ljusbeige till knallrött. Vid det här laget var jag lugn, till och med lite småstekt eftersom jag lätt blir arg och brusar upp om någon gör personangrepp på mig hur som helst annars. "Jaha, du vet att du har tre månaders uppsägningstid va?!" säger han, jag kontrar med "Ja, fast jag tänker nog inte vara kvar så länge. Jag mår psykiskt dåligt av arbetsmiljön, det är inget personligt.". Vid det här laget svettas han och är märkbart rosenrasande, han häver ur sig en del dumma och personliga saker och jag avbryter gång på gång med meningar som "Varför är du arg? Det leder ingen vart, kan vi ta den här diskussionen i ett litet lugnare tempo?". Det sista han hinner få ur sig innan jag kastar bajskorven i fläkten är "...och när jag får reda på vem du jobbar åt så kommer jag se till att sätta käppar i hjulen för dig!".

Fortfarande lugn, sträcker jag mig efter min kaffekopp. Handen skakar lite lätt, vilket jag försöker dölja så gott det går. Jag harklar mig, blåser lite demonstrativt innan jag sörplar i mig lite kaffe och säger självsäkert med ett leende "Ja, men jag kan berätta för dig var jag kommer börja jobba. Jag kommer börja jobba på Företag 2. De tar hand om anställda på ett sätt som passar bättre.".

Hade man nu haft ett atomur så kanske man kunde uppnått den tidsupplösningen som behövs för att mäta tiden det tog för Chef 1's ansikte att ändra färg från kraftigt illrött till någon slags blandning mellan blått och grönt. Han tänker några sekunder och har därefter en helt annan tonart i sin innan ilskna röst. "Vi ska nog kunna sy ihop de här projekten som du har på en månad, lite snabbare om du är flitig". Vi skiljs som 'vänner' och jag lämnar in uppsägningen.

För mig verkar det som jag har makt att göra lite vad jag vill i det här läget. Dels påstår han att jag är skyldig pengar, vilket jag bad honom redovisa på måndag. Men jag nämnde att jag varit i kontakt med arbetsmiljöverket och facket, plus att jag sitter med hans dyrbara kompetens i ett konsultbolag som han vill samarbeta med. Han är nog bra bajsnödig nu!

Fan, det låter verkligen som ett guldläge! Grattis!

Jag säger också grattis.

Spela in konversationer, få skriftligt på ev "löften", och se för allt i världen till att få ett underskrivet anställningskontrakt med "Företag 2". När det osar hett ska man ha alla papper i ordning.

Och med mindre du förorsakat företaget 1 några extra kostnader så verkar det ovettigt att du skulle vara skyldig något.

Se dock till att du inte blir fysiskt utlånad till företag 1 av företag 2 ..