Är så fullständigt trött och besviken på psykiatrin. Känner mig som en idiot som nånsin trott att de skulle kunna hjälpa mig.
Har tillockmed bytt mottagning men det verkar ju vara samma oförmåga överallt. Den sista kontakten jag hade mötte mig med nervositet och så småningom med en äcklig hurtighet som jag har mkt svårt att förstå hur de som ska vara proffs på att bemöta folk kan tro att jag skulle bli hjälpt av!!

Mådde dåligt i flera dagar när jag träffat henne, nu vill jag inte träffa nån mer inom psykiatrin, mer än att de får skriva ut den medicin jag är beroende av. JAg har ju prövat flera kontakter och läkare, och upplever bara inkompetens och den där j-a hurtigheten eller förslag på mediciner.

Känner mig fruktansvärt ensam nu och i behov av att prata med någon, men det finns ingen att vända sig till som är vettig.

Skriver här för att försöka skriva av mig men det kanske är meningslöst, jag vet inte.

Har du möjlighet att beskriva vad det är du uppfattar som inkompetens och hurtighet?

Vad är det du söker hos psykiatrin? Vad vill du ha ut av psykiatrin?

Vi är några stycken som mött på en gravt bristande psykiatri. Socialstyrelsen har varit här och försökt styra upp läget ett ex antal gånger.

Förstår mycket väl att du reagerar på ett sånt bemötande.

Från din beskrivning att döma verkar personen ifråga inte ha särskilt mycket vana, nervositet och sen hurtighet...låter som en korkad människa eller som en som inte vågar möta dåligtmående patienter där de är.

Hurtighet är åt helvete. Vad kompetenta psykiatrer och vårdpersonal gör att att vara lugna, sakliga och lyssna på patienten.
En deprimerad människa blir inte hjälpt av nåt peptalk eller "positivt tänkande".

Jag tror att det inom psykiatrin finns en uppfattnig att vi är lite av idioter som man ska vara snäll mot. Lite av den gamla psykiatrin med "tokmotare" lever kvar.


Och att de som jobbar där har ett stort behov av att bli bekräftade och omtyckta.
Men de har ingen känsla för hur det är att vara förtvivlad och ansatt av ansenliga psykiska problem.

Jag upplever att de sysslar med förträngning som metod, alltså att när man mår dåligt så mår man bäst av att tänka på något annat, gärna muntras upp, för mig känns det som ett slag på käften. Är så fruktansvärt trött på ytliga skrattande människor som försöker lätta upp stämningen!!!

Men dom klarar väl inte av mer än så, dom står förmodligen ganska undrande inför vår förtvivlan. Vi människor är ju lite olika skapta, även känslomässigt.
Dom har fått lära sig att tåla skrik och utbrott men förstår inte vad som döljer sig bakom.

När man antar studenter till polisutbildningen så testas man för lämpligheten som person, det skulle behövas inom psykiatrin också. för det blir lika fel här när en olämplig mentalskötare möter en människa i kris.


Iallafall klarar de inte av djupet i vår förtvivlan och att möta den. Kanske förstår de den inte. Det är ytligheten och bristande medkänsla jag störs av mest. Inte undra på att de är pigga på att skriva ut mediciner, de har inget annat att erbjuda.

Jag har varit patient inom psykiatrin nästan hela mitt vuxna liv och jag tror att jag bara mött en (1 st) person som faktiskt hade nåt att ge, och det handlade mest om hans trygghet i sig själv, som gjorde mig lugn. Och att jag fick ut något av att prata med honom.
Han slutade senare inom psykiatrin.

Är det kanske en sjuk arbetsplats som vettiga människor med hjärta och hjärna inte står ut på?
Dom kanske inte ens är efterfrågade där. Läkarna vill kanske ha de här mera lättstyrda människorna. Får en känsla av att nåt grundläggande är mycket fel.

Jag kanske är otacksam, för dom är ju oftast snälla, men det är så mycket mer jag behöver när jag ska öppna mig och prata om svåra ofta skämmiga saker.

Vi är några stycken som mött på en gravt bristande psykiatri. Socialstyrelsen har varit här och försökt styra upp läget ett ex antal gånger.

Var är "här" ??

KrigarSjäl skrev:Förstår mycket väl att du reagerar på ett sånt bemötande.

Från din beskrivning att döma verkar personen ifråga inte ha särskilt mycket vana, nervositet och sen hurtighet...låter som en korkad människa eller som en som inte vågar möta dåligtmående patienter där de är.

Hurtighet är åt helvete. Vad kompetenta psykiatrer och vårdpersonal gör att att vara lugna, sakliga och lyssna på patienten.
En deprimerad människa blir inte hjälpt av nåt peptalk eller "positivt tänkande".

Tack Krigarsjäl för din respons!! Personen på psyk hade jobbat där jättelänge!
Kanske fel att kalla det nervositet, snarare rastlöshet, hon hade svårt att bara sitta still!!

earlydayminer skrev:Har du möjlighet att beskriva vad det är du uppfattar som inkompetens och hurtighet?

Vad är det du söker hos psykiatrin? Vad vill du ha ut av psykiatrin?

Vi är några stycken som mött på en gravt bristande psykiatri. Socialstyrelsen har varit här och försökt styra upp läget ett ex antal gånger.

var är "här" ??

Maggi skrev:Tack Krigarsjäl för din respons!! Personen på psyk hade jobbat där jättelänge!
Kanske fel att kalla det nervositet, snarare rastlöshet, hon hade svårt att bara sitta still!!

Hon hade säkert ADHD.

Maggi skrev:Är så fullständigt trött och besviken på psykiatrin. Känner mig som en idiot som nånsin trott att de skulle kunna hjälpa mig.
Har tillockmed bytt mottagning men det verkar ju vara samma oförmåga överallt. Den sista kontakten jag hade mötte mig med nervositet och så småningom med en äcklig hurtighet som jag har mkt svårt att förstå hur de som ska vara proffs på att bemöta folk kan tro att jag skulle bli hjälpt av!!

Mådde dåligt i flera dagar när jag träffat henne, nu vill jag inte träffa nån mer inom psykiatrin, mer än att de får skriva ut den medicin jag är beroende av. JAg har ju prövat flera kontakter och läkare, och upplever bara inkompetens och den där j-a hurtigheten eller förslag på mediciner.

Känner mig fruktansvärt ensam nu och i behov av att prata med någon, men det finns ingen att vända sig till som är vettig.

Skriver här för att försöka skriva av mig men det kanske är meningslöst, jag vet inte.

Du kan inte lägga över ditt liv i deras händer, det är dömt att misslyckas.

Säg vad du vill ha, fråga rakt ut vad dom har att erbjuda, och om det inte passar så gå därifrån.

Precis som du gjorde, du verkar vara skärpt!