Vi lär inte bli klara med huvudpersonerna i första taget. De flesta har både positiva och negativa drag. Men en biperson som skildras nästan helt negativt är Prosten Brunander. Kan även han ha haft förlagor i verkligheten, tror ni?

Några goda ord sades om prosten iaf. Jag mindes inte riktigt så jag letade upp stället i boken: Karl-Oskar är hos prosten för att få flyttningsbetyg. Prosten avråder från flytten och säger "Du tror väl att jag vill ditt bästa?" och det står att Karl-Oskar alltid hade känt att själasörjaren var ärlig i sin omsorg om sina församlingsbors välfärd, både den andliga och lekamliga, även om han stundom tog sig för stor makt.

Prostens avskedsord efter att förgäves försökt tala Karl-Oskar till rätta tycker jag säger en del: "Nu ber jag Gud välsigna dig och de dina under färden till det fjärran landet! Må du aldrig behöva ångra ditt vågsamma beslut!"

Jag tror säkert han haft förlagor i verkligheten, både bättre och sämre. Att utestänga Danjel och de andra från kyrkan var förstås hårt men han var väl tvungen enligt Konventikelplakatet. Det var nog inte heller helt lätt för en präst på den tiden att sätta sig upp mot självägande storbönder om han ville behålla sitt pastorat.

Prosten kan mycket väl vara baserad på författarens allmänna bild av den tidens prästerskap, det behöver inte vara någon särskild person som är förebilden.

Hm, det har du rätt i. Tack för den nya infallsvinkeln!

En annan biperson som jag grunnat över på sista tiden är "Amerikanar'n", som kallades så på båten eftersom han aldrig hade varit i Amerika. Han fångade ju in Robert så påpassligt när denne var nere efter sina förluster, och lurade honom i grunden. Jag funderar över, om Moberg petade in honom i berättelsen för att visa att Amerika minsann inte är byggt på helt rättfärdiga grunder ...

Titta vad jag har hittat:

http://www.andrewpeterson.se/web/sv/m%C3%A4nniskorna

Detta visste inte jag förut. Visste ni?

Alien skrev:Robert var ju duktig i skolan och hade passat som studerad karl. Men några sådana möjligheter fanns inte för fattigt folk på den tiden.

Tack!!!

Jag tror att det är många, som inte har förstått detta. De ser på Robert som "lat", "oduglig" och "en drömmare". Någon här i tråden kallade honom till och med för en "misslyckad fjant". Men de har nog missat att Roberts fallenhet inte låg till jordbruk och andra praktiska ting, som det var med t ex Karl Oskar. Han var i stället menad till att läsa och skriva och få ett akademiskt yrke.

Men det fanns aldrig någon i hans liv, som ville och kunde hjälpa en fattig bondpojke att följa den banan. Närmast till det kom skolläraren, som såg till att Robert fick ett par böcker med sig från skolan att läsa. Mycket tragiskt, och jag ser det som ett stort slöseri med att sätta någon som Robert som bonddräng. Att man på hans tid kunde tycka att det var hans rätta lott i livet, bara på grund av att hans föräldrar var fattiga. Och eftersom han egentligen inte fick leva det liv, som han borde ha fått leva, bara för att han råkade komma från "fel" samhällsklass, så gick det också illa för Robert.

Dagobert skrev:Några goda ord sades om prosten iaf. Jag mindes inte riktigt så jag letade upp stället i boken: Karl-Oskar är hos prosten för att få flyttningsbetyg. Prosten avråder från flytten och säger "Du tror väl att jag vill ditt bästa?" och det står att Karl-Oskar alltid hade känt att själasörjaren var ärlig i sin omsorg om sina församlingsbors välfärd, både den andliga och lekamliga, även om han stundom tog sig för stor makt.

Prostens avskedsord efter att förgäves försökt tala Karl-Oskar till rätta tycker jag säger en del: "Nu ber jag Gud välsigna dig och de dina under färden till det fjärran landet! Må du aldrig behöva ångra ditt vågsamma beslut!"

Jag tror säkert han haft förlagor i verkligheten, både bättre och sämre. Att utestänga Danjel och de andra från kyrkan var förstås hårt men han var väl tvungen enligt Konventikelplakatet. Det var nog inte heller helt lätt för en präst på den tiden att sätta sig upp mot självägande storbönder om han ville behålla sitt pastorat.

Brusander verkar ju ha trott att han gjorde Guds vilja, när han förföljde Danjels lilla församling. Att alla mådde bäst av stoppas in i samma mall och inte sticka ut. Idag kan vi ju tycka att det bara är skitsnack, men det var inte nödvändigtvis så under 1800-talet. Dessutom var ju över- heten noga med att hålla kvar sina maktpositioner, för det har den alltid varit.

Något annat som jag tycker är mycket intressant är Brusander tydligen kom från en fattig familj, men han kunde ändå bli präst. Hur gick det till då? Någon hjälp måste han ju ha fått av någon. Jag önskar ju bara att någon också hade hjälp Robert på samma sätt...

Alien skrev:Moberg gjorde ju en del research om utvandringen, läste gamla brev från utvandrare etc.

Enligt Moberg så dog alla väl på plats.
Massakrerade av indianer och guldet blev till sand.

Furienna skrev:... Någon hjälp måste han ju ha fått av någon. Jag önskar ju bara att någon också hade hjälp Robert på samma sätt...

Ja! Den grabben borde ju ha kunnat bli en bra lärare åt de utflyttade.

Alien skrev:De som inte lyckades utan förblev fattiga skrev inte hem. Det var de framgångsrika som gjorde det. Vilket gjorde att det var den bilden som förmedlades till dem som blev kvar och lockade fler att emigrera.

Sant.

Bokserien gillade jag som fan, TV-serien däremot är deprimerande 70-tals socialrealism, efter att ha sett ett avsnitt ser jag ut som figuren i målningen Skriet utav Edvard Munch.

slackern skrev:Bokserien gillade jag som fan, TV-serien däremot är deprimerande 70-tals socialrealism, efter att ha sett ett avsnitt ser jag ut som figuren i målningen Skriet utav Edvard Munch.

Vill bara instämma.

Dagobert skrev:Karl-Oskar är också "träkunnig" vilket tyder på nån sorts utbildning; han tillverkar t.ex. ett årder. Robert tycks mest bara duga till hantlangare och grovarbete.

Den utbildningen, liksom hela utbildningen till bonde, stod nog fader Nils för.

Trollmor skrev:

Dagobert skrev:Karl-Oskar är också "träkunnig" vilket tyder på nån sorts utbildning; han tillverkar t.ex. ett årder. Robert tycks mest bara duga till hantlangare och grovarbete.

Den utbildningen, liksom hela utbildningen till bonde, stod nog fader Nils för.

Man måste nog även ha en fallenhet för att se hur trädet växer och vad man kan använda dom olika bitarna till, att bygga skepp handlade ju också om att leta upp passande träd för olika ändamål. Såg någon dokumentär om Vasa skeppet hur skeppsbyggarna eller om det var timmermännen som letade upp passande ekar i skogen.

slackern skrev:

Trollmor skrev:Den utbildningen, liksom hela utbildningen till bonde, stod nog fader Nils för.

Man måste nog även ha en fallenhet för att se hur trädet växer och vad man kan använda dom olika bitarna till, att bygga skepp handlade ju också om att leta upp passande träd för olika ändamål. Såg någon dokumentär om Vasa skeppet hur skeppsbyggarna eller om det var timmermännen som letade upp passande ekar i skogen.

Jupp. Såvitt jag vet kallades det att var "träslug". Antagligen var Karl-Oskar mera träslug än Robert, den läskunnige.

Trollmor skrev:

slackern skrev:

Trollmor skrev:Den utbildningen, liksom hela utbildningen till bonde, stod nog fader Nils för.

Man måste nog även ha en fallenhet för att se hur trädet växer och vad man kan använda dom olika bitarna till, att bygga skepp handlade ju också om att leta upp passande träd för olika ändamål. Såg någon dokumentär om Vasa skeppet hur skeppsbyggarna eller om det var timmermännen som letade upp passande ekar i skogen.

Jupp. Såvitt jag vet kallades det att var "träslug". Antagligen var Karl-Oskar mera träslug än Robert, den läskunnige.

Det har du nog helt rätt i, var rätt så länge sedan jag läste böckerna, men jag minns att Robert inte hade det lätt.

Oj vad jag mår bra av den här tråden! Orkar ni med mina funderingar om Ulrika i Västergöhl?

Tidigt moderlös. Jag minns inte om vi får veta något om hennes mamma, men antagligen fattig och utan möjlighet att lämna bort dottern till någon välvillig släkting vid sitt frånfälle. Återstod fattigauktion, där hon alltså hamnade hos den som begärde minst för att ta hem henne. I tio år bodde hon hos den bonden, innan han började våldta henne. Jag gissar att mathållningen trots allt var hyfsad, eftersom Moberg låter henne bli så frisk och stark som vuxen. Men ingen litade på utbölingen, matmodern tog ifrån henne riksdalern hon fått av husbonden för alla våldtäkterna, i tro att den unga flickan stulit den.

Någon som minns när hon första gången blev med barn? Det måste ha varit ungefär då som hon blev utesluten från Herrens Nattvard, och sockenborna slutade hälsa på henne. Detta att inte få svar på hälsning har jag själv varit med om, och jag kan omvittna att det sårar djupt. För en människa på 1800-talet måste uteslutningen från nattvarden ha varit ännu värre.

Och så arbetar hon efter förmåga för att försörja sig och sina barn, av vilka ju tre dör, tydligen tidigt. Men jag vet inte varifrån jag har fått intrycket att hon anlitades som extrahjälp vid kalas? Någon som vet eller kan ta reda på?

Ulrika verkar ha varit både Mobergs och Monica Zetterlunds favorit. Han gör henne både kraftfull och frisk. Det behövdes nog, om hon skulle överleva, fysiskt och psykiskt, ett sådant liv som blev hennes. I Sverige. Efter överfarten blev det ju annorlunda, och hon "behandlades som en människa". Dock är stämningen i Amerika numera inte så annorlunda mot den som beskrivs ifrån det gamla Sverige! Att det har blivit så!

Hämnden på den gamla socknen är henne väl unnad, fast jag har aldrig begripit den på riktigt.

Som jag minns hjälpte Ulrika som barn sin matmor som anlitades som kalaskokerska i trakten. Men inte i vuxen ålder, vad jag minns.

Ulrika "hämnades" på socknen genom att anonymt skänka den en brudkrona av silver som endast skulle bäras av brudar med otadlig vandel. Hade församlingen vetat vem givaren var hade de inte tagit emot gåvan. Det var väl själva hämnden. Med tiden hade hennes hat svalnat och när prosten dog tror jag hon förlät.

Jag minns att det stod att hon ständigt kallades för "ogifta Ulrika i Västergöl", som om hon s a s var extra ogift.

Det var vanligt med "oäkta barn" och även barn som föddes för tidigt (detta var också ett brott mot kyrkans lagar) ser jag i kyrkböckerna. Det var förstås nästan alltid fattiga kvinnor som födde "oäkta barn". Skulle någon fattig dräng lyckats göra en bonddotter med barn så var det högsta vinsten. Då fick de ett hemman och försörjningen var ordnad. Men gjorde han en fattig piga med barn väntade bara ett torp (i bästa fall) el att bli backstugusittare. Kan tänka mig att en del föredrog att sticka (kanske ända till Amerika).

Sedan fanns det de som blivit förförda el våldtagna av sina gifta arbetsgivare.

Kvinnorna skulle s a s göra avbön i kyrkan. Men sedan fick de visst ta nattvarden som alla andra. De fick absolution sedan de bett om syndaförlåtelse, först offentligt i kyrkan men senare privat inför prästen.

Men jag kan tänka mig att den sturska Ulrika vägrade att göra avbön och därför inte fick absolution och då inte heller kunde delta i nattvarden.

Jag undrar om verklighetens Ulrikor var så trotsiga som bokens Ulrika. Men det är roligt att läsa om hur hon med "mustigt språk" läser lusen av de mäktiga männen i socknen, som besöker henne i hemlighet.

Alien skrev:Jag minns att det stod att hon ständigt kallades för "ogifta Ulrika i Västergöl", som om hon s a s var extra ogift.

Det var vanligt med "oäkta barn" och även barn som föddes för tidigt (detta var också ett brott mot kyrkans lagar) ser jag i kyrkböckerna.

Dom var ju till och med tvingande att gå runt i en hormössa så att ingen missade det, hur det var med hormössan och förtidigt födda barn har jag ingen aning om utan det jag känner till var kvinnor som fick barn utanför äktenskapet. Hora var den som hade sex utanför äktenskapet och inte prostituerad som i dagsläget.

Alien skrev:Skulle någon fattig dräng lyckats göra en bonddotter med barn så var det högsta vinsten. Då fick de ett hemman och försörjningen var ordnad.

Eller så fick dottern i god tid resa bort, föda sitt barn i hemlighet, lämna bort det och återvända som oskuld, medan drängen fick sparken.

Oj så många tänkvärda tankar, tack!

En släkting till mig föddes en månad för tidigt. Grannar och andra nyfikna räknade till endast åtta månader, och jublade "De kunde inte hålla sig!" Vilket de faktiskt hade gjort, varmt troende båda.

Alien skrev:Det var vanligt med "oäkta barn" och även barn som föddes för tidigt (detta var också ett brott mot kyrkans lagar) ser jag i kyrkböckerna.

Barn som föddes för tidigt ser man ju hela tiden, det var oerhört vanligt. "Förlovningsbarn" tror jag de kallades. Men det var inte mycket till brott, de fick väl lite skäll och en mindre bot och så var det bra sedan. Var inte föräldrarna ens förlovade var det lite värre men kunde fortfarande lösas smidigt med snabbförlovning och vigsel. Det var mycket värre om de inte ville gifta sig.

Dagobert skrev:

Alien skrev:Skulle någon fattig dräng lyckats göra en bonddotter med barn så var det högsta vinsten. Då fick de ett hemman och försörjningen var ordnad.

Eller så fick dottern i god tid resa bort, föda sitt barn i hemlighet, lämna bort det och återvända som oskuld, medan drängen fick sparken.

Det berodde nog på ståndsskillnaden. För "fröken Julie" hade det blivit stor skandal om hon gift sig med "betjänten Jean".

Men i bondesamhället behövde inte skillnaden vara så stor. Äldste sonen övertog hemmanet och de andra fick tjäna som drängar. De döttrar som inte genast blev gifta med bondsöner fick resa bort och tjäna som pigor. I värsta fall blev de då ogifta mödrar.

I min egen släkt blev en dräng gift med en dotter till bonden han jobbade hos. Det blev en vinst, bonden hade två döttrar men ingen son, så mågarna fick varsin halva av hemmanet. Fd drängen och bonddottern fick väldigt många barn tillsammans (minst hälften dog förstås). Sedan dog frun och bonden gifte om sig med pigan. (Barnet föddes "för tidigt", de gifta sig ett år efter första fruns död, men barnet kom redan efter fem månader. Den pilske gubben hade inte hållit sig ifrån andra kvinnor ett helt sorgeår. Men för pigan blev det ett lyft, nu var hon husmor i gården.)

I husförhörslängderna hittar jag ibland kvinnor som fått tre oäkta barn. Då tänker jag "en gång är ingen gång, men två gånger är en vana". Att ha fått ett "oäkta barn" hindrade inte att en kvinna kunde "bli gift" senare, men fler, då var det kört. Jag funderade på om denna kvinna var "byhoran" precis som Ulrika i Västergöl, eftersom det inte gick att försörja sig själv och barnen annars. Eller om hon hade en hemlig gift älskare som gav henne pengar.

Barnen utan far fick heller inga fadersnamn (Johansson/Johansdotter) utan ett modersnamn (Lisasson/Lisasdotter). Det måste ha varit stigmatiserande. Alla förstår att din mor varit lätt på foten (el snarare att din far var ansvarslös). En del tog borgerliga efternamn. Bönderna behövde inga sådana, för dem räckte farsnamnet och gårdsnamnet.

Edit: Lade till några fakta.