Att Skyman blir komiskt i Amerika kan jag förstå. Men om Schyman hade varit komiskt i Sverige så hade Gudrun helt säkert ändrat tillbaka. Det har hon inte gjort. Av det drar jag slutsatsen att det inte finns någon komisk effekt av bokstavskombinationen schy- i svenska.

Det heter "schysst" och det stavas schysst.

Rätt självklart egentligen. Det är liksom ett konstruerat ord, som Gud t.ex.

Lennart Frimodig

Jesters Tear skrev: Stavar det inte "juste" av samma anldning som jag skriver "mejl" hellre än "mail".

Det heter e-post på svenska.

HenrikE skrev:Namnet Schyl bars av konstnären Jules Schyl. Han bytte från Jönsson för att folk skulle förstå hur hans förnamn uttalades.

Men j är till skillnad från sch tonande.

"Juste" eller "just" skulle jag fråga.

Problemet med just just är att ordet kan uttalas på två olika sätt (iofs inte så ovanligt i svenskan men ändå).

Ofta (men inte alltid) när vi importerat ord från franskan har vi försökt behålla uttalet men anpassat stavningen, ett exempel på det är sauce som vi både uttalar ungefär som fransmännen och stavar sås. I ett ord som juste så är den svensks stavningen inte lika given med tanke på ljudbilden så SAOL föreslår schyst men de flesta verkar ändå föredra schysst.

En annan import är garage där både uttal och stavning bibehållits, en alternativ stavning hade kanske blivit garasj...

Miche skrev:En annan import är garage där både uttal och stavning bibehållits, en alternativ stavning hade kanske blivit garasj...

Helt bevarat är uttalet förstås inte. Den mest framträdande förändringen är väl att det andra g:et mist sin stämbandston. (Svenskan saknar tonande sje-ljud. I franskan är j – och g före e, i och y – den tonande motsvarigheten till ch.)

HenrikE skrev:Namnstavning är ofta tillkonstrad, Svan blir Swahn osv. Gudruns farfar (eller farfarsfar) hette Skyman men bytte stavning när han bodde i Amerika. Där är nämligen Skyman ett komiskt namn.

Namnet Schyl bars av konstnären Jules Schyl. Han bytte från Jönsson för att folk skulle förstå hur hans förnamn uttalades. Annars är det ont om schy- även bland svenskars namn.

Men jag uttalar Jules med kort vokal, så hans efternamn borde skrivits Schyll då? Annars uttalar jag det likadant som "skyl" (som i uttrycket, det kommer någon, skyl dig!).

Mtp ord som sky, skyla, skymma, skynda etc så borde den svenska stavningen kunna vara "skyst" också. Men "sch" är tydligen tradition när det gäller franska ord (schatull, fräschör etc).

Mats skrev:Av det drar jag slutsatsen att det inte finns någon komisk effekt av bokstavskombinationen schy- i svenska.

Som sagt är det många som inte fattar humorn.

Alien skrev: Men "sch" är tydligen tradition när det gäller franska ord (schatull, fräschör etc).

Nej sch är inte tradition, som synes av genre, jour, assiett osv. (Och schatull har vi från tyskan.)

HenrikE skrev:

Mats skrev:Av det drar jag slutsatsen att det inte finns någon komisk effekt av bokstavskombinationen schy- i svenska.

Som sagt är det många som inte fattar humorn.

Helt enkelt därför att det inte finns någon humor.

Om man måste förklara humor blir den inte så rolig. Vad säger du om uttrycket "lysa med sin frånvaro"? Humor?

HenrikE skrev:

Alien skrev: Men "sch" är tydligen tradition när det gäller franska ord (schatull, fräschör etc).

Nej sch är inte tradition, som synes av genre, jour, assiett osv. (Och schatull har vi från tyskan.)

Nå, då borde sjyst och skyst gå lika bra som schyst. Men schys/s/t har tydligen blivit tradition att stava "juste".

"Juste" förekommer ju också i det franska uttrycket "le mot juste" (det rätta ordet).

I "jour" och "genre" försöker man väl uttala med det tonande sj-ljudet? Eller säger man "sjor" och "sjanre"? Det är ju inte ett ljud som finns i svenskan.

Trodde man kunde stava genre som schanger, men tydligen inte. Nåja, jag hittade både schangdobel och schangtil som ytterligare exempel på franska ord som har fått sch i svensk stavning. Är det humor?

Om man vill kan man hitta humor i precis allt, till och med i en busstidtabell för Säffle, men det finns ingen humoristisk avsikt med Säffles busstidtabell.

Är det för övrigt någon annan än HenrikE som ser något humoristiskt i hur Gudrun Schyman stavar sitt efternamn?

Mats skrev:Trodde man kunde stava genre som schanger, men tydligen inte.

Är det för övrigt någon annan än HenrikE som ser något humoristiskt i hur Gudrun Schyman stavar sitt efternamn?

För en 10 år sen eller så hände det att man såg stavningen schanger men det ser inte ut som att den stavningen fick nåt genomslag. Men den är inte ickeexisterande...

Jag ser inte heller nån humor i att stava ord med sch. Skulle schäferhundar vara skolflicka hundar då?

Jos skulle man stava juice ett tag. Men vissa ord går folk inte med på att ändra helt enkelt. Man får ändra där det går.

Tror inte att vi skulle skriva "Jag har schor idag. I morgon ska jag skriva schornaler". Harikå vär. Schampanj.

Amerikanerna skriver ju walla istf voilà, men av okunskap antar jag. Eller är det accepterat? För alla verkar göra det.

kiddie skrev:Jos skulle man stava juice ett tag
...

Föredrar stavningen juice och schysst. Har sett att många stavar diagnostisera på följande sätt:

diagnosticera.

Moggy skrev:
Jag ser inte heller nån humor i att stava ord med sch. Skulle schäferhundar vara skolflicka hundar då?

skojfriska hundar skulle det vara....

Mats skrev:Nåja, jag hittade både schangdobel och schangtil som ytterligare exempel på franska ord som har fått sch i svensk stavning. Är det humor?

Ja, det är humor. Båda två förekom första gången i skämtteckningar av Albert Engström. Kolingen blandar ihop fina franska ord gentil+nobel=schangdobel.

OK. Är schäslong också humor?

"Ser du två röda hjul hur de rulla
I det späda gröna gräs;
Där inom skärmen prägtigt vår Ulla
Gungar i sin öpna Chaise." Bellman, sent sjuttonhundratal
SAOB anger stavningarna chais, cchais, schais, chaise, chaice, chajse, chés, schaies, schaise, schèes, schies, schäs, chäs, sjäs, skjäs, skäs. Huruvida det i något fall rör sej om en medveten felstavning för humoristisk effekt kan inte avgöras.

Skämtsamma stavningar är exempelvis schampang, sjangsång, skärkötteri. Omedvetna felstavningar är till exempel sjåsig och schocklad.

Har ju dyslexi så jag kan ju knappast påstå att stavning är min starka sid, men när jag skriver på mina berättelser ser jag ord som schysst som talspråk. Att de orden stavas ungefär som de låter. Så jag tycker att det ska vara schysst.

HenrikE skrev:Huruvida det i något fall rör sej om en medveten felstavning för humoristisk effekt kan inte avgöras.

Det är väl en intressant iakttagelse? Alltså att även om det kanske från början var tänkt som ett skämt så försvinner humoreffekten med tiden. Samma sak händer med schysst. Det var kanske tänkt som en skämtsam stavning då den användes första gången, men humoreffekten har för länge sedan försvunnit och nu ser det bara ut som dålig känsla för stavning att skriva det med två s.

Just precis! Typ "lysa med sin frånvaro" eller "fotnötter".

Jag håller inte med. Fotnötter ser ut som ett medvetet fel. Alla vet att det heter en not, flera noter och en nöt, flera nötter, och det verkar som fotnötter är skämtsamt bildat efter mönstret en fot, flera fötter.

Stavningen schysst däremot ser ut som ett omedvetet fel, på samma sätt som om man skulle skriva tysst.