Känner någon igen sig i detta? Jag är nog sådan ibland, ibland motsatsen.

Altruism, oegennytta eller osjälviskhet (motsats till egoism), är att hjälpa andra genom att de egna intressena sätts åt sidan, vilket ibland kan vara direkt självdestruktivt. Till altruism räknas generositet, självuppoffringar, att hjälpa människor med behov, och att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen. Altruism innefattar både den psykologiska viljan till dessa handlingar, samvetet och det beteende som kommer av viljan, men är inte synonymt med empati som i stället handlar om emotionellt medkännande och den psykologiska förståelsen för andras behov. Den empatiska förmågan är dock nära sammanbunden med altruistiska beteenden.

Jo, visst känner jag igen mig i det, men jag anpassar mig nog efter situation osv ibland.
Väger för och emot, vem som mest behöver vad och räknar även in mig själv i den ekvationen.
Förr kunde jag glömma bort mig själv, något slags åskådarsyndrom tror jag :p

jojomamma skrev:...att frivilligt ge vika för någon annans vilja i strid mot ens egen.

Framstår som någorlunda omöjligt att frivilligt gå emot sin egen vilja

Man kan förvisso hävda att altruistiskt beteende motiverat av känslor, dvs negativa känslor om man inte sätter sig själv åt sidan, är en form av egoism eftersom syftet är att inte själv må dåligt. Om man räknar bort handlingar med det motivet blir det nog ett rätt ovanligt fenomen.

Det är inte alls svårt att frivilligt gå emot sin egna vilja, det vet nog alla som blivit föräldrar, men även många som är kära har erfarenhet av det.

Att frivilligt gå emot sin egen vilja innebär att man av egen fri vilja går emot sin egen vilja, dvs att man vill gå emot sin egen vilja. Om den egna viljan att gå emot sin egen vilja är starkare än den egna viljan så kan man ju göra det men problemet med det är att man ändå går med sin starkaste vilja, nämligen viljan att gå emot den numera sekundära vilja man hade från början. Således om man summerar viljorna så kan man inte frivilligt gå emot sin egen vilja, varför jag lade till denna symbol: med vilken jag menade att humor var inblandat, eftersom vad man menar med att frivilligt gå emot sin egen vilja och den faktiska innebörden i meningen är två olika saker.

Slutligen tackar jag Miche för förmånen att få förklara logiken bakom ett uppenbart påstående och ge en lektion i humorns ädla konst. Tack, tack.

PS. Miches inlägg visade sig vara ett altruistiskt sådant med tanke på detta inlägg. Det här inlägget däremot var tämligen egoistiskt.

Kort och gott, jag är väldigt altruistisk till skillnad från en annan här i tråden, eller?

Frågan är bara då hur altruistisk jag är, jag tycker nämligen att jag tjänar i mitt egna välmående av att hjälpa andra människor, vilket i sig kanske är en egoistisk handling...

Det är inte lätt det här med altruism.

Jag gjorde ett test om det. Jag hamnade mittemellan. Och jag tror jag är där. Jag hjälper t ex gärna till utan att förvänta mig ngt tillbaka. Hjälper okända. Men om någon är snål med hjälp och jag hjälpt den personen flera ggr så tycker jag att ngn balans får det vara, så jag slutar hjälpa.

Jag vill heller inte hjälpa över mina tillgångar. I bibeln står att har du två rockar ge bort den ena. Vissa människor jag vet ger för mycket av sig själva. De ger bort båda rockarna. Själv ger jag väl egentligen inte bort en rock utan kanske ett-två par av tio par sockar. Beroende på hur man ser. Ger mer tid och kraft än rena medel.

Jag förstöker uppfostra min omgivning till hjälpsamhet eftersom det gagnar alla, men folk vill vara egoistiska.

För att göra den långa historien om min uppfattning kort: Altruism är helt och hållet en fråga om intelligens. Ja, tvärtemot vad så många tycks ta för givet.

Är man tillräckligt intelligent så inser man att något är lika illa om det drabbar någon annan som om det drabbar en själv. Vilket inte utesluter att det kan kännas mycket värre för en själv, eller för den delen omvänt.

En typisk psykopat (som jag föreställer mig i alla fall, är ju bara expert på AS) är känslostyrd och har en bristande intelligens om hen tycker andra är dumma i huvet som inte alltid ser till sitt eget bästa.

Sedan kan man ju fråga sig varför det skulle bli egoistiskt bara för att man själv njuter av att någon annan slipper lida - för en gångs skull ett sant win-win!

Jag har aldrig förstått skillnaden mellan att göra något för någon annan och att göra något "bara för sitt eget samvetes skull". Vad tror man då att samvete är - man kanske inte har något?

Bra sagt!

Och ja, riktigt egoistiska människor är dumma. Har träffat flera stycken som gnäller om att deras vänner "sviker", fast de har utnyttjat vännerna utan att ge ngt tillbaka. Idiotiskt.