Såg att det inte fanns någon tråd som handlar om kärlek här på forumet.
Hur gör ni gör du när du blir kär i någon? Vart det ett förhållande?

Det finns många trådar om du nog bara letar lite djupare.

Jag blir oftast inte "kär" utan mer intresserad av personen som individ på ett mer vänskapligt sätt. Jag brukar oftast vara rätt så blyg kring dessa personer och brukar ha svårt att uttrycka mina riktiga känslor.

Jag sätter mig ofta själv i vänskapsfacket då jag ej brukar erkänna mina känslor för den jag är intresserad av. Jag har aldrig haft ett förhållande på grund av detta och delvis andra orsaker som inte är tillhörande detta problem.

Jag har varit i tre stycken förhållanden som alla varade i drygt ett år. Det är nyligen det gått upp för mig (när jag började folkhögskola och tvingades in i vänskapsrelationer och började prata med andra tjejer) att jag aldrig egentligen tyckt om mina partners. Dom har allihop varit väldigt otrevliga mot mig från och till. Har bara varit med dom för sakens skull, antar jag. Vet inte hur jag skulle kunna bli kär, tycker de flesta känns så konstiga och kalla och framförallt opålitliga.

Nixer skrev:Såg att det inte fanns någon tråd som handlar om kärlek här på forumet.
Hur gör ni gör du när du blir kär i någon? Vart det ett förhållande?

Inga trådar om kärlek? Det finns väl hur många som helst! Det är ett mycket populärt ämne. Här är bara några av trådarna:

asperger-och-karlek-omrostning-t1533.html

karlek-t14434.html

karlek-och-att-hantera-en-relation-t18366.html

tanker-konstant-pa-karlek-t19275.html

karlek-mellan-tva-manniskor-med-diagnos-t29223.html

den-som-har-funnit-en-partner-t2024.html

idealpartner-omrostning-t5673.html

karleksrelationer-narhet-vad-tycker-ni-andra-t12893.html

varfor-leva-tillsammans-t4431.html

aspig-foralskelse-t2885.html

hur-fungerar-ni-i-ett-forhallande-t16589.html

ar-du-romantisk-eller-pragmatisk-test-t11567.html

Jag är inne i mitt andra förhållande (det första varade i ca 17 år och resulterade i bl.a. två barn), det andra (som känns bättre än det första) är snart ett år gammalt.

Jag har många gånger (innan det första förhållandet) känt något som jag definierade som kärlek men fick då inte till det, troligen pga missade signaler och min egen osäkerhet och när mitt första förhållande inleddes förstod jag inte hur det gick till, däremot tvekade jag inte när jag inledde mitt nuvarande förhållande, jag kände direkt att jag ville lära känna henne bättre.

Jag är över 40 och är i mitt livs första relation. För drygt ett år sedan träffades jag och min partner. Jag är tokkär.

Automaton skrev:Jag har aldrig haft ett förhållande på grund av detta och delvis andra orsaker som inte är tillhörande detta problem.

Är du gay, (förlåt jag är aspie och frågar rätt ut bara...), det måste ju vara rätt trist för en ung man att inte haft ett förhållande, nå hoppas du träffar ngn så småningom

antonius skrev:Är du gay, (förlåt jag är aspie och frågar rätt ut bara...), det måste ju vara rätt trist för en ung man att inte haft ett förhållande, nå hoppas du träffar ngn så småningom

Haha nej bara väldigt blyg och jag agerar aldrig ut mina känslor, det vill säga jag kan bli intresserad av en tjej men jag säger aldrig det direkt till henne på grund av rädslan att bli nekad. Har inget självförtroende när det gäller tjejer bara.

Men nej jag är inte gay, har kamrater som är gay men det tilltalar mig inte. Jag tror att min tid kommer säkert nån gång. Att ivrigt och utan vidare eftertanke leta leder sällan till en positiv utkomst av mina egna erfarenheter av att ha studerat mina kamraters förhållanden.

Jag har haft några förhållanden, men blivit bränd på dem- Har också svårighet med att den kontakten att man är på samma våglängd eller förstår varandra. Tycker ofta att människor är svåra att förstå. Här därför numera svårt att lita på personer. Jag har också en tendens att i perioder vara väldigt intensiv ovh känner då för att spendera mkt tid ihop och sedan kan det gå några dagar då jag behöver mkt egentid, ungefär som för att hämta mig- Jag förstår att det kan vara srt att hänga med och klara dessa svängningar. Känner att det kan kännas som att jag är väldigt egotrippad men jag bryr mig väldigt om de som är mina vänner. Jag är v'l lite av eller på. Nu blev detta en mkt bred info.

Jag blir aldrig kär (allvarligt!)
Detta utav två anledningar:

-Får inte tillräckligt med social exponering.
Träffar helt enkelt inte på tillräckligt mycket kvinnor i vardagen.

-Jag har svårt för att bli kär eftersom jag aldrig faller på tjejers ytligheter/utseenden utan deras personligheter och hur de är mot mig. Jag har aldrig blivit kär i kompletta främlingar eller tjejer som behandlar mig illa eller neutralt.

Jag har min älskling! Han och jag bor ihop och vi har en son tillsammans. Kärleken växte fram mellan oss då jag mådde som sämst. Han räddade livet på mig!

Deadly_Nightshade skrev:Jag blir aldrig kär (allvarligt!)
Detta utav två anledningar:

-Får inte tillräckligt med social exponering.
Träffar helt enkelt inte på tillräckligt mycket kvinnor i vardagen.

-Jag har svårt för att bli kär eftersom jag aldrig faller på tjejers ytligheter/utseenden utan deras personligheter och hur de är mot mig. Jag har aldrig blivit kär i kompletta främlingar eller tjejer som behandlar mig illa eller neutralt.

Man kan bli kär i ens personlighet via mailkorrespondens, tro mig, egen erfarenhet.
Ytlighet har för mig inget med ämnet att göra.

Deadly_Nightshade skrev:-Jag har svårt för att bli kär eftersom jag aldrig faller på tjejers ytligheter/utseenden utan deras personligheter och hur de är mot mig. Jag har aldrig blivit kär i kompletta främlingar eller tjejer som behandlar mig illa eller neutralt.

Den relation jag har med min älskade bygger på allt utom ytlighet. vi är kära i varandras personlighet. Vi är ganska jordbundna och är inte så mycket för att flaxa runt.

Jag hade alltid väldigt lätt för att bli förälskad, men det var ytligt och lätt bortglömt. Jag tyckte om känslorna i kroppen, men inte att kärleken alltid var obesvarad.

Har aldrig varit i ett förhållande, tydligen är jag för ful och motbjudande så ingen har någonsin visat intresse för mig.

Jag har också haft svårt att visa mina känslor pga blyghet och brist på självförtroende. Jag är väldigt bra på att läsa av kroppsspråk (men ej ansiktsuttryck) och kan förstå det sociala samspelet, så jag skulle ha märkt om någon man hade visat intresse någon gång. (Jag är kvinna och ointresserad av kvinnor.)

Jag har varit riktigt kär 2 ggr i mitt liv: 1999 när jag var 22 år träffade jag mitt livs stora kärlek. Det blev inte heller besvarat. Det krossade mitt hjärta och ledde till en utmattningsdepression och 2001 en fullständig kollaps. Jag har inte återhämtat mig efter det än. Jag kan inte glömma honom och gå vidare, trots alla år.

Jag har inte ens varit ytligt förälskad sedan dess. Det känns som jag är helt tom inuti, kan inte känna någonting förutom negativa känslor som ångest och meningslöshet. Mina känslor är försvunna el djupfrysta. Ingen medicinering har hjälpt hittills. Jag blir aldrig "normal" igen.

Joakoni skrev:

Deadly_Nightshade skrev:Jag blir aldrig kär (allvarligt!)
Detta utav två anledningar:

-Får inte tillräckligt med social exponering.
Träffar helt enkelt inte på tillräckligt mycket kvinnor i vardagen.

-Jag har svårt för att bli kär eftersom jag aldrig faller på tjejers ytligheter/utseenden utan deras personligheter och hur de är mot mig. Jag har aldrig blivit kär i kompletta främlingar eller tjejer som behandlar mig illa eller neutralt.

Man kan bli kär i ens personlighet via mailkorrespondens, tro mig, egen erfarenhet.
Ytlighet har för mig inget med ämnet att göra.

Det kan jag hålla med om. Så var det för mig engång i tiden! Dock så ledde inte det till något förhållande.

Cristobal skrev:Jag hade alltid väldigt lätt för att bli förälskad, men det var ytligt och lätt bortglömt. Jag tyckte om känslorna i kroppen, men inte att kärleken alltid var obesvarad.

Har aldrig varit i ett förhållande, tydligen är jag för ful och motbjudande så ingen har någonsin visat intresse för mig.

Jag har också haft svårt att visa mina känslor pga blyghet och brist på självförtroende. Jag är väldigt bra på att läsa av kroppsspråk (men ej ansiktsuttryck) och kan förstå det sociala samspelet, så jag skulle ha märkt om någon man hade visat intresse någon gång. (Jag är kvinna och ointresserad av kvinnor.)

Jag har varit riktigt kär 2 ggr i mitt liv: 1999 när jag var 22 år träffade jag mitt livs stora kärlek. Det blev inte heller besvarat. Det krossade mitt hjärta och ledde till en utmattningsdepression och 2001 en fullständig kollaps. Jag har inte återhämtat mig efter det än. Jag kan inte glömma honom och gå vidare, trots alla år.

Jag har inte ens varit ytligt förälskad sedan dess. Det känns som jag är helt tom inuti, kan inte känna någonting förutom negativa känslor som ångest och meningslöshet. Mina känslor är försvunna el djupfrysta. Ingen medicinering har hjälpt hittills. Jag blir aldrig "normal" igen.

Usch vad tråkigt!
Men det är viktigt att tycka om sig själv, och inte försöka ge upp. Hur svårt det än kan vara. Det finns miljarde tjejer och killar därute, och någongång träffar man den rätta.

Just nu är iallafall jag inte kär, och lägger inte tid på att hitta någon. Men jag vill leva med någon, det vill jag verkligen!

Om jag säger som så här.
Jag är anti mot nätdejting, för att jag tycker det känns mer som att tvinga sig att bli kär. Jag väntar helt enkelt tills jag bara stöter på någon.
Jag blir dock avundsjuk när polare inleder nya förhållanden, då blir jag lite ledsen över att andra lyckas, och inte jag själv.

Nixer skrev:Jag blir dock avundsjuk när polare inleder nya förhållanden, då blir jag lite ledsen över att andra lyckas, och inte jag själv.

Känner igen mig skarpt där faktiskt, väldigt ofta man känner ett sorts missnöje varför hen och inte jag.

Ännu jobbigare är ifall båda var intresserade men det var den andra som lyckades i slutändan.

Automaton skrev:

Nixer skrev:Jag blir dock avundsjuk när polare inleder nya förhållanden, då blir jag lite ledsen över att andra lyckas, och inte jag själv.

Ännu jobbigare är ifall båda var intresserade men det var den andra som lyckades i slutändan.

Vad menar du med det? Jag fattar inte..

Vad menar du med:

"Ännu jobbigare är ifall båda var intresserade men det var den andra som lyckades i slutändan." ?

Fårlåt att det kom två inlägg, skriver på Iphone, och det krånglar lite.

Om både du och din kamrat blir intresserad av samma, men det är hen som bildar ett förhållande i slutändan med denna personen.

@Automaton, jag tror du gör som mig du grubblar och tänker för mycket

@antonius Är nog så tyvärr, mycket grubbel och väldigt lite verkstad.