Har en fråga:

Mina vårdkontakter både på Psyk. och VC vägrar numera att ha kontakt via mejl.

De hänvisar till sekretessen och att de därför inte får ha någon mejlkontakt med patienter. Jag har sagt att jag inte bryr mig vem som eventuellt kommer över mejlen...
Jag frågar också vad använder de sina mejladresser till om deras mejl inte får handla om patienter???

Jag vill skriva och berätta istället för att försöka stressa ur mig allt jag vill säga på ett tidsbegränsat besök. Har då föreslagit att jag ska skriva ett brev istället för mejl. Får då svaret att de inte har tid att sitta och läsa brev.

Jag har förklarat att jag på mindre än två A4 kan få med mycket mer information än under ett 45 minuters läkarbesök. Och jag har svårt att se att det tar mer än 45 minuter för en läkare att läsa två A4 sidor... Men de vägrar.

Jag förstår inte varför...

Är det någon som vet varför det inte vill ha information via text?

Jag känner mig nästan paranoid och börjar misstänka att orsaken är att de inte vill att det ska finnas någon dokumentation...

Jag har fått mejl från min psykiater, men inte längre. Svaret var "vi har en policy att inte använda mejl". Konstigt tycker jag, då jag precis fick adressen till hen och att hen säger att denne har samtlig(!) kontakt per mejl med vissa av sina patienter, men att jag krävde möten.

Jag har en sjuksköterska som konstant är samma kontaktperson och varit det från starten, för ca 3,5 år sedan. Det har inte varit några problem att maila henne och få svar. Däremot är hon mycket sparsam med "känslig" info som t ex blodprov, läkarutlåtande osv. Då ringer hon upp mig och meddelar istället eller skickar brev hem, pga sekretessen.

Kliniken har inget emot att jag delger information via mail, så länge jag är medveten om att sekretessen riskerar att vara dålig. Samtidigt vet jag att sådan mail inte per automatik får lämnas ut som offentlig handling. Samma sak gäller mail mellan student och professor vid universitet. Sådan mail får heller inte lämnas ut.

Det kan förstås ske misstag ske ändå, men jag tror risken är liten. Skulle det trots allt inträffa spelar det mig personligen ingen större roll. Det flesta personer i min närhet och på jobbet vet att jag äter centralstimulerande medicin. Det har t o m varit en konkurrensfördel att ha ADHD i mitt jobb, kunder har bokstavligen efterfrågat mig av den orsaken. Med det sagt så skulle jag troligen ändå jaga ansvarig av felaktigt utlämnande till världens ände. Principen om sekretess är viktig.

Jag är egentligen här i forumet för att jag lämnade in ett brev till min läkare.

Det var länge sedan nu, men jag kände mig under en depression så förvirrad att jag ville skriva en liten analys över mitt mående och över mitt liv: om mina upplevelser och om hur min barndom hade tett sig. Brevet blev väldigt långt, och extremt vetenskapligt och kallt skrivet. Med långt så menar jag många tiotals sidor. Jag lämnade in det i receptionen på min psykiatriska öppenvårdsmottagning och bad att min läkare skulle få det att gå igenom.

På vårt nästkommande möte cirka en månad senare, när han hade fått tid att läsa igenom min analys, så tog han upp min slutsats: att jag trodde att jag hade Asperger och det blev så som jag fick ställa mig i kö till en utredning. Faktiskt bad han en psykolog att läsa igenom texten också: för han tyckte att innehållet på ett så uttömmande och medicinskt korrekt vis innehöll en bättre undersökning än någon undersökning jag annars skulle kunnat få. Det blev ju inte av men efter att jag hade väntat i kön så fick jag ändå diagnosen och jag måste säga att det vi tog upp under den diagnostiseringsprocessen: under den neuropsykiatriska/ neuropsykologiska utredningen, var blott en bråkdel av allt det jag hade fått med i min självdiagnosticerande text.

Så ibland kan läkare vara öppna för att ta emot brev och jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att kommunicera sin symptomatologi, sin historia och sitt mående på. Jag får likt många andra ofta tunghäfta när jag går på läkarbesök... man blir ju så stressad och vågar inte riktigt alltid vara lika öppen som när man beskriver någonting i text till ett dött ordbehandlingsprogram i en dator, istället för att behöva formulera sin berättelse verbalt till en annan människa som konstant bombarderar en med nästan överbelastande funderingar över vad denna människa signalerar.

Så jag tycker att brev till läkaren bör vara ett helt okej tillvägagångssätt i synnerhet för personer som misstänks ha, eller som har AS. Så länge man lämnar in det i ett kuvert i receptionen på mottagningen så är ju sekretessproblematiken obefintlig.

JvA00 skrev:Med det sagt så skulle jag troligen ändå jaga ansvarig av felaktigt utlämnande till världens ände.

Det är precis det som lagstiftare och vårdpersonal måste ta i beaktande när man bestämmer huruvida man kan tillåta känslig patientinformation att skickas över email. Därför är en utskrift i ett kuvert: märkt med den behandlande läkarens namn, ett lämpligare sätt att kommunicera med sin vårdpersonal på än att skicka informationen över Internet.

Om man flyttar dit ingen telefon finns. Varken via ledning eller mobil. Då skickar dom både brev och mail minsann

Dom skickar gärna brev till mig. Men de vill inte ta emot några brev från mig med motiveringen att de tar för mycket tid att läsa...
Jag har sagt till dem att jag inte vill ha kallelser via brev då de lätt kommer bort i min röra. Därför har jag bett att få kallelser via mejl istället. Men detta kan de inte göra med hänvisning till sekretess...

Jag förstår inte vad det ur sekretess synpunkt spelar för roll om det mejlar mig ett datum och tid för besök??

En kontakt jag hade tidigare sa att de inte ville lämna ut sina mejladresser i rädslan av att de skulle få en massa mejl från patienter, vilket jag tror är den egentlige orsaken. Men det är lättare att skylla på sekretessen än att säga att de faktiskt inte har tid att ha kontakt med sina patienter... Detta stämmer ju också bättre in på att de inte vill ta emot brev...

Jag vill helst inte ha kontakt via telefon då detta gör mig ännu mer stressad än möten irl.
Det är mao jag som ska anpassa mig till vårdgivarens behov istället för tvärt om vilket jag tycker är väldigt konstigt....

Det verkar ju också konstigt att olika landsting ser helt olika på sekretessen. I vissa landsting går det tydligen bra att mejla men i andra inte....

Gersa skrev:Jag förstår inte vad det ur sekretess synpunkt spelar för roll om det mejlar mig ett datum och tid för besök??[...]Det verkar ju också konstigt att olika landsting ser helt olika på sekretessen. I vissa landsting går det tydligen bra att mejla men i andra inte....

Jag får sms-påminnelser inför varje läkarbesök. Testa att lirka lite mer med din vårdpersonal, kanske ger de med sig och ger dig den egentliga anledningen, eller kanske så beror allting faktiskt på sekretessproblematiken - det är ju inte helt otroligt. Jag tycker egentligen inte om att få brev från vården eftersom jag under vissa tider har bott som inneboende och därmed inte hade någon privat brevlåda. Vårdmottagningarna tenderar ju att trycka på sin logotyp på deras kuvert vilket kan upplevas som obekvämt ifall andra än mottagaren hanterar posten. Testa att ta upp frågan en gång till och beskriv på vilket sätt som dina förutsättningar gör att du föredrar en annan kommunikationsmetod.

Gripandekylig skrev:Testa att ta upp frågan en gång till och beskriv på vilket sätt som dina förutsättningar gör att du föredrar en annan kommunikationsmetod.

Det är just det jag gjort ett antal gånger med nej som svar. Efter lite lirkande har det gått att skicka mejl. Men nu har de slutat svara på mejlen och säger att de inte får svara på dem.... Och brev får jag inte skriva pga att det tar för lång tid att läsa..

Mao ska jag anpassa mig efter det sätt de vill kommunicera istället för tvärt om... Enligt mitt sätt att se på det så borde det ingå i deras uppdrag att underlätta min vardag inte göra den mer komplicerad...

Vad tråkigt att de väljer att inte göra det så bra som möjligt för DIG.
Jag förstår att de inte vill ge skriftliga svar per mail, både ur sekretessynpunkt och för att de nog vill slippa ha saker på papper, såsom du befarar. I min journal har det skrivits att hen informerat mig om att JAG inte får skriva mail pga sekretessen, vilket inte stämmer alls för patienter får maila hur mycket de vill (dessutom har denne behandlare inte alls informerat om detta, i så fall hade jag sagt emot).

De kan faktiskt inte förbjuda dig. Det står dig helt fritt att skicka mail och brev vart du vill. Och faktiskt är det så att inkommande post måste de hantera, den ska egentligen diarie- och journalföras. Extra tydligt blir det om du lämnar in post i receptionen. Då ska de stämpla posten och lämna vidare. Vid mailkontakt blir det nog lite otydligare, och de har nog lättare att låtsas som att du inte får göra så.

Jag förstår inte varför de är så ovilliga att försöka hjälpa dig på det sätt som är bäst för dig. Det borde alla tjäna på. Jag tycker också att du mycket väl kan förklara tydligt för dem att det här är det bästa sättet för dig att kommunicera, att du likväl som andra får ha kontakta dem via post, och att de i så fall skriftligt, med namnunderskrift, ska meddela dig att du inte får meddela dig på det sättet (det kommer de inte att göra, och gör de det så ska du omedelbart ta kontakt med patientnämnden).

Att de inte svarar dig per mail är fullt förståeligt, det är inte "korrekt". Men de måste ju ge respons och då får de väl ta upp det i möte eller per telefon.

Du har helt rätt, vården finns för dig, inte tvärtom.