Jag ska på gynundersökning snart på Ungdomsmottagningen och är jättenervös inför detta. Jag är oskuld och har aldrig haft någon form av sexuell kontakt. Jag misstänker dessutom att jag har vaginism vilket gör att man kanske inte kan genomföra undersökningen ordentligt. Jag är rädd att gynekologen (krävde att få en kvinnlig) ska vara hårdhänt och inte lyssna på vad jag säger.

Kan man genomföra undersökningen om man har mens? Jag ska få den vilken dag som helst. Vad har ni för erfarenheter av undersökningar? Gör det ont? Är väldigt tacksam om ni delar med er av era erfarenheter och vad man ska tänka på.

Det gör väl egentligen inte ont om man kan slappna av. Instrumentet kan kännas kallt.

Första undersökningen tyckte jag också var jobbig. Men du kan väl säga att det är första gången du genomgår detta, så förstår gynekolkogen att vara extra tålmodig.

Det enda tips jag kan komma på är att andas djupt (in genom näsan, ut genom munnen) och tänka på något rogivande.

Man brukar ju få prata med gynekologen först, innan man lägger sig i stolen. Då är det bra att berätta just sånt:

* Att du är rädd, att det är första gången.
* Att du misstänker att du har vaginism, och därför är det extra viktigt att hon är lugn och försiktig.

Gynundersökningar brukar inte göra ont. Och de gynekologer och barnmorskor som jobbar på ungdomsmottagningen är vana vid att möta oroliga förstagångspatienter.

Men en sak till som kan vara bra att berätta för gynekologen, om detta stämmer på dig:
Att du kan ha svårt att visa med kroppsspråket etc att det gör ont/är obehagligt. Du kan t.ex. be att hon frågar dig varje gång hon gör något nytt: "känns det här ok?" och inväntar ett muntligt svar från dig innan hon fortsätter.

Nu vet jag inte om du har svårt att signalera när det gör ont, men jag säger det pga egen erfarenhet. Och eftersom NT har svårt att förstå vårt kroppsspråk är det bäst att vara övertydlig mot dem.

Jag vill inte skrämmas, men eftersom du kanske har vaginism finns det en risk att undersökningen känns obehaglig. Det behöver inte bli så, men det KAN hända. Och OM det händer, så är det viktigt att kunna säga ifrån.

Nja lider man av irritation vid slidöppningen eller exempelvis är spänd kan det ibland göra lite ont men det är en övergående smärta och klart värt det om du vill bli av med besvären. Annars gör normala gynundersökningar inte särskilt ont men det kan vara lite skillnad på gynekologer och hur lugna och försiktiga de är när de gör undersökningen. Det positiva är attt när man har varit med om undersökningen och den gått bra så brukar det kännas mindre jobbigt nästa gång.

Barnmorskan jag hade var väldigt bra, lugn och frågade hela tiden om det var OK. Vi hittade den förmodade orsaken till min vaginism. Det visade sig att jag har en extra tjock livmodervägg så det är i princip bara ett litet hål. Hon skulle skicka en remiss så jag får göra ett kirurgiskt ingrepp för att få bort den. Känns skönt att få det överstökat.

Det var inte så farligt som jag trodde, jag var jättenervös, men det gick bra. De (en gynekolog och en student båda kvinnliga) sa jag var bra på att slappna av och allt såg normalt ut. Jag fick mensen vid ett tillfälle, då ringde jag och bokade om tiden. Du kan ju ringa kliniken du ska till och fråga om det gör nått ifall du får mensen då du ska dit?

Första gången var vidrig. Jag visste ju inget. Det var ovissheten som var vidrig. Gjorde inte ont och fick ett toppenbra bemötande. Att tänka på eftersom du begärt en kvinnlig gynekolog är att hon har själv varit i samma situation som dig en gång.

Mitt första besök var inte så lyckat. Fick en invandrare som inte kunde svenska och hon var hårdhänt. Det gick inte alls få in något instrument eftersom jag hade för smalt hål. ( Dessutom är jag också oskuld) Nästa gång jag går dit om jag behöver ska jag nog se till att få en svensktalande och en som inte är hårdhänt.

Tiblan skrev:Första gången var vidrig. Jag visste ju inget. Det var ovissheten som var vidrig. Gjorde inte ont och fick ett toppenbra bemötande. Att tänka på eftersom du begärt en kvinnlig gynekolog är att hon har själv varit i samma situation som dig en gång.

Jag har hört många som tycker att manliga gynekologer är försiktigare och tålmodigare än kvinnliga.

Zima33 skrev:

Tiblan skrev:Första gången var vidrig. Jag visste ju inget. Det var ovissheten som var vidrig. Gjorde inte ont och fick ett toppenbra bemötande. Att tänka på eftersom du begärt en kvinnlig gynekolog är att hon har själv varit i samma situation som dig en gång.

Jag har hört många som tycker att manliga gynekologer är försiktigare och tålmodigare än kvinnliga.

Har du haft manlig gynekolog? Jag har bara träffat kvinnliga. Har nån annan haft manlig gynekolog? Hur var det?

MsTibbs skrev:Har du haft manlig gynekolog? Jag har bara träffat kvinnliga. Har nån annan haft manlig gynekolog? Hur var det?

Jag har haft en. Lite konstigt kändes det men bra. Skitsnygg... En väldigt samvetsgrann läkare och försiktig under undersökningen. Mycket respektfull i bemötandet. Det kändes upplyftande på något konstigt sätt.

Joakoni skrev:

MsTibbs skrev:Har du haft manlig gynekolog? Jag har bara träffat kvinnliga. Har nån annan haft manlig gynekolog? Hur var det?

Jag har haft en. Lite konstigt kändes det men bra. Skitsnygg... En väldigt samvetsgrann läkare och försiktig under undersökningen. Mycket respektfull i bemötandet. Det kändes upplyftande på något konstigt sätt.

Vad bra, då kanske jag inte ska vara rädd ifall jag får en manlig nån gång!

MsTibbs skrev:

Zima33 skrev:

Tiblan skrev:Första gången var vidrig. Jag visste ju inget. Det var ovissheten som var vidrig. Gjorde inte ont och fick ett toppenbra bemötande. Att tänka på eftersom du begärt en kvinnlig gynekolog är att hon har själv varit i samma situation som dig en gång.

Jag har hört många som tycker att manliga gynekologer är försiktigare och tålmodigare än kvinnliga.

Har du haft manlig gynekolog? Jag har bara träffat kvinnliga. Har nån annan haft manlig gynekolog? Hur var det?

Har haft en gammal gubbe som pratade för sig själv och var jätteförsiktig, det kändes typ ingenting men han använde inte de där instrumenten iofs, vet inte varför. Den andra gången var det en stressig kvinna som jag inte kände mig bekväm med så jag avbröt innan hon hann undersöka mig...

Jag har träffat ganska många gynekologer (och hudläkare och barnmorskor med) av olika kön. Ca 25-30 st varav ca en fjärdedel var manliga. Min erfarenhet är att deras sociala kön säger väldigt lite om hur de "är".

En del är hårdhänta, andra är försiktiga. En del har superbra bedside manners, andra är fruktansvärda. En del är väldigt hetero-, cis- och sexnormativa, andra är inte riktigt lika normativa. En del tar ens problem på stort allvar och är respektfulla, andra viftar bort ens problem som överdrivet. Oavsett vilket kön de har. Det handlar mer om deras SYN på kön (och könsorgan) än vilket kön de har själva. Det är min erfarenhet.

Om man är obekväm med att ha en manlig gynekolog pga kön är det en sak. Men jag tror inte att manliga gynekologer är generellt sämre än kvinnliga.

@trollhare, Nu behöver vi bara ett smart sätt att klura ut detta innan undersökning

Man kan ju kolla läkarna på www.doktorsguiden.se och läsa om andra patienters upplevelser. Fast man får tänka på att läkare också kan ändra på sig.

Jag har bara varit med om en gynundersökning och då var jag sövd. Blev erbjuden det ganska kvickt när läkaren såg hur jag panikade inför tanken på undersökning.