Hej! För en tid sen har min gamla Symmetri ångest kommit tillbaka. Det var när jag började trappa ner på min medicin som det började smyga tillbaka. Nu är det inga problem om hur saker ligger och så längre. Dock så hänger jag upp mig på folks ögon och utseende istället.
Dvs, om jag möter en vän eller någon så stirrar jag som ett fån på deras ögon t.ex., Om ena ögat är mer åt vänster eller höger och sånt. Detta börjar bli jobbigt då jag inte kan titta på folk längre och istället undviker kontakt. Medicinen jag tar kallas för Paroxetin Hexal om nån nu känner igen den. Vad ska man göra?

Trappa inte ner om det inte fungerar.

Hej Doomis! Jag lider av svårt tvångssyndrom, och tänkte bara fråga dig som äter medicin hur du upplever att det blir bättre? På vilket sätt mår du bättre av att medicinera? Känner du av några negativa förändringar som medicinen orsakar? Jag har läst att ångest mediciner har en hel del biverkningar som inte är så trevliga; som viktuppgång och illamående... Jag har blivit erbjuden medicin mot min psykiska ohälsa av två läkare - men tackade nej båda gångerna, då jag inte så gärna vill stoppa i mig mediciner... Nu har jag dock börjat fundera på om jag kanske skulle göra ett försök.

Tyvärr så kan jag inte svara på din fråga, men du kanske kan svara på mina? ^^

Hej Geisha! Ja förra gången när jag fick samma grej, ungefär för 3 år sedan. Så tog det väl 4 veckor ungefär med medicin innan jag märkte att jag inte "brydde" mig så mycket om grejor som innan. Alltså. Att det inte gör så mycket om tavlan hänger snett och så. Samma sak nu som då så hänger jag upp mig på folks ögon och liknande. Men nu är det enbart det med ögonen istället.

Men ja det stämmer helt rätt att det är otäcka biverkningar på dom. Jag har nog gått upp 15kg sen jag började med dom. Men illamående har jag nog aldrig blivit av dom dock. Dock råkar man glömma ta dom typ en dag eller så, så får man typ elstötar i huvudet och blir väldigt yr märkte jag iaf. Detta låter självfallet skrämmande! Men rätt skönt när dom funkar att inte behöva hänga upp sig och liknade på saker. Sen vet jag inte bara om viktökningen beror på pillren eller min diabetes med. Då ja tar rätt stora doser av insulin.

Men jag hoppas att du fick nån form av svar här iallafall hehe.

Doomis skrev:Hej Geisha! Ja förra gången när jag fick samma grej, ungefär för 3 år sedan. Så tog det väl 4 veckor ungefär med medicin innan jag märkte att jag inte "brydde" mig så mycket om grejor som innan. Alltså. Att det inte gör så mycket om tavlan hänger snett och så. Samma sak nu som då så hänger jag upp mig på folks ögon och liknande. Men nu är det enbart det med ögonen istället.

Men ja det stämmer helt rätt att det är otäcka biverkningar på dom. Jag har nog gått upp 15kg sen jag började med dom. Men illamående har jag nog aldrig blivit av dom dock. Dock råkar man glömma ta dom typ en dag eller så, så får man typ elstötar i huvudet och blir väldigt yr märkte jag iaf. Detta låter självfallet skrämmande! Men rätt skönt när dom funkar att inte behöva hänga upp sig och liknade på saker. Sen vet jag inte bara om viktökningen beror på pillren eller min diabetes med. Då ja tar rätt stora doser av insulin.

Men jag hoppas att du fick nån form av svar här iallafall hehe.

Känns det helt enkelt som att du inte orkar bry dig om tvångs-relaterade saker när du äter medicin? Blir du liksom för trött för att orka utföra tvångshandlingar? När jag har frågat läkarna om effekten som medicinen ger så får jag inga ordentliga svar... Fick bara höra något i stil med att jag blir lugn om jag äter dem, sen så finns det ju flera olika ångest/tvångs mediciner har jag sett, så det är väl olika effekter och biverkningar kan jag tänka mig. Medicinen som du äter, är den endast för tvångssyndrom?

Är det bara ögon du hakar upp dig på, eller finns det andra kroppsdelar som du finner irriterande att titta på? Är det här ett nytt beteende som du utvecklat i och med att du slutat medicinera? Jag undrar; om man väl har börjat äta medicin mot tvångssyndrom, är man då fast för alltid (med förutsättning att medicinen hjälper)?

15 kilo! Det är ju en hel del... Har du någon aning om vad det är för något i medicinen som leder till sådan kraftig viktökning? Är det så att man blir hungrigare av den och därför äter upp sig en massa i vikt, eller är det något i själva medicinen som gör att man går upp i vikt?

Tack för svaret.

OJ! här var det visst längesen man var inne! Och ber om ursäkt för att jag inte svarat. Varit väldigt turmult med livet. Vänner som tagit självmord och liknande. Men angående medicinen så vet jag faktiskt inte vad som gör att man går upp i vikt. Man blir inte hungrigare eller liknande. Utan det är nåt i pillrena som gör det hela.

Mitt OCD angående folk ögon försvann ett tag. Nu är det tillbaka med full kraft. Trots att jag äter min medicin som innan. Även testat höja den utan resultat. Sen för att göra mitt liv ännu roligare. Så har jag fått "Utsättnings sympton" med. Dvs Det är som elstötar i huvudet och ner i kroppen. Så fort jag vrider huvudet eller tittar åt något håll. Så kommer dom. Fruktansvärt obehagligt. Sen den enda "hjälpen" jag fick från min Psyk läkare är. " Vi kan ju testa Akupunktur" Då hon inte vågar testa andra medeciner på mig. För min lever har blivit sämre av långvarit behov av min medicin.

Jag har funderat rätt mycket om jag ska orka ha det såhär länge till. Har gått med det i 3-4 månader nu. Jag har förslagit till min läkare att jag kanske blivit resistent mot min medicin efter 8 års användande? Enligt henne kan detta inte ske! Får bara svar som att jag trög i huvudet eller liknande. Vet ju själv att man kan bli resistent från andra läkemedel? Nu har jag fått nog av det här. Jag sa till läkaren samt mina föräldrar att läkaren har ett halvår på sig. Sen tar jag mitt liv. Jag tänker inte gå runt i flera år till med detta. Dom andra sjukdomarna jag har, som mina kraftiga tarmproblem och annat, det kan jag ändå stå ut med halvt som halvt. Men detta utöver allt...nej.

Så vad ska jag göra? Ska jag be om så kallad "Second opinion" från nån annan klinik/läkare? Eller är hoppet slut?

Utsättningssymptom brukar ibland kunna mildras om man trappar ner väldigt, väldigt långsamt.

Ta bort 25 mg på en månad några ggr, sen 2 ggr per månad och så vidare.

Jag tror du missförstod mig där. Jag har dessa symptom trots att jag äter min medicin på samma dos som alltid.

Doomis skrev:Jag tror du missförstod mig där. Jag har dessa symptom trots att jag äter min medicin på samma dos som alltid.

Du hade höjt, och sänkt igen, eller hur?

Doomis skrev:Jag tror du missförstod mig där. Jag har dessa symptom trots att jag äter min medicin på samma dos som alltid.

Står ju att problemen kom tillbaka för dig när du började trappa ur medicinen? Gick du tillbaka till vanliga dosen igen eller? Vilken dosering står du på?

Har själv erfarenhet av paroxetin för OCD/ångest/depression ihop med en rad andra SSRI.
Är ett ganska gammalt SSRI som i regel har värst biverkningar av de alla ihop med fluvoxamin. Fluvoxamin anses snäppet bättre än paroxetin mot OCD.
Den antikolinergiska effekten av paroxetin leder ofta till muntorrhet, svettningar och trötthet. Är även det mest potenta SSRI:et och inhiberar även NO2 syntasen vilket ofta leder till ganska grova sexuella problem.

Förstår att du vill ta bort den, jag stod inte ut med biverkningarna även om den hjälpte lite.
Ofta brukar man få tolerans mot SSRI vilket gör att problemen kommer tillbaka om man inte höjer dosen efter en tid. Det är nackdelen med de flesta psykofarmaka, att de är avsedda för korttidsbruk. Det tråkiga är ju att man samtidigt ökar eventuella biverkningar samtidigt.
Annars får man cykla i perioder med att vara medicinfri och varva mellan olika preparat. Rena projektet tyvärr.

Du får väga för och nackdelar med medicinering. Klomipramin/anafranil brukar vara andrahandsalternativet mot tvång/OCD. Mycket mer effektivt och lägre tendens till tolerans men har mer antikolinergiska biverkningar.
KBT är annars väldigt effektivt, speciellt ihop med lyckad medicinering. Det sämsta du kan göra är att undvika ögonkontakt. Du måste tvinga dig till att utsätta dig för asymmetrin och ångesten det medför. Ta det i kort steg där du utmanar dig själv, t.ex. titta lite längre för varje gång. Träna på en person du känner till att börja med kanske.

Lycka till.