Är ni också EXTRA känsliga för vissa känslor/saker relaterade till kroppen ?

Menar alltså sådant som inte borde kännas så mycket - men som för er kanske är så otroligt störande att ni måste åtgärda det snarast.

Jag har jätteproblem med att stå ut med att känna:
* Törst (måste alltid ha vattenflaska med mig, överallt, står inte ut med törstkänslan)
* Småsår, typ skärsår skapat av papper (Så störande att mitt humör blir asdåligt)
* Sånahär små skinnflikar som kan komma upp vid sidorna av naglarna, vet inte vad dom kallas. Står fan inte ut med dom ... Lider och kan inte slappna av förän jag klippt bort skiten.
* Kroppshår, som vanligtvis är bortrakat, men som hunnit växa ut. Fyfan vad störande/obehagligt det är.

Känner ni också såhär ? "Kroppskänslor" som ni stör er på så mycket att ni inte kan vara på bra humör/slappna av ?

Jag tror att jag förstår vad du menar, och jag känner likadant om en del saker, som typ att slå mig litegrann, inte så att det gör speciellt ont utan mest så att det är irriterande, kan få mig att bli helt galen (skrika/storgråta fastän det inte gör så ont/bli superarg och skälla ut nästa människa som råkar komma för nära osv). Ett exempel på det är när jag sitter i sängen, ska lägga mig ner snabbt och slår huvudet i sängkanten - inte så att det gör så ont utan bara så att det stör. (Observera även att jag har AS-relaterad extrem smärtkänslighet och får ont väldigt väldigt lätt). Det är någon speciell, lätt vibrerande öm känsla som är så hemskt uppretande! Håller även med om en del du nämnde

Både ja och nej. Smärta är inga problem känner inte det. Var tom tvungen att prova lägga handen på den varma spisplattan i 5-års åldern.
Det jag kan störa mig på är i så fall sår, måste alltid pilla på dom och kolla samtidigt som jag funderar på om fluglarver skulle hjälpa.
Slår mig gör jag hela tiden framförallt fötter och huvud. Vem fan är det som flyttar på bordet hela tiden!?

Plasticfck skrev:* Törst (måste alltid ha vattenflaska med mig, överallt, står inte ut med törstkänslan)

Stämmer för mig.

Plasticfck skrev:* Sånahär små skinnflikar som kan komma upp vid sidorna av naglarna, vet inte vad dom kallas. Står fan inte ut med dom ... Lider och kan inte slappna av förän jag klippt bort skiten.

Jag är inbiten (sic) nagelbitare och biter även bort skinnet i "hörnet" av naglarna. (Där nageln övergår från att ha skinn till sidan av sig till att bara ha skinn under.

Avskyr också kroppshår (på mig själv).. Så rakar i princip hela kroppen var tredje dag.
Är överdrivet noggrann med mitt långa huvudhår, att det inte blir för torrt/dylikt.
Duschar och tvättar håret dagligen, eftersom kroppsdoft stör mig.

Att bli torr i mun är också någonting som jag inte vill bli (vill ej heller gå omkring med dålig andedräkt), så har alltid tuggummi med mig (samt använder det även ofta).

That's all.

Känslan av torrt snor i näsan. Måste flera gånger om dagen gå in på toaletten och ta bort snor som bara är i näsan och stör mig.
Jag är även dödligt rädd för att ha missat något och att det ska synas utifrån.

Känslan av att få in kall luft i halsen när man anstränger sig på hösten/vintern, känns som knivar.

När håret alltid ska vara ivägen för jackan, halsduken och mössan på vintern, det ska alltid trassla in sig i allting, bli statiskt och allmänt störa mig.. Därför klipper jag oftast håret ganska kort på vintern.

Den där konstiga huggande känslan jag känner ibland i vad jag tror är njurarna...

När nageln gått av och gjort den resterande nageln alldeles för kort eller när den nästan gått av men man vågar inte klippa eller dra av den för att den gått sönder så långt ner.

Att andas i den där iskalla luften när det är kallt ute, vet inte vad som är mest smärtsamt, att andas in den genom näsan eller munnen..

Nästäppa.. Fy fan vad jobbigt..