Något jag kämpar med dagligen, är att hitta en balans i livet där jag dagligen hittar på saker i ''rätt mängd'' - har jag för mycket på gång så går jag in i väggen direkt men om jag inte gör någonting så blir jag orolig och får utrymme till att tänka för mycket.

Är detta något ni känner igen er i?
Hur gör ni för att strukturera upp dagen på bästa möjliga sätt?

Sätt igång saker men se till att du kan lägga de på is snabbt också. Sätter man t.ex igång att limma en stol t.ex så kanske man måste slutföra det innan det torkar.

plåtmonster skrev:Sätt igång saker men se till att du kan lägga de på is snabbt också. Sätter man t.ex igång att limma en stol t.ex så kanske man måste slutföra det innan det torkar.

Jag kanske är korkad, men fattade inget av det där?

Jag gör en del olika saker som jag försöker balansera rätt. Följer jag inte ett dag för dag schema faller jag ganska enkelt och enbart ägnar mig åt mina intressen (läser och ser dokumentärer om fysik/rymden/kemi dagarna i enda) men sedan jag skrev mitt egna schema som inkluderar alla veckans dagar blir det enklare att portionera ut allt som ska göras - och även få det gjort.

Jag kräver väldigt mycket för att bli stimulerad, så utöver alla de basala behoven går jag i skolan, lägger upp x antal pluggtimmar varje dag, spelar piano, sjunger och dansar lite, fixar och rider min häst, tränar och motionerar min hund, ägnar mig en kort stund åt mina intressen genom att läsa eller se på dokumentärer osv.

Har alltså ett rullande schema som för mig fungerar utmärkt. Får väldigt mycket gjort på detta sätt och mår väldigt bra av att både träna hjärnan och kroppen, samtidigt som jag försöker få rätt på sömnen och äter bra, hälsosam mat.

Du kan annars testa att varje kväll skriva en punktlista på vad som ska göras dagen efter. Se till att detta görs innan du kan ägna dig åt annat och prioritera måsten framför egentid.

Tack för dina tips Batman!

Jag upplever just det du beskriver som mitt största problem. Jag blir otroligt rastlös och ibland lite nedstämd om jag inte får pyssla med något. Samtidigt är gränsen till vad som är för mycket hårfin. Min psykiatriker kallar det för aktivitetsreglering, eller brist på sådan.

Att gå efter ett schema är i grund och botten bra. Tyvärr har jag så jättesvårt med krav och måsten att det inte sällan skapar än mer ångest hos mig. Bara vetskapen om att det ligger ett papper med punkter som "ska göras" gör mig orolig.

Ibland när jag känner mig sådär rastlös brukar jag försöka göra något fysiskt som att gå en promenad. Även meditera kan funka även om det inte är så fysiskt. Jag hamnar liksom i obalans när jag använder hjärnan mer än kroppen, trots att jag älskar att tänka och skulle gärna göra det dagarna i ända. Min kropp och mitt förnuft kan inte samarbeta

Jag har stora drömmar och vill göra väldigt mycket men har jag för mycket planer och projekt samtidigt blir det för jobbigt och jag får inte gjort mycket alls och jag fastnar lättare i någon distration som att lyssna på nån låt på youtube och kolla vidare på någon annan låt, söka info om en artist på wiki, klicka vidare på information om staden den växte upp i, klicka upp en karta på staden, kolla vidare på kartan och fundera över klimatet nånstans etc etc jag hatar typ wikipedia!

När jag får mest gjort är när livet är i balans och jag fått tillräcklig social stimulans också och jag har bara ett eller ett par grejer planerade att göra. Jag gör en lista och ju kortare lista desto mer får jag oftast gjort.

Jag har också mycket lättare att genomföra ett byggprojekt än saker på datorn där det finns för många möjligheter och distraktioner.

Känner så väl igen det där!

Jag mår som bäst när jag har fasta inbokade punkter som jag inte kan välja bort (arbetspass, föreläsningar osv) med samtidigt tillräckligt mycket tid över för hushållssysslor och sen kortare tid av total ledighet. Då kan jag läsa, titta på dokumentärer eller spela lagom länge utan att jag hinner bli uttråkad och fastna i tankar som snabbt övergår till ångest.

Överlag har mitt liv blivit fantastiskt mycket bättre sedan jag skaffade barn eftersom det blir en naturlig rutin och kontinuerlig distraktion.