...du arangerar kläderna på golvet så du kan ta på dem på morgonen nästan som en brandman, inte för att det går fortare eller så, utan för att du har så fullt upp med all morgonångest, efterhängsna demoner, och din oro för vad NT:folket skall hitta på för att förstöra denna dag med.

.. du har kläderna i garderoben sorterade efter färg och funktion. Och när du tvättat och inte hinner stå och hänga in allt på rätt plats enligt färgerna så knölar du ihop allt i en hög på golvet inne i garderoben istället för att hänga dem på fel plats tills du har tid att ordna upp ordningen.

När du ser till att gå till ditt lokala ica/affär 30 minuter innan stängnings dags så man minimerar risken att stöta på mycket folk.

När du riktar blicken åt en annat håll när du möter nån på gatan för att undvika obekväm ögonkontakt.

flisan skrev:telefonen ringer och du ilsket tänker, måste det ringa hela tiden fast den varit tyst flera dagar.

Igenkänning!

Zirre skrev:Alla skrattar fast man själv inte vet vad som är så kul.

Fniss ! Så är det ofta för mig!

....ett krånglande bredband kan få din dag helt förstörd för att du inte kan gå in på de sajter du rutinmässigt brukar gå in på.

flisan skrev:telefonen ringer och du ilsket tänker, måste det ringa hela tiden fast den varit tyst flera dagar.

Oh ja!

kullan skrev:....ett krånglande bredband kan få din dag helt förstörd för att du inte kan gå in på de sajter du rutinmässigt brukar gå in på.

Känner igen det där.
Jag har en ganska strikt rutin när det gäller surfande. Samma sidor i samma ordning vid samma klockslag. Kan inte ens äta frukost utan internet, för det gör jag alltid framför datorn.

Natten skrev:Känner igen det där.
Jag har en ganska strikt rutin när det gäller surfande. Samma sidor i samma ordning vid samma klockslag. Kan inte ens äta frukost utan internet, för det gör jag alltid framför datorn.

Man blir ju helt förstörd om inte internet fungerar, man kan ju, ve och fasa, bli tvingad ringa och prata med ngn, istf att skicka ett mejl. Det är så jobbigt så man blir sittande helt matt av bara tanken på att föra en dialog, så där oplanerat...

Ha ha. Underhållande inlägg.
Fanns några guldkorn som jag kommer att leva länge på.

Tusen tack!
Mvh * Elisabet

när man tittar på sin aspiga pojkvän som sitter och gungar på stolen som att han var på allsång på skansen. men utan musik.
och jag blir så åksjuk så jag mår illa och jag blir alldeles åksjuk

yakamoko skrev:.. du har kläderna i garderoben sorterade efter färg och funktion. Och när du tvättat och inte hinner stå och hänga in allt på rätt plats enligt färgerna så knölar du ihop allt i en hög på golvet inne i garderoben istället för att hänga dem på fel plats tills du har tid att ordna upp ordningen.

det där är ju jag ju som gör sådant

När du stämmer träff och säger 14:34 för att tåget kommer in 14:32 och du vet att det tar exakt två minuter att gå ifrån perrongen. Istället för att bara säga 14:30 för enkelhets skull.

När du varje gång lägger märke till när klockan är 00:00, 11:11 eller 22:22 och måste säga noll, noll, noll, noll, ett, ett, ett, ett eller två, två, två, två högt.

När du är utslagen ett dygn efter AW. (Och inte pga alkohol)

Caprifool skrev:När du varje gång lägger märke till när klockan är 00:00, 11:11 eller 22:22 och måste säga noll, noll, noll, noll, ett, ett, ett, ett eller två, två, två, två högt.

Det här känner jag igen mig i, jag noterar ibland när klockan är 4 likadana siffror som i ditt exempel Caprifool, eller också när klockan t.e.x. visar 16:16, 20:20 eller 23:23. Då är det ju visserligen inte fyra likadana siffror, men det är endå två lika par, och jag ser alla dessa siffer kombinationer som "magiska tal". ^^ Jag har dock inget behov av att säga siffrorna högt när det inträffar. Gör du alltid det?

Geisha skrev:Gör du alltid det?

Ja, fast tyst oftast.

Caprifool skrev:När du varje gång lägger märke till när klockan är 00:00, 11:11 eller 22:22 och måste säga noll, noll, noll, noll, ett, ett, ett, ett eller två, två, två, två högt.

För min del måste jag önska mig något. Det är ungefär som en tvångstanke baserad på vidskeplighet, även fast jag vet att mina önskningar inte direkt kan få dom att gå i uppfyllelse. Sen kan det ju vara intressant att observera vad det är jag önskar mig mest för tillfället.

Asperger76 skrev:...du känner till varenda millimeter av platsen du bor i, och vet exakt var du ska trampa för att det inte ska knirra. Du vet exakt hur hårt du ska dra i en skåpslucka för att den ska låta så lite som möjligt. Istället för att smörja och fixa så att det inte knirrar och knakar rör du dig som genom en hinderbana genom huset/lägenheten.

LOL.

...du är värdelös på att tajma när du ska hälsa på någon du möter (alltså ni går emot varandra) så det blir antingen ett hej när personen är långt bort och sedan pinsam tystnad och besvärade leenden när ni går de sista 6 meter som skiljer er åt, eller att du väntar för länge så personen är bredvid dig när du säger hej och har försvunnit innan du avslutat ordet.

...du blir upprörd om någon säger att neeeej inte kan väl du ha AS! Inte för att du egentligen behöver bekräftelse, men det stör så när någon har fel.

...du skäller ut ovan nämnda personer "efter noter" (som mor min skulle ha sagt) och säger högljutt och hetsigt att inte f*n kan de veta vad som händer i ditt huvud! Det utvecklas sedan till en halvskrikande monolog där du räknar upp alla dina symptom/problem och i vilka sammanhang de är hinder för dig. Inte märker du heller att personen blir rädd/underhållen/uttråkad av ditt pladder.

...du blir stressad över en småsak och det slutar med att du slår armarna hårt om dig själv och slänger dig på sängen för att sedan ligga där och hyperventilera upphetsat i minst en kvart.

...du ska ta fram kläder (exempelvis sovkläderna som nämndes ovan) men vet inte alls vad du ska ta och inom 20 sekunder sitter du i skräddarställning på golvet framför den öppna garderoben, stirrar blankt framför dig och gungar stressat.

Geisha skrev:

Caprifool skrev:När du varje gång lägger märke till när klockan är 00:00, 11:11 eller 22:22 och måste säga noll, noll, noll, noll, ett, ett, ett, ett eller två, två, två, två högt.

Det här känner jag igen mig i, jag noterar ibland när klockan är 4 likadana siffror som i ditt exempel Caprifool, eller också när klockan t.e.x. visar 16:16, 20:20 eller 23:23. Då är det ju visserligen inte fyra likadana siffror, men det är endå två lika par, och jag ser alla dessa siffer kombinationer som "magiska tal". ^^ Jag har dock inget behov av att säga siffrorna högt när det inträffar. Gör du alltid det?

Jag tycker det är fränt när klockan är 23:45.

Jag lägger också märke till när klockan är ngt jämnt. Eller om man får ett konstigt nummer på sin kölapp.

Jag har verkligen ingen bra idé om hur fort man ska hejja efter att man sett varandra och börjar gå. Jag brukar låta den andre hejja först medan jag tittar på något helt annat.

När man kan hur många backar respektive liftar flera svenska skidorter har.

kiddie skrev:Jag lägger också märke till när klockan är ngt jämnt. Eller om man får ett konstigt nummer på sin kölapp.

Jag har verkligen ingen bra idé om hur fort man ska hejja efter att man sett varandra och börjar gå. Jag brukar låta den andre hejja först medan jag tittar på något helt annat.

Samma här! Jag brukar också kunna se en registreringsskylt och sen gå i cirka tio minuter och tänka om siffrorna för att få det till nåt speciellt. Om det kanske var AQW 158 försöker jag få siffrorna till 555 ("Om jag tar tre från åttan och lägger på ettan så jag får 455... Sen är ju A bokstav ett i alfabetet så jag kan ta en etta där och lägga på fyran!")

Bra idé om att låta den hejja först, kan inte fatta att jag inte tänkt på det tidigare! Antar att jag alltid känner mig tvungen att vara artig och hälsa som mamma lärt mig Tack!

när man ä en stoner