sr skrev:Är de kulturella skillnaderna för stora för att den amerikanska diagnosmanualen över psykiska sjukdomar - DSM - ska kunna användas också i andra världsdelar? Det menar franska proteströrelsen STOP DSM som menar att den europeiska psykiatrin bör sammanställa sina egna kriterier för diagnos och behandling.
Den franske psykiatern Patrick Landman är varken emot klassificering, medicinering eller forskning inom psykiatrin. Men han menar att DSM-5, med sitt enkla språk som ska utradera alla tvetydigheter, bör bojkottas i Frankrike och ersättas av en europeisk variant, som ger större utrymme för patienterna att formulera sina egna problem och skapa strategier för att förstå och leva med dem. Teaterkritikern Theresa Benér berättar om STOP DSM, som menar att DSM-kulturen leder till enkla lösningar och överdriven medicinering.

SR skrev:På ett mer grundläggande plan menar jag att den franska debatten om DSM belyser kulturella skillnader mellan olika slags människosyn och sätt att definiera normalitet. DSM definierar symtom och pekar ut avvikande beteenden med syftet att hjälpa personerna att bli det man kallar normalfungerande, vad det nu är. Ur ett franskt perspektiv, som är präglat av en stark psykoanalytisk tradition, är symtomet snarare ett budskap om en bakomliggande historia. Det kan härröra från existentiella tvivel och sociala problem, som individen behöver skapa sig strategier för att förstå och leva med. En annan viktig kulturell skillnad är synen på själva språket. DSM är etablerad i relation till ett sjukvårdssystem med privata försäkringar, som kräver entydiga etiketter på diagnoser och behandlingar. Språket görs så enkelt som möjligt för att reducera tvetydigheter. Franska kliniker arbetar tvärtom med språket för att uppnå en mångtydighet. Det vill säga man lyssnar in patientens förmåga att nyanserat formulera sin individuella särart.