Visst kan det finnas mobbare som mår dåligt och därför tar ut sitt dåliga mående genom att trakassera andra. Det kan också handla om mönster i grupper där vissa inte vågar säga ifrån av rädsla för att själva bli utsatta utan hellre deltar som mobbare. Den senare kategorin tror jag mycket väl kan må dåligt av att de mobbat andra.

Mobbare är individer också mao och kan ha helt olika orsaker till sitt beteende. Konsekvensen är dessvärre samma. Men åtgärderna kanske behöver skilja sig åt.

Det hände ju att folk (= killar) försökte: "Din fula fan. Vet du om att du är jävligt ful?"
De kommentarerna sved förstås. Jag kunde aldrig fatta hur en främmande kille kunde ta sig rätten att kommentera mitt utseende. Obegripligt! Jag skulle ju aldrig ha kommit på tanken att kritisera hans finniga nylle ...
Men om någon angrep fysiskt slog jag tillbaka direkt.
Spräckte läppen på en plågoande. Fick in en klockren och oavsiktlig träff - blodet sprutade i korridoren och han fick rusa till skolsyster.
Sen blev jag i stort sett lämnad ifred.
Men jag såg också andra kamrater (som inte hade AS, så vitt jag kan bedöma) bli mycket värre behandlade. Det "räckte med" att de var tjocka och fattiga.
Där skäms jag över att jag inte sa ifrån.

Baba Jaga skrev:Spräckte läppen på en plågoande. Fick in en klockren och oavsiktlig träff - blodet sprutade i korridoren och han fick rusa till skolsyster.
Sen blev jag i stort sett lämnad ifred.

Verkar ju som att det fungerar..

Räknas att bli utfryst som att bli mobbad? För i så fall ja, jag var utfryst under ett par månader och har generellt haft svårt med vänskapliga relationer i skolan under alla år, även på högskolan. Värst var det i högstadiet, låg- och mellanstadiet var inte så farligt och gymnasiet var rätt bra sista året då min klass blev väldigt tight. Tyvärr har jag tappat kontakten och känner my bortglömd av de felsta som varit mina "vänner".

Bjäbbmonstret skrev:Visst kan det finnas mobbare som mår dåligt och därför tar ut sitt dåliga mående genom att trakassera andra. Det kan också handla om mönster i grupper där vissa inte vågar säga ifrån av rädsla för att själva bli utsatta utan hellre deltar som mobbare. Den senare kategorin tror jag mycket väl kan må dåligt av att de mobbat andra.

det är ointressant i det sammanhanget. mobbare är vilda djur. de behöver sättas på plats.
de plågar andra.

elle skrev:mobbare är vilda djur. de behöver sättas på plats.

Det var ett väldigt ensidigt sätt att se på saken.

Vore det inte bättre om de fick förståelse för de konsekvenser som orsakas av deras handlingar så de sluter, eller tycker du att det är bättre att de drivs ut från samhället och hamnar i kriminalitet med höga samhällskostnader som följd?

Miche skrev:

elle skrev:mobbare är vilda djur. de behöver sättas på plats.

Det var ett väldigt ensidigt sätt att se på saken.

Vore det inte bättre om de fick förståelse för de konsekvenser som orsakas av deras handlingar så de sluter, eller tycker du att det är bättre att de drivs ut från samhället och hamnar i kriminalitet med höga samhällskostnader som följd?

jag tror de fattar vad de gör. så duma är de inte.

Ja, psykisk mobbning i låg- och mellanstadiet. Lindrig/medelgrov mobbning, antar jag.
Högstadiet var bättre även om jag kände mig utanför även där.

elle skrev:jag tror de fattar vad de gör. så duma är de inte.

Det handlar inte om dumhet, det handlar om att de inte lärt sig att möta människor på ett relevant sätt.

Jag läste en bok skriven av en tjej som blev rejält mobbad av en kille och gänget runt honom, så småningom kröp det fram att killen egentligen ville ha henne men han förstod inte hur man betedde sig (boken bygger på en sann berättelse). Tyvärr minns jag inte titeln på boken.

En av de som mobbade mig i skolan har i efterhand bett om ursäkt, inte heller han förstod då vilka konsekvenser som hans handlingar ställde till med, han trodde det var på skämt. Vi har sprungit på varandra några gånger som vuxna och kan prata om ditten och datten idag utan att det är några hårda känslor kvar.

Miche skrev:

elle skrev:jag tror de fattar vad de gör. så duma är de inte.

Det handlar inte om dumhet, det handlar om att de inte lärt sig att möta människor på ett relevant sätt.

Jag läste en bok skriven av en tjej som blev rejält mobbad av en kille och gänget runt honom, så småningom kröp det fram att killen egentligen ville ha henne men han förstod inte hur man betedde sig (boken bygger på en sann berättelse). Tyvärr minns jag inte titeln på boken.

En av de som mobbade mig i skolan har i efterhand bett om ursäkt, inte heller han förstod då vilka konsekvenser som hans handlingar ställde till med, han trodde det var på skämt. Vi har sprungit på varandra några gånger som vuxna och kan prata om ditten och datten idag utan att det är några hårda känslor kvar.

har du hört talas om mobbare som tar livet av sig ? om en mobbare mår dåligt så mår hans offer dubbelt så dåligt. minst. i värsta fall tar livet av sig. offer får alldeles för lite uppmärksamhet. eller man försöker tysta ner det hela.

elle skrev:har du hört talas om mobbare som tar livet av sig ? om en mobbare mår dåligt så mår hans offer dubbelt så dåligt. minst. i värsta fall tar livet av sig. offer får alldeles för lite uppmärksamhet. eller man försöker tysta ner det hela.

Nja, inte nödvändigtvis hört om mobbare som tagit livet av sig, däremot mobbare som sedan blivit svårt alkoholiserade, drogberoende eller på annat vis utslagen. Man hamnar inte där om allt är tipptopp.
Vad gäller uppmärksamheten.. ska man vara krass så är det inte den som är offer som är problemet, det är den som mobbar. Det logiska vore då att fokusera på den som mobbar i syfte att få stopp på det hela.
F.ö så har det varit en hel del skriverier kring offers sida av saken, speciellt på senare tid. Så nog får de uppmärksamhet.

tahlia skrev:Vad gäller uppmärksamheten.. ska man vara krass så är det inte den som är offer som är problemet, det är den som mobbar. Det logiska vore då att fokusera på den som mobbar i syfte att få stopp på det hela.

mobbing ökar. inte minskar.

tahlia skrev:F.ö så har det varit en hel del skriverier kring offers sida av saken, speciellt på senare tid. Så nog får de uppmärksamhet.

i en del speciellt svåra fall valde tidningar att tiga. man tystade ner det hela.
för " mobbarens skull och hans / hennes välmående ".

Jag blev grovt mobbad,utsatt för hot och våld (knivskuren).
som 15 åring hoppade jag av skolan.
Hemma hade jag en psykiskt sjuk pappa med schizofreni och alkoholism,och flertalet fysiska sjukdomar som ledde till att han under hela mitt liv varit soffliggande och sängliggande tills han dog. Jag själv var underviktig (som ett resultat utav -> ) och deprimerad. Jag mobbade aldrig någon dock.

Min största ånger är att jag inte tog livet utav någon av mina mobbare,som jag dagligen drömde om som ung. Jag hade varit fri nu (24 år gammal),säkerligen fått den utbildning jag idag saknar, säkerligen fått mer hjälp och stöd med bostad. Säkerligen mått bättre, då det inte funnits någon rättvisa för mig att finna och heller inte finns någon väg att få denna idag.

En ytterligare konsekvens är att jag varit kliniskt död 2 gånger, samt att jag knarkade bort åren mellan 17 och 22 ( år 17 i mitt liv dog min far,och det var sista droppen för mig ).

För ett år sen fick jag reda på att 3 mobbare dog i en bilolycka,krossade utav en lastbil.
Till alla er som ber de som fått sina liv permanent ruinerade att ha förståelse,vill jag bara säga att jag känner mig väl förtjänad att glädjas åt det beskedet..

Hela mitt liv och än idag.. De borde skaffa sig ett liv istället!

@Kadaverin, Eftersom straffmyndigheten inträder först vid 15 år och inte fullt ut förrän vid 18 år så skulle ev påföljd blivit avklarad långt innan 24 års ålder.

plåtmonster skrev:@Kadaverin, Eftersom straffmyndigheten inträder först vid 15 år och inte fullt ut förrän vid 18 år så skulle ev påföljd blivit avklarad långt innan 24 års ålder.

Japp det är en stor ånger i mitt liv..

Det är nog bättre att utgå från vad du kan göra för få det bättre själv t.ex utbilda dig än att spendera resurser på att jaga gamla plågoandar. Skulle du kunna stöta på dessa så behöver du ju knappast vara vänlig. Men begår man lagbrott så blir det bara mer tid som går åt till rötäggen.

plåtmonster skrev:Det är nog bättre att utgå från vad du kan göra för få det bättre själv t.ex utbilda dig än att spendera resurser på att jaga gamla plågoandar. Skulle du kunna stöta på dessa så behöver du ju knappast vara vänlig. Men begår man lagbrott så blir det bara mer tid som går åt till rötäggen.

Det har du helt rätt i och jag har tillslut åtminstone ordnat bostad och håller på att ordna klart min utbildning till nästa år.. Däremot så har jag väldigt mycket plåga och sorg i mitt liv och har svårt att se att jag skulle välja ett leva ut min fulla livslängd även om jag inte är självmordsbenägen eller vill dö just nu. Men om jag nånsin når den punkten så tar jag hellre och försöker få med mig någon/några av de som fortfarande är i livet. Den rätten tar jag mig.

Men för det mesta tänker jag inte på det hela längre förutom när diskussioner om mobbning dyker upp och jag försöker alltid förbättra mitt liv,då och då påminns jag dock om varför jag kämpar denna strid från början och det har nog urholkat min empati till den punkt att jag inte ser det som ett stort steg att ta till drastiska åtgärder om jag misslyckas fatalt i livet vid en ålder att jag inte längre ser odds att lyckas skapa något höga nog att satsa på. Låter detta logiskt?

elle skrev:

Trollmor skrev:

elle skrev:Jag tycker det är fel att göra en mobbare till ett offer .

Jag hoppas att detta inte är en kommentar till mitt inlägg? Ty så menade jag inte.

inte alls. Det finns folk som inbillar sig att mobbare mår dåligt och sover dåligt på nätterna.

Kära nån, och jag som trodde du menade pratet om att den som blivit mobbad ofta blir en mobbare. Så det kan bli!

Lemonad skrev:Räknas att bli utfryst som att bli mobbad?

Absolut! En annan "populär" metod är att ge sig på den som offret bryr sig om, t ex ett djur.

Kadaverin skrev:För ett år sen fick jag reda på att 3 mobbare dog i en bilolycka,krossade utav en lastbil.

Förlåt mig, men jag känner tillfredsställelse över det beskedet.

Som jag skrev tidigare i tråden, det kan vara så att mobbarna varken har föstått att det var grovt eller systematiskt. Det gör inte att handlingen är rätt, det handlar mer om att vuxna runt omkring borde förstått vad som pågick och stoppat det (ungefär som på Lundsberg, de vuxna visste men stoppade det inte i tid, men den diskussionen får tas i Lundsbergstråden).

Upplevelsen av mobbning är väldigt olika beroende på hur man fungerar som person, vilket stöd som finns hemma, fostran, skolans miljö, ageranden osv. Det går inte att jämföra lidanden rakt av i någon absolut skala.

Inte direkt mobbad men har haft känslan av förföljelse och har fått mindre elak förolämpning. Förföljelsekänslan var min fantasi, typ.

Miche skrev:... vuxna runt omkring borde förstått vad som pågick och stoppat det.

Mitt i prick!