Det jag menade med uppiffning var inte bara för att ta ett snyggare foto utan mer permanent dito. Inget påverkar t ex utseendet så mycket som frisyren. Även färger och klädstil kan göra stor skillnad. Och då menar jag inte att man ska anamma en stil som känns helt främmande, ibland behövs inte alls någon stor förändring för att ge ett helt annat intryck. Och sånt kan vara svårt att se på sig själv för att man vänjer sig vid hur man ser ut och ser inte riktigt objektivt.

Tjejer har det där lättare för vi kan fråga våra väninnor och få tips. För en kille är det ofta lite mer tabu att ö h t intressera sig för utseendet (fast detta håller på att ändras nu genom PUA-kuserna samt att kosmetikbolagen insett att de missat halva marknaden).

Sen beror det helt på vad det är i ens uppenbarelse som är det största problemet. För en del kanske det inte alls är utseendet; det kan vara att man utstrålar dåligt självförtroende, är för påflugen & envis alt för blyg & tafatt, tramsar och clownar sig, har motbjudande bordsskick eller matvanor, bristande hygien, irriterande sätt eller vad som helst. Och själv kanske man inte ens är medveten om det alls.

Jag har många gånger genom livet blivit upplyst om saker jag inte hade en aning om att de kunnat uppfattas som obehagliga eller irriterande av andra. Sån information har för mig varit ovärderlig och jag tackar mina vänner för deras mod att våga säga ifrån. Sen är man ju inte tvungen att lyda de goda råden, men ibland vill man gärna göra det om man känner att de nog hade rätt i alla fall.

Det var just detta som fick mig att kläcka idén med make-over för Aspiekillar, som då skulle inkludera mer än bara utseendet. Fast intresset verkar ju förvånansvärt svalt måste jag säga. Kanske är det så att ingen är villig att ens försöka ändra ett endaste 'hårstrå' på sig själva, vare sig inuti eller utanpå, för att göra sig mer attraktiva för andra? Eller är det mest att det känns penibelt att inse/medge att man kanske skulle behöva sådan hjälp?

Inger skrev:Det var just detta som fick mig att kläcka idén med make-over för Aspiekillar, som då skulle inkludera mer än bara utseendet. Fast intresset verkar ju förvånansvärt svalt måste jag säga. Kanske är det så att ingen är villig att ens försöka ändra ett endaste 'hårstrå' på sig själva, vare sig inuti eller utanpå, för att göra sig mer attraktiva för andra? Eller är det mest att det känns penibelt att inse/medge att man kanske skulle behöva sådan hjälp?

För min del: faktiskt intresserad; men hindrad av en oskön blandning av inget känslomässigt säkerhetsnät (som ett par tre nära vänner) för fortsatt bearbetning, såpass ont om energi att jag är glad när jag lyckas göra mig presentabel på lägsta nivå och fasar för den dag alla kläder är så slitna att jag redan därför måste köpa nya, och sår efter åratals dels välmenta kränkningar, dels goda förslag utan att jag har kunnat leta upp några verktyg att genomföra dem.

Bjäbbmonstret skrev:Ja utseende har betydelse. Men framför allt i början. Och mycket i våra utsseenden är genetiskt och går inte att göra något åt, såvida man inte förespråkar estetiska ingrepp i perfektionismens namn. Anser dessutom att personer som överanstränger sig när det gäller utseendet är patetiska och det är inte särskilt attraktivt.

Man kan göra åtskilligt utan att gå till plastikkirurgen. Mycket handlar, som Inger sagt, om ganska enkla saker som frisyr & kläder, färgval, skor, hygien etc. Basala saker som många aspergare dessvärre inte förstått; gå på en större aspergerträff får du se. Skulle tippa att hälften kommer se ut som Stig-Helmers brorsa. Det handlar alltså inte om att odla en sjuklig fåfänga eller om jakten på perfektion, utan om att vara hel & ren, ha fräscha kläder som passar ens kropp, frisyr som passar ens ansiktsdrag etc.

Zombie skrev:För min del: faktiskt intresserad; men hindrad av en oskön blandning av inget känslomässigt säkerhetsnät (som ett par tre nära vänner) för fortsatt bearbetning, såpass ont om energi att jag är glad när jag lyckas göra mig presentabel på lägsta nivå och fasar för den dag alla kläder är så slitna att jag redan därför måste köpa nya, och sår efter åratals dels välmenta kränkningar, dels goda förslag utan att jag har kunnat leta upp några verktyg att genomföra dem.

Känsligt läge. Jag förstår hur ömtåligt sånt här kan vara då vill man ju förstås inte klampa på som en elefant i porslinsbutik. Du är i alla fall jättevälkommen om du skulle känna att du vill ha några råd vid lämpligt tillfälle om vi träffas igen - förhoppningsvis då något som verkligen är praktiskt genomförbart på ett enkelt sätt - men om du ännu inte känner dig bekväm nog med en person som du bara träffat en gång så har jag full förståelse och tar det inte personligt. Du får känna efter vad som känns bäst om/när det blir ett sådant tillfälle.

Inger skrev:

Zombie skrev:För min del: faktiskt intresserad; men hindrad av en oskön blandning av inget känslomässigt säkerhetsnät (som ett par tre nära vänner) för fortsatt bearbetning, såpass ont om energi att jag är glad när jag lyckas göra mig presentabel på lägsta nivå och fasar för den dag alla kläder är så slitna att jag redan därför måste köpa nya, och sår efter åratals dels välmenta kränkningar, dels goda förslag utan att jag har kunnat leta upp några verktyg att genomföra dem.

Känsligt läge. Jag förstår hur ömtåligt sånt här kan vara då vill man ju förstås inte klampa på som en elefant i porslinsbutik. Du är i alla fall jättevälkommen om du skulle känna att du vill ha några råd vid lämpligt tillfälle om vi träffas igen - förhoppningsvis då något som verkligen är praktiskt genomförbart på ett enkelt sätt - men om du ännu inte känner dig bekväm nog med en person som du bara träffat en gång så har jag full förståelse och tar det inte personligt. Du får känna efter vad som känns bäst om/när det blir ett sådant tillfälle.

Tack!
Omtänksamt och finkänsligt av dig
Jag får känna efter, som sagt...
Sedan var det väl en sak, som jag ofta tänker men ofta glömmer att skriva ut: att jag föreställde mig att kanske fler hade liknande problem.
Och jag har nog lättare med en grupp att gömma mig i - bara den känns hyggligt trygg...
Nå, den som försöker leva får väl se. Och hoppas.

1. Det är uppenbart att varje människa skickar ut en massa signaler. Hela tiden. I själva verket oavbrutet. Tom när man sover.
2. Det handlar dels om signaler och budskap som man vill sända och en del man inte vill sända. Och en del man är helt omedveten om.
3. Ibland är man mer intresserad av att sända ut vissa signaler/budskap än andra. Tex när man skall uppvakta möjlig pv/fv. Eller när man är på anställningsintervju.
4. Man signalerar med kroppsspråk, kläder, attityder, kort sagt på en massa olika sätt, samtidigt.

Det gäller alltså att ha koll på vilka signaler/budskap man faktiskt sänder. Och hur de uppfattas av mottagaren. Eftersom det handlar om kommunikation så är det viktigt att rätt budskap uppfattas på rätt sätt av rätt person.

Se på politiker tex. De klär sig ofta olika beroende på miljön och på vilket budskap de vill sända. Exempel kan vara Vänsterpartiets och Miljöpartiets kongresser som sändes på TV nyligen.

Eller för att ta väldigt uppenbara exempel. Punkare och Gothare klär sig olika. Uppenbarligen för att de har järnkoll på saker som signaleras. Grupptillhörighet. Attityd till (tjyv-) samhället.
Tanter (i forumets betydelse) känner vi alla igen och kopplar omedelbart ihop med en massa saker. Och de flesta klär sig annorlunda på Sweden Rocks-festivaler och formella uppvaktningar.

Vill bara med detta säga att om man skall uppvakta en potentiell pv/fv kanske man skall ta sig en funderare på vad man vill sända ut för signaler om sig själv och sina avsikter. Och kanske genom sitt utseende ge de signaler man vill ge. Det handlar inte om att ljuga. Det handlar istället om att kommunicera på ett tydligt och effektivt sätt.

Vi kan inte ändra hur si ser ut, biologiskt. I alla fall inte utan skalpell. Men vi kan fundera på kroppshållning, klädval, hygien, och en massa andra saker. Och inte minst skaffa sig en ”kommunikationsstrategi” som är relevant i sammanhanget. Och det gäller oavsett sammanhang. Det gäller för anställningsintervjuer och uppvaktning, det gäller begravningar och midsommarfester. Och alla andra sociala sammanhang. Och om man har koll så ökar man chanserna för att man skall ha det bra och att det skall funka för en.

Att ta hänsyn till sammanhang när man klär sig är inte att sälja sin själ, eller att fjäska. Det handlar om att hitta sätt att kommunicera det man faktiskt vill kommunicera. Det finns ingen anledning att göra det svårare för sig än nödvändigt.

Inger skrev:Ja, att få en flickvän (eller pojkvän) är liksom inget man kan kräva. Det är inget man som tjej ställer upp på bara för att vara hygglig utan för att man blir intresserad och verkligen vill.

Om man gång på gång blir ratad så kan det antingen bero på att man söker kontakt med fel sorts personer som inte förstår att uppskatta det som är speciellt med en, eller också att man har egenskaper som man kan behöva jobba på, t ex självförtroende, uppförande, kommunikationstil, utseende eller klädstil.

Faktiskt fick jag för nån vecka sen en idén att ha nån sorts make-over för Aspergare, med tips om klädstil & frisyr, samt ev livsstil & uppförande så att man gör det bästa av vad man har. Har inte riktigt bestämt mig ännu för om jag ska ta den på allvar eller inte men jag är i alla fall utbildad färgkonsult och har jobbat med sånt... (Dock brukade jag ta rätt bra betalt för det och det har nog ingen råd med idag så det behöver också funderas på i så fall - om någon händelsevis skulle vara intresserad.)

Tycker jag låter som en ypperlig idé för ett TV-program "Makeover för Aspergare".

Fast "makeover för Aspergare hos Inger" låter ännu bättre, mindre stressande.

Alien skrev:Tycker jag låter som en ypperlig idé för ett TV-program "Makeover för Aspergare".

Ingen dum idé alls, faktiskt. (Bara jag slipper vara på TV.)

Fast "makeover för Aspergare hos Inger" låter ännu bättre, mindre stressande.

Jo. Och som sagt, vi får se om det ö h t passar in i den kommande träffen eller om man kanske bör ta det någon annan gång.

Efter att ha funderat och hört mig för lite så tror jag i så fall att det får bli en enkel och informell historia inte någon riktig färg- & stilanalys för jag har inte ens tillgång till det materialet längre (och kan inte få det heller, vilket jag ett tag trodde). Vilket iofs betyder att jag inte behöver ta betalt för det heller.

Kanske man istället kunde vara några fler tjejer i rådgivningspanelen, om någon stilintresserad ville ställa upp? Gärna då någon eller några lite yngre, som kan komplettera mina kanske mer tidlösa råd med lite mer modeinriktade.

Kanske detta borde ha en egen tråd?

Inger skrev:

Alien skrev:Tycker jag låter som en ypperlig idé för ett TV-program "Makeover för Aspergare".

Ingen dum idé alls, faktiskt. (Bara jag slipper vara på TV.)

Jag är absolut inte intresserad av att vara med i TV.

Inger skrev:Efter att ha funderat och hört mig för lite så tror jag i så fall att det får bli en enkel och informell historia inte någon riktig färg- & stilanalys för jag har inte ens tillgång till det materialet längre (och kan inte få det heller, vilket jag ett tag trodde). Vilket iofs betyder att jag inte behöver ta betalt för det heller.

Kanske man istället kunde vara några fler tjejer i rådgivningspanelen, om någon stilintresserad ville ställa upp? Gärna då någon eller några lite yngre, som kan komplettera mina kanske mer tidlösa råd med lite mer modeinriktade.

Det här låter betydligt mer intressant. Jag måste dock förvarna om att jag lider av närmast total modedyslexi. Om jag får olika moderåd av säg tre olika tjejer är risken stor att jag lyckas kombinera råden på ett sätt så att det blir pannkaka av alltihop.

Mats skrev: Jag måste dock förvarna om att jag lider av närmast total modedyslexi. Om jag får olika moderåd av säg tre olika tjejer är risken stor att jag lyckas kombinera råden på ett sätt så att det blir pannkaka av alltihop.

Armanikostym, batikstjorta och DocMartinkängor kan väl aldrig bli fel?

Alien skrev:Fast "makeover för Aspergare hos Inger" låter ännu bättre, mindre stressande.

Oh, jag tycker det låter som en lysande idé! Om Inger behöver hjälp att styra upp något sådant här, är jag gärna med och styr upp! *bra på att styra upp*

Jag har lite koll på sånt med färger och passformer också, och så är jag en hejare på att klippa hår! Så jag kan nog hjälpa Inger lite på den fronten också om det skulle behövas.

Jonte skrev:

Mats skrev: Jag måste dock förvarna om att jag lider av närmast total modedyslexi. Om jag får olika moderåd av säg tre olika tjejer är risken stor att jag lyckas kombinera råden på ett sätt så att det blir pannkaka av alltihop.

Armanikostym, batikstjorta och DocMartinkängor kan väl aldrig bli fel?

NEJ!

Oh, jag minns Hans-Uno. 40+ i svart kavaj, svart polo, svarta jeans och DrM. *dregla* Och spikes! Jag skrev aldrig och berättade hur cool jag tyckte han var och nu är det försent. Man ska ALDRIG underlåta att berätta för någon att den är bra! Det är ju totalt meningslöst att uppskatta någon EFTER att den är död liksom.

weasley skrev:

Alien skrev:Fast "makeover för Aspergare hos Inger" låter ännu bättre, mindre stressande.

Oh, jag tycker det låter som en lysande idé! Om Inger behöver hjälp att styra upp något sådant här, är jag gärna med och styr upp! *bra på att styra upp*

Jag har lite koll på sånt med färger och passformer också, och så är jag en hejare på att klippa hår! Så jag kan nog hjälpa Inger lite på den fronten också om det skulle behövas.

Styra upp och klippa hår låter bra, det är inte jag så bra på. Kanske räcker om vi är två då, så att det inte blir för många råd till lättförvirrade herrar?

Om man skulle ta och samla ihop alla inlägg om just detta (som nu hamnat i två olika trådar) i en separat tråd? Har du lust, weasley?

Moderator:

Skulle klippa och klistra lite för att få till en tråd enligt Ingers önskan, men forumet fick hicka och tappade bort tråden.

Nåväl, medan inläggen blir uppletade får ni hålla tillgodo med följande.

Planer finns alltså på att genomföra någon sorts allmän stil/uppsnyggnings/klädesinformationskväll, kanske i samband med en träff?

Inger är specialist, utbildad färgkonsult som hon är. Jag kan vara allmän sidekick som springer med saft. ;-D

Jag har lite kunskaper inom områden som gäller att med klädernas hjälp dölja kroppsliga egenheter man personligen inte är stolt över, samt att framhäva det man tycker är ens bästa fysiska attribut. Hårklippning är något jag bara råkar ägna mej åt som en liten hobby.

De viktigaste punkterna, som jag hoppas kan besvaras är:

Ska det kosta något och isf hur mkt?
Var ska detta äga rum?
När ska detta äga rum?
Hur många personer kan Inger tänkas orka med i en "sittning"?

Inger kanske kan berätta lite om vad hon kan hjälpa till med, nu eftersom inläggen hamnat på vift.

Kan också meddela att vi skulle kunna vara hos mej, men mtp att det tog 5h för Inger att ta sej hit senast så kanske det inte är det mest optimala...

Nä, jag vill nog inte se Uppsala igen förrän de fixat färdigt den där bron...

Om man ändå har folk samlade här hos mig i samband med OA-mötet så kanske det vore bra att passa på i samband med det så att långväga resenärer får lite extra valuta för resan. Antingen på kvällen efter att vi ätit middag eller också dagen efter (om man inte är för trött då, den risken finns ju).

Vad jag kan bidra med är också tips om stil, frisyr och annat som ev kan behöva uppmärksammas, samt mest klädsamma färger om någon är intresserad av det. Låter som att vi skulle bli ett bra team.

Övriga frågor får funderas på. Får se vilka/hur många som ev skulle vara intresserade. En liten poll kanske?

Vilket gulligt initiativ, blir alldeles glad av att läsa det här! Anser mig inte i behov av make over (finns säkert många som tycker annorledes om det), men heja er!

Jag är intresserad!

Finns det verkligen ingen mer intresserad?

Jodå, men jag är inte hundra på att jag kommer upp. Sen vill jag inte betala ngt.

Jag är också intresserad men vill inte heller betala, inte för mycket i allafall.

Tror det var fler anmälde lite trevande intresse innan de inläggen kom på avvägar.

Detta var nog i första hand för killar men om det blir tid över och nån tjej råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt så får vi väl se.

Vet inte hur weasley ställer sig till att klippa och stajla folk folk gratis men för min del känns det inte så viktigt, då det kan vara en avskräckande faktor. Den som vill och har råd är förstås fri att donera en liten symbolisk slant för besväret.

Jag skulle vara intresserad.

Du är välkommen också. Tror du att du kommer upp till OA-träffen? Annars kan vi ju ta det vid annat tillfälle. Du har ju hjälpt mig så mycket med datorn och sånt.