matterik skrev:De sa att jag troligtvis inte hade asperger för då skulle jag inte sitta här i detta möte med dem.

Då kunde de inte det minimum man måste kunna för att ställa en sådan diagnos. Som så många andra diagnostiker folk här har vittnat om.

(Ny tråd för mig, men det här såg jag direkt. Alternativet skulle bland annat innebära att de flesta någorlunda aktiva med aspergerdiagnos här på forumet vore feldiagnosticerade.)

matterik skrev:De sa att jag troligtvis inte hade asperger för då skulle jag inte sitta här i detta möte med dem.

Sedan utförsäkrade de mig och anmälde oro för min dotter. Trevliga typer de där på arbetsförmedlingen.

Detta var alltså handläggare på AF som yttrade sig om detta?

Massor av människor med Asperger jobbar, söker jobb och går till möten på Arbetsförmedlingen.

Här är jeppar vi måste komma åt och påtala att de har noll koll och att de måste läsa på lite om det de sitter gravt okunnigt och uttalar sig om.

Jösses vilka stolpskott... snacka om att vara farlig för andra människor, när sådana här kvackare sitter och felbedömer folk utan vederhäftiga kunskaper på det här sättet...

Jag har Asperger diagnos. Men jag fick det knappt.

Jag har väldigt bra självinsikt och har mycket känslor, empati och känner sympati väldigt lätt. Har också ett litet ego och är rätt hänsynsfull.

Jag fick nästan bråka mig till en diagnos eftersom en Aspergare, enligt min psykolog, ju ska sakna självinsikt, sakna empati och inte vara kapabel att visa hänsyn åt medmänniskor.


På fritiden fungerar jag som amatör psykolog åt folk. Jag förstår människor väldigt bra och kan sätta mig in i deras problem. NT folk får en massa stöd och hjälp av mig att hantera känslor och annat.

Har specialintressena psykologi och beteendevetenskap. Man kan lära sig en massa även med Asperger. Man är inte dömd att vara ett socialt UFO hela livet.

Ja jag vet inte jag hoppas att få en asperger diagnos.

Men hur som helst jag läste rubriken på denna tråd. Dvs om schizoid och asperger.

Jag har läst lite psykiatri på google books och det står i princip att de människor som klassificeras som schizoida/schizotypiska utomlands är de som svenska psykiatrin klassificerar som att ha autitiska drag + tvångssyndrom.

Det var i den kategorin som arbetspsykologen stoppade mig.

Pemer skrev:Vi har skrämmande många exempel förmedlade här på forumet på personer som bemötts med att de inte "kan" ha Asperger för att de "är för sociala", för att de kan se människor i ögonen, för att de ju minsann har känslor och/eller empati... eller andra liknande nonsensargument...

Och jag som fick min för bland annat att jag ÄR social..jag råkar bara vara missanpassad social men det är en annan femma.
Det var dock svårt att luska ut vad det var för jag var så "vältalig" men i sanningens namn så upptäcktes denna sociala kompetens så småningom som ett tvåeggat svärd: pga just det att jag var social maskerades och markeras än idag just allt det jag har problem med.

Så nej, att vara social eller känslosam tror jag inte är en bra orsak att säga att man inte är tillräcklig aspig, kan snarare just vara tvärtom.
Just för att du är social och kanske överkänslig (eller hur mycket åt det ena eller andra hållet det nu än är) så tror jag det försvårar just dina möjligheter att få hjälp i och med att mäniskor ser dig bara utifrån.

Eller något.

Vad säger du Pemer?

Jag kom på en sak: Har ni märkt att det sällan pratas om miljöer när det kommer om frågan om diagnoser?
Tex om någon kommer från en barndomsmiljö, oavsett var i världen, där man lär sig (som aspie då) att vara social, man programmeras att vara social, fastän man inte förstår sig på det. I ett annat läge så är någon uppväxt där allting ska vara prudentligt och fint, inte pratas, känslokallhet uppskattas.
I alla dessa fall, när man väl får sin diagnos, så har man på något sätt avvikit från sin miljö, vad som är normalt, trots kriterier, bygger det inte på ens miljö?

Jag menar, många av oss har problem med se människor i ögonen när vi umgås. Vad säger det då för den som har asperger diagnos som är uppväxt , säg nu vilt gissat som exempel, i ett ghetto där se andra i ögonen är som att utmana på slagsmål och man har lärt sig att titta på andra är fel ändå, därmed har just DEN typen av handikapp också maskerad.
Skulle då den person INTE kunna få sig en diagnos då? Eller få det fastän det kanske inte är asperger?

Jag ställer mig högst tveksam till att generalisera normal-beteende utifrån bara kriterier när dessa ändå tolkas upp till var och en som läser det.
Självklart är det så överallt men kriterierna finns där men var är utrymmet för miljöpåverkan?

Hoppas jag inte var för grötig i min text och ni förstår kanske vad jag menar.

Jag har gjort olika neuropsykiatriska utredningar på tre olika ställen med olika resultat. Själv upplever jag det frustrerande att stor vikt läggs på de standardiserade frågorna som man ska svara på. Som man frågar får man svar. De mer begåvade psykologerna och psykiatrikerna som jag har träffat har kunnat samtala med mig och ställt relevanta frågor. Vilket har kännts mer som ett intressant och givande samtal än intervju.

clivia skrev:Jag kom på en sak: Har ni märkt att det sällan pratas om miljöer när det kommer om frågan om diagnoser?
Tex om någon kommer från en barndomsmiljö, oavsett var i världen, där man lär sig (som aspie då) att vara social, man programmeras att vara social, fastän man inte förstår sig på det. I ett annat läge så är någon uppväxt där allting ska vara prudentligt och fint, inte pratas, känslokallhet uppskattas.
I alla dessa fall, när man väl får sin diagnos, så har man på något sätt avvikit från sin miljö, vad som är normalt, trots kriterier, bygger det inte på ens miljö?

Jag menar, många av oss har problem med se människor i ögonen när vi umgås. Vad säger det då för den som har asperger diagnos som är uppväxt , säg nu vilt gissat som exempel, i ett ghetto där se andra i ögonen är som att utmana på slagsmål och man har lärt sig att titta på andra är fel ändå, därmed har just DEN typen av handikapp också maskerad.
Skulle då den person INTE kunna få sig en diagnos då? Eller få det fastän det kanske inte är asperger?

Jag ställer mig högst tveksam till att generalisera normal-beteende utifrån bara kriterier när dessa ändå tolkas upp till var och en som läser det.
Självklart är det så överallt men kriterierna finns där men var är utrymmet för miljöpåverkan?

Hoppas jag inte var för grötig i min text och ni förstår kanske vad jag menar.

Dessa diagnoser är just det. Det är ett generaliserande av personligheter. Man gör det för att kunna hjälpa, ja eller kontrollera, de som inte passar in i samhället på annat sätt.

Själv så hade jag nog bara autistiska drag och måstegrejer när jag var liten. Jag hade inte autism egentligen. Det var i 15-16 års åldern som saker började förändras med mig. Mina föräldrar försökte få mig social. De försökte göra mig till en normal människa på alla sätt och vis. Det slutade med att jag flyttade hemifrån och fick en trasslig uppväxt. Jag fick aldrig någon förklaring på någonting. Istället gav de mig bara neuroleptika.

Inte ens idag har jag fått någon förklaring från samhället. Eftersom jag inte är fullt autistisk. Jag tror personlighen att det är människor som hamnar mellan stolarna på detta sätt för att de är annorlunda. Jag tror att de som utvecklar schizofrena drag eller paranoida drag är ofta de som har autistiska drag men inte är fullt autistiska och blir tillsagda av sina föräldrar att vara utåtriktade trots att de inte är det. De begår på så sätt ett brott på sin egen person som tonåringar. Personligheten fixeras mer och mer med åldern. Och detta brott orsakar stress som i sin tur tolkas som schizofrena symtom och leder till att de behandlas fel av samhället och utvecklar en negativ syn på samhället. Andra förklaringen är förståss att denna behandling görs av rashygieniska själ.

Delusion skrev:Jaså. På ett ställe där jag trodde jag skulle få hjälp med svårigheterna som jag har på grund av min aspergerdiagnos, en psykiatrisk mottagning för unga vuxna, har de förmodligen tänkt sig att få min tankevärld rasa samman som ett illa byggt korthus.

Jag kommer ju att få hjälp, men det de säger, grundad på några få besök (i en rak motsats till en neurologisk utredning utfört några år tidigare utanför Sveriges gränser), att det hellre kan handla om en schizoid personlighet än en kondition på autistiska spektrum.

Jag är för känslosam att kunna vara aspergare, allt enligt deras kriterier. De verkar tycka att jag klarar mig för bra att kunna vara en person berättigad till min aspergerdiagnos. Men, de ser bara det som står på ytan, precis som alla andra. Och jag som tänkte att i Sverige måste det finnas mer kunskap...


Nu skulle jag vilja veta hur har det varit för de andra här på forumet? Har ni någonsin eller någonstans fått ett likadant bemötande?

När det gäller mitt fall, uppskattar jag verkligen goda råd. Jag är inte en person som njuter av trampa någon på tårna. Men, när det står på här kan det vara svårt att inte ifrågasätta kunskaper när det gäller vissa anställda i vården...

Det här är mycket intressant. Vad är egentligen skillnaden mellan schizoid, schizotypal och asperger. Jag tror att i litteraturen så pratar man om ambivalens som ett kriteria för schizo diagnoser. Ambivalence är också ett av kriterierna för schizofreni. Jag definerades själv som att ha autistiska drag och ambivalens.

Jag tror att man får stå på sig om man behöver hjälp. Det är enda sättet. Inte hänga upp sig på kategorier, diagnoser och kriteria som ändå bara är en pseudovetenskap. Dessutom ska man vara beredd att jobba efter egen förmåga för trots allt så baseras psykiatrin och psykologin på arbetsfunktion och sociala egenskaper/förmågor. Dvs man ska inte fråga om rättigheter utan snarare om hjälp och man ska vara ärlig.

Jag tror man ska inse att psykiatrin är en beskrivning av personlighetsdrag , personlighetstyper, stereotyper som man har gjort till kategorier. Det innebär inte att människor nödvändigtvis passar in i dessa kategorier.

Ett bättre sätt att studera psykiatri är att kolla på personlighetsdrag än att kolla på diagnoser.

Då kan man säga att folk kan ha till exempel autistiska drag och att folk kan ha ambivalens.

Om du har autistiska drag så innebär det att du ligger på autism spektrumet. Om du har ambilvalens så kan du ligga på schizofreni spektrumet. Om du har båda två så kan du alltså både få schizo diagnoser som schizoid och schiotypal och schizofren och autistiska diagnoser som asperger och klassisk autism.

Bump!

En annan tråd om schizoid ps: fraga-spd-aren-spd-schizoid-personlighetsstorning-t21930.html

Och en om schizotyp ps: schizotypal-schizotyp-personlighetsstorning-t11213.html

baconmuffins skrev:Fler aspies eftersom de kostar mindre än schizoida?

Läste på ett annat forum om aspergers och hittade denna kommentar:

Man får betänka att AS och annat gagnar vissa politiska och samhällsekonomiska intressen. En av anledningen till att man ställer sådanda diagnoser är att patienter med detta symtom ska kunna skickas vidare till andra instanser än de rent sjukvårdsbaserade. Det som tidigare gick under namnet schizoid personlighetsstörning hamnar idag under namnet Aspergers symtom. Ingenting har ändrats för en viss grupp människor i samhället, mer än att man istället för att försöka behandla dem i någon slags terapi nu ger dem - i bästa fall - en lågutbildad ledsagare inom kommunen. Det är helt enkelt billigare, och en ekonomisk fråga att AS blivit så populärt idag. Istället för att den schizoide tidigare hade chans att föra intressanta samtal med en terapeut får han idag bara skit.

Det låter faktiskt rätt sannolikt. Men kan verkligen vården och psykiatrin göra något sådant? Verkar inte helt professionellt om de avsiktligt föser över personer från en diagnos till en annan pga den statliga kostnaden blir lägre?

Aspisar är knappast billigare för staten än schizoida. Jag fick schizoiddiagnos först och Fk gjorde klart för mig att det inte var grund för att få fortsatt sjukersättning. Sen fick jag AS och ADHD-diagnos och då beviljades jag fortsatt sjukersättning = dyrare för staten.

Tror läkare hellre sätter as-diagnos om det går, för patienten har mer rättigheter till hjälp då.

Hej, fick diagnosen Aspergers Syndrom för ett tag sedan, nu har jag fått en ny läkare och han började spekulera i om jag inte hade schizoid personlighetsstörning istället.

Har sedan läst en del online. Tydligen får vissa med aspergers diagnosen schizoid personlighetsstörning felaktigt innan den ändras till aspergers.

Nu undrar jag om någon vet om någon som fått AS diagnos som blivit ändrad till schizoid personligetsstörning och isåfall vad det resulterat i.

Själv är jag mycket tveksam till att jag har det, men blev nyfiken på hur det står till med andra.





Moderator atoms - slog ihop två trådar om likartat ämne.

Du kanske hittar nåt läsvärt här:

fraga-spd-aren-spd-schizoid-personlighetsstorning-t21930.html

Jag har ospecificerad personlighetsstörning skriven i min journal - vilket jag fick då läkaren inte ville skriva ner alla de personlighetsstörningar jag visade starka tendenser till.

Allt jag kan säga är väl egentligen att skillnaden mellan en NPF-DIAGNOS och en PERSONLIGHETSSTÖRNING är att en NPF-diagnos är fysisk och bestående, något du fötts med och alltid kommer att ha medan en personlighetsstörning kan man med tiden jobba bort.
Depression i sig är inte något bestående, om man inte har dystimi eller kronisk depression som diagnos, för att ta ett exempel.

Kanske inte var så mycket till svar på din fråga egentligen

Tack för svaren.

Moggy läste den tråden för nån vecka sen men hittade inte riktigt svaret på min fråga.

Crow_ enligt min läkare var schizoid personlighetsstörning nått man föddes med och inte kunde träna bort, bara lära sig leva med. Men tack ändå.

Var som sagt inget viktigt, var bara nyfiken.

Jag uppfattar skillnaden som att Aspergare vill ha kontakt med andra människor men inte förstår hur man gör, medan schizoida saknar vilja att ha kontakt med andra.

Kriterierna på schizoid personlighetsstörning stämmer bättre på mig än Aspergers syndrom.

Crow_ skrev:... medan en personlighetsstörning kan man med tiden jobba bort.

Psykopater (antisocial personlighetsstörning) brukar väl förbli psykopater livet ut?

Min bild är att många som förr - typ på 70-talet - fick schizoid och liknande PS idag får AS-diagnos. Åtminstone i Sverige hör man sällan talas om olika PS numera. Vi vet ju att AS-gruppen är extremt divergent. Därmed inte sagt att PS skulle vara borta ur manualerna.

nescio skrev:Jag uppfattar skillnaden som att Aspergare vill ha kontakt med andra människor men inte förstår hur man gör, medan schizoida saknar vilja att ha kontakt med andra.

Var nog enklaste förklaring jag hört tack. Vill ha kontakt med andra men vet inte direkt hur, och blir jättejobbigt om jag inte får vara ensam och vila efter att jag umgåtts med andra.

Det visste jag inte barracuber, intressant.

nescio skrev:Psykopater (antisocial personlighetsstörning) brukar väl förbli psykopater livet ut?

Det har du förståss rätt i
Har alltid fått höra att personlighetsstörningar går att 'träna bort' dock, men det kanske inte gäller alla utan bara vissa?
Typ tendenser till tvång, fobisk personlighetsstörning och emotionell instabil personlighetsstörning (borderline)

Jonielle skrev:Crow_ enligt min läkare var schizoid personlighetsstörning nått man föddes med och inte kunde träna bort, bara lära sig leva med. Men tack ändå.

Se svaret ovan!

nescio skrev:Jag uppfattar skillnaden som att Aspergare vill ha kontakt med andra människor men inte förstår hur man gör, medan schizoida saknar vilja att ha kontakt med andra.

Den förklaringen tyckte jag var bra!
Själv är jag lite både och, jag VILL ha kontakt med människor - men bara de människorna som intresserar mig, vilket är få.

Jag undrar mycket över vad är vad. Min pappa har schizofreni (enkel). Min mamma blev aldrig diagnostiserad, men så här till 200% är jag säker på att hon var en aspie. Så typisk som det bara går. Jag har Asperger och det har jag inga tveksamheter om, men ändå är jag i min psykiska konstruktion mycket mer lik min pappa. Det har jag alltid varit, och alltid varit bättre förstådd av honom (även om jag kan se att hans verklighetsuppfattning är kraftigt rubbad, hans diagnos har jag heller inga tveksamheter om). Det här pusslet har jag aldrig lyckats lösa.

Intressant tråd. Jag anser själv att jag uppfyller kriterierna för 3 olika PS.
Tvångsmässig, Schizoid och Schizotyp personlighetsstörning. Men trots allt tycker jag att det mesta ändå tyder på AS.
Jag söker kontakt med andra människor ofta men när det väl gäller så tycker jag oftast att det blir för mycket liksom. Och efter social kontakt får jag ett starkt behov att dra mig undan och bearbeta alla tankar och intryck. Fast vissa dagar vill jag inte ens gå ut så jag vet inte vad jag ska tro.

Jag har också ett starkt behov av en strukturerad vardag där jag har fasta rutiner för allt jag gör tex vilken tid jag äter eller surfar. Är detta vanligt också vid Schizoid PS?
Min fixering vid detaljer är en annan sak som jag tycker tyder på AS snarare än PS.
Har du Jonielle några andra NPF eller är det "bara" AS?
Jag har Tourettes och med största sannolikhet ADD också.

Fast det är väl sillnad på Schizofreni och schizoid? Som jag har fattat det så kan man vara aningen paranoid emot människor om man är schizoid precis som om man är schizofren - men vanföreställningar är något som tillhör schizofrenin? Eller är jag helt ute och cyklar?

Sen är det ju detta med dubbeldiagnoser och diagnoser som ''slår ut varann'' samt det faktum att det finns lika många varianter av diagnoser som individer.

Jag fattar inte det heller. Någon som har enkel schizofreni (som min far) saknar psykotiska symtom.