Hejsan hej på er!!

Några av er kanske reagerade med "Åhh, inte han igen..." när ni såg mitt namn här på forumet, men men....

I´m back...*ler lite retsamt*

Men jag ska försöka ligga lågt, mycket har hänt med mig sedan jag skrev här senast.

Tänkte bara ge er ett litet råd, som kanske liknar de andra jag gett er, men lite mer finkänsligt...vill i alla fall tro det..*ler*


Alla problem man har i livet kan vara olik jobbiga.
Något som jag lärt mig är att det är ingen idé att lägga energi på problem om man inte kan göra något åt i alla fall.
Även om de kan vara jobbiga är det bättre att tänka på annat.

Jag har själv nu fått hot om livet från ett av gängen här i stan, det kändes väldigt jobbigt i början, men jag kan inte göra något åt det.
Hoten fick jag pga hur jag är som person.
För glad och framåt....

För mig är det bara att undvika att vara på stan och ha fokus på annat....

Förstår ni hur jag menar?
Om det är hur samhället ser ut, släpp det försök ha skoj i alla fall....

Har du ringt polisen?

Å toppen... fler goda råd...

Jag håller av princip med dig, Dunderbar, men det beror på att jag har ett flegmatiskt temperament och är oförskämt nöjd med livet just nu.

Alla har inte mitt lugna eller ditt glada temperament, då kanske de inte kan ta saker så lättvindigt och glättigt. Varför kan du inte bara acceptera det, skippa frälsartugget och bara slå dig ner i närmsta virtuella soffa och snacka om något annat istället?

Du verkar vara en snäll och trevlig person och skulle säkert vara väldigt uppskattad om du bara kunde låta bli att försöka få andra att bli som du. Det finns bara en Dunderbar, kan du inte fatta det?

Hälsningar från en som inte heller kan låta bli att ge goda råd ibland men som försöker låta bli om de inte själva bett om det.

Dunderbar skrev:För mig är det bara att undvika att vara på stan och ha fokus på annat....

Och det tycker du är helt okej eller? Du känner ingen hämndlystnad eller irritation över att din frihet inskränks?

Vad har du fokus på istället numera när du inte kan vara på stan?

Och när du inte längre ens vågar gå utanför dörren och svälter ihjäl för att du inte kan handla mat, är du fortfarande lika glad och lycklig då?

Jag håller helt med dig om att det inte leder någonstans att ödsla energi på att oroa sig över småsaker man inte kan påverka, detta gäller också att oroa sig över saker innan man vet om det är ett problem eller inte.

Men att försöka glömma ett väldigt verkligt och stort problem genom att tänka på annat, är bara att lura sig själv.
Och din metod att undvika stan och fokusera på annat löser ingenting, det är bara att fly undan dina problem, genom att låtsas som om de inte finns.

Dunderbar skrev:
Jag har själv nu fått hot om livet från ett av gängen här i stan, det kändes väldigt jobbigt i början, men jag kan inte göra något åt det.
Hoten fick jag pga hur jag är som person.
För glad och framåt....

Här blir jag lite beklämd över situationen och vet inte riktigt hur jag ska reagera.

Jag funderar liksom såhär... hur många människor blir hotad till livet för att de är glada och positiva?
Din förklaring till hotet är att du är för glad och framåt. Min undran är om förklaringen kan ligga i din oförmåga att förstå att andra människor fungerar annorlunda än du?
Naturligtvis har ingen människa någonsin rätt att hota någon annan på något sätt, oavsett hur provocerad man blir, och jag hoppas att du polisanmält saken.

Det är för din skull jag tycker du ska ta en funderare på varför folk reagerar som de gör mot dig. Så att du slipper hamna i sådana här jobbiga situationer helt i onödan.
Framförallt tror jag du behöver lära dig att alla människor är olika och att det inte finns en universiell lösning på alla problem.

Dunderbar skrev:Jag har själv nu fått hot om livet från ett av gängen här i stan, det kändes väldigt jobbigt i början, men jag kan inte göra något åt det.
Hoten fick jag pga hur jag är som person.
För glad och framåt....

Eller att du lade dig i vilka ryggtavlor de har, du kanske hade åsik om att de borde byta ut det rödvita mot mer positivt gult, och det där med hell kanske man kunde byta ut mot heavan?

Oönskade råd kan vara väldigt störigt. Att ständigt lägga sig i andras liv kan ochså¨vara störigt.

Nu är det DU som ska välja att leva ditt liv... ett litet råd...

har själv blivit mordhotad men har efter att tag insett att denna person för det första är antagligen svagare än jag (även om han är kille)
för det andra är han dum nog att om han skulle atakera mig kommer det säkert vara mitt på dan med en polisbil i närheten (dvs han är inte särskilt smart)
så nu går jag vart jag vill, i vilka kläder jag vill, med vilka jag vill (eller ensam) etc. själv tänker jag inte låta nått sånt inskränka min frihet men då är (anser jag själv) inte hotbilden så stor.

några tips kanske?
har du gått till polisen? eller rättare sagt blir det bättre om du går till polisen (beronende på vilket slags gäng så är det ibland hälsosammare att inte gå till polisen men jag skulle ändå gå men då är jag så att jag måste följa lagar)
är hotbilden verklig (alltså är det bara smågrabbar i 11-13 års ålder utan vapen, eller ett väletablerat gäng som i värsta fall har tillgång till stora vapen)
om du har gått till polisen har du bett om besöksförbud (ja jag vet om dom hotar rejält så vad kan du göra? vifta med papperet? men om dom inte vill riskera att hamna hos polisen så kan det räcka)

det var nog allt från mig

Hejsan hej på er!!!

Tack för alla era råd och tankar...

På frågan om jag är lika glad och positiv nu som vanligt svarar jag "ja".

Vad får jag ut av att vara ledsen över det som har hänt?
Samhället ser ut som det gör, det är inget jag kan göra något åt i alla fall.


Även om jag tycker det är hemskt, blir ledsen just när jag blir mobbad och hotad så.

Det helahandlar ju om min inställning till livet och samhället

Min erfarenhet är att om folk hotar betyder det att de inte kommer göra något. Om de verkligen hade varit motiverade hade de nitat en på plats, har de inte ballar nog hotar de istället. Den här frågan dök faktiskt upp på WAIS-testets verbala del jag gjorde för några år sedan; vad är det för likhet mellan hot och förväntan?
Mitt svar var att de som hotar vill plantera en förväntan, en negativ förväntan, på personen de hotar. De vill med sitt hot skapa en förväntan.

Positivt tänkande i sig löser inga problem, jag föredrar att analysera problemen istället. Så:
Vad är det för typ av gäng och hur ser anledningen till hotet ut?
Kan du beskriva vad som hänt, händelseförloppet?

Det är inte alltid självklart vad man "kan göra något åt" och vad som inte går att göra något åt.

Jag har svårt att sätta igång saker (allt i princip, inklusive sådant jag vill, är motiverad att göra och har bestämt mig för att göra) och initiera sociala kontakter (av de mest skilda slag). Så svårt många gånger att jag känner att det är omöjligt.

Att då avstå från det som jag "inte kan göra något åt" och tänka på annat innebär då i praktiken att avstå från allt och tänka på inget.

Det är nog det många här känner, att åtminstone en del av de problem de har är av sådan karaktär att det inte spelar någon roll om de kan göra något åt dem eller inte. De måste lösa dem, eller låta bli att göra något alls. Pest eller kolera...

Hoppas du löser problemet med dödshotet. Det låter inte speciellt upplyftande...

Först av allt, det här skriver jag som användare, inte som moderator.

Och så hoppas jag verkligen att du får nån slags ordning på det där med dödshoten, för det låter klart otrevligt.

Nu till saken. Vet du vad, dunderbar? För några veckor sen så fångade du mig på MSN när jag var i ett hypomant läge (halvmaniskt, för de som inte känner till begreppet). Jag var sprudlade ofokuserat glad, precis som du brukar vara. Eftersom du tycker att det är en dygd att vara sådan, både på nätet och i verkligheten så lade jag inte band på mig, utan var precis såndär i en liten stund.

Sedan dess har du varit knäpptyst, vägrat prata med mig.

Om inte ens DU orkar med någon som är ofokuserat sprudlande utan att man ber om det, då borde du fundera lite över ditt eget beteende.

Att ha asperger/drag av asperger innebär att man har svårt att förstå såntdär, men det innebär INTE att man inte kan lära sig, och dra slutsatser av det som händer. Och du verkar STÄNDIGT dra på dig folks ogillande.

Det är dags för lite analyserande för din del, tror jag.

Kommer att tänka på sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Den helige Fransicus om jag inte missminner mig.

Alien skrev:Kommer att tänka på sinnesrobönen:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Det här är inte AA, så du får gärna bespara oss klyschorna.

Nej, det här är AF, och alla vet vi ju vad såna som vi ska rätta oss efter där.
(Jag hade en förmedlare som t.o.m. hette Stridh en gång... )

[edit OT: vad kallas en manlig tant?]

Zombie skrev:[edit OT: vad kallas en manlig tant?][/size]

En manlig tant kallar jag Farbror Barbro.

Ja, Farbror Barbro är verkligen en manlig tant!

Nå, jag var väl otydlig: jag menade den allt annat än farbrorbarbroaktiga typ man ibland kan (? kunde?) återfinna på arbetsförnedringar, försämringskassor, längst in i översta lådan i en socialbyrå och dylikt. (Men kanske dumt med mer OT här...)

KrigarSjäl skrev:

Zombie skrev:[edit OT: vad kallas en manlig tant?][/size]

En manlig tant kallar jag Farbror Barbro.

Ha ha.

Moderatorsvante:

Är manliga tanter så intressanta att de förtjänar en egen tråd?

Jag är i valet och kvalet om jag ska dela av tråden eller inte!

Jag säger bara nattbus 807.
http://www.imdb.com/title/tt0119763/
o_o

Har du gjort nå fuffens eller så de senaste Dunderbar?! Råkat säga whats upp dawg till fel person eller så?