Jag har precis börjat använda twitter. Jag är en sån där kompulsivt skrivande person, så opportunistiskt nog tänkte jag att det kan vara ett bra medium att kasta ut mina texter i.

Hur som helst, med detta kommer ju att man följer människor man tycker är mer eller mindre intressanta. Det leder ibland till att man kommenterar på saker, etc, etc.

En tendens jag märkt är att folk verkar missförstå mig väldigt mycket. Även för mer vänligt inställda kommentarer och förfrågningar. Åsiktsmässigt skulle jag säga att jag inte ligger långt ifrån de flesta jag följer. Ändå verkar man ta illa upp för frågor?

Jag förstår inte riktigt denna lättstötthet. Jag är medveten om att jag har ett udda sätt att uttrycka mig på, men jag har svårt att se att något av det jag frågar skulle vara exceptionellt stötande. En dum fråga är trots allt bara en dum fråga, visst?

Är det någon annan som upplever det här? Att frågor och kommentarer som till synes är rätt oskyldiga uppfattas som påhopp?

Ja, det har jag och lagt märke till många gånger. Folk är nog generellt sett försvarsinriktade vad gäller deras åsikter, och när man då uttrycker något som inte antyder något annat utöver just det explicita, så verkar folk ändå misstolka det som att det är ett underförstått budskap inbakat i yttrandet, och således fäktas de mot väderkvarnar och blir lättstötta. Det verkar ibland som att många uppfattar mycket som sarkastiskt.

Jag har lärt mig att kandera mina yttranden just för att folk inte ska känna sig kränkta. En trivial sak som att svara att man tycker att ett klädesplagg ser originellt ut när någon efterfrågar ens åsikt antyder inte att det osagda är sant, men ändå så har jag erfarit att människor verkar ta illa upp i liknande fall. Det kanske är ett tecken på svag självkänsla och lättkränkthet, eller ett sätt att gardera sin stolthet. Om det osagda nu var sant så innebär ju det faktiskt massor med självmotsägelser, så det är ju märkligt att man utesluter de ena aspekterna.

För att exemplifiera: "Vad är meningen med den här tråden?" Svaren på frågor av denna karaktär har jag noterat inte primärt verkar adressera vad meningen med tråden är, utan snarare att det finns en mening med tråden och om du inte kan se den så får du dra.

ajemen skrev:Ja, det har jag och lagt märke till många gånger. Folk är nog generellt sett försvarsinriktade vad gäller deras åsikter, och när man då uttrycker något som inte antyder något annat utöver just det explicita, så verkar folk ändå misstolka det som att det är ett underförstått budskap inbakat i yttrandet, och således fäktas de mot väderkvarnar och blir lättstötta. Det verkar ibland som att många uppfattar mycket som sarkastiskt.

Jag har lärt mig att kandera mina yttranden just för att folk inte ska känna sig kränkta. En trivial sak som att svara att man tycker att ett klädesplagg ser originellt ut när någon efterfrågar ens åsikt antyder inte att det osagda är sant, men ändå så har jag erfarit att människor verkar ta illa upp i liknande fall. Det kanske är ett tecken på svag självkänsla och lättkränkthet, eller ett sätt att gardera sin stolthet. Om det osagda nu var sant så innebär ju det faktiskt massor med självmotsägelser, så det är ju märkligt att man utesluter de ena aspekterna.

För att exemplifiera: "Vad är meningen med den här tråden?" Svaren på frågor av denna karaktär har jag noterat inte primärt verkar adressera vad meningen med tråden är, utan snarare att det finns en mening med tråden och om du inte kan se den så får du dra.

Många gör det. Vilket är ett problem många gånger. För att dra till med ett klichéaktigt uttryck: Jag tror att många helt enkelt är rätt osäkra på vad man kan förvänta sig av folk. Man skulle kanske kunna kalla det överkänslighet?

Jag försöker att inte sockra till mig för mycket, men ska inte påstå jag alltid vägrar att anpassa mig. Jag tror att det har en del att göra med att jag faktiskt gillar när människor faktiskt har en unik röst och inte försöker tala allt för strömlinjeformat. Jag gillar att se höra människors nyanser i tal.
Människor som jag faktiskt kommer överens med har ett rätt syrligt men ändå rätt rakt sätt att vara på och förstå folk. Ska inte måla ut mig för att vara någon butterkaka men att prata i termer som ter sig cyniska gör livet värt att leva.