Nu tänker jag ffa på daglig verksamhet, arbetsmarknadsåtgärder, rehabilitering och sånt. Allt som inte räknas som reguljärt arbete, studier eller hobby. Vad finns det för sånt som faktiskt fungerar för aspergare?

Min egen erfarenhet är att de ofta kräver en massa sociala kontakter. Man MÅSTE sitta med på ett möte och fika och småprata varje dag, annars får man inte gå där. Eller så får man arbetsträna på ett café, där man måste möta människor hela tiden. Eller så har de en fruktansvärd lokal med jättemycket ljud och lysrör. Eller så har de bara såna uppgifter som inte ger någon som helst utmaning, typ klistra kartonger. Eller så är det alltihopa samtidigt.

Jag har hört så mycket sån elände. Men finns det verkligen inga såna sysselsättningar som fungerar, som är gjorda för att fungera just för aspergare?

Min erfarenhet är densamma som din, det är inget som passar mig alls.

Det enda jag har fått som hjälp eller stöd utav LSS som har varit bra är boendestöd.

Det är dock bra att inte isolera sig för mkt, då får man bara mest massa konstiga föreställningar om omvärlden tillslut och blir deppig, besöka biblioteket är lagom tycker jag,
där är folk tvungna att uppföra sig någorlunda..

trollhare skrev:Jag har hört så mycket sån elände. Men finns det verkligen inga såna sysselsättningar som fungerar, som är gjorda för att fungera just för aspergare?

Knappast, har haft aptrista farliga jobb hela mitt liv som mest gjort mig sjuk och deprimerad, man måste nog hitta ngt eget i så fall, för att känna att det är en ''vettig sysselsättning'', om man gillar statistik, kan man kanske bli som Leif GW Persson, typ, eller har en komisk ådra bli som Robert Gustavsson. Vet inte om dom är diagnostiserade, men nog är dom väl lite AS

Jag misstänker att de flesta sådana jobb är skapade av taNTer som inte har någon aning om hur verkligheten ser ut för de med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder och därmed är inte jobben anpassade för oss utan anpassade för en teoretisk individ som knappast existerar...

Miche skrev:Jag misstänker att de flesta sådana jobb är skapade av taNTer som inte har någon aning om hur verkligheten ser ut för de med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder och därmed är inte jobben anpassade för oss utan anpassade för en teoretisk individ som knappast existerar...

plus 1 ! Så är det.

Jamen i det samhälle vi har nu där allt är en evig jakt på tid och att försöka slimma organisationer, driva allt med så lite personal som möjligt, gör ju att om man inte är riktigt stöpt i den mall som krävs, är det svårt. Har man då dessutom ett funktionshinder ses man nästan alltid mer som ett hinder, om det inte är så att man har turen att ha en speciell talang. Man brukar ju säga att alla har ngn talang. Frågan är bara vad

Talang att vara ett hinder???

Det ska finnas Aspergeranpassad DV i Ludvika men vad det innebär har jag inte en aning om. Har tänkt fråga min LSS - handläggare om det när jag har ett möte med han. Jag har stora tvivel på att det är något att ha ändå. brukar ju inte lyckas så bra när kommunen ska hitta på saker. En variant som vore bra är väl om individen fick lägga upp ev. verksamhet själv. Men det funkar ju inte i praktiken tyvärr.

kullan skrev:En variant som vore bra är väl om individen fick lägga upp ev. verksamhet själv. Men det funkar ju inte i praktiken tyvärr.

Jag önskar att det gick att ordna mer sånt. Jag tänker att det kan vara lättare i en större stad att hitta fler som vill göra ungefär samma saker, som har liknande behov. Om man gaddar ihop sig ett gäng och bestämmer vad man vill göra så kanske det går att få myndigheterna med på det. Betydligt svårare om man bor på en liten ort.

Finns det möjligen större möjligheter att diskutera fram något på en riktigt liten ort? Min erfarenhet av riktig glesbygd är att där värnar man om de människor man har, ingen blir onödig.

Trollmor skrev:Finns det möjligen större möjligheter att diskutera fram något på en riktigt liten ort? Min erfarenhet av riktig glesbygd är att där värnar man om de människor man har, ingen blir onödig.

Kanske det? *kronisk stadsbo*

Jag och en kompis har funderat på om det skulle gå att begära anslag från kommunen för att starta en bokhandel (primärt för begagnade böcker) där man kan anordna praktik/DV/whatever för de som behöver sysselsättning och regelbundet umgänge. Nu kommer jag troligen snart att flytta ifrån stan till en pytteliten ort så för min del blir det knappast aktuellt (å andra sidan vill jag pyssla med sånt som jag är bra på och som kan generera riktiga inkomster, inte bara någon fånig dagpenning).

Och vad är trollhare bra på? Och du, Miche?

Jag gick med på att slussas till ett jobbcoachföretag som inriktade sig mot människor med ADHD och till viss del AS.
Det var skit. Gör aldrig om det.

Trollmor skrev:Och vad är trollhare bra på? Och du, Miche?

Jag har skapat många komplexa men användarvänliga programvaror och jobbat i drygt 30 år som programmerare. Trollhare får berätta själv (även om jag vet en del redan).

Du har ju skrivit en bok och håller föreläsningar. Jag får mail om dem ganska ofta. Vi satt med i en paneldebatt ihop för ett par år sedan. Men det är svårt att leva på enbart sådant. Du är ju en skärpt kille så försök komma på vad du vill själv. Du behöver inte daglig verksamhet.

Trollhare på DV, det vore väl waste of talent om något...sen är det närmast ett faktum att de som arbetar som föreståndare på såna byggen talar med oss aspergare på samma sätt som de är vana att tala med förståndshandikappade.

Ibland kanske man inte ska stirra sig blind på sina arbetsuppgifter, man kan ju faktiskt stå ut på ett arbete om man har någorlunda vettiga arbetskamrater, då kan man övervinna mycket, skulle vilja säga allt ibland. För du kan ha nog så fin anställning i ett super fint och modernt kontor etc, men om dom som jobbar där är skitstövlar och bara skickar dig att gå deras egna ärenden, skyller på dig om det försvunnit saker, äter upp din mat och beter sig, så är ju det ett helvete, även om omgivningen är förgylld.

Aspies, gamla troll och andra förståndshandikappade ... Den som behandlar någon respektlöst gör det för att hän inte har just respekt. Att behandla någon med respekt innebär bland annat att möta vederbörande där den är. Varför skulle vi få tala nedlåtande till barn, åldringar, utlänningar, fattiga eller förståndshandikappade? Eller folk som har brutit benet ...

antonius skrev:Ibland kanske man inte ska stirra sig blind på sina arbetsuppgifter, man kan ju faktiskt stå ut på ett arbete om man har någorlunda vettiga arbetskamrater, då kan man övervinna mycket, skulle vilja säga allt ibland. För du kan ha nog så fin anställning i ett super fint och modernt kontor etc, men om dom som jobbar där är skitstövlar och bara skickar dig att gå deras egna ärenden, skyller på dig om det försvunnit saker, äter upp din mat och beter sig, så är ju det ett helvete, även om omgivningen är förgylld.

Mycket bra sagt!

antonius skrev:Ibland kanske man inte ska stirra sig blind på sina arbetsuppgifter, man kan ju faktiskt stå ut på ett arbete om man har någorlunda vettiga arbetskamrater, då kan man övervinna mycket, skulle vilja säga allt ibland. För du kan ha nog så fin anställning i ett super fint och modernt kontor etc, men om dom som jobbar där är skitstövlar och bara skickar dig att gå deras egna ärenden, skyller på dig om det försvunnit saker, äter upp din mat och beter sig, så är ju det ett helvete, även om omgivningen är förgylld.

Instämmer!

Jag känner att jag måste vara kräsen med vad jag gör. Är den arbetsuppgift jag ska göra inte tillräckligt intressant så engagerar jag mig inte heller i den. Och därför kan jag lika gärna låta bli istället. Och DV är fullt frivilligt och då ska det vara tillräckligt spännande för att jag ska känna mig motiverad till att ens lägga energi på det.

Jag sitter hellre hemma och rullar tummarna än att jag plockar skruv på någon skyddad verkstad som styrs i kommunal regi. Min uppfattning om DV är just den att det är mycket skruvplock på sådana ställen för det behövs ingen utbildning till för att utföra.

Kattmamma skrev:Instämmer!

Tack! Tror att det här är en sak som gått lite grann förlorad, eller så är det bara jag som blivit gammal, men numer verkar det bara vara jaget som gäller, ett självförverkligande som för de flesta inte finns, annat än om man har j*vligt bra kontakter, ser ohyggligt bra ut eller har en talang för ngt som går utanpå alla andra. Vi andra får väl ofta finna oss i att ha ett jobb överhuvettaget.

Kommer att tänka på Von Triers magnifika serie ''Riket'', där alla möjliga högt utbildade läkare, docenter, och annat klientel sprang omkring och försökte framställa sig som bättre än de var hela tiden, medan de ända vettiga var två stycken med Downs syndrom, som fick stå och skura bäcken, nere i en mörk källare men de hade varann och verkade vara de enda som trivdes.

I min erfarenhet har systemet rätt dåligt utbud på den fronten. Däremot om man har okej kontakter inom vården så, på AF (dem är ofta osympatiska) och inom FK så är det inte omöjligt att faktiskt hitta en sysselsättning som passar en.

Men det kräver ju rätt mycket arbete själv såvida man inte har en massa tur. Som den cyniker jag är tycker jag att man aldrig ska räkna med turen i beräkningarna.

ragnevi skrev:Du har ju skrivit en bok och håller föreläsningar. Jag får mail om dem ganska ofta. Vi satt med i en paneldebatt ihop för ett par år sedan. Men det är svårt att leva på enbart sådant. Du är ju en skärpt kille så försök komma på vad du vill själv. Du behöver inte daglig verksamhet.

Tack, men jag frågade alltså inte för egen räkning, utan för att jag känner så många aspergare som inte kommer någonvart. De är utestängda från arbetsmarknaden, de får inte plugga, så det som återstår är daglig verksamhet eller diverse arbetsmarknadsprojekt tills de blir utförsäkrade. Och detta är människor som är väldigt begåvade, men som inte får chansen att visa det.