Alltså: Grattis!

Baba Jaga skrev:Alltså: Grattis!

Tack!

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ha ett förhållande. Mina sociala svårigheter, min oförmåga att ta hand om mig själv och min rädsla för all slags mänsklig kontakt gjorde så att jag trodde att jag skulle vara oskuld till någon fyllekväll/onenightstand när jag blivit ca 25 och bo hos mina föräldrar tills jag blivit 30. Den andra möjliga framtiden jag kunde se var att dricka/knarka bort mig själv så att jag skulle hamna på ett ställe där jag togs hand om. Sjukhus, fängelse eller döden.
Men så kommer det inte att bli. Jag har hittat min kärlek och min lycka, och jag tror på den. Jag känner mig bara starkare för varje dag som går, då jag kan lita på att jag alltid har animal där att älska mig och stötta mig, inom allting. Jag kommer aldrig att sluta kämpa för få ha det kvar. Ha oss kvar.
Så det jag menar är att jag fungerar väldigt bra i ett förhållande. Iaf. det jag har med animal

Och grattis kullan! Är så glad för din skull

Jag kan väl påstå att det förhållande jag har mef min fästman är bra.
Vi är varandras motsattser, han är lugn och sansad och jag är häktig och stressig ibland hystetisk.
Men pga det funkar det bra. Han vet om mina hinder och försöker så bra han kan att hjälpa mig i vardagen.
Jag kan nog bli ganska egoistisk av och till, men ja, mellan oss funkar allt bra.

Hur jag fungerar i ett förhållande? Jag fungerar inte i förhållanden. Höhö. Jo, det gör jag faktiskt, men jag är jätteintrovert och behöver mycket tid för mig själv vilket ibland leder till problem på tvåsamhetsfronten.

Jag fungerar inte i förhållanden då jag anser att alla människor är idioter.

Hur fungerar jag i ett förhållande? Like a Boss!

Hej. Jag har en fråga, Du som har ett förhållande med någon som har AS, hur hanterar ni när det gäller känslor,medkänsla och kommunikation????



Moderator atoms - slog ihop två trådar om liknande ämne.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det, för oss funkar det bara (vi har båda AS samt några andra diagnoser).

Vi kan prata om allt, vi stöttar varandra och ställer upp för varandra och mår bra tillsammans (men gör ofta olika saker bredvid varandra).

Jag har aldrig haft nått riktigt förhållande, men jag tror att jag skulle fungera så att jag entusiastiskt skulle gå med på och göra det mesta som hon föreslog, oavsett vad det gällde, till exempel om hon tyckte att jag skulle flytta nånstans eller vad som helst, och föreslå en hel del saker själv med men inte bry mej så mycket om det blev nått av mina egna förslag eller inte. Och om jag inte klarade att göra något hon ville, vilket vore mycket sannolikt, så skulle jag alltid se till att försöka tänka ut nån sorts alternativ lösning som ändå gjorde det möjligt. Och skulle vilja göra de flesta saker tillsammans med henne, men inte ha något behov av att vara nära och prata med henne typ dygnet runt eller nödvändigtvis ens varje dag, såvida hon inte själv ville det dvs. Och alltid vara ärlig och öppen om allting, och dela på så mycket som möjligt, och så skulle jag hjälpa henne med allt hon bad om, och generellt försöka få henne att alltid vara så glad och må så bra som möjligt, och alltid be om förlåt om jag skulle råka göra eller säga något fel, vilket jag förmodligen skulle göra då och då eftersom jag ibland har svårt för att förstå hur andra tänker.

Så en aning för snäll sådär, men tror inte jag skulle kunna vara på nått annat sätt, och skulle inte vilja vara på något annat sätt heller, för att göra någon annan glad är typ vad som gör mej glad, och man ska ju behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

För mig har det nog känts lättare både i mitt förra och nuvarande förhållande att vi båda har AS.

Har lite svårt att uttala mig hur jag fungerar i nuvarande förhållande, delvis för att det inte pågått så länge än... Sen finns det väl andra skäl..

Men mitt förra förhållande jao hur fungerade jag då..
Jag minns att jag blev ganska inåtvänd, svårt att liksom säga hur jag egentligen kände och det var som de där jobbiga känslorna bara växte till vi fick utbrott på varandra över ja.. Oftast småsaker.
Sen var ju även det ett distansförhållande men jag tror inte det hade funkat bättre om vi bodde närmare varann för det funkade egentligen aldrig, ens från början.
Jag misstänker att jag blev ihop med honom för att han ville ha mig, det hade lika gärna kunnat vart nån annan.
Han älskade mig så innerligt, vilket han både visade och sa, jag tror jag mest älskade att han älskade mig till en början i alla fall, sen stannade jag nog mest av bekvämlighetsskäl.

Kanske förstod vi aldrig riktigt varandra egentligen..

Hyfsat antar jag. För det är fjortonde året nu.

Är nog en helt hopplös människa, har haft mer än 20 förhålande allt från kortare till det längsta, mitt senaste var 7 år, men vi hade nog vad man kallar ett stormigt förhållande, ständiga gräl om det mesta. Jag insåg då att jag inte klarar samboförhållande, utan jag är nog mer en särbokille.

Vi var för olika i det mesta. Jag föredrar mer öppen och minimalistisk möblering. Vill ha lättstädat, städar ofta, är allergiker. Men det var tydligen inte populärt, min sambo drog hem så mycket möbler att jag tillslut fick svårt att andas. Fick flera astma-anfall, men det var mig det var fel på. Tillslut fick hunden damm allergi, då först vart det ändring. Mitt väl och ve hade ju en underordnad betydelse.

Men nåja det finns de som har haft det värre. Numer när vårt förhållande är rent platoniskt har vi roligare när vi träffas. För hon har faktiskt en viss ''sens of humor'' när hon vill. Men de ständiga feltolkningarna (från min sida), är kvar det är som om jag inte förstår språket. Kan tänka mig att ''utrikesfödda'' har ständigt samma problem, när de inte förstår alla ''finnesser' i språket.

Kort sagt är jag nog en ''svår'' människa, de flesta säger att ''sexet är väl bra men du går inte bo ihop med'', så vad ska man säga jag är ett hopplöst men bra ligg, *skrattar och gråter samtidigt*

inte så bra. Jag är klängig och svartsjuk. Jag blir besatt av min partner och allt som har med honom att göra.

Men det som är bra är att jag är otroligt lojal, ärlig och generös i ett förhållande. Jag älskar att hitta på presenter och överraskningar för att göra min partner glad. Jag kan t ex planera en julklapp i månader.

jag kan vara ganska kaotisk men som tur är har jag en pojkvän som är lugn och förstående för det mesta. Man är ju ändå två som bidrar med antingen bra eller dåliga saker och det är viktigt att man passar ihop så det inte blir för kaotiskt.

Varit sambo i 7 år, jag tyckte att det fungerade bra men tydligen så gjorde det inte det för vi är inte tillsammans nu längre
Min kurator sa att om hon hade bott mig med så hade hon slängt ut mig efter 2 veckor.
Jag förstår helt ärligt inte varför, jag tycker att jag är enkel att bo och vara tillsammans med

Förhållande? Vad är det för något? Med en person av motsatt kön?

Det kan lika gärna vara med en person av samma kön (eller flera personer).

har bara haft kortare förhållande i min ungdom. som inte funkade så bra.
har vari singel nu i snart 20 år. och trivs bra med det. men ibland önskar man att saker och ting hade varit lite annorlunda så att man hade klarat av ett förhållande.

I min nuvarande situation fungerar jag (vi) harmoniskt. Mycket empati och närhet, utan konflikter och med en känsla av framtidstro. Drygt ett år nu och det blir bättre hela tiden. Och fortfarande förälskad!

Det funkar bra med mitt särboförhållande. Känner visserligen att det tär på mig att inte träffa han så ofta som jag vill. Men det kan bli bättre på den punkten.

nescio skrev:Förhållande? Vad är det för något? Med en person av motsatt kön?

Tror att det räcker om det är en levande organism, gör inget om den är ''extraterrestrial'', men den måste nog röra sig lite, annars dyker det upp tokskallar som säger dom är ihop med Stora-Barriärevet

Bättre o bättre o sämmre o sämmre, står inte ut med dåliga förhålanden lika mycket nu som när jag var yngre o e nog jävligt svår att ha förhållanden med, It's my way or the highway

Har mycket högre krav nu än för

Är kass på att laga mat, sköta om hushållet och vill inte mysa eller ha sex så ofta som tjejen.
Så ja jag undrar hur hon överhuvudtaget står ut med mig, nåt bra måste jag antagligen göra eftersom hon är kvar