Jag började min utbildning idag.

Kursplanen såg mkt intressant och rolig ut, så jag tror jag hamnat helt rätt.

Det var dock lite jobbigt att hamna i en klass där man är yngst (alla är typ 10 år äldre) och dessutom behöva socialisera med folket. Jag är naturligt osocial, ensamvarg, och pallar inte hålla på och "få kompisar". Jag vill dock inte heller va den där personen som skiter i att socialisera, blir utanför och som man inte vet om är osympatisk eller bara blyg.
Så - jag plockade fram min sociala mask och tog på mig den.
Nu sitter jag på mitt hotellrum instängd. Själv. Med datorn.
Säger kanske tillräckligt om vad jag tyckte om att umgås.

Hotellrum låter dyrt?

plåtmonster skrev:Hotellrum låter dyrt?

Det har typ alla sagt till mig :pp men nja, inte så dyrt. Är inte något vanligt hotell jag bor på, utan ett litet, familjeägt, där jag dessutom får rabattpris tack vare min utbildning.
580 kr natt...

Betalar hellre några hundralappar extra än kör vandrarhem (med okända människor runt mig) eller campingstuga med kurskamrater.Gillar att ha ett eget rum att stänga in mig i, och att inte behöva vara nära andra hela tiden.

Så - värt enligt mig!

Jag börjar skolan nästa måndag.

Har försökt 4 gånger tidigare med att fullgöra gymnasiala studier.

Mitt problem är att jag lyckas bli för involverad i det sociala bland eleverna och så,
folk brukar oftast berätta om sina bekymmer för mig och sen så är det kört typ, då börjar jag genast engagera mig för mycket och försöker lösa dessa saker och blir trött för att jag redan analyserar så mycket.

Hur gör jag för att folk inte ska lätta sina hjärtan för mig, jag kan inte stoppa någon som redan har börjat, jag vill se ut som någon som man inte bör berätta saker för bara eller något annat i den stilen.

Jag vill inte vara uppseendeväckande och jag vill vara ifred.

Vaniljflickan skrev:Jag börjar skolan nästa måndag.

Har försökt 4 gånger tidigare med att fullgöra gymnasiala studier.

Mitt problem är att jag lyckas bli för involverad i det sociala bland eleverna och så,
folk brukar oftast berätta om sina bekymmer för mig och sen så är det kört typ, då börjar jag genast engagera mig för mycket och försöker lösa dessa saker och blir trött för att jag redan analyserar så mycket.

Hur gör jag för att folk inte ska lätta sina hjärtan för mig, jag kan inte stoppa någon som redan har börjat, jag vill se ut som någon som man inte bör berätta saker för bara eller något annat i den stilen.

Jag vill inte vara uppseendeväckande och jag vill vara ifred.

Jag funderade på samma sak tidigare idag, då jag också ska börja studera nu på måndag. Jag blir alltid på något magiskt oundvikligt sätt involverad i mina kamraters sociala angelägenheter, och när dessa -- som jag upplever det -- påfrestande åtaganden ständigt dyker upp, så blir jag till slut utmattad av det. När jag väl har blivit fast i de sociala bojorna så är det dessutom svårt att ta sig loss, för hur berättar man t.ex. för någon att de för tillfället egentligen är lågprioriterade/ointressanta, eller att man inte kan ställa upp på något för att man behöver gå och vila sina sinnen från omvärlden på ospecificerad tid?

Jag har funderat på att gå dit med en jättemur och vara helt utanför gruppen, men det är nog egentligen inte heller vad jag vill, och jag tror ändå inte att jag i längden skulle klara av det då jag är naturligt trevlig mot folk. Buddhas gyllene medelväg är väl i vanlig ordning det som gäller, synd bara att det är svårt att finna det mellanläget.

Annars kan du testa att måla lite ögonskugga på så sätt att du ser totalt likgiltig ut, det kanske håller folk på avstånd.

Hade jag fått stöd hade jag studerat men utan stöd
stod jag där DV eller gå hem och jag gick hem så klart.

ajemen skrev:

Vaniljflickan skrev:Jag börjar skolan nästa måndag.

Har försökt 4 gånger tidigare med att fullgöra gymnasiala studier.

Mitt problem är att jag lyckas bli för involverad i det sociala bland eleverna och så,
folk brukar oftast berätta om sina bekymmer för mig och sen så är det kört typ, då börjar jag genast engagera mig för mycket och försöker lösa dessa saker och blir trött för att jag redan analyserar så mycket.

Hur gör jag för att folk inte ska lätta sina hjärtan för mig, jag kan inte stoppa någon som redan har börjat, jag vill se ut som någon som man inte bör berätta saker för bara eller något annat i den stilen.

Jag vill inte vara uppseendeväckande och jag vill vara ifred.

Jag funderade på samma sak tidigare idag, då jag också ska börja studera nu på måndag. Jag blir alltid på något magiskt oundvikligt sätt involverad i mina kamraters sociala angelägenheter, och när dessa -- som jag upplever det -- påfrestande åtaganden ständigt dyker upp, så blir jag till slut utmattad av det. När jag väl har blivit fast i de sociala bojorna så är det dessutom svårt att ta sig loss, för hur berättar man t.ex. för någon att de för tillfället egentligen är lågprioriterade/ointressanta, eller att man inte kan ställa upp på något för att man behöver gå och vila sina sinnen från omvärlden på ospecificerad tid?

Jag har funderat på att gå dit med en jättemur och vara helt utanför gruppen, men det är nog egentligen inte heller vad jag vill, och jag tror ändå inte att jag i längden skulle klara av det då jag är naturligt trevlig mot folk. Buddhas gyllene medelväg är väl i vanlig ordning det som gäller, synd bara att det är svårt att finna det mellanläget.

Annars kan du testa att måla lite ögonskugga på så sätt att du ser totalt likgiltig ut, det kanske håller folk på avstånd.

Inte bara jag som har problem med detta alltså, det i sig känns lite bättre.. även om det är lite tråkigt för dig kanske

Funderar på svartklädd och huvtröja typ, men alltså det är ju inte jag heller riktigt..
Man bör ju vara sig själv, men typ små sådana saker, ja men typ som ögonskugga, finns det någon ögonskugga som säger, vi kan tala om saker av relevans, men som inte rör ditt privatliv

Vaniljflickan skrev:

ajemen skrev:

Vaniljflickan skrev:Jag börjar skolan nästa måndag.

Har försökt 4 gånger tidigare med att fullgöra gymnasiala studier.

Mitt problem är att jag lyckas bli för involverad i det sociala bland eleverna och så,
folk brukar oftast berätta om sina bekymmer för mig och sen så är det kört typ, då börjar jag genast engagera mig för mycket och försöker lösa dessa saker och blir trött för att jag redan analyserar så mycket.

Hur gör jag för att folk inte ska lätta sina hjärtan för mig, jag kan inte stoppa någon som redan har börjat, jag vill se ut som någon som man inte bör berätta saker för bara eller något annat i den stilen.

Jag vill inte vara uppseendeväckande och jag vill vara ifred.

Jag funderade på samma sak tidigare idag, då jag också ska börja studera nu på måndag. Jag blir alltid på något magiskt oundvikligt sätt involverad i mina kamraters sociala angelägenheter, och när dessa -- som jag upplever det -- påfrestande åtaganden ständigt dyker upp, så blir jag till slut utmattad av det. När jag väl har blivit fast i de sociala bojorna så är det dessutom svårt att ta sig loss, för hur berättar man t.ex. för någon att de för tillfället egentligen är lågprioriterade/ointressanta, eller att man inte kan ställa upp på något för att man behöver gå och vila sina sinnen från omvärlden på ospecificerad tid?

Jag har funderat på att gå dit med en jättemur och vara helt utanför gruppen, men det är nog egentligen inte heller vad jag vill, och jag tror ändå inte att jag i längden skulle klara av det då jag är naturligt trevlig mot folk. Buddhas gyllene medelväg är väl i vanlig ordning det som gäller, synd bara att det är svårt att finna det mellanläget.

Annars kan du testa att måla lite ögonskugga på så sätt att du ser totalt likgiltig ut, det kanske håller folk på avstånd.

Inte bara jag som har problem med detta alltså, det i sig känns lite bättre.. även om det är lite tråkigt för dig kanske

Funderar på svartklädd och huvtröja typ, men alltså det är ju inte jag heller riktigt..
Man bör ju vara sig själv, men typ små sådana saker, ja men typ som ögonskugga, finns det någon ögonskugga som säger, vi kan tala om saker av relevans, men som inte rör ditt privatliv

Delad sorg är halverad sorg.

Jag körde på huvtröja i högstadiet för att det kändes tryggt och aningen isolerat inuti huvan, men väder och vind-snacket penetrerar tyvärr även det skyddet. Egentligen är det väl övning på att sätta gränser som gäller, men det vore ju bekvämare om man kunde sätta dessa gränser genom subtila signaler via yttre attribut. Om du hittar en sån ögonskugga så välkomnar jag dig starkt att kontakta mig om var den återfinnes.

Testa beställa t-shirts med eget tryck med vad du tex vill säga, tex "Jag är inget substitut för en psykolog", "Psykologlinjen [Numer]" eller något annat som faller dig i smaken. Kanske "Har jag känt dig mindre en ett år? Ring psyklinjen på [Numer] om det skär sig i ditt privatliv, undantagna personer står här under(tom ruta)". Skulle jag nog gärna ha på mig ofta.. och som avatar.

Fel

Ni som vågar er på studier på eftergymnasial nivå, t ex högskola, - har ni redan varit ute o provjobbat i verkligheten, t ex genom sommarjobb och/eller praktiker?

Det här med (ännu) högre studier känns som en utopi för mig som inte klarat de praktiker o sommarjobb jag hittills tvingat mig till Jag vågar inte ta studielån o plugga nåt jag är intresserad av eftersom jag känner på mig att risken är stor att jag aldrig kommer klara ett vanligt jobb med vanlig lön och därför inte kommer kunna betala tillbaka lånen.

Flinta skrev:Ni som vågar er på studier på eftergymnasial nivå, t ex högskola, - har ni redan varit ute o provjobbat i verkligheten, t ex genom sommarjobb och/eller praktiker?

Idag är jag 22 och läster juristprogrammet i Uppsala. Mellan att jag var 11 och 16 år jobbade jag som dräng om somrarna och därefter: när jag var 17 och 18 år som vaktmästare på en yrkeshögskola. Efter gymnasiet började jag jobba som lärarvikarie och drog efter ett år även igång med universitetsstudierna. Jag har även jobbat med seglingsundervisning ideellt sedan jag var 15. Min arbetslivserfarenhet är ju tämligen begränsad men eftersom jag började så tidigt och har arbetat med sådan skitgöra är jag inte speciellt arbetsskygg och det kan ju vara en fördel. Även ekonomiskt har jag haft nytta av den buffert jag hann bygga upp innan studietiden fast idag är den historia.

Jag tog direkt studielån och de ökar ju för varje termin som går. Dock är ju återbetalningsplanerna väldigt generösa så man behöver inte vara orolig över att inte kunna betala tillbaka studielånen. Det är ju dessutom värt att studera eftersom man får chanser till högre löner och dessutom så blir man mer bildad vilket såklart alltid är en fördel.

Flinta skrev:Jag vågar inte ta studielån o plugga nåt jag är intresserad av

Ifall du har något som du skulle vilja studera därför att du är intresserad utav det så har du mycket goda chanser att även finna intresse och kraft att jobba inom området senare. Jag tycker verkligen att du ska studera och jag avundas dig som kan välja att plugga någonting som du är intresserad av. Själv har jag inte så bra koll på vad som intresserar mig så jag har bara hamnat där jag har hamnat i mina studier mest av slumpen.

Flinta skrev:risken är stor att jag aldrig kommer klara ett vanligt jobb med vanlig lön

Med en examen får du ändå långt fler möjligheter att söka olika arbeten och att således finna ett jobb som passar dig bra. Utan en examen blir möjligheterna färre och risken ökar att du inte kan finna ett jobb att klara av. Så det blir ju ännu ett argument för varför du bör studera.

Slutligen så bor vi ju i Sverige: ett land med västerländska efterkoloniala predispositioner för vår generation och med en väldigt liten befolkning. Okvalificerad arbetskraft kan vi importera billigt utomlands ifrån och dubbelexaminerade indier finns det gott om även för de kvalificerade arbetstillfällena. Men vårt skolsystems och samhälles ickeauktoritära sätt ger oss ett övertag i form av fritt tänkande och mindre hämmad kreativitet vilken, i kombination med en (eller flera) universitetsexamen, ger oss säkrare chanser att i framtiden finna jobb i den internationella konkurrensen. Så studera.

Du kan gå in på CSN:s hemsida och kika på villkoren för återbetalning av studielån; de är väldigt förmånliga.

Nja återbetalningsreglerna är inte alls så förmånliga som de gamla studielånen som jag har och ändå är det knappast troligt att jag kommer att ha betalat tillbaks dem vid pensionen om 20 år. Det har dessutom blivit svårare med uppskov vid lägre inkomst än det var tidigare. Och det är inte alla studier som leder till någon högre inkomst eller någon inkomst alls.

Däremot kan det vara oerhört berikande att läsa något man är intresserad av så vill man tycker jag ändå att man ska ta chansen men man ska oerhört försiktig med att läsa kurser man inte är intresserad av eller bara ta studielånen för att man inte får något jobb.
Förutom högkolor finns ju exempelvis KY-utbildningar och olika yrkesutbildningar på folkhögskola.

Med en högskoleexamen finns det tillfällen man kan anses som överkvalificerad och därför inte få jobb som man skulle kunna ha fått utan examen.

Bjäbbmonstret skrev:Med en högskoleexamen finns det tillfällen man kan anses som överkvalificerad och därför inte få jobb som man skulle kunna ha fått utan examen.

Söker man sådana jobb kan man låta bli att nämna högskoleexamen i ansökan.

Tack för era rader Gripandekylig o Bjäbbmonstret.

Folkhögskolor t ex har ju inte sällan kurser för folk med olika sorts funktionsnedsättning-/ar. När jag läser om kurserna undrar jag hur ff a svårt funktionsnedsatta finansierar studietiden. Om det är vanligt att det är anhöriga, t ex föräldrar som betalar boende + mat..

ajemen skrev:Delad sorg är halverad sorg.

Jag körde på huvtröja i högstadiet för att det kändes tryggt och aningen isolerat inuti huvan, men väder och vind-snacket penetrerar tyvärr även det skyddet. Egentligen är det väl övning på att sätta gränser som gäller, men det vore ju bekvämare om man kunde sätta dessa gränser genom subtila signaler via yttre attribut. Om du hittar en sån ögonskugga så välkomnar jag dig starkt att kontakta mig om var den återfinnes.

Det är rätt mysigt med huvtröja, men typ känns jobbigt att gå in för någon slags stil.

Jo, alltså jag vill tro att min förmåga har blivit bättre när det kommer till att sätta gränser och ta för mig nu efter några år,
men man har ju minnena kvar från hur det var.

Ja alltså, det känns som att det borde finnas något sådant knep, jag får väl experimentera lite på stan kanske

Vad ska du plugga förresten?

Blue86 skrev:Testa beställa t-shirts med eget tryck med vad du tex vill säga, tex "Jag är inget substitut för en psykolog", "Psykologlinjen [Numer]" eller något annat som faller dig i smaken. Kanske "Har jag känt dig mindre en ett år? Ring psyklinjen på [Numer] om det skär sig i ditt privatliv, undantagna personer står här under(tom ruta)". Skulle jag nog gärna ha på mig ofta.. och som avatar.

Haha mkt QL, det skulle vara roligt, men jag vill väl inte framstå som så kaxig, då blir folk så jobbiga mot en och ska testa gränser osv har jag märkt.

Gränstestarfolket är minst sagt jobbigt..

plåtmonster skrev:Gränstestarfolket är minst sagt jobbigt..

Oja :/

Mja, väldigt få väljer att testa sina gränser mot mig. Jag ser inte särskilt gränstestar vänlig ut.. men tydligen ser jag ut som en psykolog och som en "åå, jag ska gå fram till honom och bli bästa vän" : p Det senare uppskattar jag dock, jag har aldrigt behövt vara social, andra fixar det åt mig, de första är mer utmattande på samma sätt du beskrivit det.

Vaniljflickan skrev:

ajemen skrev:Delad sorg är halverad sorg.

Jag körde på huvtröja i högstadiet för att det kändes tryggt och aningen isolerat inuti huvan, men väder och vind-snacket penetrerar tyvärr även det skyddet. Egentligen är det väl övning på att sätta gränser som gäller, men det vore ju bekvämare om man kunde sätta dessa gränser genom subtila signaler via yttre attribut. Om du hittar en sån ögonskugga så välkomnar jag dig starkt att kontakta mig om var den återfinnes.

Det är rätt mysigt med huvtröja, men typ känns jobbigt att gå in för någon slags stil.

Jo, alltså jag vill tro att min förmåga har blivit bättre när det kommer till att sätta gränser och ta för mig nu efter några år,
men man har ju minnena kvar från hur det var.

Ja alltså, det känns som att det borde finnas något sådant knep, jag får väl experimentera lite på stan kanske

Vad ska du plugga förresten?

Det går förhoppningsvis bra, jag hejar på dig! Jag ska läsa ljudteknik och musikproduktion på en folkhögskola som ska vara NPF-vänlig. Egentligen hade jag velat studera beteendevetenskap (sociologi/psykologi), filosofi eller informationsteknologi, men jag har mina anledningar till varför jag valde folkhögskolan det här läsåret. Andra utbildningar får vänta tills jag har en stadig grund att stå på. Blir det komvux/allmän linje @ folkis för din del då?

Blue86 skrev:Mja, väldigt få väljer att testa sina gränser mot mig. Jag ser inte särskilt gränstestar vänlig ut..

Vad tror du det är med ditt utseende som har denna effekten? , bygger du muskler och odlar mustasch kanske?

ajemen skrev:Det går förhoppningsvis bra, jag hejar på dig! Jag ska läsa ljudteknik och musikproduktion på en folkhögskola som ska vara NPF-vänlig. Egentligen hade jag velat studera beteendevetenskap (sociologi/psykologi), filosofi eller informationsteknologi, men jag har mina anledningar till varför jag valde folkhögskolan det här läsåret. Andra utbildningar får vänta tills jag har en stadig grund att stå på. Blir det komvux/allmän linje @ folkis för din del då?

Okej, gör du musik eller?
Jag är rätt så intresserad av sociologi och sådant jag med, har en fallenhet för det tror jag iaf ^^

Ja, allmän med naturvetenskaplig inriktning, tack för lyckönskningar, önskar dig lyckade studier också!

Vaniljflickan skrev:

Blue86 skrev:Mja, väldigt få väljer att testa sina gränser mot mig. Jag ser inte särskilt gränstestar vänlig ut..

Vad tror du det är med ditt utseende som har denna effekten? , bygger du muskler och odlar mustasch kanske?

190 och ser muskulös ut, kort kort snaggat hår och har typ sätt ut så sedan jag var 16, folk liksom antar att jag är skitläskig om de inte känner mig och vet motsatsen : p
Har också ADHD vilket förstärkte, mer förut än nu, effekten.

Huggorm skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Med en högskoleexamen finns det tillfällen man kan anses som överkvalificerad och därför inte få jobb som man skulle kunna ha fått utan examen.

Söker man sådana jobb kan man låta bli att nämna högskoleexamen i ansökan.

Det är riktigt men det kan vara svårt att utlämna flera års studier och kanske arbetslivserfarenhet i ett yrke som kräver högskolestudier utan att skriva dit något annat i stället.