Deadly_Nightshade skrev:Jag tar upp händerna till ansiktshöjd och formar dom till ett par kikare som jag sätter framför ögonen och stirrar tillbaka. Detta funkar även på barn som då fattar att det kanske är ohyffsat att hålla på att stirra.

Bra tips, lysande

antonius skrev:

Kattmamma skrev:Någon som känner igen sig?

Jaa jag känner mig lite osäker när folk trånar efter mig, dom vill kanske bara åt min späda lilla kropp

Ja en del kanske faktiskt gillar sådana killar
Inte ironi!

Kattmamma skrev:Ja en del kanske faktiskt gillar sådana killar
Inte ironi!

Dom vill ha mig som sin lilla docka, som dom gör hur dom vill med

Jag brukar stirra tillbaka, oftast vänder de bort blicken då. Har fått höra att jag kan uppfattas som arg/agressiv när jag tittar på folk, så antar de vänder bort blicken av den anledningen.

Är det barn som stirrar brukar jag vinka eller säga hej.
En gång räckte jag ut tungan åt en unge..

Bjäbbmonstret skrev:Jag brukar nog inte titta tillräckligt mycket på folk för att märka om de glor på mig eller inte

Tittar själv inte på folk ofta, iaf inte medvetet, men jag KÄNNER oftast - eller ser i ögonvrån, när någon sitter och glor på mig.
Kanske är jag speciell :pp

Kattmamma skrev:Ja vissa män har förmåga att glo !
( att liksom klä av en med blicken).
Det är verkligen obehagligt!
Jag brukar undra vad de har för fel i huvudet!
Visst jag kan väl kolla in någon snygging på stan.
Men jag kollar diskret .
Borde väl ta det som en komplimang att män tittar fast man inte är pur ung längre.
Men jag blir bara obehaglig till mods.
Någon som känner igen sig?

Ja - det är typ precis detta jag menar ... finner att en del män glor på ett alldeles för uppenbart sätt. Det gör mig jävligt obekväm faktiskt ... och det är DESSA män jag skulle vilja få att sluta/fatta att jag tycker det känns jobbigt.

För trött för att klara att läsa allas inlägg, är jag ensam stänger jag av och ignorerar, omvärlden får försvinna.
Är jag dum och går på en affär med barnen och värst med vår lite hum överaktiva son då är det vidrigt, allra helt i piss stan vi flyttat till.
Äckelmänniskor
"kan ni inte få barnet att bete sig, värdelösa föäräldrar" - blickar och ja.

Det brukar vara jag som glor.

Jag brukar inte hantera mig på något speciellt sätt. Tvättar mig lagom mycket etc.

OBS! Ber om ursäkt om jag glott på er.

treeman skrev:Det brukar vara jag som glor.

Jag brukar inte hantera mig på något speciellt sätt. Tvättar mig lagom mycket etc.

OBS! Ber om ursäkt om jag glott på er.

Hah okej!

Får jag fråga dig (på ett icke kritiserande/negativt sätt) varför du stirrar på andra ?
Menar alltså - tänker du något speciellt om människorna du stirrar på ? Tittar du på detaljer i deras utseende ? Vad är det hos människorna i fråga som får dig att stirra ?
Tänker du på att ditt stirrande kan göra människorna obekväma ?

Frågar för att det vore intressant att få höra en "stirrares" version :pp

Plasticfck skrev:

treeman skrev:Det brukar vara jag som glor.

Jag brukar inte hantera mig på något speciellt sätt. Tvättar mig lagom mycket etc.

OBS! Ber om ursäkt om jag glott på er.

Hah okej!

Får jag fråga dig (på ett icke kritiserande/negativt sätt) varför du stirrar på andra ?
Menar alltså - tänker du något speciellt om människorna du stirrar på ? Tittar du på detaljer i deras utseende ? Vad är det hos människorna i fråga som får dig att stirra ?
Tänker du på att ditt stirrande kan göra människorna obekväma ?

Frågar för att det vore intressant att få höra en "stirrares" version :pp

Jag stirrar för att människor ser mystiska ut. Dom rör sig, gör läten och har "lukt". En jag såg hade bara ett öga. Mystiskt värre.

Jo jag tittar på detaljer. Vem dom liknar och varför etc.

Jag stirrar på vem som helst, jag vill inte välja ut vissa för då blir kanske andra ledsna.

Jo jag tänker på att stirra i smyg när de inte ser det. När jag var yngre råglodde jag tills folk blev sura, så det var inte så bra. Med åldern så förstod jag att min genomträngande döda blick gjorde folket kissnödiga. Därav min nya taktik, smygglo.

treeman skrev:Jag stirrar för att människor ser mystiska ut. Dom rör sig, gör läten och har "lukt". En jag såg hade bara ett öga. Mystiskt värre.

Jo jag tittar på detaljer. Vem dom liknar och varför etc.

Jag stirrar på vem som helst, jag vill inte välja ut vissa för då blir kanske andra ledsna.

Jo jag tänker på att stirra i smyg när de inte ser det. När jag var yngre råglodde jag tills folk blev sura, så det var inte så bra. Med åldern så förstod jag att min genomträngande döda blick gjorde folket kissnödiga. Därav min nya taktik, smygglo.

Det finns solglasögon

antonius skrev:Det finns solglasögon

+1

Glor tillbaka om det är främlingar.

Ler fånigt om det är bebisar.

Frågar vad det är om det är någon jag känner.

--

Men ibland blir jag paranoid för jag bemöter blickar med paranoia. Säkerligen mött individer som på något sätt "fastnat" på mig och då tittar dessa med misstänksamhet. Jag kan känna det. Då vill jag nästan gå fram och fråga om allt är ok. Lägger bara ansiktet på minnet ifall jag skulle behöva försvara mig. Med tanke på den graden av mentalt sjuka som blir obehandlade finner jag det okunnigt att inte lägga märke till ett särskilt beteende som är mycket ovanligt.

Om det är en snygg tjej som glor så har jag full förståelse för det och försöker bara tänka "stackars tjej" eftersom det är uppenbart att hon inte kan motstå min attraktionskraft, men om jag ska bara mer allvarlig så brukar jag mest betrakta ögon som kameror, dom har sällan nån aning om varför dom är riktade åt ett visst håll.

I de fall där jag tycker det är svårt att ignorera det hela brukar jag gå fram och fråga om det är nåt dom vill, utan att verka hotfull (jag vill ju inte göra en jobbig situation ännu jobbigare), dom kanske bara ville prata lite?

Men så är jag ju rätt konstig i min interaktion med andra oxå.

unbegripable skrev:Om det är en snygg tjej som glor så har jag full förståelse för det och försöker bara tänka "stackars tjej" eftersom det är uppenbart att hon inte kan motstå min attraktionskraft, men om jag ska bara mer allvarlig så brukar jag mest betrakta ögon som kameror, dom har sällan nån aning om varför dom är riktade åt ett visst håll.

I de fall där jag tycker det är svårt att ignorera det hela brukar jag gå fram och fråga om det är nåt dom vill, utan att verka hotfull (jag vill ju inte göra en jobbig situation ännu jobbigare), dom kanske bara ville prata lite?

Men så är jag ju rätt konstig i min interaktion med andra oxå.

Intressant!
Ska försöka tänka som du ... kanske ger mig en mer distanserad attityd gentemot människor som glor.
I nuläget blir jag paranoid och känner starkt obehag av folk som glor... jag blir irriterad och känner mig förföljd. Det är svårt att leva så.
Har haft bättre perioder, men just nu är det skit igen.

När du frågar om människorna undrar ngt - vad brukar de då ge dig för respons ? Hur reagerar de ?

Jag brukar oftast bli väldigt obekväm när folk stirrar, jag tycker inte att det är så trevligt. Jag har även svårt för att möta andras blickar, speciellt om det är hos främlingar eller sådana som jag inte känner så väl men kanske har träffat några gånger. Men sedan har jag ju bara varit utsatt av stirrande på det dåliga sättet, typ om folk stirrar för att jag beter mig på ett visst sätt eller liknande..

Jag tycker det är ruskigt ohyfsat att glo/stirra på folk. Barn kan jag acceptera mer än vuxna, är jag på dåligt humör så säger jag till att man ska inte glo på folk.

Är det en vuxen människa brukar jag titta bort om jag är ensam eller om jag är med något så säger jag till denna person i ett lite högre tonläge att "det är för tragiskt vad folk ska glo hela tiden, har de ej fått någon uppfostran? Vuxna människor borde veta bättre!".

Är jag arg eller förbannad så kan jag ta mod till mig att gå lite närmare dem och faktiskt fråga "varför i hela fridens namn måste du stirra? Vet du inte att det är oartigt?". Många har bett om ursäkt.

Jag förstår att man kanske tittar en extra gång på mig då jag ofta har ruskigt långa lösögonfransar, mycket smink, piercingar, tatueringar och håret färgat i någon busig färg. Dock finns det en gräns för vad som är normalt.

Plasticfck skrev:

unbegripable skrev:Om det är en snygg tjej som glor så har jag full förståelse för det och försöker bara tänka "stackars tjej" eftersom det är uppenbart att hon inte kan motstå min attraktionskraft, men om jag ska bara mer allvarlig så brukar jag mest betrakta ögon som kameror, dom har sällan nån aning om varför dom är riktade åt ett visst håll.

I de fall där jag tycker det är svårt att ignorera det hela brukar jag gå fram och fråga om det är nåt dom vill, utan att verka hotfull (jag vill ju inte göra en jobbig situation ännu jobbigare), dom kanske bara ville prata lite?

Men så är jag ju rätt konstig i min interaktion med andra oxå.

Intressant!
Ska försöka tänka som du ... kanske ger mig en mer distanserad attityd gentemot människor som glor.
I nuläget blir jag paranoid och känner starkt obehag av folk som glor... jag blir irriterad och känner mig förföljd. Det är svårt att leva så.
Har haft bättre perioder, men just nu är det skit igen.

När du frågar om människorna undrar ngt - vad brukar de då ge dig för respons ? Hur reagerar de ?

Den vanligaste reaktionen är att dom kommer med nån sorts ursäkt, eftersom som dom inser att dom stirrat på mig utan att egentligen veta varför. Jag tyckte det var väldigt obehagligt att inleda ett samtal med nån man inte känner förut, nu tycker jag det är kul, eftersom det är något av en utmaning. Men de allra flesta människor är trevliga och värda att prata med om man bara ser till använda superkraften ödmjukhet. All you need is love, som dom säger

Alexa skrev:Jag tycker det är ruskigt ohyfsat att glo/stirra på folk. Barn kan jag acceptera mer än vuxna, är jag på dåligt humör så säger jag till att man ska inte glo på folk.

Är det en vuxen människa brukar jag titta bort om jag är ensam eller om jag är med något så säger jag till denna person i ett lite högre tonläge att "det är för tragiskt vad folk ska glo hela tiden, har de ej fått någon uppfostran? Vuxna människor borde veta bättre!".

Är jag arg eller förbannad så kan jag ta mod till mig att gå lite närmare dem och faktiskt fråga "varför i hela fridens namn måste du stirra? Vet du inte att det är oartigt?". Många har bett om ursäkt.

Jag förstår att man kanske tittar en extra gång på mig då jag ofta har ruskigt långa lösögonfransar, mycket smink, piercingar, tatueringar och håret färgat i någon busig färg. Dock finns det en gräns för vad som är normalt.

Haha vad bra att du sagt till folket!!!
Tycker också det är jävligt ohyfsat och obehagligt att stirra på någon på det sättet som vissa gör. Försöker ta mod till mig att be dom lägga av, men hittills har jag bara klarat att möta deras blick och se irriterad ut. Har funkat sådär ...

Befinner mig just nu i en stad där folk är riktiga stirrare. Jag ser precis som du rätt udda ut - dvs. "konstigt" färgat hår, tatueringar, svartklädd, blahblah. I denna stad är det typ inte vanligt att se ut såhär ... Folk släpper mig verkligen ej med blicken. Männen är också mer ohyfsade i sitt sätt att glo.
Vågar ej göra ngt åt saken, så är bara frustrerad och bitter just nu ://
Tröstar mig med att jag får åka härifrån snart.

unbegripable skrev:

Plasticfck skrev:

unbegripable skrev:Om det är en snygg tjej som glor så har jag full förståelse för det och försöker bara tänka "stackars tjej" eftersom det är uppenbart att hon inte kan motstå min attraktionskraft, men om jag ska bara mer allvarlig så brukar jag mest betrakta ögon som kameror, dom har sällan nån aning om varför dom är riktade åt ett visst håll.

I de fall där jag tycker det är svårt att ignorera det hela brukar jag gå fram och fråga om det är nåt dom vill, utan att verka hotfull (jag vill ju inte göra en jobbig situation ännu jobbigare), dom kanske bara ville prata lite?

Men så är jag ju rätt konstig i min interaktion med andra oxå.

Intressant!
Ska försöka tänka som du ... kanske ger mig en mer distanserad attityd gentemot människor som glor.
I nuläget blir jag paranoid och känner starkt obehag av folk som glor... jag blir irriterad och känner mig förföljd. Det är svårt att leva så.
Har haft bättre perioder, men just nu är det skit igen.

När du frågar om människorna undrar ngt - vad brukar de då ge dig för respons ? Hur reagerar de ?

Den vanligaste reaktionen är att dom kommer med nån sorts ursäkt, eftersom som dom inser att dom stirrat på mig utan att egentligen veta varför. Jag tyckte det var väldigt obehagligt att inleda ett samtal med nån man inte känner förut, nu tycker jag det är kul, eftersom det är något av en utmaning. Men de allra flesta människor är trevliga och värda att prata med om man bara ser till använda superkraften ödmjukhet. All you need is love, som dom säger

haha vad bra att dom ber om ursäkt iaf, då kanske dom fattar hur jobbigt deras beteende är för andra.
Har ingen blivit arg på dig när du sagt till dom ?

Är väl det jag själv är mest rädd för - att nån ska få utbrott och hävda att den inte alls glor. Jag är en mkt känslig människa ... Men försöker såklart ändra på det.

..

Folk glor. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
På allt och alla.

Finner det själv relativt störande.
Tittar emellanåt tillbaka, spricker upp i ett leende och blinkar lite pilskt. Det brukar få de flesta att sluta. Vi är ju i Sverige och här får man ju inte le åt främlingar.. då är man ju knäpp/alkis..

När jag var liten brukade jag ge personen mördarblicken om den stirra x)

Jag går ofta in i självcentrering och fastnar i tanken om hur jag bör uppföra mig, eller så glor jag ut i rymden tills vederbörande har slutat att stirra. Jag brukar också skratta ofrivilligt då det känns så lustigt att bli iakttagen, men ibland så rör det mig dock inte i ryggen. Gäller det en vän eller en bekant så slänger jag ofta iväg något godtyckligt och vänligt ansiktsuttryck bara för att se vad som händer eller så... Eliminera det obehagliga/fientliga i två döda blickar som möts. (Höjer på ögonbrynen o.s.v., då brukar folk le )

ElisabetC skrev::D ..

Folk glor. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.
På allt och alla.

Finner det själv relativt störande.
Tittar emellanåt tillbaka, spricker upp i ett leende och blinkar lite pilskt. Det brukar få de flesta att sluta. Vi är ju i Sverige och här får man ju inte le åt främlingar.. då är man ju knäpp/alkis..

HAHAHA alltså har ingen börjat ragga på dig när du blinkat ? xD
Har själv vart rädd för att prova det, eftersom jag inte direkt vill ha gensvar av män

ajemen skrev:Jag går ofta in i självcentrering och fastnar i tanken om hur jag bör uppföra mig, eller så glor jag ut i rymden tills vederbörande har slutat att stirra. Jag brukar också skratta ofrivilligt då det känns så lustigt att bli iakttagen, men ibland så rör det mig dock inte i ryggen. Gäller det en vän eller en bekant så slänger jag ofta iväg något godtyckligt och vänligt ansiktsuttryck bara för att se vad som händer eller så... Eliminera det obehagliga/fientliga i två döda blickar som möts. (Höjer på ögonbrynen o.s.v., då brukar folk le )

Mm känner igen det där ... När jag VET att någon stirrar, brukar jag tänka "omg han stirrar, kolla inte tbx, låtsas som ingentinggggggg" typ. Så sitter jag där nervös och väntar på att personen ska sluta.

Idag blev jag utsatt för en skit-skit jobbig person. Hatar nämligen när någon på långt avstånd står och granskar mig ända tills jag kommit fram dit personen är.

Var iaf en man som gjorde så - och la inte av förän jag mötte hans blick.
Sen lät han mig gå före honom på bussen :pp
Tror mannen fann mig intressant. Men det var jobbigt.
Blev mkt självmedveten av det.

Usch! Jag avskyr människor som glor, jag blir alltid irriterad, i värsta fall: arg. Helst när de psykar en och inte vänder blicken, jag försöker att stirra tillbaka, men det går inte! Min blick vänds bara bort då, automatiskt. Jag är nog den enda i familjen och av mina vänner som har problem med människor som stirrar på mig. Ingen annan har klagat och de förstår inte varför jag tycker att det är jobbigt, utan säger bara ''något som är vardagligt och som man måste lära sig att handskas med''.