Är det någon mer än jag som har problem med att de så att säga självcensurerar sig själv, främst på internet och forum som detta men även IRL? Vad jag menar är att jag ofta har åsikter och vill uttrycka dem, och även går så långt som att skriva inlägg och egna trådar. Men, när det väl kommer till att faktiskt lägga ut det så tar det stopp. Börjar hitta formuleringar i det jag skrivit jag inte tycker om och börjar sen skriva om det eller radera. Sitter till slut och velar och en klar majoritet av gångerna slutar det med att jag stänger sidan och struntar i det. Samma sak händer även i konversationer. Om det är något jag vill säga som jag inte är säker på hur de kommer ta så säger jag inget alls.

Vet inte varför, men jag kan bara inte förmå mig själv att gå hela vägen, om det inte är något jag känner mig helt säker på. Och detta stör mig något oerhört. Är inte första gången jag börjat skriva den här tråden heller för den delen. Om nu allt detta har med mitt urusla självförtroende att göra eller något annat kan jag inte svara på. Är det någon som möjligtvis känner igen sig, eller har något råd på hur jag kan överkomma vad det nu är för spärr jag har? Får räcka så här för nu, ju mer jag skriver desto större är risken att jag fastnar på nåt och tar bort det igen

Jag gjorde det alldeles nyss med ett ganska långt svar som jag skrev till dig i den här tråden.

Jag har motsatt problem - en tanke och sen direkt text.
Den typen av läggning kräver att man vågar göra bort sig.

Jag är min egen största kritiker. Förutom att tänka på vad jag själv skriver börjar jag alltid tänka på vad jag ska svara någon eventuellt kommenterar det jag har skrivit. Brukar iofs inte ha problem med att ha svar på tal, men det medför att mycket förblir outtalat eller oskrivet. Jobbar på försöka bli lite mer impulsiv och att inte straffa mig själv för hårt.

Disciplin är bra, men det kan bli för mycket av den varan ibland.

KrigarSjäl skrev:Den typen av läggning kräver att man vågar göra bort sig.

Vilket f.ö. är en väldigt bra egenskap.

Det händer då och då att jag börjar skriva ett svar och sen bara slänger det, men oftast blir det postat (vilket kanske framgår av antalet inlägg jag har skrivit totalt...)

Jag känner igen mig allt för väl i den här problematiken, vilket tyvärr resulterar i att jag sällan postar någonting alls.

Jag gör även detta IRL.
När jag är tillräckligt säker på att det jag har att säga är relevant, välformulerat, av intresse för andra, inte är nedlåtande eller kan upfattas som spydigt, etc. etc., så har samtalsämnet skiftat till något helt annat.
Jag vill heller inte avbryta någon mitt i en mening eller innan personen i fråga har talat till punkt.
Mitt 'window of opportunity' är oftast för litet och flyktigt att jag aldrig kommer till skott.

Dock så har jag börjat räcka upp handen medan någon pratar för att visa att jag eventuellt har något att tillföra.

( Fotnot: senaste inläggen var för en vecka sedan; är jag sent ute? )

Absolut inte. Känner definitivt igen mig i de övriga problem du tar upp också. Vet inte riktigt om jag skulle kunna känna mig bekväm med att räcka upp handen dock... Någon som vet hur NTare vanligtvis signalerar för att ta sig in i ett samtal, eller har de bara perfekt timing med när man ska göra det för att det ska lyckas? Brukar ofta bli att jag börjar säga något precis som någon annan, ibland flera gånger i rad, vartefter jag brukar ge mig och låta den andra personen prata.

Räcker bara upp handen i privata sammanhang med personer som står mig nära, på publika ställen höjer jag bara ett finger eller så (fortfarande bara med personer som jag känner mig trygg med)

Jag har funderat på det också... För mig verkar det som att timing spelar en stor roll i alla fall i vardagsmiljö, i en arbetsmiljö misstänker jag att det är rang som väger tyngst och sen går det inte komma ifrån att den som är störst och pratar högst oftast blir hörd.
Men det är bara mina teorier...

Nej jag har det motsatta problemet: att jag säger precis vad jag tycker och tänker och struntar fullständigt i om någon känslig typ känner sig "attackerad". Om någon inte delar mina åsikter så är det fan inte mitt problem.

Offense is taken not given.

Bump!

Jag minns när någon sade något kanske kontroversiellt på jobbet och sedan sa "jag hade inte censurknappen på".

Jag brukar försöka ha censurknappen på i livet bortom internet. Men på internet släpper jag loss. Däremot tycker jag en del borde censurerat sig själva, de skriver verkligen oförskämda och elaka saker.

Men generellt är jag rätt impulsiv och säger ibland för mycket.

Och självcensur av politiska orsaker ägnar jag mig inte åt. Jag är inte avsiktligt PK. Det finns inga grupper som jag anser aldrig ska utsättas för kritik.