Rollspel, att medverka i och leda diskussionsgrupp i en förutbestämda ämnen som engagerar en kan under gynnsamma omständigheter, få en att utvecklas socialt. Men var finns möjlighet att träna rollspel?
Var finns välstrukturerade diskussionsgrupper, där man håller sig till den förutbestämda dagordningen istället för sväva ut och prata om det man för tillfället känner för?
Det kräver ju dock betydligt mer planering och kontroll att hålla i en sådan grupp jämfört med allmän samvaro, men det bör å andra sidan vara mer utvecklande. Diskussionsledaren ska ju se till att fördela ordet och att deltagarna inte pratar i mun på varandra. De som tar för sig otillbörligt stort utrymme bör få tillsägelse om att de pratar för mycket och de tystlåtna bör tillfrågas om vad de tycker.

Aspergerträffar utan ledning av socionomer och andra kategorier utan diagnos.
Undvik Habiliteringens handikappskit.

Vår habbgrupp var rätt bra. Ledaren la fram ett ämne sedan pratade vi och hon fick inte en syl i vädret...

kiddie skrev:Vår habbgrupp var rätt bra. Ledaren la fram ett ämne sedan pratade vi och hon fick inte en syl i vädret...

Så vad ska ni med ledare till?

Det finns café och aktiviteter som LSS har varje vecka där jag bor, det tycker jag är jättebra.

Alla är inte så självgående som Krigarsjäl.

Habiliteringen är ett bra ställe anser jag. Kolla även vad som finns via LSS.

KrigarSjäl skrev:Så vad ska ni med ledare till?

Kändes som ett bra sätt att komma igång. Finns det en drivande kraft i gruppen kan det ju funka iaf men vi kände ju inte ens varandra eller hade vetskap om att de andra fanns. Och personligen är jag inte bra på att driva saker som ska bli av.

Utmaning och träning. Hela tiden.

Le mycket. Man kan säga nästan vad som helst bara man ler. Skippar man léendena så blir det mesta skit.

Man kan träna var som helst med vem/vilka som helst.

Put on a happyface!

Klart habiliteringen och deras kurs i Vardagssamtal kan hjälpa. Även om KrigarSjäl givetvis anser sig stå högt ovanför sådant. Aspergare är olika.

Välstrukturerade diskussionsgrupper där ingen svävar ut kanske finns. Men i alla sådana för aspergare jag varit med har de just svävat ut, för att deltagande aspergare haft behov av att prata om något i utkanten av ämnet.

Aspergertträffar kan vara trevliga, men där lär man sig knappast hur man följder "NT-reglerna" utan struntar i dem.

Tidigare liknande trådar:

socialt-samspel-med-andra-manniskor-t30665.html

vad-kan-man-forvanta-sig-av-habiliteringen-t30785.html

kurs-i-vardagssamtal-t30713.html

kurser-i-social-kompetens-t6273.html

sociala-spelet-hur-klarar-ni-det-t11733.html

Jag är ny här på forumet och har inte hunnit läsa så mycket än. Men jag skulle bara snabbt vilja ge min synpunkt utifrån mina egna erfarenheter som AS:are och ADHD:are på frågan:

Var finns möjligheter att utveckla sociala färdigheter?

1) Hitta någon att umgås med. Det går relativt lätt att skapa nya kontakter via habiliteringen eller diverse andra kontaktgrupper och föreningar för oss "aliens".

2) Umgås UTANFÖR dessa träffar och möten, ju mer folk det är runt om, desto bättre. Och hitta på nya aktiviteter så mycket som möjligt.

3) Diskutera alla nya upplevelser med någon som har tid. Det går att få en kontaktperson/personlig assistent eller ett boendestöd via socialtjänsten om du har en giltig diagnos. En annan mycket bra lösning är att träffa en psykolog eller psykoterapeut, de är oftast mycket bra på att enkelt kunna förklara och hjälpa en att förstå saker utifrån olika perspektiv.


Min poäng är, diskussionsgrupper och teoretisk lärdom i all ära, det finns en hel del att hämta där, men du måste även ut i verkligheten. Rollspels "lekar" kan nog hjälpa men jag tror mer på att utöva olika roller ute i verkligheten. Som redan nämnts så kan det vara svårt för de mer tillbakadragna deltagarna att få den tid de behöver i dessa diskussionsgrupper och det är därför jag nämner det i min punkt 3 ovan. Man måste få perspektiv från andra som inte har samma svårigheter som man själv har.

Nu vet jag inte hur grav asperger det gäller och I vilken omfattning det rör sig om, så jag ber om ursäkt om detta verkar heltokigt i ert fall.

Hur som helst så önskar jag er/dig lycka till!

På aspergertträffar träffar kan deltagarna istället utbyta erfarenheterna av hur neurotyper skall hanteras.

Alien skrev:Klart habiliteringen och deras kurs i Vardagssamtal kan hjälpa. Även om KrigarSjäl givetvis anser sig stå högt ovanför sådant. Aspergare är olika.

Nu är det så att jag varit på en sån kurs för att se vad det är för nåt.

Vi möttes av en logoped som talade extra tydligt och pekade med hela handen.
Man skulle sitta och andäktigt lyssna till vad hon sade och gå igenom ett kompendium av Simon Baron Cohen.
Inget ont om Baron Cohen men det här skedde i ytterst maklig takt där man skulle gå igenom innehållet punkt för punkt där de ingående förklarade rena självklarheter.

Hon och den andra socionom-birgittan var naturligtvis svårt medelålders fotriktiga beigegrå och var mer intresserade av att vi skulle följa gängse matriser för hur aspergare ska vara och att vi skulle ställa upp i rollen som stackars ovetande aspergare än vad de var av att lyssna på våra insikter.

När jag talade med självförtroende i rösten blev logopeden märkbart irriterad och försökte betvinga mig med blicken eftersom aspergare helst inte ska ha nåt självförtroende i de sammanhangen utan snällt foga in sig i deras system och aspergare med självförtroende rubbar deras cirklar och de vill inte veta av nåt så fräckt som självständighet.

Tro fan jag håller mig för god för sånt.

Jag underkänner dessa människor som auktoriteter.
Jag underkänner dessa människor som förebilder.

De har inget som helst av intresse att komma med eller lära ut.

I mina trakter tycker aspergerverksamheternas ledare/föreståndare/lärare att vi aspergare ska nöja oss med gocart, bowling och att spika fast äpplen på träbitar.
Jag tycker nåt annat.

KrigarSjäl skrev:När jag talade med självförtroende i rösten blev logopeden märkbart irriterad och försökte betvinga mig med blicken eftersom aspergare helst inte ska ha nåt självförtroende i de sammanhangen utan snällt foga in sig i deras system och aspergare med självförtroende rubbar deras cirklar och de vill inte veta av nåt så fräckt som självständighet.

Tro fan jag håller mig för god för sånt.

Jag är glad för din skull att du har en välutvecklad verbal förmåga.

Men, jag har förstått att ganska många inom autismspektrumet har talsvårigheter. Jag själv hade svårt med att reglera rösten ända tills jag var över 20. Den var tyst, jag liksom viskade fram det jag försökte säga, men tappade rösten mitt i och det blev liksom baksug i halsen eller vad man ska säga....

Och det var inte pga dåligt självförtroende tror jag, utan någon slags störning i min utveckling. Man drog sig för att tala iom det faktiskt var pinsamt med den där rösten. Folk hörde inte vad jag sade, jag framstod som en mes, och helt plötsligt var jag i målbrottet fast jag var tjej liksom .

Sedan är inte jag någon vän av Birgittor heller, men ville bara nämna det där med röstsvårigheter, tror säkert en del känner igen sig. Jag är av med röstproblemen nu, förutom när jag är nyvaken dårå.

Teatern hjälpte mig mycket (teaterkurser i skolan inte nått via nån hab).
Där lärde jag mig mycket om tex undertext osv.

annars så tycker jag att ställen där man gör saker man tycker om (tex karaten, el gymmet för mig) så kan man ofta hitta folk som kan diskutera ett tag om samma ämne. Allt sånt lär man ju sig av.

Jag har aldrig gått på nån slags hab pratgrupp, sånt finns inte här. Jag har gått på en "hab jobb grupp" men det var bara för praktiken (jag ville arbetsträna och det var enda sättet) jag vill inte sitta och klippa och klistra och jag tror inte att det leder till nått jobb. Som tur är så flyttade jag innan man var tvungen att vara klar med sitt klippa och klistrande.

Min lss handläggare snacka om att det finns "sociala aktiviteter" att kunna ta del av, vad gör man på dessa möten? massa aspergare som träffas o pratar lr?