@KrigarSjäl, Hoppas du uppfostrade lärarna lite också

KrigarSjäl skrev:I grundskolan är det legio att tvinga på barn fotboll, det antas visst vara fostrande eller nåt.

På gymnastiken menar du? Det är svårt att göra något alla tycker är roligt. Därav så måste det vara med en del lagsport, eftersom just lagsport och fotboll är det väldigt många som tycker om. Men självklart ska det vara med andra saker också. Man kan inte göra alla glada. Men alla bör delta på det som är på gympan, oavsett vad för aktivitet det är. Däremot är jag benägen om att vissa lärare är lite väl inriktade på just fotboll och släpper fram för få alternativa sporter och idrottsutövningar.

Vi hade nu när jag tänker på det väldigt lite fotboll i grundskolan. Däremot så hade vi väldigt mycket brännboll på låg och mellanstadiet, något som var skitkul. Varje år var det skolmästerskap i brännboll mellan eleverna som representerades av sexorna mot lärarna. Det var en jämn, hård och bitter kamp. Brukade sluta med att ett av lagen vann med typ 5 poäng.

Det året vi spelade så var lärarna inte så imponerade av vårt tilltag. På träslöjden så svarvade vi nämligen ett "lite" längre slagträ med ett jävla bra drag i. Vi sköt långt ut i skogen med det slagträt något som var omöjligt med det lilla skit slagträt lärarna hade tillgång till.

marxisten skrev:

KrigarSjäl skrev:I grundskolan är det legio att tvinga på barn fotboll, det antas visst vara fostrande eller nåt.

På gymnastiken menar du? Det är svårt att göra något alla tycker är roligt. Därav så måste det vara med en del lagsport, eftersom just lagsport och fotboll är det väldigt många som tycker om. Men självklart ska det vara med andra saker också. Man kan inte göra alla glada. Men alla bör delta på det som är på gympan, oavsett vad för aktivitet det är. Däremot är jag benägen om att vissa lärare är lite väl inriktade på just fotboll och släpper fram för få alternativa sporter och idrottsutövningar.

Vi hade nu när jag tänker på det väldigt lite fotboll i grundskolan. Däremot så hade vi väldigt mycket brännboll på låg och mellanstadiet, något som var skitkul. Varje år var det skolmästerskap i brännboll mellan eleverna som reprensenterades av 6:orna mot lärarna. Det var en hård och bitter kamp. xD

Det kan mycket väl vara individuell träning fast man är många.

KrigarSjäl skrev:Det kan mycket väl vara individuell träning fast man är många.

Jag skrev det, men man kan inte eliminera lagidrotten heller då många faktiskt föredrar det. Man kan inte helt skita i fotboll så man gör den stora andel som faktiskt gillar att spela fotboll sura! Man ska ha delar av båda.

Idrotten en praktisk tillämpning av demokratur.

marxisten skrev:

KrigarSjäl skrev:Det kan mycket väl vara individuell träning fast man är många.

Jag skrev det, men man kan inte eliminera lagidrotten heller då många faktiskt föredrar det. Man kan inte helt skita i fotboll så man gör den stora andel som faktiskt gillar att spela fotboll sura! Man ska ha delar av båda.

Bah, vi lever i ett fotbollsindoktrinerat samhälle. Man gillar fotboll för att man ska gilla fotboll.

Fotboll basuneras ut i kvällstidningarna som man dessvärre måste passer in till ställena där man handlar mat och detsamma på väg till kassan. När man är hemma är det samma sak med TV. Sedan har vi dessa fotbollsplaner. Inte att förglömma hur stort saker är i antal fotbolsplaner. Utanför detta finns förstås alla dessa föreningar och makthavare med händerna djupt i kakburken.

Vart man intresserad av annat så vart man konstig!

radix skrev:Kan ju dock vara bra att lära ungarna självförsvar så att det inte enbart är de störda ungarna som kan slåss. (alltså, sålänge man nu inte ids göra nåt åt att folk slåss i skolorna så kunde man göra det)

Jag tror mer på att avväpna angriparna än att bepansra de angripna. Det behöver inte existera våldsamma elever i våra skolor; det är snarast ett tecken på ett misslyckande från samhällets sida. Angående självförsvar överlag så intresserar det mig och jag ser ett värde i att vara bekant med ämnet. Skolidrotten anser jag dock främst skall syfta till att främja bl.a. fysisk aktivitet, anatomilära och ledarskap.

Nomeansno skrev:@Gripandekylig
Du kanske borde lära dig någonting om fotboll

Ja kanske det. Lär mig.

marxisten skrev:

Gripandekylig skrev:Som mitt inlägg ganska tydligt beskriver ser jag inte alla fotbollsspelare som potentiella våldsverkare. Det är istället sporten i sig vars skyddsvärde jag beskriver som lågt p.g.a. de tunga negativa effekterna i jämförelse med de lätta positiva effekterna av sporten. Priset för att försköna strid blir i längden ett moraliskt sönderfall som kan resultera i framtida strider av betydligt svårare dignitet. Våld skall undvikas och skolorna bör arbeta för att förena sina elever snarare än för att dela upp dem.

Beskyll inte utövarna och spelarna för problemen inom fotbollen, beskyll supportrarna. Det är nämligen inte utövarna som hotar tränare, spelare och styrelsen, utan det är ett fåtal idioter på läktarna som håller på med detta.

Jag strök under de delar i våra respektive citat som eliminerar din frågeställning. Eftersom utövarna snarast är produkter av koncepten sporter så går man inte off topic genom att fokusera på den sakliga aktiviteten snarare än personerna som deltar i aktiviteten. Min poäng är att sannolikheten för att det skall uppstå starka grupperingar med våldstendenser är högre vid utövande av sporten fotboll än vid exempelvis flugfiske.

marxisten skrev:En sak som är negativ är dock detta vissa klubbar fått för sig med elitsatsning på unga, sånt gör mig bara förbannad. Att säga till en 8 åring att den ej är tillräckligt bra för enbart med sig negativa saker och sånt bör ej få förekomma.

Det håller jag med om. För runt 10 år sedan arbetade vi inom Svenska Seglarförbundet fram en färgpyramid baserad på svårighetsnivåfärgerna från skidorter med en svart spetsig topp vilken skulle resultera ett OS-guld. Med andra ord beordrades varje seglarskola att industriellt producera så många guldmedaljer i OS som möjligt. Detta är ännu ett exempel på hur tävling inom en i övrigt välfungerande fritidssysselsättning kan förpesta dess värderingar. Det är ju fantastiskt trevligt att segla mellan öar i våra skärgårdar, vinscha sig stark på kryssbogen och avsluta med en upptäcktsfärd på den ö man anlänt till. Att då blåsa upp gummicylindrar och tvinga seglare att försätta sina motståndare i så ofördelaktiga situationer som möjligt är sorgligt. Jag tycker inte om när folk är elaka.

marxisten skrev:Människor har tävlat mot varandra i alla tider, det är inbyggt.

Ja det är inbyggt och de företeelserna blir alldeles tillräckligt utnyttjade som det är idag. Det räcker med att konkurrera om samlagspartners, att strida om geografisk kontroll eller att skaffa sig den mest kvalificerade utbildningen. Det är helt onödigt att hitta på en massa fler konstlade hittepåtävlingar där resultaten blir att människor upplever negativa känslor: besvikelse, aggressivitet, prestationsångest m.m.

radix skrev:Associerar till Fantomens (i serietidningen) Olympiska Djungelspel, som han anordnade för att få de olika stammarna att sluta kriga med varann och istället låta krigarna tävla om äran i icke-dödliga sportgrenar. Mindre våld, samma 'grupp-mot-grupp-krig(s-lek).

Ja sådana mer tyglade utlopp för kamp är naturligtvis att föredra. Två lejon som behöver bestämma vem som ska få äta det fällda villebrådet undviker ju ofta konflikten genom kommunikation. Vi människor har en såvitt vi känner till helt oöverträffad förmåga till att kommunicera och att interagera socialt. Vi behöver inte bara substituera våldskampen med en sportkamp: vi kan helt undvika alla kamper genom att diskutera den eventuelle konflikten teoretiskt. Fantomens olympiad kring den gyllene kalven var silver, men en lång fikastund på ett mysigt fik där man reder ut sina konflikter är guld.

earlydayminer skrev:Mycket pengar i sporten = våld/makt per automatik.

Det var ett kortfattat men tänkvärt påstående. Jag misstänker att du är någonting på spåren. Skulle du kunna utveckla din teori?

plåtmonster skrev:Hur kommer det sig att lagsportare förekommer oftare än andra i sammanhang med brist på respekt för det annorlunda i skolmiljö?

En lagsportare utvecklar oftare en starkare grupptillhörighet än andra människor. De normer som råder inom dessa grupper styr då individens kriterier för respekt.

KrigarSjäl skrev:Jag ser fortfarande inte värdet i att tvinga på skolbarn fotboll.

Just precis. Idag tvingas eleverna att genomföra konforma idrottsaktiviteter i hälsans namn med resultaten att flera unga människor växer upp med dåliga upplevelser av friskvårdsarbete. För folkhälsans skull bör man erbjuda eleverna en större valfrihet kring vad de vill aktivera sina kroppar med. Så länge man uppnår någorlunda standardiserade kriterier för bl.a. motorisk förmåga, kondition och idrottsledarskap så skulle man kunna utforma de praktiska lektionerna mer individanpassat.

marxisten skrev:F.ö. skulle jag vilja veta hur många grabbar som aldrig lagsportat, jag tror inte jag haft en enda klasskamrat under hela min skoltid som aldrig hållit på med fotboll, hockey eller liknande.

Ja eftersom att man enligt samhällets strikta normer bör skjutsa sina barn till minst tre olika kvällsaktiviteter i veckan tvingas många barn in till sporter de egentligen avskyr. De allra flesta har någon gång provat på en lagsport, men utav dessa har långt ifrån alla varit positivt inställda till fritidssysselsättningen.

KrigarSjäl skrev:I grundskolan är det legio att tvinga på barn fotboll, det antas visst vara fostrande eller nåt.

Och det är väldigt fel.

Alltså nu har vi glidit en bit ifrån kärnämnet med våldsaspekten inom sportutövandet. Visst finns det många som tvingas in i sporter de inte vill delta i, men dessa individer är sällan desamma som begår de sportfanatiska våldsdåden.

Jag vill ställa en fråga.
- Om huliganerna blev fråntagna sina lag (genom att lagen fimpades, eller genom att bråkmakarna exkluderades), tror ni då att de fortsatt skulle komma att träffas och slåss? Har de redan av tiden som fanatisk supporter blivit fördärvade i sina moraliska värderingar, eller handlar deras eventuella våldsdrift om någonting annat?

Undrar om det finns någon statistik på våldsamma idrottsutövare? Det finns väl en del berömda fall (Oscar Pistorious, Mike Tyson och O.J. Simpson t ex), där våldet riktats mot fd el nuvarande flickvän/fru). Men sådana fall får automatiskt extra stor uppmärksamhet.

En gammal artikel i Bleacher Sports:

http://bleacherreport.com/articles/3850 ... c-violence

Pro athletes, I theorize, are used to getting what they want. They get the attention. They get the money. To some extent, I believe there's a sense of entitlement.

So what happens when athletes who are more predisposed to the me-first attitude are in what's supposed to be a relationship of equals? If there's a difference of opinion, some of them impose their will. If their will is not accepted by their partner, then perhaps the frustration mounts to a point where it becomes physical.

http://jezebel.com/5839795/the-link-bet ... c-violence

Kort sagt, professionella idrottsmän är vana att få som de vill.

Gripandekylig skrev:Skolidrotten anser jag dock främst skall syfta till att främja bl.a. fysisk aktivitet, anatomilära och ledarskap.

Vad tänker du att man skall lära ut för att skolelever skall lära sig ledarskap? det kan ju betyda så olika saker. Och den vetenskapliga grund jag sätt är att de som är bäst på att ljuga också lyckas bäst..

Gripandekylig skrev:grupperingar med våldstendenser

+1

Gripandekylig skrev:Detta är ännu ett exempel på hur tävling inom en i övrigt välfungerande fritidssysselsättning kan förpesta dess värderingar. Det är ju fantastiskt trevligt att segla mellan öar i våra skärgårdar, vinscha sig stark på kryssbogen och avsluta med en upptäcktsfärd på den ö man anlänt till. Att då blåsa upp gummicylindrar och tvinga seglare att försätta sina motståndare i så ofördelaktiga situationer som möjligt är sorgligt. Jag tycker inte om när folk är elaka.

Tävlingsmani minst sagt!
Lite som när Stalin visade sina vetenskapsmän att hans uran var mer anrikat än amerikanarnas. Men.. det räckte med en lägre procentsats och utöver det spelade det ingen roll.

Gripandekylig skrev:Det räcker med att konkurrera om samlagspartners, att strida om geografisk kontroll eller att skaffa sig den mest kvalificerade utbildningen.

+1

Gripandekylig skrev:vi kan helt undvika alla kamper genom att diskutera den eventuelle konflikten teoretiskt

Ibland fungerar det ändå inte. En del vill hävda sig oavsett allting annat. Så människan KAN, men vill inte alltid.

Gripandekylig skrev:

earlydayminer skrev:Mycket pengar i sporten = våld/makt per automatik.

Det var ett kortfattat men tänkvärt påstående. Jag misstänker att du är någonting på spåren. Skulle du kunna utveckla din teori?

Om det är mycket mer som står på spel ökar incitamentet för att påverka beslut och få större inverkan.

Gripandekylig skrev:lagsportare utvecklar oftare en starkare grupptillhörighet än andra människor

Gripandekylig skrev:unga människor växer upp med dåliga upplevelser av friskvårdsarbete. För folkhälsans skull bör man erbjuda eleverna en större valfrihet

+1

Gripandekylig skrev:tvingas många barn in till sporter de egentligen avskyr

Finns det några belägg för att detta är omfattande? och inte helt enkelt intryck av sina föräldrars preferenser?

Gripandekylig skrev:- Om huliganerna blev fråntagna sina lag (genom att lagen fimpades, eller genom att bråkmakarna exkluderades), tror ni då att de fortsatt skulle komma att träffas och slåss? Har de redan av tiden som fanatisk supporter blivit fördärvade i sina moraliska värderingar, eller handlar deras eventuella våldsdrift om någonting annat?

Fast var fanns denna typ av individer på t.ex 1970-talet isåfall? (har dock ingen upplevelse av det pga existentiella själ )

Vad är det för mening med att spela någonting om man inte vinner?

plåtmonster skrev:

Gripandekylig skrev:Skolidrotten anser jag dock främst skall syfta till att främja bl.a. fysisk aktivitet, anatomilära och ledarskap.

Vad tänker du att man skall lära ut för att skolelever skall lära sig ledarskap?

Under min grundskolgång fick vi inom idrottsämnet turas om att leda en idrottslektion vardera. Jag valde att leda en friluftsdag med lite överlevnadskunskap, praktisk övning i tältuppsättning och spritkökskokning samt andra liknande övningar. Somliga andra av mina kamrater valde att leda simlektioner med exempelvis livräddning eller styrketräning i gymnastiksalen med cirkelövningar, men vissa valde även att leda lagsporter. Senare under gymnasiet fick vi mer teoretiskt lära oss om ledarskapsmodeller.

Det är ju viktigt att inkludera ledarskapsutbildning i skolan, men samtidigt vill man kunna erbjuda de eleverna som leds olika alternativ i sin idrott. En lösning skulle kunna vara att hålla flera ledarskapspass per idrottslektion, och låta deltagarna välja vilken friskvårdsaktivitet de vill utöva. Ett problem kan då givetvis bli att mobbning leder till att en ledare får en obefogat liten grupp att leda. Mobbning är dock ett större universellt problem inom skolan och man bör fokusera på att motarbeta dess orsaker snarare än dess verkningsområden.

plåtmonster skrev:

Gripandekylig skrev:

earlydayminer skrev:Mycket pengar i sporten = våld/makt per automatik.

Det var ett kortfattat men tänkvärt påstående. Jag misstänker att du är någonting på spåren. Skulle du kunna utveckla din teori?

Om det är mycket mer som står på spel ökar incitamentet för att påverka beslut och få större inverkan.

Ja, och de pengar som rör sig inom idrotten härstammar ju från sponsring från företag som vill få sin reklam sedd av åskådare, samt från riksidrottsförbundet som strukturellt stödjer de största "folkidrotterna". En lagidrott som lockar fram starka evolutionära primalkänslor får ofta en större publik vilken till delar består av extremistiska supportrar som utövar våld. Det blir därmed ett sammanträffande att våldet syns inom de sporter som omsätter mest pengar. Den egentliga kopplingen är dock mellan det folkliga emotionella engagemanget och pengarna, respektive mellan det folkliga emotionella engagemanget och våldet. Våld och pengar är därmed inte vertikalt länkade genom orsaks/verkanssamband, utan de råkar vara två effekter av samma fenomen: som en Y-koppling.

plåtmonster skrev:

Gripandekylig skrev:tvingas många barn in till sporter de egentligen avskyr

Finns det några belägg för att detta är omfattande? och inte helt enkelt intryck av sina föräldrars preferenser?

Jag tvingades själv att spela fotboll, innebandy, basket, träna friidrott m.m. när jag var barn. Som idrottsledare har jag även märkt av hur vissa föräldrar tvingar in sina barn att träna i min förening. Jag har inga lättillgängliga länkar till forskning inom området, men det är ju i detta sammanhang mer ett rimligt antagande baserat på livserfarenhet än någonting som behöver bevisas. Antagandet torde för övrigt vara tämligen vedertaget och föga kontroversiellt.

@Gripandekylig, Hur hanterade elevledarna när någon inte fixade aktiviteten?

plåtmonster skrev:@Gripandekylig, Hur hanterade elevledarna när någon inte fixade aktiviteten?

Det hela går ju ut på att man ska undervisa så då undervisade man ju den deltagare som inte lyckades. Exempelvis kunde man förklara det mer ingående teoretiskt, eller visa själv med sin egen kropp. Det är ju det som är skolans syfte: att undervisa. För mig t.ex. fick jag för att säkerställa att tidsplanen hölls inducera ett fokus bland de elever som skulle lära sig att resa tält. Genom en allvarlig framtoning förhindrade jag oseriöst beteende och lek så att vi snabbare skulle hinna igenom det momentet. Några andra hade svårt för att förstå de muntliga instruktioner jag givit hela gruppen kring hur man sätter upp ett spritkök, så då fick jag för två mindre delgrupper visa dem praktiskt hur jag själv satte upp köket. Därefter fick de själva bygga upp dem.

Det förekom inte att en elevledare medvetet agerade illa eller fördummade de elever som inte lyckades i aktiviteten. Faktiskt var elevledarna i flera avseenden bättre än de egentliga idrottslärarna. Anledningen till detta var ju att eleverna blev betygsatta på sin ledarskapsförmåga, och då blev man ju tvungen att visa att man var skicklig på att kontrollera större grupper. Det fanns ju inget utrymme för att då låta någon slippa ett moment denne inte fixade eller för att skälla på någon som inte fixade momentet: alla skulle klara av det och då fordrades en pedagogisk och didaktisk finess. Den komponenten bidrog säkerligen till att motverka våldsamma utövare, som tråden berör.

Jag tror att man bör låta elever leda ännu fler lektioner i skolan. Ledarskap är viktigt att kunna, och de stora lärdomarna kommer kanske inte alltid från just att hålla idrottslektioner (där många elever som har svårt att sitta still och koncentrera sig ändå är högfungerande), utan de största utmaningarna och därigenom lärdomarna får man ju från att hålla lektioner inom matematik eller andra mer teoretiska ämnen. Som lärarvikarie har jag fått många insikter kring hur interaktionen bäst bör ske för att behålla sin auktoritet samtidigt som man förblir jämlik med eleverna demokratiskt och ändå följer en läroplan. Det har varit mycket givande.

För att återgå till ledarskapslektionerna inom idrotten så fanns ju ändå alltid en lärare med i bakgrunden, som dels bedömde ledarens egenskaper och prestationer, men som även kunde rycka in ifall någonting gick snett. Under min friluftsdag hade jag även anskaffat tre andra reguljära ämneslärare som jag delegerade ut uppgifter till eftersom min lektionsgrupp var på 120 elever och lektionen varade under en heldag. För de elever som valde att hålla en lektion i innebandy så fick de ju klara sig själva. Standardupplägget var väl för dessa att rakryggat och med basröst kommendera gruppen om 30 elever att springa i cirkel och värma upp för att senare genomföra sporten och till sist anordna stretchning i cirkel. De elever som då hade svårt med något moment brukade som regel få en mer privat genomgång i mjuk och lugn samtalston, nästan som till ett litet barn, där de blev instruerade i hur momentet skulle genomföras.

Dessa lektioner var ju ganska uppenbart mer regisserade uppvisningar inför den bedömande idrottsläraren än praktisk träning på gruppledarskap av eleverna. Det förekom faktiskt ganska frekvent att elever "gjorde upp" på förhand att vissa frågor skulle ställas som den ledande eleven kunde ge ett briljant svar på, och liknande förberedda betygshöjande shower. Trots detta lilla moment av fusk tycker jag att det är bra att man inom nuvarande läroplan i ämnet idrott och hälsa får öva på ledarskap.

Gripandekylig skrev:fått många insikter kring hur interaktionen bäst bör ske för att behålla sin auktoritet samtidigt som man förblir jämlik med eleverna demokratiskt och ändå följer en läroplan.

Hur gör man detta då?

plåtmonster skrev:

Gripandekylig skrev:fått många insikter kring hur interaktionen bäst bör ske för att behålla sin auktoritet samtidigt som man förblir jämlik med eleverna demokratiskt och ändå följer en läroplan.

Hur gör man detta då?

Jag har ju inget heltäckande svar, dock några stycken insikter. En insikt är exempelvis att man skall visa sig rättrådig. En annan är att man inför varje lektion skall på egen hand kritiskt ha granskat lektionsinnehållet och dess funktion i att uppnå kriterier i läroplanerna. Annars rubbas lätt ens auktoritet ifall man visar sig inte riktigt veta varför man lär ut det man lär ut. Jag har också lärt mig att auktoriteten bäst växer fram ur respekt för ens kunnande och ens integritet, istället för som andra mer desperata ledare som försöker nyttja hierarki, skräck och mer primitiva metoder för att leda. Jag har som sagt nått några olika insikter. Den som har störst koppling till trådämnet är väl den om hur ett ledarskap skall auktoriseras genom intellektuell lämplighet snarare än genom olika former av psykiskt våld.

Många lärare lär väl ut för att tja.. det står i läroplanen att det skall läras ut..

Ännu ett sorgligt exempel på våld inom idrotten är det psykiska våld som föräldrar utövar på sina barn då de "hejar på" under träningstid. Det verkar som att vissa föräldrar ser sina barns prestationer som kvalitetsstämplar på sig själva och således mycket agiterat försöker att upprätthålla sin "heder". Inom min sport, segling, brukade för några år sedan vissa föräldrar stå på bryggorna och skrika och svära åt sina barn. Det störde ju vår undervisning ganska mycket och bidrog även till att sänka elevernas moral. Därför höll vi ett särskilt föräldramöte angående den problematiken.

Problemets uppkomst kvarstår dock, och ger sig säkert uttryck i flera andra klubbar runt om i landet. Det verkar som att när vissa människor ägnar sig åt sporter så släpper de sina normala civiliserade koder för agerande. Det blir då väldigt vanligt att utövare, tränare och supportrar utnyttjar ovårdat språk och regelrätt psykisk misshandel. I somliga fall leder även det agiterade tillståndet till fysiskt våld. Allt detta är djupt beklagligt och måste motarbetas genom diskussion och genom att man uppmärksammar brottslingarna på deras förkastliga beteende.

Idag är det inom många idrottsklubbar regel på att föräldrar inte får stanna kvar och titta på under träningarna. Istället för att bryta och bota de aggressiva känslorna har man i dessa klubbar valt att förflytta de infekterade individerna. Det är ju en direkt jämförelse med hur man i vissa klubbar nödgas exkludera våldsamma supportrar från sina arenor. Även om det är en fungerande kortsiktig nödlösning så botar det inte problemet från grunden. Man måste lära folk att hantera känslorna bättre.

Tänkte tipsa om detta programmet när vi ändå är inne på våld och idrott.

Uppdrag Granskning 10/4 2013 - Hotet inifrån.

Handlar just om fotbollshuliganismen i Sverige, och hur Firmorna börjar få makt inom lagens styrelser.

Fotbollshuliganismen i Sverige är ett relativt begränsat problem, främst Stockholmsorienterat. Visst är det ett gissel men det är inte alls i samma proportioner som i säg 80-talets England där problemet var massivt.

Sporten funkar som katalysator, precis som att en gammal gubbe i machete gjorde med upploppen i Husby, men jag är övertygad om att de allra flesta bara är ute efter att slåss, och att det då är en lämplig ursäkt.

Det är synd då en mängd verkliga problem negligeras på det sättet.

kvicksilver skrev:Fotbollshuliganismen i Sverige är ett relativt begränsat problem, främst Stockholmsorienterat. Visst är det ett gissel men det är inte alls i samma proportioner som i säg 80-talets England där problemet var massivt.

Sporten funkar som katalysator, precis som att en gammal gubbe i machete gjorde med upploppen i Husby, men jag är övertygad om att de allra flesta bara är ute efter att slåss, och att det då är en lämplig ursäkt.

Det är synd då en mängd verkliga problem negligeras på det sättet.

Det framgick inte riktigt för mig vad din poäng var här. Menar du att jämföra problemet huliganism med ett förringat historiskt besvär eller vill du uppmärksamma oss på att sporten i sig är grunden till ilskan och frustrationen som framkallar bråken som förstör så mycket av den samhällsstruktur vi vill bevara?

Sport som en lämplig ursäkt är inte enbart en ursäkt: det är ursäkten. Hade inte sporten funnits hade inte huliganismen funnits. Däri ansvarar alla utövare av sporten för att förhindra huliganismen. Precis på samma sätt som varje röstberättigad ansvarar för att förhindra att våldsbejakande eller på andra sätt vettvilliga partier tar sig in i riksdagen. Det handlar om att man måste rensa upp inom sin egen gårdsplan. Jag som skattebetalare vill inte behöva bekosta polisinsatser för att ett fjantigt fotbollslag skall spela en onödigt match mot ett annat påhittat lag där ett gäng testosteronstinna föräldranegligerade förlorare försöker att bråka och orsaka enorma kostnader för oss att bekosta för deras omvårdnad och för vår polisiära säkerhet. Det är orimligt.

Ingen sport är värd det. Då fimpar jag hellre sporten.

Klarar de av att hålla buset borta så får de gärna tävla vidare inom sina sporter men drar de till sig och framkallar bråk så är det sporterna som sådana som står som huvudansvariga för den samhällsfrätande pest som förtvinar gemenskapens moral och vår civilkurage.

Huliganer hade inte funnits om inte sporterna hade funnits. Och huliganer hade inte funnits om inte fotbollsutövarna inte hade varit så negligerande och handfallna inför det enorma problem de orsakar. Det är inte enbart föreningarnas ansvar att bekämpa våldet inom idrotten, men det är otvivelaktigen deras huvudansvar. Sport är en rekreation: en fritidssysselsättning som på intet sätt bidrar till vår överlevnad eller vår fortsatta utveckling som art. Det är inte lantbruk. Det är inte undervisning. Det är inte forskning. Sport är lek. Ska vi leka så måste vi se till att de som involveras inte saboterar för övriga medborgare på ett betungande sätt.

Det är inte vårt samhällsansvar utan det ansvaret vilar på de som utövar leken: de som sportar: de som håller på att arrangera dessa fotbollsmatcher och derbyn - där hundratals missunnade ungdomar möts för att skada varandra så som de själva skadats, eller än värre. Våld är så gott som alltid fel och våld inom idrotterna är riktigt genuint fel. Ska man arrangera ett evenemang så får man rätteligen stå för dess kostnader: det är simpel kapitalistisk logik. De som inte berörs av vinsten skall heller inte stå för dess kostnad.

Jag frågar er därför igen:
Om inte sporterna hade funnits: tror ni då att dessa huliganer hade samlats i sandtag och på gatutorg för att slåss mot varandra?

Gripandekylig skrev:Om inte sporterna hade funnits: tror ni då att dessa huliganer hade samlats i sandtag och på gatutorg för att slåss mot varandra?

Med tanke på att det finns människor som gillar att slåss, huliganer är en av dessa kategorier, så är jag säker på att det skulle förekomma. Skulle nog tom. kunna förekomma ännu mer våld på gatorna utan sport. Ex. tror jag många av de som håller på med olika former av kampsport mycket väl skulle kunna välja våldets väg.

De slåss inte pga. sporten, utan de slåss för de just gillar att slåss. Är nog snarare att sporten är en ursäkt för att få slåss än att sporten är det som skapar våldet. De som är med i dessa grupperingar gör det inte för de älskar sin klubb och skall försvara den till varje pris, det är snarare en ursäkt att puckla på en annan fraktion. De som är med i firmorna och slåss i klubbens namn, kunde lika gärna varit med i någon våldsam politisk gruppering tror jag, fast då med politiken som ursäkt.

Jag anser att de är att förenkla att skylla huliganismen och våldet som sker från supportrar på sporten och säga det är sportens fel att våldet existerar. Det skulle iof. inte finnas just fotbollshuliganer utan fotboll, men själva våldet skulle ändå finnas kvar då jag tror de skulle finna något annat att slåss för. De slåss för de gillar att slåss, inte för att de gillar sport.

En studie av Stuart Kirby vid Lancaster University kopplar ökat våld hemma till sport:

SVT skrev:Ökat våld när tv sänder fotboll

Våldet ökar i hemmet i samband med matcher som sänds på tv, enligt en engelsk studie. Risken för misshandel och övergrepp och misshandel ökade med 38 procent när det engelska landslaget förlorade en match i VM.

-Vi har sett starka samband mellan anmälda misshandlar i hemmet och landskamperna, säger kriminologen Stuart Kirby vid Lancaster University. Det är främst kvinnor och barn som drabbas.

-Män ser på fotboll på tv hemma eller på puben och går sedan och lever ut sin besvikelse på sin familj, säger Stuart Kirby. Aage Radmann, professor i Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola, tycker att studien är intressant och skulle vilja undersöka samma sak i Sverige.

-Hittills har forskning om våld och fotboll handlat om arenorna. Bara en person har dött i huliganslagsmål på flera år.

-När det gäller kvinnor dör 17 kvinnor om året av våld i hemmet. Det är mycket angeläget att studera den här frågan, säger han till SVT.

Jävla hjordmentalitet inom fotboll... undra varför det inte blir huliganism kring löpar eller cykeltävlingar.