Jag är ny på forumet, hittade det i morse och har läst några trådar under dagen. Svarade på en musikrelaterad, då musik är mitt största intresse!

Jag fick diagnosen ADD med drag av Asperger för ungefär ett år sedan. Vissa läkare säger att jag har mer ADD än Asperger och andra läkare säger att jag har mer Asperger än ADD, själv tycker jag att dragen av Asperger är mer överhängande och skapar problem i mitt vardagsliv.

Jag är 36 år och har sedan tonåren varit nattmänniska, vilket har varit ett stort problem varje gång jag har lyckats få ett jobb. 2009 fick jag min första tillvidareanställning, då fick jag problem med att jag vill jobba ensam och att jag har stora problem med att följa order. Så länge jag själv förstår varför en uppgift behöver göras eller varför jag ska vara på en plats vid en tidpunkt så går det bra, förstår jag inte det så har jag väldigt svårt att följa den ordern! T.ex så jobbar jag gärna hemma istället för att sitta på jobbet, hemma jobbar jag ostört och på dom tider jag själv vill jobba - på jobbet blir jag hela tiden störd av andra. Det kunde inte min chef acceptera, jobbet skulle göras 9 - 16 och på arbetsplatsen. Som läget är nu så kommer jag "försent" 3 dagar av 4 (vi jobbar bara mån - tors) och jobbar aktivt 2 timmmar per dag, trots att jag vet att jag skulle jobba mycket bättre på andra tider!

Trots det har jag lyckats behålla anställningen, troligtvis eftersom jag är den ende som kan jobbet till 110%. Skulle jag försvinna så kommer det bli en så stor nedgång så dom måste troligtvis lägga ner.

Att jag inte får vara vaken på tider som fungerar för mig har kommit till den punkten då ingenting annat än jobbet fungerar och utan min ställning som den som kan allt hade det nog varit slut också. Hemmet blir inte fixat, jag blir försenad med att betala räkningar, jag har problem med familjerelationer osv. Allt går i en ond spiral nedåt och jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bättre igen. Nu kommer jag inte ens till skott att producera och skriva musik, som i alla tider har varit mitt absolut största intresse, och då har det gått för långt!

Jag behöver tips och råd hur jag ska få min arbetsgivare att förstå att jag verkligen kommer att jobba bättre om jag bara får andra arbetstider. Jag känner själv att om bara arbetstiderna kan förändras så kommer resten att fixa sig själv, allt fungerade mycket bättre när jag var arbetslös och kunde sköta hemmet och annat som behövde göras på nätterna.

En del arbetsgivare kommer aldrig att förstå, andra förstår det fullt ut (fast de är tyvärr sällsynta).

Det enda du kan göra är att uppvisa resultat av dina nattliga arbeten och hoppas att arbetsgivaren kan acceptera dig som du är, det är tyvärr ingen idé att ge sig och försöka få det att fungera enligt arbetsgivarens idéer (jag har försökt, det funkade definitivt inte).

Om din arbetsgivare vägrar att förstå problematiken kan du inte göra mycket annat än att hitta ett annat jobb, tyvärr.

Tack för svaret!

Att uppvisa resultat av mina nattliga arbeten blir svårt, som läget är nu så har jag ingen chans att jobba på nätterna. Jag sover på nätterna för att kunna vara på jobbet 09 och inte göra nånting förrän tidigast 13!

Du kanske kan prova med att gå och lägga dig direkt när du kommer hem från jobbet och sätta igång och jobba när du vaknar framåt nattkröken. På så sätt kan du komma till jobbet i tid (glöm inte att sätta larm så du hinner gå till jobbet i tid).

Beroende på hur pass högt värderad du är och om du är villig att riskera uppsägning. Så kan du helt enkelt jobba de tider som du behöver. Eller kanske t.om jobba hemmifrån. Typ "Gilla läget chefen!".

Tyvärr är det väl så att vara egen chef är det som behövs för att få till detta. Flextid och telependling är svårt för många chefer att ta till sig. De är fast i vanor och har kontrollbehov. Ve och fasa om chefen inte behövs..

7twenty7 skrev:Jag behöver tips och råd hur jag ska få min arbetsgivare att förstå att jag verkligen kommer att jobba bättre om jag bara får andra arbetstider. Jag känner själv att om bara arbetstiderna kan förändras så kommer resten att fixa sig själv, allt fungerade mycket bättre när jag var arbetslös och kunde sköta hemmet och annat som behövde göras på nätterna.

Tycker du ska ta ett snack med din arbetsgivare, om det är som du säger att verksamheten delvis står och faller med din insats, så måste det vara läge att förklara för honom om din situation. Kan han inte förstå det vore det korkat av honom att inte ge dig lite friare tyglar, eftersom du tydligen skött allt exemplariskt förut. Jag förmodar att där du nu arbetar är vinstdrivande, och då borde det ligga i hans intresse med effektiv personal

Varför är det så viktigt för chefen att jobbet ska göras på arbetsplatsen under vanliga arbetstider? Om jobbet lika gärna skulle kunna göras någon annan stans vid någon annan tidpunkt så har ju din chef allt att vinna på att låta dig göra det!

Det borde finnas en möjlig kompromiss här. Skulle chefen kunna bli nöjd om du jobbar en dag på plats på arbetsplatsen eftersom det tydligen är viktigt för hen att du är där och resten av veckan hemifrån? Du skulle kunna föreslå att ni testar under en begränsad tidsperiod för att sedan ha en uppföljning?

antonius skrev:Tycker du ska ta ett snack med din arbetsgivare, om det är som du säger att verksamheten delvis står och faller med din insats, så måste det vara läge att förklara för honom om din situation. Kan han inte förstå det vore det korkat av honom att inte ge dig lite friare tyglar, eftersom du tydligen skött allt exemplariskt förut. Jag förmodar att där du nu arbetar är vinstdrivande, och då borde det ligga i hans intresse med effektiv personal

Vinstdrivande, nej. Vi jobbar åt en ideell förening, men även där behövs effektiv personal. Jag kan själv säga att jag var betydligt mer effektiv när jag jobbade ideellt åt samma förening, med kraven på fasta arbetstider försvann en stor del av min arbetsmoral. Jag tappar gnistan att jobba om jag inte får göra det på mina egna villkor.

Jag hade arbetstid 3 timmar per dag på kontoret + 3 valfria timmar per dygn hemma under en period, sedan fick jag barn och ville själv gå tillbaka till normal kontorstid. Trodde väl att jag skulle klara av att gå in i nåt normaltillstånd när jag fick barn, oj så fel jag hade...

Nu påstår han att det inte fungerade bra under den perioden, men jag kan inte få ur honom ett enda exempel på vad han menar!

Idag när jag kom till jobbet (11.30, 2,5 timmar försenad) så började jag dagen med att berätta att från på måndag jobbar jag 13 - 19 istället för 09 - 16.

plåtmonster skrev:Flextid och telependling är svårt för många chefer att ta till sig. De är fast i vanor och har kontrollbehov. Ve och fasa om chefen inte behövs..

Det intressanta är att den här killen är egentligen inte chef, han är ordförande i föreningen som vi är anställd hos - i praktiken blir han ju chef med den positionen.

Jag skulle ganska enkelt kunna ta upp frågan i styrelsen, som även jag sitter med i, men vi båda tycker det är enklare om vi bestämmer själva hur vi jobbar. Blir vi inte överens snart så är jag nog tvingad att ta upp det i styrelsen, jag börjar tröttna på allt gnäll.

Vill de bestämma arbetstider så är det pengar på kontot som gäller annars skulle iaf jag inte ställa upp sådant nonsens.

Men känner dom till din situation? Jag menar AS och så.

antonius skrev:Men känner dom till din situation? Jag menar AS och så.

Många gånger kan det vara en nackdel att berätta pga inskränkthet.

Miche skrev:Många gånger kan det vara en nackdel att berätta pga inskränkthet.

Sant, men när inget återstår är man ju kanske tvungen. Vet inte om det är ett företag med en personalpolicy som är lite mer välvillig till funktionsstörningar.

Du har fått barn, säger du. Kan du inte bara säga att ni har problem med dagisplats eller liknande och att du helt enkelt inte kan komma till jobbet förrän efter lunch pga detta?