Miche skrev:@Neutrino, reagerar du annorlunda på mjuk respektive hård beröring?

Många med AS klarar inte lös beröring, de behöver fasta tag (finns minst en tråd om det).

Det beror på hur du definierar mjuk respektive hård beröring. Exempel?

Neutrino skrev:

Miche skrev:@Neutrino, reagerar du annorlunda på mjuk respektive hård beröring?

Många med AS klarar inte lös beröring, de behöver fasta tag (finns minst en tråd om det).

Det beror på hur du definierar mjuk respektive hård beröring. Exempel?

Jag tror han menar typ smek som mjuk och smisk som hård typ.

Vad bra att din pojkvän är så förstående. Då är han en bra kille. Jag har också svårt med beröring ibland. Kan inte alltid ta emot kramar från mina närmaste som min pojkvän min mamma och mina bästa vänner som står mig mycket nära. Men dem vet om det så det brukar va lugnt. Jag kan förstå dig hur du känner det. Men pratar man med varandra brukar det ofta lösa sig.

Klarar du av nån sorts beröring Neutrino?

Smisk är visserligen en hård beröring men jag tänkte mer på ex.vis kramar där man tar i lite mer än bara håller om.

Fysisk beröring är något som jag tycker mycket om, men ytterst sällan får.
Jag tycker det är mysigt att kramas och saknar närhet oerhört mycket... På grund av mitt tvångssyndrom så är det svårt för mig att ha fysisk kontakt med andra, trots att jag egentligen tycker om det/vill ha det. Värt att påpeka; jag tycker långt ifrån om all fysisk beröring, jag vill inte att främmande människor ute (t.e.x. på tåg/bussar) rör vid mig, och är det en ovårdad människa som är synligt smutsig/luktar illa får jag bara panik och skulle önska att jag bara kunde teleportera mig därifrån! Men är det en person som jag tycker om så vill jag gärna ge/få fysisk beröring.

miss_green1 skrev:Klarar du av nån sorts beröring Neutrino?

Ja, det gör jag. Jag har till exempel inga större problem med att ta i hand när jag hälsar på folk (även om jag, på grund av min sociala fobi, undviker det en del). Sen finns det ju folk som, när de hälsar, ger mig en kram istället. Det gillar jag inte när det kommer från folk jag inte känner så väl men annars är det ganska ok (vill dock inte att de drar ut på det och kramar mig länge).

Det är lite svårt att förklara vad för slags beröring jag är ok med och vad jag är mindre ok med. Snabb "hälsningsberöring" är ofta ok men jag tycker inte om när folk är "klängiga" och så. Jag kan för övrigt ibland bli helt förbannad på beröring från annat än folk. Tänker då främst på kläder (och även ibland när mitt hår ligger mot min nacke). Det är långt ifrån alltid ett problem men vissa dagar står jag knappt ut.

Miche skrev:Smisk är visserligen en hård beröring men jag tänkte mer på ex.vis kramar där man tar i lite mer än bara håller om.

Svårt att svara på med tanke på att jag undviker beröring överhuvudtaget. Jag tror dock att hårda kramar är bättre än mjuka kramar och så vidare. När jag är på humör för det vill säga. Jag tycker till exempel inte om när någon löst/mjukt tar på min arm när de pratar med mig och något av det värsta jag vet, i beröringsväg, är när främlingar på bussen som sitter bredvid mig/går förbi mig råkar nudda vid mig. Sitter alltid och gör mig så liten som möjligt på bussen samtidigt som jag tänker "rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte" när folk går förbi.

Geisha skrev:Värt att påpeka; jag tycker långt ifrån om all fysisk beröring, jag vill inte att främmande människor ute (t.e.x. på tåg/bussar) rör vid mig

Det där har jag också väldigt svårt för.

Personligen så har jag stora problem med beröring - men detta gäller aldrig min pojkvän!! För min del tror jag att det beror på att jag känner mig 100% trygg med honom, att han rör mig på sätt som känns bra, att han inte "tynger" mig med sin beröring och är för klängig, och att jag älskar honom - förstås.

Med andra pojkvänner har det däremot kunnat vara annorlunda - och detta har varit för att de varit klängiga. När någon t.ex. ska hålla hand med mig HELA tiden, ha handen om midjan på mig HELA tiden, typ luta sig mot mig HELA tiden - då blir jag fan less. Såna människor klarar jag inte att ha en relation med.

Med min nuvarande pojkvän så pratade vi om saken - jag berättade att jag ej gillar när killar är för klängiga mot mig, och att jag behöver utrymme ibland, att inte känna mig "fasthållen" jämt och ständigt. Han förstod detta och jag tror inte han är någon klängig människa av naturen.
Kan dock hända att jag behöver säga till även honom ibland - typ när jag svettas massor eller har bråttom, då vill jag ej bli rörd.

Med random människor brukar det vara helt annorlunda ... Det kliar typ i själen på mig av deras beröring, det är så jävla obehagligt att jag ryser och får lust att riva av mig skinnet på stället som blivit berört.
Värst är det med hudkontakt ... att ex. få någons (obeklädda) arm mot min (obeklädda) arm på t.ex. bussen ... FYFAN. Jag känner sånt jävla obehag att jag antingen byter plats eller sitter så långt ifrån människan jag kan på stolen.
Avskyr även när någons lår rör vid mitt när personen sitter brevid, när någon har bråttom och typ ska hålla händerna mot min rygg för att skynda på mig, när någon ska lägga en hand på min axel, när någon skämtsamt ska "boxa" mig på axeln, när någons hand råkar röra vid min när vi håller i samma "stång" på tåget, när någon som luktar illa råkar röra mig osv osv osv ...

Håller mig borta från situationer där jag kommer för nära andra - för jag tål det helt enkelt inte. Jag mår psykiskt illa av det.

Neutrino skrev:

Geisha skrev:Värt att påpeka; jag tycker långt ifrån om all fysisk beröring, jag vill inte att främmande människor ute (t.e.x. på tåg/bussar) rör vid mig

Det där har jag också väldigt svårt för.

Det här skulle jag tycka var en mardröms situation att råka ut för. Risken skulle kunna bli att jag föste undan personen väldigt hårdhänt.

slackern skrev:Det här skulle jag tycka var en mardröms situation att råka ut för. Risken skulle kunna bli att jag föste undan personen väldigt hårdhänt.

Det skulle väl bara vara roligt om ngn vill pigga upp den aptrista vardagen. Tyckte att scenen men rulltrappan var riktigt porrig, synd att man inte är gay liksom

Jag har lärt mig att uppskatta kramar men bara från de jag tycker om. Avskyr om någon kommer för nära ger mjuka spontana kramar och liknande. Tyckte det var jättejobbigt särskilt under tonåren då folk dvs andra elever vänner och deras bekanta började kramas. Helt ok så länge de kramade varandra men när de började slentriankrama mig blev det ett ångest moment. Gick och tänkte på det om rasterna, kommer någon att krama mig, förväntas det att jag kramar någon öh hur kramar man tillbaka osv. Nu kan jag skratta åt det. Tycker fortfarande att kramar och närkontakt är lite obehagligt men har lärt mig med åren att hantera det och utan att få allt för mycket ångest på födelsedagar osv.

Jag har svårt med snuddningar och löst kel. Nu vet min sambo det då jag har beskrivit väldigt väl för honom hur jag upplever det. Sitter vi i soffan och kollar på en film eller serie och han utan att tänka börjar dra med fingrarna löst och från hans sida så där spontant och mysigt så händer det att jag ryter till. Med barnen anstränger jag mig mer. Älskar att kramas med dem men samma sak där, pillrar de eller kommer från sidan, snuddar och kladdar så skriker jag men då inombords. Både karln och ungarna är gosiga och kramiga jag uppskattar det och gillar att gosa med dem men har även svårt med en viss sorts fysisk berörning från deras sida.

Fy fan vad muppig jag låter. Tro mig ungarna märker inte av det då jag länge tränat mig på att stå ut. Reagerar ju på så mycket, kläder olika material osv.Det är svårt att förklara. När jag utsätts för hastig oväntat berörning så känns det som typ ett elektrisk piskslag. Obehagligt ibland smärtsamt djupt irriterande och som att nervsystemet vänds in och ut.Jag kommer ur fas. Läste just vad jag skrev ovan och det låter ju väldigt stört och hårt att jag kan uppleva fysisk berörning från mina barn så pass obehaglig att jag skriker inombords.

Älskar när dom som jag älskar rör mig, hatar när dom som jag hatar rör mig

Vilken lärorik tråd!

Du har ju pratat med pojkvännen en gång. Hur blir det om du tar ett snack till, och frågar hur han skulle känna inför ett experiment: Nästa gång ni ska "ha det gott tillsammans" (som Kristina uttrycker saken på skeppet till Amerika), då ligger han helt still och passiv, och du gör hela jobbet, helt i din egen takt, och på ditt sätt.

Hur känns den tanken för dig?

Plasticfck, jag tycker att du ska ha rejäla kläder på dig när du går ut!

På sommaren blir det dock svårt, trollmor :pp jag är en svettlök. Brukar stå upp när jag åker kommunalt (tåg) för att slippa bli rörd - det brukar funka.

Svettlök, nytt ord för mig! Men det finns ju svala kläder, som ändå täcker huden! Så tvättar man dem vid hemkomsten. Så gör jag, men du gör förstås som det funkar för dig. Jag tänker mest på hygienen, att inte få med mig fler sjukdomsalstrare än nödvändigt hem och in i kroppen.

Ja, det har jag. Jag vill ha kontrollen.

Det finns t o m en "öppen regel" där jag jobbar att man ska fråga om det är ok att "beröra" mig först.

Det värsta är oväntad kontakt som t ex någons ben mot ens eget ben på bussen. Då är det svettningar och spänd hals samt käkar tills jag blir fri.

---

T ex skaka hand är jag bra på. Jag har ett ganska stadigt grepp som jag lärt in mig för att presentera mig som en form av alfahane.

Intressant tråd, tänkte försöka hitta så'n.

Jag känner igen mig själv.

Tror min inblandning i denna problematik främst uppstod när jag blev kristen/frälst, för ca 25 år sedan.

Gud fick mig extrem på några vis. Jag märkte att det kändes bra att skaka hand med folk.

I frikyrkan så lärde jag mig att pastorn kramas helkorrekt. Kvinnor kramar jag artigt/lättryck bara, men oftast inte (jag är 55+).

Men till frågan, så reagerar jag helt klart, om någon rör mig.

Roliga grannen har bra intuition, och lade handflatan på exakt rätt muskelknut under nacken härmoveckan, och det kändes både befriande, för jag har varit spänd där ett tag, men också ovant.

I kommunaltrafiken, så blir man ju i Stockholm van att stå pressad mellan folk, så det är jag nog van vid. Men då man är på perrongen är det en helt annan sak, "antastande lite, såfall", känns sån't (har jag för mig, nu var det ca 5 år sedan sist som jag åkte).

I kristna sammanhang, så är jag helig på det sättet att jag håller distansen av etiska skäl, folk kan ju missuppfatta en.

När jag tänker efter närmare, så är det nog bara mamma och min syster som jag kramar på eget bevåg.

Jag har blivit kysst en gång, och sedan blev det en gång till. Men det kändes inte enormt.

Blev också en gång frestad när jag rörde armen på den tjejen, men det var nog ändå inte bra. (Bidde inget.)

Jag tror att jag av princip aldrig själv rört folk, mer än när det var absolut nödvändigt. Förutom ovan nämnt. Kanske min Asperger.

Unga är nog annorlunda - jag kommer ju ihåg du-reformen ca 1970, men läraren sade man väl bara "fröken" till, inte ni.

Men exakt hur min Asperger påverkat mig, undrar jag över. Detta blev något virrigt också - vaknade ca 01:30 i natt.

Idag klarar jag kapitlet med kroppskontakter. Förutom att jag är för nära Gud. Vilket påverkar.

/notwoodstock

Det är ju skillnad på kyssar och Kyssar...

Jag tycker heller inte om fysisk beröring. Jag brukar undvika det om jag kan. Åtminstonde mänsklig fysisk beröring. Jag älskar att gosa med hundar av någon anledning, men inte med människor.

Jag har för det mesta inte blivit rörd av en främling på flera år men även jag skulle inte vilja att bli rörd på ett sådant sätt.

Är det arbetskamrater så är det lite obehagligt men runt vänner och kära(INTE MIN PAPPA!) så går det bra. Jag aldrig varit okänslig för beröring så att det gör ont, troligen eftersom lärarna och assistenten var hårdhänta mot mig.

Jag vill ha en flickvän och då får man vara beredd på beröring.....

Blir det ingen så är det ingen beröring men då får man lite mer frihet att göra som man känner för så det är inte alldeles illa det heller även om det vore hyggligt.

Det är hyfsat OK för mig. Vissa saker. Kramar är läbbiga och hud mot hud går bort (har t o m svårt att röra min egen hud ibland). Brukade vara bra på att skaka hand men nu har jag tappat tajmingen med det så när jag ska trycka till har den andre redan tryckt till och då går det inte att trycka tillbaka utan då blir det en klen handskakning, vilket jag ogillar för det påminner om de som skakar hand utan styrka med mig, dödafiskenhanden... Rys.

Just att någon sätter sig så att man rör vid varandra upplevde jag innan som väldigt konstigt, jag satt och undrade om de också satt och tänkte på att de rörde vid mig. Nu kan jag skita i det mer.

Jag har inga större problem med fysisk beröring, om folk rör vid mig så är jag ganska neutral och passiv och lite förvirrad.