En dellösning är ju att tala tröst, mod, förnuft och is i magen med sig själv: inte döma ut allt eller alla för att man har varit på en träff av (~ just då ~) fel karaktär eller med folk som betedde sig fel för att passa en (men kanske av justare skäl än de första man själv föreställer sig).

tvilling99 skrev:På de senaste träffarna har det varit lite deltagare eller så har träffen fått ställas in på grund av att en eller flera har hoppat av.
Många skriver att de vill träffa andra men sedan kommer ingen till träffarna som ordnas.
Jag är inte ute efter att hoppa på någon särskild här men detta har gjort att jag inte vet om jag i framtiden kommer ordna några fler träffar(känns menigslöst när ingen kommer).
Det känns som alla vill ha det på sina vilkor och då blir det inget.

jag känner mig jäkligt träffad
och jag vill säga förlåt, förlåt, förlåt, förlåt i all evighet...
jag är ledsen för att jag inte vågade komma på träffen den där gången...
jag har känt mig så jäkla skyldig, så jag har inte vågat skriva särskilt
mycket här på forumet på flera veckor...

förlåt!

Nej, hysteriskt, vad det skär mig i hjärtat det du skrev nu! Så ska ingen behöva känna! Du har fullgoda skäl - det här är en kamp för dig. Sådant måste vara tillåtet. Var in i glödheta skulle vi hamna annars? Dessutom kämpar du kampen.

har inget att svara, blir glad över dina ord men kan tyvärr inte tro på dem...
allting är som det alltid har varit, jag ber om ursäkt för min existens...

hysteriskt
Jag hoppas du tar med dig allt positivt gensvar du får* i en liten säck iallafall. Och/eller en anteckningsbok. Eller vad som nu passar. Bär det som en inre amulett och låt det nöta!
Jag har alldeles uppriktigt fått ett mycket gott intryck av dina inlägg.

[edit]
* Och det du egentligen, om än aldrig så svårt att gräva fram, vet eller anar att du är bra på.

jag känner mig jäkligt träffad
och jag vill säga förlåt, förlåt, förlåt, förlåt i all evighet...
jag är ledsen för att jag inte vågade komma på träffen den där gången...
jag har känt mig så jäkla skyldig, så jag har inte vågat skriva särskilt
mycket här på forumet på flera veckor...

förlåt![/quote]
Du får absolut inte känna dig skyldig,det var inte dig jag var ute efter!
Känns tråkigt att läsa att du inte vågat skriva på forumet efter det.
Det har varit många på träffarna förut och de har inte återkommit och de t var de jag undrar varför inte de har kommit mer.
Jag hoppas verkligen att du kommer på någon träff i framtiden och att du fortsätter skriva här på forumet.
Förlåt om du har kännt dig utpekad!

lettan skrev:Folk vill väl komma, men om man är ny så kanske man känner sig osäker. Jag har varit med några gånger som ny och upplevt att alla känner alla och man känner ingen, att det är svårt att komma in. Då kan man lätt känna sig utanför, då är det bra om någon som anordnar träffen eller ledaren drar in den nye "tar hand om den nye". Men det är kanske svårt för många asp att dra in folk och få de att känna sig välkomna.

Bara ett tips om ni vill ha nytt folk till träffarna och att de ska återkomma. Prata inte bara med de ni känner utan också nån ny som ser ensam ut.

Mvh Lisette

Jag är nogrann med att dra in ny på träffarna i gänget men det är som inger säger att alla vill inte att man frågar dem för mycket första gången.
Om man inte säger hur man vill ha det är det svårt att veta.

Joosen kom först av alla senast hos mig, så vi hann prata en stund innan det kom fler, och jag hoppas och tror att det kändes bra även sedan övriga droppat in. Det var ju inga jättestora mängder människor här heller. Desto fler har det varit några andra gånger. Jag kanske inte alltid har kommit ihåg att tänka på att ta väl hand om nykomlingar, jag hoppas jag inte missat riktigt grovt någon gång. Detta är naturligtvis viktigt. Ska hålla det i åtanke.

På de träffar jag har anordnat är det (förhoppningsvis) väldigt tydligt med att jag inte tänker vara värdinna och springa runt och passa upp på folk, jag kräver heller inte någon uppmärksamhet av mina gäster. Vill någon lägga sej och sova/sitta i en fåtölj och läsa en bok/surfa på internet i fred så går det alldeles UTMÄRKT och jag tänker inte lägga mej i!

För mej handlar träffarna om att träffa likasinnade och det skulle alltså kännas väldigt fel av mej att kräva av andra att de inte är sej själva. Vill någon tala; så tala! Är någon blyg; det gör inget, du är välkommen ändå!

Säg bara till mej innan träffen om du har svårt med något: det går alltid att lösa. Är du blyg men vill prata ändå, säg till så får jag se till att alla tar hänsyn till det.

En viktig sak:
Eftersom alla härinne har varit med om omvärldens kompakta oförståelse så länge så är det mej veterligen inte en enda som skulle ta illa upp om du som blyg men pratglad helt enkelt säger det, kanske i PM till övriga träffdeltagare, kanske vid ankomst till träffen, kanske ger mej i uppdrag att vidarebefordra informationen.

Och återigen, alla som varit eller tänkt komma på någon av mina träffar; om jag promenerar iväg en stund så hoppas jag inte ni tar illa upp eller känner er ovälkomna!! Jag kanske bara blev lite osocial, men det betyder inte att jag tycker ni ska gå! Jag lovar att jag säger till när så är fallet. ;-D

(Visst gör jag väl det? ;-D )

Eftersom jag är en av dem som anorndar träffar, så vill jag säga att det inte alltid är så lätt, att få nya att våga prata. Dessutom är vi en ganska stor grupp, mellan 14 - 19 personer vid varje träff.
Det är jätte svårt att veta om jag utsätter personen i fråga för stress och obehag, om jag riktar mig direkt till dem i början.

När det gäller våra träffar så är det oftast minst två till tre nya vid varje träff. Så man är långt ifrån ensam, även om det kan kännas så. Men jag har också en liten "kärna" som kommer vid varje tillfälle.

Jag vet också att många känner en trygghet i, att bara få vara där och lyssna de första gångerna.
Sedan är det väl så med oss, som med de flesta andra, att vi har olika lätt för att knyta nya kontakter och våga ge oss själva en plats.

Jag har som mål att alla ska känna sig välkommna och bli sedda, men jag vet att jag aldrig kommer att kunna uppfylla detta mål, till hundra procent.

Som gruppledare tillhanda håller jag:

-En plats att mötas på.
-Jag ser till att det finns ett "färdigt ämne/frågeställning till varje träff.
-Jag försöker se till att alla som vill säga något, ska få komma till tals.
- Jag brukar försöka vara på plats en stund före mötet, så att man ska kunna ta kontakt med mig.
-Jag brukar finnas kvar i lokalen i pausen så att den som är ny kan prata med mig, om de vill.

Jag kommer aldrig att kunna ordna en träff som passar alla.
När man går på träffarna, så har man också ett eget ansvar att se till att få säga det som man vill ha sagt.

För min del fördrar jag att låta var och en ta ett eget ansvar, istället för att sitta i cirkel och låta frågan gå runt till var och en. Jag vill att det ska bli en naturlig diskussion. Där man både ges en möjlighet att säga sin mening, men där det också är tillåtet att komma för att bara lyssna.

När det gäller Stockholmsgruppen så är det lättare att komma in i gruppen, om man går med ut till Vasa`s efter mötet.