Tack för tipset, börjar kanske titta på det så smått. Men man är bra naiv om man tror man kan bli journalist efter att ha läst det, jag menar, journalist är ett yrke man utbildar sig till. Det tar tid.

Sen är pappersexercis verkligen inte min starka sida. Jag är intresserad av journalistik, men klok nog att inse mina begränsningar. Jornalistläraren på min folkhögskola uppmuntrade mig att söka in på journalistlinjen, sade att jag tänker lite som en journalist. Men att sitta och teoretisera i klassrummet är en helt annan sak än den praktiska yrkesutövningen.

KrigarSjäl skrev:Tack för tipset, börjar kanske titta på det så smått. Men man är bra naiv om man tror man kan bli journalist efter att ha läst det, jag menar, journalist är ett yrke man utbildar sig till. Det tar tid.

Sen är pappersexercis verkligen inte min starka sida. Jag är intresserad av journalistik, men klok nog att inse mina begränsningar. Jornalistläraren på min folkhögskola uppmuntrade mig att söka in på journalistlinjen, sade att jag tänker lite som en journalist. Men att sitta och teoretisera i klassrummet är en helt annan sak än den praktiska yrkesutövningen.

Testa. Allt kan man inte veta på förhand. Ibland har man inte hängslen och livrem. Kom ihåg två saker: Who dares wins. There are doers and don´ters.

Journalistlinjen kan för dig kanske vara en enkel biljett från skåne efter avslutad utbildning? Att ta sommaren till att klura på detta som vi pratat om i denna tråd kan ju vara en övning inför journalistlinjen och dessutom learning by doing.

Ja, det är ju ett bra tänk Kristofer, men jag vet med mig att jag aldrig skulle fixa att jobba på en redaktion, det är en alldeles för stressig miljö. Sen skulle jag inte heller fixa ett yrke där man flänger omkring, det är jag för oflexibel för. Sen finns det faktiskt för många journalister idag, och många står utan arbete. På sin höjd kanske det kan bli vikariat på någon landsortstidning, där de skriver om tilldragelser i stil med PRO-möten och de lokala fotbollsklubbarnas framgångar.

Jag tror alltså mer på att se verkligheten i vitögat än att nära naiva drömmar.

KrigarSjäl skrev: journalist är ett yrke man utbildar sig till. Det tar tid.

Dels finns det ju Journalisthögskolor. Men det finns också flera folkhögskolor med mycket gott rykte på tidningar. Det finns tom tidningar som tycker att de som kommer från folkhögskolor är bättre utbildade. Och att de därför har minst lika lätt att få jobb som de högskolrutbildade. Skurup, Södra Vätterbygden och Kalix tillhör de folkhögskolor vars journalistutbildningar har gott/bäst rykte. Fhsk journalistutbildningar brukar vara ett år.

Det känner jag till, Ganesh.

KrigarSjäl skrev:Ja, det är ju ett bra tänk Kristofer, men jag vet med mig att jag aldrig skulle fixa att jobba på en redaktion, det är en alldeles för stressig miljö. Sen skulle jag inte heller fixa ett yrke där man flänger omkring, det är jag för oflexibel för. Sen finns det faktiskt för många journalister idag, och många står utan arbete. På sin höjd kanske det kan bli vikariat på någon landsortstidning, där de skriver om tilldragelser i stil med PRO-möten och de lokala fotbollsklubbarnas framgångar.

Jag tror alltså mer på att se verkligheten i vitögat än att nära naiva drömmar.

1) Du behöver inte nödvändigtvis försörja dej som journalist - är du bra på att skriva kan du ju bara skriva några artiklar om året som ett litet frilans-extraknäck!

2) Ovanstående skulle dessutom per automatik innebära att du inte behöver konfronteras med arbetsmiljön på en redaktion.

win-win!

Där sade du fan något, Weasley...
Kan vara värt att undersöka saken närmare.

Saknar ord.
Hur folk behandlas.
Börjar rentav kunna undra om diagnosen är värd att den har räddat livet på mig och en del till - när vanligt "hyggligt" folk så ofta använder den till att göra det ännu värre för oss. (och så det som står i ff-trådarna, läkar- och medicintrådarna, Weasleys "vitboks"-tråd, m.fl., m.fl. ...)
Något för OA? Ja, herregud - för alla som kan!

För faen - sätt igång och gräv nu, Krigis, om det skulle vara så att du kan och vill, och skriv en artikel eller en hel serie! Att lägga in här, att sälja till alla som vill ha den, kanske med stöd och tips av en eller annan härifrån.

Vitboks-tråd?

weasley skrev:Vitboks-tråd?

Ja!

KrigarSjäl skrev:Där sade du fan något, Weasley...
Kan vara värt att undersöka saken närmare.

Om du tar alla oss, skriver en artikel om varje fall och allt tok som vi upplever och varit med om så kan du skicka in en artiker till alla tidningar ganska lång tid! Lovar att det skulle märkas till slut.

Den bild jag har av marknaden för journalister (via kompisar och häng på olika dagbokssajter) är att det finns för många utbildade/wannabes och för lite jobb. Skriv nåt och försök sälja in det för att se om ens skrivsätt är gångbart öht är mitt tips.

Och min bild av diagnossättning sent i livet kommer när jag väl fått den eller ofått den (satans köer). Är hundra på att jag får ADHD-diagnos, när det gäller AS kan jag säga att jag uppfyller alla kriterier men att jag inte vet om jag är tillräckligt handikappad/hindrad i mitt liv för att det ska räknas. Har inte lyckats klura ut nåt gränsvärde. Tittar man på mitt lidande eller vad andra sagt mig eller vad liksom...

Däremot kan jag säga att jag är säker på att det är bättre för mina glin att få diagnos och därmed hjälp, de har såpass svårt i skolan och med folk att allt annat är barnmisshandel. Tror skolan är sämre för småaspisar idag än den var när jag gick i den (även om jag hatade skolan, stelheten kring hur man ska lära sig och räkna ut saker, det falska i att säga Säg vad du tycker för att sen straffa barn som gjorde det, urvalsförnedringen på gympan, popularitetshierarkier där jag drog kortaste strået, mobbingen osv osv.)

weasley skrev:Vitboks-tråd?

Jag kallade den så, den där du efterlyste flera goda ord om hur vi har det och skulle vilja få det till dem du redan hade samlat, när du skulle till din (om det nu var kurator eller psykolog).

White Paper, på svenska vitbok är ursprungligen en engelsk polotisk term. Det är en text eller en rapport eller dylikt som har officiell karaktär. Regeringen lägger fram sin officiella politik inom ertt område. White pga färgen på omslaget. Andra omslagsfärger betyder andra saker, Green Paper betyder tex att det är mer ett diskussionsunderlag.

http://en.wikipedia.org/wiki/White_paper

Tack, Zombie och Ganesh.

Apropå den kan jag berätta att jag ska få en kopia på det jag lämnade in. Glömde ta med den senast jag var där.

KrigarSjäl skrev:Ja, det är ju ett bra tänk Kristofer, men jag vet med mig att jag aldrig skulle fixa att jobba på en redaktion, det är en alldeles för stressig miljö. Sen skulle jag inte heller fixa ett yrke där man flänger omkring, det är jag för oflexibel för. Sen finns det faktiskt för många journalister idag, och många står utan arbete. På sin höjd kanske det kan bli vikariat på någon landsortstidning, där de skriver om tilldragelser i stil med PRO-möten och de lokala fotbollsklubbarnas framgångar.

Jag tror alltså mer på att se verkligheten i vitögat än att nära naiva drömmar.

Fast du kan ju ändå gräva lite i sommar. Du behöver ju inte vara en journalist för att pröva på det. Dessutom tycker jag att det är tråkigt att du dömmer ut allt på förväg. Vill du egentligen förändra din tillvaro? Vill du hitta ett yrke som passar dig? Vill du flytta? Du verkar inte göra så mkt annat än att digga kapten stofil. I alla fall så ger du inte sken av det här

Mina ambitioner är för närvarande att bli klar med gymnasiekompetensen för att sedan läsa på universitetet. Av skäl jag tidigare nämnt kommer inte journalistutbildningen på tal. Flytta kommer jag göra när jag är klar med gymnasiekompetensen, troligtvis till Lund.

Hej!

Fick praktik på Samhall 1 april 2000, anställning 1 maj 2000. Jobbade heltid fram till hösten (kanske september) 2001, sedan halvtid till 6 juni 2002.

De som jobbade dagtid har 18 minuters frukostrast, 30 minuters lunch och 12 minuters eftermiddagsfika. De som jobbade skift hade 12 minuters fikarast och 18 minuters lunch. Reglerna har bestämts av facket. Vi tillhörde då Metall-facket, som numera heter IF Metall.

De som jobbade dagtid tejpade top och bottom, d.v.s. batteriernas bak- och framsida.

De som jobbade skift färdigställde batterierna.
Vid gnuggsvetsen jobbade två stycken. En gnuggsvets lödde ihop cell och flex. En satt och lade cell och flex i en palett, en annan tog emot den gnuggsvetsade cellen och satte dem på en bricka med nåt material i med spår i. Maskinen skulle gå hela tiden ifall det kom någon höjdare. När det var dags för rast, fick en gå först och den andra jobbade sakta (det behövde inte gå fort, bara man satt där och jobbade) med att både sätta cell och flex i palett, och också ta emot dem och sätta upp dem på brickan.
Vid den stora linan färdigställdes batterierna. Där jobbade sju stycken. De var tvugna att stänga av linan och gå på rast samtidigt, men inte samtidigt som någon annan.
Vid den sista linan jobbade tre personer. En kontrollerade batterierna så att de inte hade repor. En matade in batterierna så att de blev inpackade i plast. En tredje packade i batterierna i lådor. På rasten fick en göra alla tre jobben, men långsamt. Vi hade en tant som klarade av det och hon fick göra det till de andra två kom tillbaka efter rasten.

Men det blev snart mindre och mindre efterfrågan på mobiltelefonbatterier. Vi fick gå över till att jobba dagtid när det var mindre att göra, när det blev mer att göra igen fick vi jobba skift. I perioder satt vi på jobbet och handarbetade eller spelade kort. Vi fick inte bli permitterade utan var tvungen att gå till jobbet och stämpla in och sen stämpla ut igen vid fyra. Ibland gick några en promenad på ett motionsspår i närheten och det var med nöd och näppe det var godkänt.

Som helhet var jobbet bra. Men det var inget kul att jobba skift. Dessutom var jag på väg att bli utsliten i axlarna av det jobbet, klarade inte av sådana monotona jobb.

Men eftersom jag inte klarade av Samhall så fick jag inte jobba mera. Och nu trivs jag med att ha förtidspension. Fast utan daglig verksamhet två förmiddagar i veckan, plus övriga fritidsintressen, hade jag nog klättrat på väggarna för länge sedan. Jag är en person som gillar att vara i farten.

Hälsningar

Lilla Gumman

Om man inte får samma lön som på en vanlig arbetsplats ska de inte ställa samma krav som på en vanlig arbetsplats. Men det är väl inte bättre än att våra myndigheter genomsyras av lutherska ideal...

Bara en fråga om Samhall, är det ett vinstdrivande företag ?

Grimuald skrev:Bara en fråga om Samhall, är det ett vinstdrivande företag ?

Ja


"Samhall är helägt av svenska staten och drivs som ett självständigt aktiebolag med ett ägarkrav på att verksamheten ska bedrivas med lönsamhet."

http://www.samhall.se/templates/page____1436.aspx

Hej!

Ingångslönen jag hade på Samhall var 14000. När jag jobbat på Samhall ett tag fick jag 15000 i lön eftersom de var tvungna att räkna in erfarenhet. De hade en viss stege där man för lägsta lönen bara tog order, och tog man alltid egna initaitiv och jobbade självständigt fick man högsta lönen. Sedan fanns det ju några steg där emellan. Men de räknade också erfarenhet. Och lägsta och högsta lönen är bara mitt uttryck för att ni ska förstå systemet. Det skiljde nog max några tusenlappar.

Samhall är ju ett riktigt arbete, inte praktik eller daglig verksamhet. Där jobbar de som har slitits ut i axlarna eller ryggen, blandat med de som har utvecklingsstörning och NPF-diagnoser. När jag jobbade där hade de flesta olika typer av skador. Det var bara några stycken som hade utvecklingsstörning. En av dem hamnade till slut på daglig verksamhet i stället, för att han inte passade in. En hade hörapparat. Några andra handikapp fanns det kanske, fast jag inte lade märke till dem då. Men mest var det människor som inte klarade ett vanligt jobb på grund av olika fysiska orsaker.

Senare lades fabriken ned och det blev mest service och tjänster. Så de som monterade mobiltelefonbatterier då och inte fick ett annat jobb, städar i dag.

Hälsningar

Lilla Gumman

I höstas när jag hade kontakt med Arbetsförmedlingen frågade jag om jag inte kunde få arbeta på Samhall men min handläggare sa att "det inte var något för mig" hur man nu ska tolka det

Är det så att AS är ett starkt skäl för AF att förhindra arbetssökande att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden?

Är detta inte diskrimering i sådant fall ?

Anledningen att jag nämner detta är att löneutvecklingen och prisutvecklingen i samhället inte alls står i paritet med utvecklingen för arbetslöshetsersättningen. Idag anses t.ex. att en lön på 15.000 kr är en mycket låg lön. Märk väl att den statliga arbetslöshetsersättningen aldrig kommer upp till denna nivå.

Lilla Gumman, har du någon utbildning från högskola eller liknande, s k eftergymnasial utbildning ?

MsTibbs skrev:Fick mina diagnoser som 23-åring. Tycker det var skitbra, det var en bekräftelse på att jag hade rätt i att jag är i grunden annorlunda än snittet, något folk sagt att jag "inbillat mig" och att jag bara måste "skärpa mig" och liknande samt beskyllningar om "slarv" och sånt när jag klarade de svåra uppgifterna men inte de lättare av samma typ...

Hej,
min dotter i yngre tonåren har precis fått samma diagnoser som du. Hon fick adhd först och asperger ca ett halvår/år efteråt. provade både concerta o strattera först men hon blev jätteaggressiv. Det kan inte jag fatta, kan det vara så? Borde det inte vara ett tecken på att hon är bipolär...?? Nu har hon fått en liten dos Risperdal, vi får se hur det funkar. Kanske blir det Ritalin sen, men jag är lite tveksam till Risperdal - ska man verkligen gå på en sån "tung" medicin hela livet...Nyfiken på hur du mår, funkar o vad du äter för medicin...Svara om du vill. Själv är jag antagl odiagn bipolär 2 o jag tror hennes pappa är Asperger.....när ens barn får diagnos sätter det också fingret på en själv.....