Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger? Eller låtsas att lyssna när folk pratar om för mig rätt ointressanta saker och nickar och "mm:ar" för jag vet att man "ska" det.

Manus nix, men kanske "vad förväntar sig NT att man säger nu?". Svaret kommet inom någon halvsekund. Ska man genomföra artificielllt kallprat så finns det oftast någon motivationsfaktor annorstädes..

Jag kan inte kallprata. Jag har ingen aning om vad jag ska säga och när så jag står bara och ler stelt och hoppas att det är över snart.

Elvinaa skrev:Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger? Eller låtsas att lyssna när folk pratar om för mig rätt ointressanta saker och nickar och "mm:ar" för jag vet att man "ska" det.

Nej det är inte bara du. Jag kan tillomed gå omkring och prata högt och träna mig vad jag skall säga på tex medarbetaresamtal och annat tramsigt hittepå som NT:folket tycker är viktigt.

Azo85 skrev:

Frimodig skrev:Neej, det går inte ihop.

Du är bra på att förstå hur människor tänker och resonerar, men du gör fel hela tiden.

Det låter skumt för mig. Jag är ungefär som du, jag har noll empati. Men jag kan förstå objektiva behov. Jag jobbar utifrån dem.

Men du tror du vet liksom bättre, jag tror det är problemet. Du tror du vet.

Du tror du vet. (Jag blir fascinerad när jag fångat in grejer, det är rätt barnsligt)

Lennart Frimodig

Jag förstår inte känslor. Vet inte riktigt hur det är att vara arg eller ledsen eller varför man bli det. Men jag tycker att jag förstår hur människor resonerar. Aktuellt exempel är att två vänner skall separera. När jag pratar med den ena tycker jag att jag hänger med i resonemanget och kan förstå beslutsgången. Person 1 uppvisar beteende X som person 2 inte gillar med motivering Y som leder till beslut Z. Tycker oftast att jag kan hitta sådana samband och förstå hur människor tänker. Men jag märker nu att jag eventuellt missförstått vad som menas med att förstå hur människor tänker.

Ok. Jag tror inte jag hänger med. Jag försöker tänka mig in i andra människors objektiva situation, för att förstå dem. Och handla utifrån objektiva intressen.

Jag skiter i hur de tänker. Det är nån irrationell smörja.

(2) Lennart Frimodig (2 betyder att jag är kille, 1 är tjej, 3 är saknar könsidentitet.)

antonius skrev: hittepå

Det ordet gillar jag

ElsaS skrev:

antonius skrev: hittepå

Det ordet gillar jag

jag med ha ha !

Kattmamma skrev:

ElsaS skrev:

antonius skrev: hittepå

Det ordet gillar jag

jag med ha ha !

Tack! roligt man kan roa någon

Mina aspergerdrag är tydligast på det sociala planet, så jag fungerar inte särskilt bra socialt. Kallprat är t.ex. totalt ointressant. Jag har lärt mig att det är ett "socialt smörjmedel" och ett sätt att visa att man är välvilligt inställd osv, men för mig betyder det ingenting. Det är bara ord. Jag kan haka på en kort stund om någon börjar småprata med mig, för att vara snäll och artig. Men det rinner snabbt ut i sanden eftersom jag tröttnar ganska omgående.

Överlag känner jag mig obekväm och har svårt att känna gemenskap med andra fastän jag vill. Passar inte in någonstans och känner mig alltid allmänt "fel", men kan inte sätta fingret på varför.

Jag är nog inte så dålig på att läsa av folk, och jag har full förståelse för att andra har avvikande åsikter och inte funkar som jag. Den biten har jag i alla fall inga större problem med. Tror jag.

Elvinaa skrev:Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger? Eller låtsas att lyssna när folk pratar om för mig rätt ointressanta saker och nickar och "mm:ar" för jag vet att man "ska" det.

Haahaha! Underbart, jag i ett nötskal

"Men för att tillägga, så är jag stundtals bra på att efterhärma NT-människor. Kan stå och prata ointressanta saker som sällan roar mig, för att sedan glida in på mitt favoritämne, som dem snabbt tröttnar på och försöker glida ur till ett annat ointressant ämne. Helst tar dem upp ämnen om detta nu, som om en vissen blomma dem nyss såg när vi gick där på stigen eller om fågeln som sitter i en trädgren och kvittrar en bit bort till höger om oss osv osv. Ja ni vet, sånt där som för mig är självklart. Självklart är blomman vissen, jag såg den. Självklart kvittrar fågeln och självklart hör jag den. Förstår dock inte värdet i såna konversationer. Dem känns oftast så... poänglösa. Istället för att komma med förslag på t ex hur man ska göra för att undvika - vad ska vi dra som exempel? - fuktskada i badrummet, så pratar dem hellre om den förbaskade fågeln!....... Någon som förstår min poäng här?"

Ja, jag känner igen mig i det.
Jag har konstigt nog lärt mig att liksom stänga av och kan på så sätt stå och prata utan att ta in. Kan nog kanske verka lite ointresserad eller överlägsen. Men det är endast för att orka med att upplevas socialt OK. Möten på arbetet är då mkt svårare där det kan diskuteras bla bla bla. I dessa fall av sociala sammanhang så väljer jag ofta att gå därifrån och göra ngt praktiskt för att få en paus. Tidigare har jag haft lättare att dyka in på vad jag tycker är intressant men har lärt mig att det tröttar ut omgivningen.
Har därför svårt att hitta vänner.

Elvinaa skrev:Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger? Eller låtsas att lyssna när folk pratar om för mig rätt ointressanta saker och nickar och "mm:ar" för jag vet att man "ska" det.

Är ochså precis lika dan.

Kantknuffaren skrev:

Elvinaa skrev:Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger? Eller låtsas att lyssna när folk pratar om för mig rätt ointressanta saker och nickar och "mm:ar" för jag vet att man "ska" det.

Är ochså precis lika dan.

Ha, manus och listor, jag går till och med omkring och pratar högt från manuset och tränar mig på vad jag skall säga, provar olika röstlägen etc, som värsta Dramaten skådisen, kan prova med Micke Persbrandt uttal, ibland Zandén osv. Är så knäpp att jag nog borde skjutas, (just kidding)

Elvinaa skrev:Är det bara jag som skriver som ett manus om jag ska träffa någon där det är extra viktigt vad det är jag säger?

Problemet blir ju att den man pratar med avviker från manuset och nästan genast säger något man inte alls räknat med.

nescio skrev:Problemet blir ju att den man pratar med avviker från manuset och nästan genast säger något man inte alls räknat med.

Exakt, det sker nästan alltid, så mitt lilla bräckliga korthus brakar ihop direkt, sårad arg och helt förstörd rusar jag sedan hem, tjurig som en tonåring. Går och lägger mig och vägrar komma fram. Och ängnar flera dar åt självömkan.

Blir uttråkad av kallprat, otålig av att behöva lyssna på andras prat om det inte intresserar mig, svårt att veta hur jag ska agera om någon är ledsen/mår dåligt osv. Kan bli irriterad om någon klagar allt för mycket, om någon ständigt är nere/ledsen och som hela tiden finner nya anledningar till att må dåligt.

Blir också trött att vara umgås för mycket och behöver då isolera mig ett tag efteråt för att "ta igen" den "missade" tiden jag behövt lägga på andra och deras intressen. Trivs bäst själv och med mina naturvetenskapsböcker och känner att jag slösar min tid genom att lägga den på annat jag inte ens trivs med.

Ser hellre filmer själv än med en vän, då jag hellre uppskattar en film jag vet att jag tycker om än att behöva se en film jag kanske inte uppskattar bara för att umgås med någon.
Alltså värderar jag mina intressen högre än något annat.

Batman skrev:Ser hellre filmer själv än med en vän, då jag hellre uppskattar en film jag vet att jag tycker om än att behöva se en film jag kanske inte uppskattar bara för att umgås med någon.

Det där är ju ett sånt problem som ganska ofta uppstår, särskilt då en kille och en tjej ska se på film det blir ju nästan alltid en kompromiss, för man har så olika smak. Då är det det väl bättre hyra en var om nu har råd, eller att man turas om att välja.

När jag ser på film ensam, åtminstone om den är på utrikiska, så backar jag ofta och ser om vissa replikskiften flera gånger. Jag vill vara säker på att jag inte missar något skämt eller någon referens. Jag tror att det känns viktigt för att det är en del av mitt livslånga studerande av mänsklig interaktion, eller nåt. Eller så är jag bara aspigt noggrann. Men jag låter bli om jag har sällskap iaf.

spejare skrev:När jag ser på film ensam, åtminstone om den är på utrikiska, så backar jag ofta och ser om vissa replikskiften flera gånger. Jag vill vara säker på att jag inte missar något skämt eller någon referens. Jag tror att det känns viktigt för att det är en del av mitt livslånga studerande av mänsklig interaktion, eller nåt. Eller så är jag bara aspigt noggrann. Men jag låter bli om jag har sällskap iaf.

Jag ser också mer än gärna om vissa delar av en film och kan spola tillbaka säker 20-30 gånger på bara en scen för att jag uppskattade scenen, haha! Just därför ser jag hellre film ensam

Batman skrev:Jag ser också mer än gärna om vissa delar av en film och kan spola tillbaka säker 20-30 gånger på bara en scen för att jag uppskattade scenen, haha! Just därför ser jag hellre film ensam

Sen kan jag också bli väldigt irriterad om någon inte uppskattar vissa (enligt mig) bra/roliga scener eller om någon tittar bort precis när det händer något viktigt eller avgörande i filmen. Skulle någon dessutom börja prata mitt i allt har denne fått säga sina sista ord, haha.

Sjuckert skrev:Överlag känner jag mig obekväm och har svårt att känna gemenskap med andra fastän jag vill. Passar inte in någonstans och känner mig alltid allmänt "fel", men kan inte sätta fingret på varför.

Jag är nog inte så dålig på att läsa av folk, och jag har full förståelse för att andra har avvikande åsikter och inte funkar som jag. Den biten har jag i alla fall inga större problem med. Tror jag.

Exakt så känner jag också. För varje timme jag varit social så måste jag ha 10 timmar av ensamhet.

Jag tror mitt största problem med att vara social är att jag aldrig riktigt vet vad jag ska säga för det finns så himla många saker att välja på. Jag brukar mest lyssna på vad folk säger och svara med ja eller nej. Om jag inte befinner mig utomhus för då blir det svårt med alla ljud och intryck ivägen, då känner jag mig nästan autistisk.

Annars är jag nog rätt "normal".

Att jag är socialt avvikande är helt klart. Men kanske att mina ADD-drag litegranna maskerar AS. För jag upplever att även om det sociala inte är helt normalt så funkar det på ngt mystiskt vis.

Undrar ibland om jag är så usel socialt. Boendestödet när de kommer frågar hur det är. Jag kan säga OK, eller om det är ngt typ att jag är supertrött kan jag säga det. Sedan frågar jag "hur är det själv?" och de hajar till. Fast nu har de vant sig. Jag tycker det är ganska självklart att man frågar tillbaka, det är ju inte doktorn man är hos.

Sedan har de dresserat alla brukare till total egocentri. De frågar bara om dem. Har brukaren ett intresse eller ett projekt så frågas det i oändlighet om detta. Jag försöker hela tiden styra samtalet ifrån mig och mitt projekt men de kommer tillbaka hela tiden. Tror inte brukarna på mitt BS hade varit så egocentriska om de inte drillats i att bara tala om sig själva. "Jag, jag, jag, jag, jag." Suck.

Jag vägrar numera att tala för mycket om mig själv. Det börjar gå bättre att lära om dem, de har börjat tala om andra saker om jag hittar något de oxo kan relatera till. Då kan de bli helt normala och tala om det en stund.

Jag vet inte om de är instruerade att bara tala om oss och våra intressen och projekt. Eller varför de uppför sig så skumt. En del av de äldre verkar ha egna problem dock, en har extrema impulsproblem och är shoppingberoende. De yngre verkar oerhört naiva inför världen. T ex valde jag mellan en vanlig kakao och en fairtrade och sa att det var jobbigt för jag har inte mycket pengar MEN det är ju så mycket slaveri och t o m barnslaveri i kakaoindustrin. Helt paff min från henne. "Äääääär det?"

Iallafall har jag inte haft vädertanten på ett tag. Hon talar till 90 % om vädret. Nästan hela jädra tiden.

Och de ska vara socialt begåvade???

Hahaha, Kiddie. Tack för ett gott skratt, även om du inte var ute efter det. Först, du har helt rätt i att de är instruerade att göra en undersökning/analys av nuvarande tillstånd i situationen. Vissa personer hade ju lärt sig att göra detta i ett vanligt samtal, men jag kan tänka mig att många är så inriktade på att få tillräcklig information för att bearbeta till ett rätt rapport. Slimmade organisationer osv gör att många inte känner sig avslappnade i sin arbetssituation.
Jag hoppas du inte tar illa upp för min omedelbara reaktion av det du skrev.