Det finns inga invecklade eller svåra ord.
Däremot finns det större och mindre ordförråd.

kiddie skrev:Jag tror det kan vara kompensation för problem med det icke-verbala och det i språket som används mer för att vara social och mindre för att framföra ett meddelande.

Det kan säkert stämma, men för mig handlar det mest om att det roar mig. Jag gillar ord, och jag gillar nyanser och skiftningar i språket. Om jag är på det humöret. Men jag försöker tänka på vem jag pratar med, eller skriver till, för alla roas ju inte av samma saker.

För mig handlar det inte om att använda "invecklade ord" utan mer om att uttrycka mig korrekt. Jag ogillar att uttrycka mig inkorrekt och jag ogillar att använda slang. Därför kan jag ibland låta något formell när jag skriver eller talar (dock framförallt i skrift). Dessutom ser jag ett stort ordförråd som något positivt alla bör sträva efter.

Jag själv har ett väldigt konstigt aktivt svenskt ordförråd. (Det aktiva ordförrådet är det du använder för att uttrycka dig själv i tal och skrift). Jag menar alltså, att när jag läser svenska så kan jag förstå det jag läser, men när jag ska säga eller skriva något, så kommer de "vanliga" orden inte fram, utan vanligtvis mer "svåra" ord. Till och med jag själv tycker att jag låter formell, som om jag citerade en lagtext. Men jag kan inte prata med en modern passande/vanlig samtalsvokabulär, för jag talar så sällan med människor.

(PS "Innovationsbenägen" är ju ett otroligt självbeskrivande ord. Det betyder ju benägen att innovera. )

spejare skrev:Det kan säkert stämma, men för mig handlar det mest om att det roar mig. Jag gillar ord, och jag gillar nyanser och skiftningar i språket. Om jag är på det humöret. Men jag försöker tänka på vem jag pratar med, eller skriver till, för alla roas ju inte av samma saker.

Ja, självklart det också! Håller med. Tycker också om ord. Och bra att du tar hänsyn.

Tror det snarare är ett resultat av den mycket slappa inställningen till att bruka korrekt svenska som verkar vara standard i skolan idag. Ungdomar läser mindre litteratur och kommer bara i kontakt med undermåligt konstruerade texter på diverse chatter, webbsidor och i textmeddelanden, vilket ger dem ett torftigt ordförråd och bristande språkliga kunskaper.

Jag tror mest stavningen tar skada, så har det iallafall varit för mig. När jag började använda internet hade jag en exemplarisk stavning av engelska ord och ett lite mindre ordförråd än jag har nu. Rör mig på många amerikanska sajter. Ganska många amerikaner kan inte stava, utan det blir vardag att jag ser felstavade ord. Innan kom orden från böcker och dylikt och då var ju stavningen så klart bättre och de ord som präntades in blev korrekta.

Nu stavar jag sämre på engelska än vad jag gjorde för 14 år sedan. Jag har aldrig lärt mig stava via stavningsregler utan ser jag ett ord fastnar det som en bild och jag antar att bilden är korrekt. Nu blir jag förvirrad av den variation som råder, och jag är inte längre säker på hur ett visst ord stavas.

Så tror jag det blir med ungdomar och det svenska språket också. De tar in alla "stavningsvarianterna" och sedan vet de inte vad som gäller. Har man sedan inte ens korrekt text att väga upp med blir det ju ännu värre.

Men vi stavar bättre än genomsnittsamerikanen fortfarande. T o m på engelska faktiskt!

Jag tycker då inte att jag sett mer invecklade ord här än på andra forum.

Fast "begrymlar" låter ju rätt ovanligt.

colaflaska skrev:Formuleringen i frågan begrymlar mig

Jag känner inget behov av att använda svåra ord men det är alltid kul att lyckas få in krångliga ord i meningar tycker jag, fast vissa ord jag använder som jag tycker är lätta verkar vissa i min ålder inte fatta. Ex så sa jag att jag har dålig koordinationsförmåga, de såg ut som frågeteckenx) en i min klass frågade ved jag använder så konstiga ord, har hänt att jag använt ord jag inte själv en visste att jag kunde och i rätt sammanhang också, vilket är lite konstigtx)

Ojämn begåvningsprofil är karaktäristiskt vid AST och själv är jag "över" begåvad i mitt tal. Detta bidrar till att jag uttrycker mig "korrekt" vilket NT tolkar som att det är mig representabelt inom alla områden. Vilket dock inte stämmer. Inte en kotte i min NT omgivning skulle fatta att jag har boendestödjare te x.
Intresseområden som man gillar tenderar man att "nörda" in sig på. T ex så gillar jag att lära mig mer om svenska språket trots att/pga/ jag redan är bra på det- enligt min aspie-utredning.

Jag har alltid fått höra att jag är så himla verbal, vilket jag inte kan fatta.

I skrift kan jag uttrycka mig korrekt vilket jag är medveten om. Det är först på senare tid som jag låtit skriftspråket bli ett mellanting mellan skrift och tal, är nog för mycket chattande som är orsaken.

Men jag har aldrig upplevt mig speciellt bra på att tala. Tänker samtidigt som jag talar och är inte speciellt bra på det. Tycker själv jag låter väldigt vimsig och babblig när jag talar, särskilt om det ställs regelrätta frågor lite mer formellt, vardagligt tal är väl OK at det blir så där.

Men ÄNDÅ så är jag verbal, verbal, verbal. Fattar ingenting.

Jag känner väl igen mig själv. Jag kan krångla till det, det har jag alltid kunnat