En fråga till er alla!

När någon säger något ni inte väntar er, eller förolämpar er, eller gör någon typ av skämt som gör er ställda -
Är ni då snabba med att ge svar på tal ?
Eller bli ni helt sega i huvudet och får ur er ett "öuhmm..." som svar ?

Jag tillhör den sorten som är jäääävligt seg med svar på tal... Vilket kan göra mig rätt ledsen ibland. Jag har ju sjukt bra grejer att svara - men när jag blir ställd/inte är beredd, så funkar inte mitt psyke ordentligt ...
Jag blir stum. Det blir ett "öuhh.." som kommer ur min mun istället för något vettigt.

Om någon av er varit "seg" på detta sätt - men blivit "rapp i käften" - hur gjorde ni då ? Tränade ni på något sätt ?

Jag önskar jag var mer snabbtänkt med kommentarer i pressade situationer ...

Det där med att komma på först efteråt vad man skulle ha sagt, kallas "esprit d'escalier", dvs först i trappan på väg hem kommer man ihåg det. Så det visar att fenomenet är vanligt bland NT också.

Själv reagerar jag också så, blir chockad och kommer inte på något att säga.

Och det är inget jag kunnat träna upp. Man vänter sig inte att bli angripen.

Här på nätet har jag dock lärt mig att jag blir angripen, men då behöver jag inte svara direkt.

Rapp i käften blir jag aldrig. Vilket inte hindrar att jag råkat säga saker som varit för raka/olämpliga.

Nu blev jag ställd, så lik mig, frågeställningarna jag hade när jag var ung. Vill ge ett svar men det blir för privat.

fjodorisa skrev:Vill ge ett svar men det blir för privat.

Skriv det i ett PM till TS (trådskaparen).

Själv kan jag vara rapp i käften ibland (framför allt när jag mår psykiskt bra) men jag har kan nog inte berätta hur jag har blivit det, jag misstänker att det är i huvudsak ett socialt arv.

Det där är olika för mig. Är det en obekant individ kan jag bli knasställd. Men känner jag personen väl kan jag svara med ett rappt svar tillbaka.

kullan skrev:Det där är olika för mig. Är det en obekant individ kan jag bli knasställd. Men känner jag personen väl kan jag svara med ett rappt svar tillbaka.

Där är jag likadan!
Men behöver känna mig trygg i situationen.
Eller om jag blir kränkt och arg så kör hjärnan i ett annat spår så jag antingen blir tyst och ledsen eller ett rappt och skarpt svar.

Blir man förbannad över något så blockeras ju förståndet och det kan sluta med att man ber den andre dra åt h.....e. vilket inte är lämpligt i de flesta fallen.

Att ge svar på tal är något som brukar komma illa kvickt ur munnen på mig. Aldrig med svordomar dock, utan mest indirekta kränkningar eller förolämpningar. Har dessvärre en förmåga att känna mig aningen överlägsen i situationer med andra och tänker alltid att min intelligens är bättre att ha än social kompetens.
Men det är något jag jobbar på, att bli mer ödmjuk och se andra människor som min jämnlike eftersom min intellektuella sida är väl medveten om att jag inte är störst, bäst och vackrast i världen.

Men som svar på din fråga; Ja svar på tal kommer nästan som en ren reflex.

kullan skrev:Blir man förbannad över något så blockeras ju förståndet och det kan sluta med att man ber den andre dra åt h.....e. vilket inte är lämpligt i de flesta fallen.

När man blir stressad så försvinner en del av blodflödet i hjärnan sa psykologen ( förenklad beskrivning).
Det är nog därför man svarar galet eller blir stum .

Jag är snabb med svar på tal, däremot får jag ofta utöva en grym självkontroll för att inte låta allt komma ut. Är jag tyst i ett sådant sammanhang beror det med stor sannolikhet på att jag har en allt för vass/rå/sarkastisk/elak kommentar i huvudet som jag kämpar med för att inte komma ut. Då jag inte vill såra folk och sett att inte alla tål det jag säger är det helt enkelt bäst att knipa käft och bita insidan av kinden i stället, eller läppen.

Kattmamma skrev:

kullan skrev:Det där är olika för mig. Är det en obekant individ kan jag bli knasställd. Men känner jag personen väl kan jag svara med ett rappt svar tillbaka.

Där är jag likadan!
Men behöver känna mig trygg i situationen.
Eller om jag blir kränkt och arg så kör hjärnan i ett annat spår så jag antingen blir tyst och ledsen eller ett rappt och skarpt svar.

Så fungerar jag med.

Verkar vara lite olika - en del "sega" och en del "rappa"

Låter logiskt att man lättare låser sig när personen är obekant för en, och när man ej är beredd på kommentaren. Är det någon jag känner som säger något drygt så har jag själv lättare att svara något "bra"!

Jag vill bli bättre på detta ... Att ha något att svara ...
För jag blir så jävla arg av att det ser ut som om jag står där och "tar skiten" när jag blir tyst/låst...
Jag vill att andra ska tro att de inte kommit åt mig, i alla fall.

Ofta så kommer jag på vad jag skulle svarat ett par timmar (eller dagar) efteråt.
Ibland så får jag en fråga som jag antingen har fått innan (och således har jag haft tid att klura ut något fyndigt svar) eller så har jag tur och får en fråga som jag har "förberett" mig på.

Ofta så går jag efteråt igenom konversationer jag haft och tänker efter vad som verkligen sades samt om det var något som jag missade eller inte hade svar på. Då kan jag komma på vad jag borde ha svarat, vilket förbereder mig inför nästa gång situationen uppstår (om den nu gör det).

Ibland så har jag även sådana genomgångar före ett samtal, försöker att spela upp olika scenarier hur samtalet kan te sig och vad jag skulle svara/säga. Ibland förbereder jag mig för jobbiga samtal och ibland så klurar jag ut roliga saker jag kan svara på frågor jag får, bara för att underhålla mig själv (under tiden jag sitter och klurar ut de roliga svaren jag kan ge )

Så, njae. Jag är nog inte snabb med svar på tal, men jag har hittat strategier för att ibland kunna vara det

Skitsnabb med svar på tal. Har REDAN svarat här tex!

Jag är definitivt en slö människa xD Prata med mig om något och du får en följdfråga ca 2 veckor i efterhand!

Plasticfck skrev:När någon säger något ni inte väntar er, eller förolämpar er, eller gör någon typ av skämt som gör er ställda -
Är ni då snabba med att ge svar på tal ?

Ibland överraskar jag mig själv med rappa ofta komiska genmälen. (Sällan någonting intelligent, ofta grovt förolämpande så den andre blir tyst eller går därifrån).

Plasticfck skrev:Eller bli ni helt sega i huvudet och får ur er ett "öuhmm..." som svar ?

Det händer mer ofta. Att jag blir tyst. Kommer på asbra svar 2 timmar efteråt.

Beror ju helt på vad det gäller.. Ibland vet jag helt enkelt inte riktigt vad jag ska svara..
Oftast är jag ganska snabb.

Jag känner igen mig i det Sugrövmanövern skrev: "Det händer mer ofta. Att jag blir tyst. Kommer på asbra svar 2 timmar efteråt". Så funkar jag vanligen. Ja, dagligen faktiskt.

Jag är väldigt snabb på att ge svar på tal.

Hade själv lätt för att bli ställd förr i tiden, men allt eftersom jag blivit äldre bryr jag mig mindre om vad folk tycker och är därmed mer avslappnad. Mothugg kommer nog mer naturligt om du är bekväm i dig själv/med tillvaron.

Jag läste journal som psykiatriker skrivit om mig, där stod det att jag hade "latens" innan jag svarade. Tänkte inte så mycket på det innan, men efteråt har jag märkt att jag gör det.

Om det är förolämpningar etc brukar jag bara försöka ignorera det.

Jag vill gärna formulera mig rätt och så, tar ibland nån extra sekund att svara på frågor. Sen kan de ändå missuppfatta vad jag säger, de skriver ner vad det tror att jag säger trots att det kan vara skillnad i vilket ord som används. Stör mig väldigt mycket.(sjukvårdspersonal syftar jag på.)

Näe, inte nu mer, jag måste vända och vrida på allt så att jag inte sårar ngn, så det slutar med att jag blir tyst numer. När jag var yngre fräste jag ifrån mig och satte folk på plats hela tiden, tyvärr får man inte mycke kompisar på det viset så jag har slutat med det.

kullan skrev:Blir man förbannad över något så blockeras ju förståndet och det kan sluta med att man ber den andre dra åt h.....e. vilket inte är lämpligt i de flesta fallen.

Du är klok

Förr tog det mig ungefär ett dygn att komma på vad jag skulle ha svarat, nu hinner jag inte ens ta tid...
Konstigt nog är det fortfarande väldigt sällan jag ångrar något svar (vilket var det som jag var rädd för tidigare).
Men alltjämt förbereder jag hypotetiska repliker på akademisk nivå... dock har jag lärt hjärnan att ifrågasätta det och bara släppa det.
Apropå journaler så beskrev en ST-läkare mig som "synnerligen argumentativ"(inte ens stavningsprogrammet känner igen det - "argumentaktiv" kanske...).
När någon säger att t ex vi med AS "alltid ska ha rätt" så har hen antingen inte några motargument eller också har de inte kommit på dem än...

Plasticfck skrev:En fråga till er alla!

När någon säger något ni inte väntar er, eller förolämpar er, eller gör någon typ av skämt som gör er ställda -
Är ni då snabba med att ge svar på tal ?

Nej, jag blir oftast förvånad eller förvirrad och undrar vad det var personen menade om det inte är en uppenbar förolämpning förstås. Ofta måste jag i efterhand i lugn och ro analysera, bearbeta och älta vad det var som hände/sades.

Plasticfck skrev:Eller bli ni helt sega i huvudet och får ur er ett "öuhmm..." som svar ?

Jag säger oftast ingenting direkt utan måste först i lugn och ro bearbeta som jag skrev ovan.

Plasticfck skrev:Jag tillhör den sorten som är jäääävligt seg med svar på tal... Vilket kan göra mig rätt ledsen ibland. Jag har ju sjukt bra grejer att svara - men när jag blir ställd/inte är beredd, så funkar inte mitt psyke ordentligt ...
Jag blir stum. Det blir ett "öuhh.." som kommer ur min mun istället för något vettigt.

Om någon av er varit "seg" på detta sätt - men blivit "rapp i käften" - hur gjorde ni då ? Tränade ni på något sätt ?

Jag kommer nog aldrig bli snabb med svar på tal, jag tror det är en personlighetsgrej, att man inte är så snabb till respons, men jag kan ju tycka att det kanske är bättre att man är sådan då man annars riskerar att säga något dumt eller olämpligt om man blir förolämpad.

Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
(Ords 12:18)

En sak man kan göra är väl att i förväg försöka föreställa sig hur ett samtal skulle kunna utvecklas så att man har bra svar i beredskap. Fast ändå så kanske det är så att man i alla fall kommer att bli ställd då man hamnar i en sådan situation eftersom man ju inte kan förutse hur ett samtal eller en situation kommer att utvecklas, ibland blir man förvånad över hur ett samtal kan utvecklas. Jag tror som sagt att när det gäller mig själv så kommer jag aldrig bli snabb med svar eftersom jag har märkt att jag ofta behöver bearbeta och analysera i efterhand, trots att jag blivit äldre.

Plasticfck skrev:Jag önskar jag var mer snabbtänkt med kommentarer i pressade situationer ...

Ja det har jag också önskat, att man ibland hade kunnat ge svar omgående istället för att bli ställd eller först behöva bearbeta och fundera.

Har läst att personer med psykopatiska drag tydligen däremot ska vara snabba på att ge svar på tal/attackera och prata ner eller prata bort en person.