Jag har i över fem års tid nu pendlat mellan att jag kan ha asperger och att tro att jag är fullt normal. Känner nu att det börjat gå mig över huvudet, men orkar inte gå igenom en hel utredning plus all väntetid om det kanske inte alls tyder på AS.
Tänkte därför skriva ner lite om mig så kan någon hjälpa till att avgöra om jag borde göra en utredning eller ej. Är för övrigt tjej, snart 20 år.

Upplevs som ganska självisk och har svårt med empati, att läsa av människor och andra kan aldrig läsa av mig (främst vad gäller känslor, hur jag mår osv)

Vill ha saker och ting på mitt sätt, annars utbryter ett tredje världskrig i huvudet. Har väldigt svårt att anpassa mig efter andra.

Lever efter ett schema jag själv skivit, dagarna är inrutade till punkt och pricka samtidigt som jag har ytterligare ett schema där jag kryssar i allt jag gjort under dagen. Detta är så pass extremt att jag inför varje vecka kopierar sju exemplar som redan är skriva så att jag kan sätta ett kryss i kanten om det är utfört. Detta förvarar jag sedan i olika pärmar och skriver andra heltäckande scheman i olika böcker.
Tycker inte om när mitt schema ruckas och spontana påhitt är det värsta som kan hända.

Kan emellanåt ha lite svårt med hygienen om jag inte påminner mig själv om att nu är det dax att duscha. Duschar i bästa fall högst ett par gånger i veckan, trots att jag varje dag är i stallet och rider (har häst). Att borsta tänderna är heller inte något jag prioriterar..
När jag sedan duschar eller borstar tänderna görs detta i en exakt ordning vad gäller alla moment och inget får störa mina rutiner under tiden.

Har extrema särintressen (kemi/fysik) som jag gärna ägnar all min tid åt. Har vänner, men trivs inte i andras sällskap. Tycker bara om att ha människor runt om mig som jag känner in i bergmärgen. Har dock en vän jag trivs med som jag känt hela livet, men annars vill jag hellre vara själv då jag anser att det är slöseri med tid att umgås med folk som mest pratar ytligheter eller om något som inte intresserar mig.

Kan se samma film om och om och om igen (det finns verkligen inte slut för mig där) och tröttnar aldrig när jag väl tycker om något. Kan i perioder se samma film dag efter dag under lång tid. Likadant med musik. Har fem låter som går på reapit och har lyssnat på samma i över tio år nu.

Har väldigt svårt att göra något som jag inte är intresserad av. Koncentrationen ligger då på minus och fokuset flyttas i slutendan alltid till något av mina egna intressen.

Avskyr närkontakt, kramar, att någon rör vid mig osv. Skulle någon få för sig att röra mig i ansiktet eller håret vill jag helst sjunka genom marken.

Måste alltid äta ur speciella skålar, med speciella skedar och dricka ur en speciell kopp. Hatar när andra äter "fel" som t.ex. att tugga för mycket, låta när dom äter och dricker. Äter också alltid samma mat, alla måltider om dagen och i en viss ordning. Känner mig äcklad över en mängd olika livsmedel.
Kan heller inte bara äta t.ex. en frukt rakt upp och ner, utan denne måste skäras i exakta kubiker som sedan ska ätas ur en skål med en viss gaffel. Att stå upp eller äter under stress är inte ens att tänka på.

Har svårt att somna/sova överlag och är mörkrädd.

Tycker i stort sätt alltid att jag har rätt och skulle inte ens i min vildaste fantasi ta till mig av andras råd.

Kan skratta vid fel tillfällen och kan ibland vara lite väl skadeglad (bara om det inte är allvarligt dock).

Har världens problem med att komma i tid till saker och ting. Är alltid försenad men känner likväl aldrig någon stress. Bryr mig egentligen inte att jag kommer för sent oavsett om det gäller till skolan eller andra viktiga saker.
Är alltid försenad om jag bestämt att träffa någon, men skulle jag däremot få behöva vänta på någon kan jag bli fly förbannad.

Likadant vad gäller kontakt. Hör någon av sig till mig struntar jag till 90% att svara, men hör jag av mig blir jag arg om denne inte svarar tillbaka. Ringer telefonen blir jag lätt nervös och det finns inte en chans i världen att jag skulle svara. Är det någon kontakt som ska ske är det över datorn eller sms.

Stör mig på mindre intelligenta människor och klarar inte av att föra en konversation om jag känner att människan i fråga inte har några livsambitioner. Tycker heller inte om att prata känslor med andra, utan kunskap är det enda jag värderar.

Har Einstein och Newton som förebilder och känner att jag helst vill slå vett i huvudet om någon ser upp till en modell/sångerska/skådespelerska.

Är en batman, x-men, star wars, star trek-fantast och tycker allt med rymden är intressant.

Lever gärna efter en matematiskt upplagd värld och tycker att siffror beskriver det mesta. Är väldigt systematisk när jag gör saker och ting. Allt måste ske i en viss, rätt ordning.

Är asexuell och finner noll och inget intresse i att försöka hitta en pojkvän.

Utöver detta (haha) har jag lärt mig hur man fungerar utåt (relativt bra i alla fall) och kan därför i många fall upplevas som ganska normal mot människor som inte känner mig på riktigt. Sminkar oftast mig och är noga med vilka kläder jag har innan jag går hemifrån. Kan småprata trots att jag hatar det och ses nog som "normal med en viss personlighet" om man frågar icke närstående.
Tycker det kan vara roligt att festa några få gånger, men måste alltid "ta igen" den "missade" tiden med att isolera mig ett tag efteråt.
Vad jag fått höra från andra (både tjejer och killar) är att jag ser väldigt bra ut, och kan faktiskt tycka det kan vara roligt att på fest flörta med killar, men så fort någon inkluderar närkontakt vill jag helst springa tills fötterna värker.
Har alltså inga större svårigheter med att fungera i allmänhet, trots att det ibland kan tära på mig inombords är detta inget jag visar eller märks utåt.

Har säkert glömt något vad gäller hur mer jag är som person, men nu har nu lite att utgå från i alla fall. Bör en utredning göras eller vad säger ni?

Ja, säger jag
Det är absolut värt en utredning! Det är skönt att ha det gjort, det var det för mig. Då kan du få rätt stöd och anpassning i alla sammanhang. Och så slipper du sitta och fundera, det tar otroligt mycket energi!

Låter som jag.

Förutom att jag (typ alltid) haft pojkvänner och blir stressad när jag blir försenad.

Även jag brottas i huvudet mellan att tro att jag är en "aspie" och att tro att jag är "normal". Har en utredning framför mig och min psykolog säger att det inte var någon tvekan om att remittera mig dit. Så..

Förutom det du skriver så har jag extremt svårt för att ta beslut. Kan inte ens välja om jag vill ha pommes eller morötter till min burgare. Eller om jag ska ha det grå eller svarta linnet på mig (exakt likadana i övrigt). Eller om jag ska äta äpple eller päron på fruktstunden. Såå jobbigt att aldrig kunna välja. Jag tror att en del av problemet är att jag är rädd för att välja fel eller för att jag inte vet vilket av alternativen är det bästa när det inte skiljer så mycket mellan dem. Gaaah. Galen blir jag. Ibland väljer jag ingetdera och gör nåt impulsartat som jag sedan ångrar och mår dåligt över. (Rosa linnet istället eller ett ägg till mellanmål.)

Om du har funderingar på utredning så kan du ju ventilera dina tankar med en psykolog först och låta denne ta beslutet.

Är det någon som har liknande drag som mig som har en diagnos? Vad är likheterna eller skillnaderna?

Batman:
Det låter absolut som att du skall be om en utredning! Det du skriver är Asperger punkt för punkt enligt mig.

Filter skrev:Batman:
Det låter absolut som att du skall be om en utredning! Det du skriver är Asperger punkt för punkt enligt mig.

Ojdå, så pass haha! Fast jag är inte speciellt förvånad, min hjärna tycks inte fungera på samma sätt som en "vanlig" människas gör.. Så på något sätt blir det en lättnad om det nu skulle vara Asperger jag har, det känns enklare på något sätt. Enklare än att bara vara "konstig".

Vet du (eller någon annan) hur lång tid en utredning tar? Hur går det till?