Vad jag menar är att jag inte behöver öronproppar och dylikt just för att jag inte har problem med ljud på det sättet.

Ok , det har jag jobbigt med, och då tror man naturligtvis att alla har samma bekymmer

Oj då! Jantelagen i Småland! Prova på humanismen! Göteborgaren utan Jante.

Har precis sett Gyllene Tider, Tele2 Arena (utan öronproppar) Hur kul som helst

Å jag lyssnar på råpunk el Mozart på full styrka. Men gnisslet i tunnelbanan, typ Slussen väljer jag bort.

Problemet med musikspelare är att jag oftast föredrar tystnad..

Ofta är hjärnan som en hel superdator man kan leka med.. så behöver knappast stimulans utifrån.

Har du jobbat i öppna kontorslandskap nån gång? Då måste man stänga ute! Universitetet var verkligen en skyddad verkstad.

Är arbetsledningen dum nog att införa kontorslandskap så är det läge att fila på CV:et och införskaffa hörlurar.

Det ska du nog göra. Tur att man NU har eget kontorsrum.

Zirre skrev:Vad jag menar är att jag inte behöver öronproppar och dylikt just för att jag inte har problem med ljud på det sättet.

Ok. Så det är mest folk som springer runt som du tycker är jobbigt? Saker som rör sig? Synintryck mest alltså? Då förstår jag lite bättre. Jag bara antog att du hade samma trubbel som jag, hehe. Sorry. (For the record så kan jag berätta att jag inte har problem med alla ljud jämt heller. Till exempel så kan jag vissa dagar ha hålligång med musik och tjoande barn och vardagsljud medan jag andra dagar inte klarar ens ett datorsurr eller kylskåpsbrum i ett tomt och i övrigt tyst hem..)

Om du kanske helt enkelt försöker att inte befinna dig i den värsta "korridoren" i huset, kanske aktivt håller dig i en annan lugnare del? Kanske med ryggen vänd mot dörröppningar eller så, det borde ju skärma av en del i alla fall? Annars får du ta regelbundna pauser genom att lämna huset, för att "ladda batterierna" så att du klarar intrycken lite bättre. Ungefär som att nollställa intrycksmätaren

Måste vara jobbigt att inte kunna bara försvinna. När jag av någon anledning inte kan, känner jag mig stressad. Annars så försvinner jag bara, in i mig själv typ. Inne i huvudet råder andra regler och det är en annan värld, lite som en parallell dimension som jag har kontroll över.

Det tar dock ett ögonblick att komma ur detta tillstånd vilket gör att om jag måste vara uppmärksam på något måste jag tvinga mig till närvaro.

Jag vet inte om man kan träna in att stänga av eller om man är född sån. Jag upplever att jag inte alltid varit sådan, jag brukade bara "dagdrömma" innan jag skulle sova som ung. Och så läste jag böcker.

Det är väl det implicita kravet att svara på andras sociala interaktion som skapar stressen? eftersom det enda sättet att ta paus från det är att vara själv. Och kan man inte det så bir det en situation man ej kontrollerar.

yakamoko skrev:

Zirre skrev:Vad jag menar är att jag inte behöver öronproppar och dylikt just för att jag inte har problem med ljud på det sättet.

Ok. Så det är mest folk som springer runt som du tycker är jobbigt? Saker som rör sig? Synintryck mest alltså? Då förstår jag lite bättre. Jag bara antog att du hade samma trubbel som jag, hehe. Sorry. (For the record så kan jag berätta att jag inte har problem med alla ljud jämt heller. Till exempel så kan jag vissa dagar ha hålligång med musik och tjoande barn och vardagsljud medan jag andra dagar inte klarar ens ett datorsurr eller kylskåpsbrum i ett tomt och i övrigt tyst hem..)

Om du kanske helt enkelt försöker att inte befinna dig i den värsta "korridoren" i huset, kanske aktivt håller dig i en annan lugnare del? Kanske med ryggen vänd mot dörröppningar eller så, det borde ju skärma av en del i alla fall? Annars får du ta regelbundna pauser genom att lämna huset, för att "ladda batterierna" så att du klarar intrycken lite bättre. Ungefär som att nollställa intrycksmätaren

Du har nog förstått rätt
Jag gillar struktur. Typ som när man spelar kort och det är enligt reglerna förutbestämt hur man ska spela Enkelt och tydligt.