Hm, egentligen inte. Min erfarenhet är att det varierar. Vissa människor förstår varandra bra, andra krånglar det med hela tiden, man får förklara hela tiden och de förstår ändå inte. Jag tror på att hitta "rätt person".

Personligen tycker jag också att det är viktigt att partnern är lugn och inte för impulsiv. Då kan man förklara hur man menar. Men om folk blir arga, för att de tror att man menar si och så, och inte ens lyssnar när man försöker förklara - det är bara pest. Och de är det den människan som äger problemet.

antonius skrev:

animal skrev:Hur kommer det sig att du väljer att formulera en problemformulering som denna? Tror du att problemet ligger hos dina "feltolkande" partners? Självrättfärdigande går förvisso ofta hand-i-hand med AS, men det är definitivt inget formellt diagnoskriterium eller någon nödvändig följd av handikapp inom NPF-sfären.

Ifall du istället, uppriktigt, frågat dig själv "vad är det i min kommunikation som missar målet när jag försöker förmedla budskap x eller y?", så skulle du förmodligen inte ha det här problemet. Men det är bara min ödmjuka åsikt, naturligtvis.

Nu är inte jag lika intelligent och verbal som du så jag fattar inte riktigt vad du är menar eller är ute efter? Naturligtvis är problemet hos mig själv och ingen annan. Det är därför jag frågar.

"Intelligent" är väl att ta i, på sin höjd är jag klipsk nog att inse att min föreställningsvärld är grovt begränsad och att mitt tankeinnehåll i regel är felaktigt, suboptimalt och skit värt.

Hursomhelst, tack för klargörandet och kudos till dig!

Känns som att hela jag är ett missförstånd ibland!

Jag försöker att prata och förklara på NT-vis. Ofta går det åt pipan så det känns som skitsamma och att det är bättre att lägga ner och sluta kommunicera... Min sambo/särbo som är NT är vanligtvis oerhört tolerant och pratar och förklarar så att jag förstår men ibland märker jag att hon är oerhört trött på mig... Det blir liksom en sur stämning mellan oss som är skittråkig.
Jag tycker att jag försöker och försöker förstå och läsa mellan raderna och allt det men det känns ofta hopplöst.....

Skitliv! Har inte önskat det här....

Filter skrev:Känns som att hela jag är ett missförstånd ibland!

Jag försöker att prata och förklara på NT-vis. Ofta går det åt pipan så det känns som skitsamma och att det är bättre att lägga ner och sluta kommunicera... Min sambo/särbo som är NT är vanligtvis oerhört tolerant och pratar och förklarar så att jag förstår men ibland märker jag att hon är oerhört trött på mig... Det blir liksom en sur stämning mellan oss som är skittråkig.
Jag tycker att jag försöker och försöker förstå och läsa mellan raderna och allt det men det känns ofta hopplöst.....

Skitliv! Har inte önskat det här....

Vet inte men ibland kanske vi försöker kommunicera lite för mycket. Gör ngt annat där man inte behöver snacka, ha sex, motionera, stick ut på promenader och fotografera. Eller spela rollspel, skratta, sen kanske kommunikationen kommer.

antonius skrev:

Filter skrev:Känns som att hela jag är ett missförstånd ibland!

Jag försöker att prata och förklara på NT-vis. Ofta går det åt pipan så det känns som skitsamma och att det är bättre att lägga ner och sluta kommunicera... Min sambo/särbo som är NT är vanligtvis oerhört tolerant och pratar och förklarar så att jag förstår men ibland märker jag att hon är oerhört trött på mig... Det blir liksom en sur stämning mellan oss som är skittråkig.
Jag tycker att jag försöker och försöker förstå och läsa mellan raderna och allt det men det känns ofta hopplöst.....

Skitliv! Har inte önskat det här....

Vet inte men ibland kanske vi försöker kommunicera lite för mycket. Gör ngt annat där man inte behöver snacka, ha sex, motionera, stick ut på promenader och fotografera. Eller spela rollspel, skratta, sen kanske kommunikationen kommer.

Man vill så mycket och försöker och försöker. Det kan ju uppfattas som irriterande det också..? Ja det kan vara bra saker! Sen går det upp och ner med mitt allmänna mående. Nere - dåligt och om jag mår bra eller riktigt bra så kommer mycket av sig själv...

Ja detta är ett problem som i alla fall har hänt mig. Har hänt den gången där jag faktiskt var intresserad av en tjej och hon tillbaka.

Första gången var allting bra i början, vet ej hur men på något magiskt vis fattande hon tycke för mina egenheter. Hade en trevlig myskväll slutade med en kyss, efter detta gick det åt helvete direkt på grund av upprepade feltolkningar när man skulle visa affektion och inte. Var alldeles för på nu när jag tänker efter, antagligen på grund av att jag ej visste hur man skulle reagera. Kommunikationen sviktade direkt.

Tror detta är det närmsta jag någonsin kommit i förhållande-väg, lite patetiskt. It lasted for två veckor! A new highscore!

Automaton skrev:Tror detta är det närmsta jag någonsin kommit i förhållande-väg, lite patetiskt. It lasted for två veckor! A new highscore!

Om du bara visste så många gånger jag gormat till det med kvinnor och feltolkat missuppfattat och så, klandra inte dig själv så hårt, du är väl lite desperat och så blir det fel, det gör inget, hör du det, det blir fler tillfällen ska du se

Faktiskt enklare med kärleksrelationer än vanligt umgänge, problemet med det är att man finner kärlek via umgänget. Tjejer hittar mig, inte tvärtom. De jag raggat på har inte gillat mig.