Inspirerad av denna tråd. shipping-att-gilla-par-t34436-48.html

Tydligen finns det en fast uppfattning hos somliga fans att vissa fiktiva figurer borde ha blivit ihop och de förstår inte varför den elake författaren inte gjorde det så.

Jag tycker ofta att författaren vet bäst. Hen ville inte ha en orealistisk “happy end” utan t ex framhäva det tragiska.

Ett fall är Fantomen på operan. En roman som utkom 1910, den svenska översättnignen först 1988. Romanen har filmatiserats flera gånger men riktigt berömd blev den med Lloyd Webber-musikalen år 1986. Musikalen har förstås sedan också filmatiserats.

Många tycker tydligen att Fantomen och Christine borde fått varandra, alltså att Raoul och Christine inte borde ha fått varandra.

Kahlokatt skrev:Även om jag förnuftsmässigt kan förstå varför Christine skulle få ett bättre liv med mesproppen Raoul, önskar jag att hon kunde ha blivit Eriks brud, för hon älskade ju honom trots allt...

post1025493.html#p1025493

JCSweden skrev:Enda orsaken till att hon "valde" Raoul var för att de var "childhood sweethearts". Hon var också rädd för de intensiva känslor som Erik väckte i henne, Raoul var "säker".

post1025503.html#p1025503

Jag håller inte med. Visserligen har jag inte läst boken utan bara sett filmer (en gammal svartvit byggd på boken och en byggd på musikalen).

Tycker det är solklart att hon älskar både Raoul och Fantomen. Men det är bara Raoul hon har en chans att bli lycklig med och kunna bilda familj med. Med Fantomen skulle hon fått ett liv på flykt och ständigt nya mord (för att undgå upptäckt). Dessa mord skulle strida mot henens moral. Och vara stötande för läsarnas moral. Det är inte rätt att en mördare ska slippa ostraffad undan för sina mord och t o m få hjältinnan.

Om handlingen utspelats i modern tid skulle Fantomen ha plastikopererat sig och de kunde ha levt ett till synes normalt liv långt borta från Frankrike. Men risken för upptäckt skulle alltid ha funnits.

Jack/Kate
Sawyer/Juliet

Båda paren är så tråkiga, Skate ftw!

Abby och Luka? Seriöst? Ingen personkemi.
Kate och Sawyer.
House och Cuddy (kräks)
Sheldon och Amy. De ska tydligen komma närmare varann... Urk urk varför får INGEN vara ifred från erotik? TV framställer alla som parorienterade. T o m en sådan som Sheldon. De står inte ut med att det finns folk PÅ RIKTIGT som inte omvänts till "sunda" sexuella varelser.... Varianter får ICKE förekomma!

kiddie skrev:Sheldon och Amy. De ska tydligen komma närmare varann... Urk urk varför får INGEN vara ifred från erotik? TV framställer alla som parorienterade. T o m en sådan som Sheldon. De står inte ut med att det finns folk PÅ RIKTIGT som inte omvänts till "sunda" sexuella varelser.... Varianter får ICKE förekomma!

Tja.. nu måste ju inte erotik samt "sund sexuell varelse" vara detsamma som "parorienterade". Är väl snarare så att det ligger i tiden att inte vara parinriktad rent sexuellt. Man ska ju vara singel och samla på kk's istället.
Samtidigt kan väl sägas att parorienterad och erotik inte heller behöver vara en och samma sak fast åt andra hållet - det finns ju trots allt asexuella (på tal om varianter).

Leonard och Penny i The Big Bang Theory. Ingen som helst kemi, till och med Sheldon och Penny har bättre kemi i rutan.

tahlia skrev:Tja.. nu måste ju inte erotik samt "sund sexuell varelse" vara detsamma som "parorienterade".

Uttryckte mig slarvigt. Med par menade jag alla par, även de som inte har långvarig relation, kanske snarare parning, än par.

kvicksilver skrev:Leonard och Penny i The Big Bang Theory. Ingen som helst kemi, till och med Sheldon och Penny har bättre kemi i rutan.

Penny och Sheldon är mer relationen människa och husdjur. Tycker det är helt självklart att Leonard och Penny är ihop.

*Borttaget off-topic*

Jag tycker det är intressant varför man tycker vissa par är rätt och andra fel. Är det dramaturgin som man tycker blir fel? Det där med kemi, fattar jag inte. Kan väl bero på att jag utgår från verk som är litterära (el iaf från början).

Kan vi återgå till trådens ämne nu? Är ingen annan intresserad får jag väl hålla en monologtråd.

Moderator: Tog bort en del off-topic.

kvicksilver skrev:Leonard och Penny i The Big Bang Theory. Ingen som helst kemi, till och med Sheldon och Penny har bättre kemi i rutan.

+1 Nu är deras relation i och för sig inte ristad i sten vad det verkar. Det kanske blir bättre parningar längre fram? Leonard skulle behövt tuffa till sig eller hittat någon annan.

Jag ville se Dawson & Joey i Dawson's Creek. Att det skulle va sött och enkelt inte att den stökige killen skulle vinna åter igen.

Alien skrev: är solklart att hon älskar både Raoul och Fantomen. Men det är bara Raoul hon har en chans att bli lycklig med och kunna bilda familj med. Med Fantomen skulle hon fått ett liv på flykt och ständigt nya mord (för att undgå upptäckt). Dessa mord skulle strida mot henens moral. Och vara stötande för läsarnas moral. Det är inte rätt att en mördare ska slippa ostraffad undan för sina mord och t o m få hjältinnan.

Om handlingen utspelats i modern tid skulle Fantomen ha plastikopererat sig och de kunde ha levt ett till synes normalt liv långt borta från Frankrike. Men risken för upptäckt skulle alltid ha funnits.

Mmm....tyvärr håller jag nog med. Fast jag önskar verkligen att Christine kunde ha valt Erik (Fantomen). Visst, han är depraverad, farlig och förmodligen lider han av någon sorts post-traumatisk känslomässig störning. Men han är inte ond.
Raoul är tråkig och präktig, men han är snäll och omhändertagande. Jag tror att Christine trots allt blev lycklig med honom. Men till skillnad från många andra Fantomen-phans tror jag att Erik dog i slutet. Antingen var han så psykiskt nedbruten att hans kropp gav upp, eller så begick han självmord. Varför skulle han vilja fortsätta leva när alla var efter honom och han hade förlorat sitt livs kärlek?

Jo, jag kom på två som jag tycker BORDE ha blivit ett par: Luna och Neville i Harry Potter! I sista filmen antyds att de var förälskade i varandra, men enligt J.K. Rowling gifte sig båda med helt andra personer. Jag hoppades hela tiden att de skulle bli ett par. Båda är så gulliga och tafatta.

Kahlokatt skrev:

Alien skrev: är solklart att hon älskar både Raoul och Fantomen. Men det är bara Raoul hon har en chans att bli lycklig med och kunna bilda familj med. Med Fantomen skulle hon fått ett liv på flykt och ständigt nya mord (för att undgå upptäckt). Dessa mord skulle strida mot henens moral. Och vara stötande för läsarnas moral. Det är inte rätt att en mördare ska slippa ostraffad undan för sina mord och t o m få hjältinnan.

Om handlingen utspelats i modern tid skulle Fantomen ha plastikopererat sig och de kunde ha levt ett till synes normalt liv långt borta från Frankrike. Men risken för upptäckt skulle alltid ha funnits.

Mmm....tyvärr håller jag nog med. Fast jag önskar verkligen att Christine kunde ha valt Erik (Fantomen). Visst, han är depraverad, farlig och förmodligen lider han av någon sorts post-traumatisk känslomässig störning. Men han är inte ond.
Raoul är tråkig och präktig, men han är snäll och omhändertagande. Jag tror att Christine trots allt blev lycklig med honom. Men till skillnad från många andra Fantomen-phans tror jag att Erik dog i slutet. Antingen var han så psykiskt nedbruten att hans kropp gav upp, eller så begick han självmord. Varför skulle han vilja fortsätta leva när alla var efter honom och han hade förlorat sitt livs kärlek?

Jag håller inte heller med. Han är inte ond innerst inne, han otroligt passionerad i allt han gör. Syftar du på boken eller musikalen Kahlokatt? Tror han dör i boken men musikalen är helt öppen. Vill dock tro att det ska bli som i Love Never Dies men har nog läst för mycket fanfiction där det är lyckliga slut

Varför förälskar sig så många läsare/lyssnare/tittare i killen som helt klart är störd? En variant av att gilla den spännande "bad guy"? Sådana killar kan vara intressanta att läsa/etc om, men defintivt inga "husband material". Men den snälla killen anses som tråkig. Får hoppas de inte resonerar så i riktiga livet.

En ett par som många föredrar framför det riktiga paret är Ivanhoe och Rebecka istf Ivanhoe och Rowena i den historiska romanen Ivanhoe.

Jag kan medge att Rebecka och hennes öde är intressantare. Hon är vacker och läkekunnig, hon tillhör ett förföljt folk och hon är givetvis kär i den mystiske riddaren. Och visst är han dragen till henne också. Men han har (precis som Christine) "a childhood sweetheart" som han inte glömt och som inte glömt honom. Ivanhoe kan aldrig gifta sig med Rebecka, såvida hon inte konverterade till kristendomen. Och Rebecka kan aldrig överge sin far och sin tro. Man kan jämföra med juden Shylocks dotter i Shakesperarpjäsen Köpmannen i Venedig. Hon blir kär i en kristen man, rymmer från sin far och stjäl dessutom hans dyrbarheter. Kärleken övervinner allt, men jag tycker hon är en riktig förrädare. (I den pjäsen känner man med den onde Shylock idag, men knappast när den skrevs.)

Filmen Ivanhoe brukade alltid visas på TV under nyåret med Anthony Andrews som Ivanhoe och Olivia Hussey som Rebecka. Men här är från den gamla filmen 1952 med Robert Taylor som riddar Ivanhoe, Elizabeth Taylor som Rebecka och Joan Fontaine som Rowena.

JCSweden: Jag syftar på musikalen. I boken tycker jag att Fantomen är alldeles för obehaglig, där är han närmast ond. Jag känner till storyn i Love Never Dies, men jag räknar inte den som en fortsättning, tycker att den är en skymf. Det är helt osannolikt att Jag har läst romanen bakom Love Never Dies (The Phantom of Manhattan av Frederick Forsyth), men det enda som stämmer med handlingen i den där skitmusikalen är

Moderator Alien: Satte för säkerhets skull även romanens handling inom spoiler.

Jag tycker det är lite av sagan Skönheten och odjuret över Christine och Fantomen. Skillnaden är förstås att Odjuret i sagan bara var ett odjur till utseendet. Men det finnas en slags romantisk myt bakom, "Kärleken ska bota Odjuret".

Jag har inte läst romanen Fantomen på Operan. Men innan musikalen kom så såg jag en filmatisering på TV. Tyckte nog att Fantomen där var både tragisk och ond. Det goda i honom visades gentemot Christine, men jag var hela tiden rädd för att han skulle döda henne. Kan tänka mig att han framstår som mer sympatisk i musikalen, där får han ju sjunga vackert. Förresten, hjältinnan brukar vara sopran och hjälten tenor i opera, hur är det i musikaler? Fantomen är kanske baryton?

Japp, Fantomen sjungs i regel av en baryton. Jag tror att musikaler brukar vara som operor gällande röstlägen.

Har inte sett någon annan Fantom-filmatisering än den som bygger på musikalen, men i ursprungsromanen skulle man nog kunna säga att Fantomen är ond. Han har t.ex. en tortyrkammare och verkar ägna sig åt mord mest för nöjes skull. I musikalen är han inte alls lika hemsk, man tycker bara synd om honom.

Sedan har vi blomsterflickan Eliza och professor Higgins i pjäsen Pygmalion (1913) resp i filmen 1938 och musikalen My Fair Lady (1956). Professor Higgins lär Eliza att prata som en överklassdam. Namnet Pygmalion kommer av en grekisk myt om en skulptör som blev förälskad i sin egen skapelse.

I pjäsen av George Bernard Shaw så väljer Eliza att gifta sig med överklassyngligen Freddy och starta en blomsterhandel (pengarna ställer Freddys mor upp med). I filmen och musikalen stannar hon hos professorn.

Shaw protesterade mot ändringen av slutet men det hjälpte inte. Och idag är det väl inte många som vet hur det "egentligen" ska vara. Men Shaw har goda skäl för sitt slut. Prof Higgins ser inte Eliza som en jämlike utan som ett försöksdjur och en uppassare ("Hämta mina tofflor!"). För Freddy är hon däremot drömflickan (att hon varit cockneypratande blomsterflicka visste han inte när han träffade henne första gången). Så Eliza skulle bli lyckligare med Freddy. Hon skulle få sköta ett eget företag och bli självständig.

I den brittiska filmatiseringen av Pygmalion 1938 ändrades slutet så att Eliza fick återvända till Higgins i en tillagd scen. Härifrån kommer också den berömda slutrepliken ("var fan är mina tofflor?"), som visar att Higgins trots allt inte ändrat inställning om henne. Shaw reagerade starkt mot ändringen i filmen, och tog sig för att skriva ett efterord i en ny utgåva av pjäsen där han förklarar att brytningen är definitiv och att Eliza gifter sig med Freddy.

http://sv.wikipedia.org/wiki/My_Fair_La ... _av_slutet

George Bernard Shaw skrev:Will she look forward to a lifetime of fetching Higgins's slippers or to a lifetime of Freddy fetching hers? There can be no doubt about the answer. Unless Freddy is biologically repulsive to her, and Higgins biologically attractive to a degree that overwhelms all her other instincts, she will, if she marries either of them, marry Freddy.

http://www.bartleby.com/138/6.html

Men rent dramaturgiskt så passar prof Higgins bättre. Han är den manliga huvudpersonen; Freddy har bara en biroll. Professorn är arrogant och färgstark, Freddy är snäll och blek. Det finns ett gräl mellan professorn och Eliza, och i fiktionen brukar de gnistor som slås mellan manlig och kvinnlig huvudperson betyda passion.

My Fair Lady är en av mina favoritmusikaler, många härliga såmger. Tyvärr fick inte Julie Andrews spela Eliza i filmatiseringen av musikalen 1964; hon var inte tillräckligt känd tyckte filmbolaget. Så det blev den mer glamorösa (?) Audrey Hepburn stället. (Men var det Hepburn som sjöng i filmen el någon okänd stuntsångeska?)

Edit: Lade till bilder.

Efter vad jag har hört var det faktiskt Julie Andrews som dubbade Audrey Hepburns sång!
Även om Audrey Hepburn var vacker så det räckte, förstår jag inte varför de inte kunde ta Julie Andrews. Hon var ju både söt och hade sångröst. Nåja, hon fick ju göra andra musikaler sen...

Tycker förresten också att Eliza skulle ha valt Freddy. Jag har bara sett filmen med Hepburn och det var längesedan, så jag minns den knappt, men av det du skriver, Alien, så håller jag med.

Jag tänker mest på tv-serier när jag läser detta. Det finns endel par som inte får varandra där som jag stör mig på.

Alpha och Falsh från The Odysses (Resan i det okända).
De har bra personkemi även om de bråkar mycket och de är söta ihop. Ändå förblir de bara vänner. :/

Ben och Melinda från Parallax.
Syftar då på Melinda från Katherines värld ( eftersom den andra bara är någon dum bimbo). De blir bra vänner från första stund och har bra kemi. Tycker de skulle fungera som ett par

och så lite övrigt.

Malfoy och Pansy från Harry Potter
skulle ha passat bra ihop.

Luna och Neville från Harry Potter
är oxå ett stort fan av dem och tycker de borde ha blivit ihop (tycker inte det räknas det från filmen eftersom det var sån liten stund de var "ihop")

Kahlokatt skrev:Efter vad jag har hört var det faktiskt Julie Andrews som dubbade Audrey Hepburns sång!
Även om Audrey Hepburn var vacker så det räckte, förstår jag inte varför de inte kunde ta Julie Andrews. Hon var ju både söt och hade sångröst. Nåja, hon fick ju göra andra musikaler sen...

Tycker förresten också att Eliza skulle ha valt Freddy. Jag har bara sett filmen med Hepburn och det var längesedan, så jag minns den knappt, men av det du skriver, Alien, så håller jag med.

Fel fel fel Marni Nixon dubbade Audreys sång... Vilket Audrey var väldigt upprörd över.
Julie spelade rollen på scen däremot.

Där ser man. OK.

I böckerna om Harry Potter var Harry den modige, Hermione Granger den smarta pluggisen och Ron Weasley den rödhårige side-kicken. Visst borde Harry och Hermione blivit ett par men i stället blev Ron och Hermione ihop, och Harry blev ihop med Rons lillasyster Ginny.

Men nu säger författarinnan själv att hon ångrar sig.

DN skrev:I en intervju i ett kommande nummer av Wonderland Magazine som refereras av dagens Sunday Times säger Rowling, enligt The Independent, att hon valde att göra Ron och Hermione till ett par av rent personliga skäl ”som ett slags förverkligande av ett önsketänkande”. Men säger också att hon misstänker att det fiktiva paret nog kommer att vara i behov av en del relationsrådgivning.

”Det var så det kom till. Av skäl som har väldigt lite med litteratur att göra men desto mer med att följa den historia som jag hade föreställt mig den från början”, säger Rowling i intervjun som publiceras i sin helhet i kvartalstidskriften Wonderland Magazine som kommer ut den 7 februari.

Också Daniel Radcliffes (Harry Potter) motspelerska Emma Watson (Hermione Granger) har sagt att hon är tveksam till att valet att låta henne bli tillsammans med Rupert Grint (Ron Weasley) var det rätta:

”Jag tror att det finns fans som också tycker detta och som undrar om Ron verkligen skulle ha kunnat göra henne lycklig.”

http://www.dn.se/kultur-noje/angrar-att ... -hermione/

Daisy & Tom Buchanan (Den store Gatsby) borde aldrig ha gift sig.

Dags att Sheldon och Amy gör slut! Sheldon borde ta sitt förnuft tillfånga men manusskrivarna anser normaliteten måste segra!! Ugh kräk spy.