Har själv flera som gått överstyr, bla för att jag feltolkar så ofta. Är det något ni känner igen? Har ni kanske 'slitningar'?

Mitt förra förhållande kryllade av feltolkningar, numera är jag ihop med en person med samma NPF-diagnoser som mig och det blir ytterst få feltolkningar (de flesta beror på min tinnitus och att jag därför hör fel ibland, men jag är glad att hon är fullt medveten om problemet).

Värt att påpeka är väl att det inte är någon garanti att saker blir bättre för att man hittar någon med samma diagnos. Det räcker med att jag kikar på släktingar som har samma diagnos som jag för att inse att vi kan vara oerhört olika samt även tolka på helt olika sätt, kommunicera på helt olika sätt och resonera på helt olika sätt.

Det känns som om det som behövs är det som alltid behövs i relationer med som det alltid tycks vara brist på - en öppen, rak och fortgående kommunikation. Där räknar jag även in möjligheten att ställa frågor när man är osäker på att man förstått rätt eller att ge längre förklaringar om man är osäker på huruvida den andra parten har förstått vad man säger och inte. Framför allt så hjälper det säkerligen om människor väntar lite med att brusa upp, åtminstone fram till de är säkra på att det finns något att brusa upp över.

Själv har jag en partner som inte har någon NPF - diagnos och vi missförstår inte varandra så ofta. Däremot tycks jag ha svårt att tolka vad somliga med Asperger menar. Vet inte alls vad det beror på.

Känner inte igen det nej. Jag är lydig. Har bara haft två förhållanden så inte mycket att komma med som exempel kanske. Enda problemet har nog varit att jag är för sällskapssjuk. Jag liksom kväver mannen.

Känner igen det där. Jag har alltid varit öppen och rak med dom jag har varit med.
Men nästan alltid har det blivit att jag får gissa mig fram till vad personen egentligen säger.

Brukar också bli lurad på olika vis.

Skriver ett stort slitet ja, för att hitta tillbaka när ryggen o svanskotan klarar att sitta vid datorn.

Ja jag känner igen ditt problem, med mitt ex var det ständiga missförstånd.
Han var ju Nt så vi talade alltid olika språk.
Han gick mig på nerverna för vi var så olika.
Han körde massor av ironi och överdrifter i sitt sätt att tala.
Jag ordtolka allt och blev frustrerad , vad menar han.
Han hade även ett konstigt sätt; han blev sur , jag frågade om han var sur? Och han sa nä!
Men jag märkte ju att han var det.
Sen dagen efter fick jag veta orsaken.
Suck! När han surade och sa , Nä jag är inte sur.
Då sa jag i ren frustration : Du är ju som en kärring som inte säger vad det är!
Förlåt tjejer!
Men han var som en tjej!
Nu frågar jag min kille om jag ej förstår och han svarar .
Så det är färre missförstånd.
Vi pratar nämligen samma språk : aspiska!

Kattmamma skrev:aspiska

Borde egentligen ingå i skolundervisningen

antonius skrev:

Kattmamma skrev:aspiska

Borde egentligen ingå i skolundervisningen

Ja, jag hade då behövt den undervisningen förutsatt att det är det språk min aspergerdiagnostiserade släkting talar... för jag talar det inte, det har varit rätt tydligt för mig länge nu.

antonius skrev:

Kattmamma skrev:aspiska

Borde egentligen ingå i skolundervisningen

absolut !

tahlia skrev:

antonius skrev:

Kattmamma skrev:aspiska

Borde egentligen ingå i skolundervisningen

Ja, jag hade då behövt den undervisningen förutsatt att det är det språk min aspergerdiagnostiserade släkting talar... för jag talar det inte, det har varit rätt tydligt för mig länge nu.

Jag hade behövt det jag med. Jag når inte fram till min Aspergerpappa. Fast jag iom min diagnos borde tala hans språk.

Språket heter my way or the highway. Det är inte så svårt.

DIProgan skrev:Språket heter my way or the highway. Det är inte så svårt.

Jaa, och då blir det lika med soloway

antonius skrev:

DIProgan skrev:Språket heter my way or the highway. Det är inte så svårt.

Jaa, och då blir det lika med soloway

Inte för en del tydligen.

sugrövmanövern skrev:

tahlia skrev:

antonius skrev:
Borde egentligen ingå i skolundervisningen

Ja, jag hade då behövt den undervisningen förutsatt att det är det språk min aspergerdiagnostiserade släkting talar... för jag talar det inte, det har varit rätt tydligt för mig länge nu.

Jag hade behövt det jag med. Jag når inte fram till min Aspergerpappa. Fast jag iom min diagnos borde tala hans språk.

Enligt min erfarenhet så besitter människor inom AS-populationen ofta en viss immunitet mot rationell argumentation. Lyckligtvis är mer basala metoder svårare att skaka av sig.

T.o.m. råttor svarar positivt på målinriktad betingning. Detta kräver visserligen att man, i någon mån, har stake ifall det gäller ett "formellt" överordnat objekt. Men, om detta inte är en problempunkt så har "Pavlovs hundar"-inspirerade scenarier god effekt även på de mest retarderade och bakåtsträvande människor (enl. min ödmjuka erfarenhet d.v.s.).

Jag krachar alla förhållanden, ingen står ut med mig o jag står inte ut med nån annan

Eller someone-else-way

antonius skrev:Har själv flera som gått överstyr, bla för att jag feltolkar så ofta. Är det något ni känner igen? Har ni kanske 'slitningar'?

Hur kommer det sig att du väljer att formulera en problemformulering som denna? Tror du att problemet ligger hos dina "feltolkande" partners? Självrättfärdigande går förvisso ofta hand-i-hand med AS, men det är definitivt inget formellt diagnoskriterium eller någon nödvändig följd av handikapp inom NPF-sfären.

Ifall du istället, uppriktigt, frågat dig själv "vad är det i min kommunikation som missar målet när jag försöker förmedla budskap x eller y?", så skulle du förmodligen inte ha det här problemet. Men det är bara min ödmjuka åsikt, naturligtvis.

animal skrev:Hur kommer det sig att du väljer att formulera en problemformulering som denna? Tror du att problemet ligger hos dina "feltolkande" partners? Självrättfärdigande går förvisso ofta hand-i-hand med AS, men det är definitivt inget formellt diagnoskriterium eller någon nödvändig följd av handikapp inom NPF-sfären.

Ifall du istället, uppriktigt, frågat dig själv "vad är det i min kommunikation som missar målet när jag försöker förmedla budskap x eller y?", så skulle du förmodligen inte ha det här problemet. Men det är bara min ödmjuka åsikt, naturligtvis.

Nu är inte jag lika intelligent och verbal som du så jag fattar inte riktigt vad du är menar eller är ute efter? Naturligtvis är problemet hos mig själv och ingen annan. Det är därför jag frågar.

plåtmonster skrev:Eller someone-else-way

Bra, ha ha

Jag uppfattar dig som väldigt intelligent och verbal och jag förstog din ärliga önskan att få ett svar på din fråga!
kattmamma

Kattmamma skrev:Jag uppfattar dig som väldigt intelligent och verbal och jag förstog din ärliga önskan att få ett svar på din fråga!
kattmamma

Du är då för gullig, du får en kram tillbaka

Ja det är ju sant ju!
Du verkar både snäll och intelligent! Så du hittar nog en dam i framtiden!
Tack för kramen!