När det är ett ämne eller en kunskap som jag inte förstår vad jag ska använda det till har jag mycket stora problem med lära mig. Sitter bara och stör mig på att något så idiotiskt som att veta exakt hur vitamin B12 ser ut på molekylnivå anses vara viktigt att kunna på en grundutbildning. Därmed lär jag mig inte det om jag inte går tillbaka i kunskapsnivån, läser in mig som besatt i olika delar av ämnet för att bli absolut expert i det som är jobbigast. I övrigt har jag haft turen att begåvas med nästintill fotografiskt minne, så vanlig teoretisk kunskap brukar gå lätt för mig att få ihop eftersom jag lätt kan länka ihop kunskaper, förutsatt att jag verkligen förstått från början. Kreativare saker som att skriva artiklar, rapporter och liknande har jag ett helvete med, eftersom jag har svårt för att avgränsa mig, och därmed blir det ofta inte gjort till slut bara för att jag ryker ihop med handledare eller liknande.

Nej. Ska jag klara av att sitta ner och läsa måste det vara något jag tycker är mycket intressant. Tankarna snurrar och gör det omöjligt att koncentrera sig.

Nåt väldigt intressant funkar att läsa en stund.

Asperger76 skrev:När det är ett ämne eller en kunskap som jag inte förstår vad jag ska använda det till har jag mycket stora problem med lära mig. Sitter bara och stör mig på att något så idiotiskt som att veta exakt hur vitamin B12 ser ut på molekylnivå anses vara viktigt att kunna på en grundutbildning. Därmed lär jag mig inte det om jag inte går tillbaka i kunskapsnivån, läser in mig som besatt i olika delar av ämnet för att bli absolut expert i det som är jobbigast. I övrigt har jag haft turen att begåvas med nästintill fotografiskt minne, så vanlig teoretisk kunskap brukar gå lätt för mig att få ihop eftersom jag lätt kan länka ihop kunskaper, förutsatt att jag verkligen förstått från början. Kreativare saker som att skriva artiklar, rapporter och liknande har jag ett helvete med, eftersom jag har svårt för att avgränsa mig, och därmed blir det ofta inte gjort till slut bara för att jag ryker ihop med handledare eller liknande.

Haha - det är just det där som varit mitt problem innan - att jag funnit vissa saker så in i helvete onödiga! Jag blir typ irriterad på att jag måste lära mig sådant som jag inte ens kommer använda i praktiken, någonsin :pp

Försöker tänka på det som om jag lär mig dom (onödiga) sakerna för att utveckla mitt allmänna tankesätt och typ göra mig bättre på problemlösning.
Så ser jag det med matematiken iaf ... Kanske inte får använda den konkret i vardagen, men den kanske aktiverar min hjärna på något sätt som får mig att lösa saker bättre :pp Jag venne ... men vill tro att det är så iaf. Det ger det hela iaf lite mer syfte.

Att skriva rapporter och så tycker jag också är jävligt jobbigt ...
Jag är grymt bra på det, men jag sätter så jävla höga krav på mig själv att jag går runt och ångestbajsar och knappt äter/sover tills jag skrivit klart skiten.

Har för övrigt också fotografiskt minne, SOM TUR ÄR. Hade jag inte haft det, så hade skolan skitit sig ordentligt för mig ... Den är ju full av onödigt och tråkigt skit.

Vad har du tänkt att jobba med eftersom du anser att matematik är överflödigt? beror iofs också på mattenivån.

Det mesta inom gymnasiematematilen är överflödigt inom väldigt många jobb. Jag har aldrig behövt använda mer än de fyra räknesätten och lite procenträkning.

-Jag trodde att jag hatade matte högst av allt men så kom jag till folkhögskolan och där var det drama på schemat eftersom hela skolan var influerad av dess dramapedagogutbildning.

Utan att skämmas det minsta kan jag ärligt säga att jag fullständigt avskyr drama & dramapedagogik.

Beordrad spontanitet och integritetsbrytande tafsövningar med främlingar - nej tack.

Maken till flum och känslopjunk ser jag knappast någonstans.

KrigarSjäl skrev:-Jag trodde att jag hatade matte högst av allt men så kom jag till folkhögskolan och där var det drama på schemat eftersom hela skolan var influerad av dess dramapedagogutbildning.

Utan att skämmas det minsta kan jag ärligt säga att jag fullständigt avskyr drama & dramapedagogik.

Beordrad spontanitet och integritetsbrytande tafsövningar med främlingar - nej tack.

Maken till flum och känslopjunk ser jag knappast någonstans.

Samma här. Där kan vi snacka om skitämne som bara passar de mest stereotypa NT-människor.

Jo, de mest känslosamma och grupporienterade.

Bryta isen genom tafsövningar!

Jag säger som Bruce Willis karaktär i The Last Boy Scout: I like ice.

plåtmonster skrev:Vad har du tänkt att jobba med eftersom du anser att matematik är överflödigt? beror iofs också på mattenivån.

Uttrycker mig kanske bristfälligt -
menar ej HELA matematiken, utan vissa saker i den, är onödiga...
Mycket i matematik B, exempelvis, finner jag onödigt.

Att lära mig såna saker, som jag vet att jag inte kommer använda mig av i vardagen, någonsin - är jobbigt.

Vad som är onödigt beror helt på vad man tänkt att jobba med. Inom signalanalys så kan t.ex en hel del matte behövas.

Nä, det går inte, hade det gått så hade jag kanske klarat skolan

Ofta.
När jag har beslutat att läsa ett ämne som jag ogillar, så är det första jag gör att omdefiniera uppgiften/målet, så att jag ogillar det mindre (och helst rentav gillar). ((HUR någon skall omdefiniera problem tar jag från 500 kr i timmen för att arbeta med.)) Inlägget från yakamoto i tråden ger bra idéer! Ju mer jag gillar ett ämne desto effektivare lär jag mig det. För klassiska (specialintresserade) aspergare som mig är det (ju) en väldig skillnad i tankeförmåga beroende på hur intresserad jag är av (=gillar) uppgiften. Därför siktar jag mest in mig på att skapa gillande/ohat/intresse/motivation, inte på att tvinga mig att lära utan det. Det här är grundläggande asperger-psykologi, tycker jag.

Hur bra det går beror även på hur begåvad jag är för ämnet. Om jag är genuint obegåvad för det (och detta kanske är orsaken till att jag hatar ämnet) så minskar chanserna mycket.

Sen är det för mig oftast mer nyanserat än om jag är intresserad eller inte, respektive klarar det eller inte. Uppgifter som jag bara kan göra mig lite intresserad av, klarar jag, men det tar längre tid och är inte kul. Då måste belöningen uppväga insatsen, om jag skall välja att gå utbildningen. (Jag har gjort fel med det senare och tagit mig genom flera utbildningar som jag inte trivts så bra på av ren envishet.)

Jovisst TORatANDET sådär gör jag också. Men det går inte alltid och speciellt inte om det är något man har svårt för, har för dåliga grundkunskaper för att klara på den tid som man förväntas lägga ner eller inte kan få rätt hjälp för att klara av.