Frågeställning: Hur hittar man någon/några att kommunicera med på ett vettigt och givande sätt?

Utgångspunkt:
1. Jag har väldigt mycket idéer inom många olika områden. Huvudsakligen dock inom matematik, fysik, filosofi, spel, uppfinningar och litteratur (både prosa och poesi). Jag är dessutom expert inom matematik, filosofi, spel och uppfinningar och har mycket goda kunskaper inom fysik.
2. Det är svårt att hitta människor som är värdiga samtalspartners. För en bra kommunikation krävs nämligen ett intressant ämne, tålamod att lyssna, engagemang och förståelse nog att kunna ta till sig vad den andra säger och kunna tillföra någonting eget (det finns inget värre för en diskussion än kommentaren "det verkar bra." utan någon uppföljning på den).
2,5. Personkemi är viktigt så att man inte pratar förbi varandra och så att man trivs ihop.
3. Jag känner till 2 personer som fullgott möter mina krav på kommunikation. Den ena är oerhört svår att få tag på och vi ses därför sällan. Den andra är för närvarande spålöst försvunnen vilket är obehagligt i sig av flera anledningar (men irrelevant för frågeställningen). Därför finns det ingen jag kan diskutera dessa saker med.

Specificerad frågeställning: Hur hittar man tillräckligt tålmodiga och intelligenta (i detta fall förmågan att förstå och kunna tillföra egna tankar) personer som man trivs med och som tycker om djupa diskussioner?

P.S. Jag hoppas på konstruktiva svar som inte har att göra med mig specifikt utan snarare om det beskrivna problemet gärna från svarandens utgångspunkt om sådan är väl uttryckt.

Jadu, jag vet inte. Saknar själv någon att filosofera matematik och fysik med.

Jag tror att premisserna är så pass svåruppfyllda att du antingen får kompromissa genom att sänka dina anspråk eller tålmodigt/likgiltigt fortsätta att vandra tills du snubblar över denna idealistiska person, likt en kan råka snubbla över sin kärlek; det maniska sökandet efter vad jag vill ha gör mig oftast ändå bara besviken.

Rent spontant så tänker jag att om man vill ha en diskussion kring ett eller flera specifika ämnen, och söker en diskussionspartner som måste uppfylla vissa krav, så letar man efter vederbörande på forum som diskuterar dessa ämnen. (Filosofiforum.com verkar t.ex. mest lämpligt i ditt fall.) Vad gäller att finna dessa människor AFK så håller jag mig till den förutnämnda slumpen, då jag inte själv vet hur man ska gå till väga, och det verkar vara det minst påfrestande alternativet till ett till synes svårt uppdrag.

Universitetsmiljöerna kan innehålla dessa personer.

Man kan ju inleda med att diskutera intressanta ämnen skriftligt. Ta till exempel en unversitetskurs i filosofi. Där kan det finnas en webplats med diskussionsforum.

Krake skrev:Frågeställning: Hur hittar man någon/några att kommunicera med på ett vettigt och givande sätt?

Menar du att prata med IRL? Annars är det väl fullt med folk på internet. Flashback? Vof?. Här?

Jag har provat filosofiforum.com. Jag gillade det inte. De som skrev mest tenderade att göra stora logiska misstag och använda spekulativa resonemang i alltför hög utsträckning.

Vad gäller filosofi brukar även filosofer (dvs professorer) begå stora (och uppenbara) misstag så att gå på en filosofikurs känns tveksamt då jag antagligen kommer ligga flera steg före lärarna. Dessutom är det en undervisningsmiljö vilket innebär att betyg är viktigare än innehåll och det är något som skymmer ämnet i sig och något jag inte tycker om.

Internet är väl bra på ett sätt men inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Man vill helst ha att göra med folk man åtminstone så småningom kan lita på ifall man vill diskutera en patenterbar uppfinning exempelvis. Dessutom slipper man brus från människor man inte vill ha att göra med och kan diskutera på ett mer nyanserat sätt än om man är begränsad till ett tangentbord.

Om jag skulle sänka mina krav så skulle jag inte finna någon mening med det hela. Kraven är där inte som något jag har bestämt mig för utan som en riktlinje för vad som krävs för att jag ska tycka att det är givande.

I övrigt menar jag inte att såga alla förslag även om det kan verka så. Ber om ursäkt.

Vilka ämnen som diskuteras är jag i och för sig inte så petig med. Jag diskuterar exempelvis gärna psykologi med min syster (som är psykolog) då det är något som hon kan och gillar att diskutera. Det blir ganska bra diskussioner. Tyvärr klarar hon inte av att lyssna på mina idéer eller diskutera mina huvudintressen. Kanhända är hon bara ointresserad men det räcker ju så därför är engagemang ett krav.

Det kanske blir mest envägskommunikation i ditt fall. Du har så många idéer och så mycket att säga att du kanske skulle börja med att undervisa andra så att dom kan nå upp till din nivå, till att börja med?

Beror väl på vad man räknar som intelligent. Jag skulle vara glad om jag hade en arbetskollega som jag kunde prata om träning, filmer och ev böcker med. Behöver egentligen inte vara så 'intelligent'. Men dom feta neandertalarna jag jobbar med tränar aldrig, sist dom såg en film var typ 'Hajen' -74, och läsa kan dom knappt. Om dom någon gång pratar om annat än arbete, eller sånt där socialt NT snack om väder och vind, så är det snöskotrar eller brännvin. Faan så tråkiga. Men dom tycker väl det om moi.

Du kommer aldrig hitta någon som kan diskutera exakt samma intresseområden som dig, det du bör söka efter är ställen där du kan diskutera _ett_ av dina ämnen.

Det är standard att de intellektuella söker sig till slutna rum där de slipper handskas med övriga. Dessa rum är per definition inte gjorda att hittas men ingångarna kan som sagt finnas i universitetsmiljöer och andra sammanhang där intelligens förväntas finnas men inte alltid lever upp till sitt rykte utan där du måste visa något av värde för att bli inbjuden till det egentliga samtalet.

DIProgan skrev:Det är standard att de intellektuella söker sig till slutna rum där de slipper handskas med övriga. Dessa rum är per definition inte gjorda att hittas men ingångarna kan som sagt finnas i universitetsmiljöer och andra sammanhang där intelligens förväntas finnas men inte alltid lever upp till sitt rykte utan där du måste visa något av värde för att bli inbjuden till det egentliga samtalet.

Hah fortsätt med din fantasyroman/akademian.

Trodde aldrig jag skulle föreslå detta för någon men... Har du provat MENSA? Vet att det finns människor av varierande... personligheter där men på vissa platser tycks man ha mycket bra grupper som har stort utbyte av varandra.

knoxer skrev:Hah fortsätt med din fantasyroman/akademian.

Jag misstänker att du aldrig blivit inbjuden till dessa egentliga samtal?

knoxer skrev:

DIProgan skrev:Det är standard att de intellektuella söker sig till slutna rum där de slipper handskas med övriga. Dessa rum är per definition inte gjorda att hittas men ingångarna kan som sagt finnas i universitetsmiljöer och andra sammanhang där intelligens förväntas finnas men inte alltid lever upp till sitt rykte utan där du måste visa något av värde för att bli inbjuden till det egentliga samtalet.

Hah fortsätt med din fantasyroman/akademian.

Spydiga kommentarer gör ingen nytta alls. Argumentera, bidra eller håll tyst.

Krake skrev:Jag är dessutom expert inom matematik, filosofi, spel och uppfinningar och har mycket goda kunskaper inom fysik.

Vad menar du med expert? Doktorsexamen i både matematik och filosofi, eller har du läst några populärvetenskapliga böcker på folkbiblioteket?

Einstein hoppade av gymnasiet så det är inte säkert att en examen är en tillförlitlig indikator..

Förutsätter iofs att detta är på en nivå där minst matematisk analys, matriser, kvarkar, elektronskal, joner, osv är kända begrepp.

Autodidakt inom filosofi och jag kan plocka isär de flesta filosofers argument och avgöra vilka felaktigheter som dessa innehåller (de innehåller nästan alltid felaktigheter). Semi-autodidkat inom matematik. Jag har läst matematik och fysik på universitet men fungerar dessvärre dåligt i studiemiljöer. Just nu försöker jag etablera mig som uppfinnare. Så nej jag har ingen examen öht men har motsvarande kunskaper.

Jag tycker också Mensa låter som en bra idé. Där borde det finnas folk att diskutera med på avancerad nivå om matematik, fysik, filosofi etc.

Litteratur tycker jag du borde kunna diskutera även här, men det beror väl på vilken litteratur det är och på vilken nivå.

as-mensa-tns-t30625.html

Krake skrev:Jag har läst matematik och fysik på universitet men fungerar dessvärre dåligt i studiemiljöer. ... Så nej jag har ingen examen öht men har motsvarande kunskaper.

Men det går ju att läsa böckerna hemma för sig själv och bara gå till universitetet för att skriva tentorna. Men examensarbete och grupparbeten kan ju vara ett hinder om sånt ingår i utbildningen.

nescio skrev:

Krake skrev:Jag har läst matematik och fysik på universitet men fungerar dessvärre dåligt i studiemiljöer. ... Så nej jag har ingen examen öht men har motsvarande kunskaper.

Men det går ju att läsa böckerna hemma för sig själv och bara gå till universitetet för att skriva tentorna. Men examensarbete och grupparbeten kan ju vara ett hinder om sånt ingår i utbildningen.

Nja, det är inte riktigt så enkelt. I sådana fall handlar det om att även göra laborationer, alla mindre tester och prov samt allt annat som är fastslagit i läroplanen att man ska ha genomgått och utfört vilket ofta blir alldeles för mycket för att man ska kunna validera sig baserat enbart på att ha läst själv.

Fast man kan avverka det där betydligt snabbare om man läst på innan ordentligt..

Inte för att det har med saken (dvs trådens ämne) att göra men jag kan läsa ca. 5 ggr normal studietakt utan större problem så länge jag kan slappna av och fokusera, för vilket jag bara behöver ca. 4 timmar ledigt på en dag och ingen press på att prestera. Jag har emellertid aldrig klarat att skriva en labrapport självständigt trots att jag kan läsa en och säga vad i den som är rätt och vad som är fel, men jag kan inte skriva någon själv. Jag har försökt mig på exjobb men fått kritik för att jag hållt en för avancerad nivå och för att jag inte skrivit tillräckligt långt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna rätta till de problemen och hur jag än försökte så gick det inte. Jag är notoriskt ineffektiv på tentor. Vid ett tillfälle försökte jag komma till rätta med de svårigheter jag har så jag läste hela kurslitteraturen i början av kursen men när jag skulle skriva tentan missade jag på grund en oförmåga att förbereda mig för tentan. Normalt klarar jag att läsa motsvarande en kurs på en eller två veckor men när jag ska avlägga munta eller tenta så kan jag inte förbereda mig alls. Det är inte alls lätt att få det att fungera när man tenderar att underprestera på tester och använda lösningsmetoder som ingen riktigt känner igen och dessutom är dålig på att redovisa så som man ska redovisa.

Krake skrev:använda lösningsmetoder som ingen riktigt känner igen

Haha, ja eller förklara för någon att matte känns som ett väldigt långsamt sätt att räkna på, som verkar finnas enbart för att man skall kunna lära andra hur man själv tänker.