Psykisk smärta är svårhanterlig, jag gissar att ett de som självskadar skapar fysisk smärta som är lättare att hantera och förstå sig på.

colaflaska skrev:Faktum är att det är bokstavligt talat beroendeframkallande att skära sig. När man skär sig utlöses endorfiner i kroppen, samma ämne som utlöses när man tränar eller är glad. Det är därför många uppfattar sig som beroende av träning, pga. endorfinerna.

Jag brukar tänka på de som tatuerar sig, det borde väl åxå ha lite grann av den effekten, eller?

Så är det, Colaflaska, man får ett rus. Sedan kommer baksmälla. Dermatillomani är mitt huvudproblem. Att jag skar mig var episodiskt. Att rikta om uppmärksamheten från det svåra, ta kontroll. Därför var det.

Joakoni skrev:Så är det, Colaflaska, man får ett rus. Sedan kommer baksmälla. Dermatillomani är mitt huvudproblem. Att jag skar mig var episodiskt. Att rikta om uppmärksamheten från det svåra, ta kontroll. Därför var det.

Precis, samma här. Även om jag inte skär mig längre finns det många sätt att skada sig själv på, men folk hänger upp sig på skärandet eftersom det är den vanligaste bilden av självskadebeteende.

Jag känner en kille som när han är nere och behöver ''muntra upp sig'' åker han och gör en ny tatuering, för då blir han lite mindre deprimerad. Han är aldrig utredd eller så men eftersom han är lik mig i unga år skulle jag bli förvånad om det inte är lite AS.

Men tidigare så sprängde han saker i luften när han var arg och deppig, inga skadliga saker eller så utan mest bilvrak i grustag och sånt. Men snart har han väl tatuerat hela kroppen, så jag är lite orolig att han börjar med ''sprängterapin'' sen.

Ibland ser han på så hemska filmer att han drömmer mardrömmar. Tex Chernobyl Diarys och liknande, bara för att plåga sig. Det vart värre efter att hans barndomskamrat dessutom tog livet av sig.

antonius skrev:Jag känner en kille som när han är nere och behöver ''muntra upp sig'' åker han och gör en ny tatuering, för då blir han lite mindre deprimerad. Han är aldrig utredd eller så men eftersom han är lik mig i unga år skulle jag bli förvånad om det inte är lite AS.

Men tidigare så sprängde han saker i luften när han var arg och deppig, inga skadliga saker eller så utan mest bilvrak i grustag och sånt. Men snart har han väl tatuerat hela kroppen, så jag är lite orolig att han börjar med ''sprängterapin'' sen.

Ibland ser han på så hemska filmer att han drömmer mardrömmar. Tex Chernobyl Diarys och liknande, bara för att plåga sig. Det vart värre efter att hans barndomskamrat dessutom tog livet av sig.

Klassisk självbestraffningsbetéende.

colaflaska skrev:Klassisk självbestraffningsbetéende.

Ja det är nog det, men han håller inte på och skär sig och så. Men ibland när jag ser att han mår dåligt brukar jag försöka prata med honom, han har ju inte så bra kontakt med sina föräldrar. Dom mest skriker åt honom när han gjort en ny tatuering. Jag brukar ge honom en kram istället, och det är klart, det blir ju oftare som han kontaktar mig istället, när det är något.

antonius skrev:

colaflaska skrev:Klassisk självbestraffningsbetéende.

Ja det är nog det, men han håller inte på och skär sig och så. Men ibland när jag ser att han mår dåligt brukar jag försöka prata med honom, han har ju inte så bra kontakt med sina föräldrar. Dom mest skriker åt honom när han gjort en ny tatuering. Jag brukar ge honom en kram istället, och det är klart, det blir ju oftare som han kontaktar mig istället, när det är något.

Missbruk som t.ex. sex, alkohol och droger är också sådana klassiska självskadebetéende.

Förr brukade jag skära mig, även trycka nålar genom huden osv.
Nu blir det nog mer att slå mot väggen och även banka bakhuvudet i väggen.
Men det som används mest är nog att trycka in naglarna så hårt i huden jag kan (dom är väldigt långa och vassa)
Gillar inte att hålla på som jag gör men ångestnivåerna är så otroligt höga och jag får inte bort dom, har testat många olika tabletter via psyk men inte hittat rätt.

Daisymae skrev:Gillar inte att hålla på som jag gör men ångestnivåerna är så otroligt höga och jag får inte bort dom, har testat många olika tabletter via psyk men inte hittat rätt.

Du borde prova träna istället, har jag tränat en timme, så är ångestmonstren lugna länge efteråt. Och så har man som någonting att hota dem med så dom håller sig borta. Hoppas det löser sig för dig...

antonius skrev:Du borde prova träna istället, har jag tränat en timme, så är ångestmonstren lugna länge efteråt. Och så har man som någonting att hota dem med så dom håller sig borta. Hoppas det löser sig för dig...

Tack för tipset, kommer testas någon gång när jag återfår min ork till träning