Jag har under en längre tid känt så att jag har stora svårigheter att engagera mig i saker och ting, detta kan vara olika intressen som t.ex. sport eller vad som helst egentligen, det blir mer att man drar sig undan socialt och undviker det helt och hållet. Detta leder ju dock till att man har stora problem socialt för när man umgås med folk så uppfattas man ofta som tråkig och distanserad vilket gör att det är svårt för mig att knyta kontakter då dem flesta drar sig undan från en när det är svårt att upprätthålla samtal för man vet inte vad man ska snacka om när man är så pass oengagerad.

Jag har bara några enstaka vänner, de flesta av dessa bor på andra orter, vilket gör att mitt sociala umgänge är i princip noll förutom familjen. Jag vill försöka träffa andra människor och bli mer social, inte sitta hemma ensam vilket oftast blir fallet men jag skulle behöva försöka få en lösning på mitt problem för att kunna träffa fler för det känns inte som det ger någonting just nu att träffa nya för det blir så krystade samtal ofta, även med de som jag är vänner med och får ofta ångest när man ska träffa nya människor ensam utan någon som kan hjälpa till att föra samtalet framåt på ett flytande sätt, detta blir då ännu värre när man varit på någon dejt och flunkar totalt då med pinsam tystnad.

Någon som har/haft samma problem eller råd/tips? Vet inte hur jag ska hantera detta för att kunna gå vidare, om man skulle behöva träffa psykolog eller något för detta.

Jag känner igen mig mycket i det du säger. Jag har ingen aning om hur man skaffar vänner. Mina vänner hittade jag på internet via gemensam musiksmak. Jag åkte på en grillfest och sedan vet jag inte.

När jag möter nya människor använder jag folk jag känner och är bekväm med som en typ av social sköld jag förankrar mig i. Jag går helt enkelt in i den roll jag spelar runt dem. På det viset har jag raggat upp tjejer på fester utan att vara medveten om det och fått det påpekat efteråt

Ska jag ge dig ett råd så försök träna på hur man har ett socialt samspel. Hitta knep för hur tar intresse i andra människor. Det behöver inte vara enligt hur neurotypiska människor gör utan så länge det fungerar för dig och i praktiken.

Hur du ska träffa nya människor däremot har jag ingen aning om.

Läs gärna i avdelningen Träffar här på forumet och gå på en eller flera träffar, det är rätt många här som hittat en vänskap på det sättet.

I och med att alla som går på de träffarna har Asperger så har de flesta liknande problem med att lära känna människor och behov av att träffa andra i samma situation.

Bli på det klara huruvida du har en depression och kan få mediciner. Titta på vilka intressen som skulle kunna intressera dig. Finns det inga måste du helt enkelt leta vidare eller ändå pröva saker med låg chans. Ibland blir det roligare än väntat. Pröva, chansa, pröva, chansa. Behöver de intressanta sakerna bättre ekonomi, skaffa den. Ingen har sagt att livet är lätt och att man inte behöver jobba för att få vad man önskar mest.

Även om du inte träffar rätt så har du fått upplevelser och ju fler du har ju fler passar in i varje given diskussion med någon. Förutom det så när du satsar på dig själv blir det enklare att känna att vad du har att säga är värt något.

Om du har Asperger - acceptera att du antagligen behöver vila mer från sociala situationer än andra. Det går ändå att ha vänner.

Börja med någon form av träning, innebandy, korpfotboll, etc, dels kommer du i kontakt med folk per automatik, och förbättrar din fysik, som ger ett bättre själförtroende samtidigt som det bättrar på din självkänsla. Dessutom får endorfinerna en att må lite bättre. Det ända du har att förlora är lite svett. Samtidigt som du träffar folk och kommer ut lite grann.

Vet ju inte hur du har det men även en enkel promenad efter ett välbesökt elljusspår, renderar ofta till möten med folk. Det fina med att göra ngt fysiskt gör att man per automatik får ngt gemensamt med dom runtikring, och då har man allt som oftast ngt att diskutera, typ tränings utrustning, skor mm. Samtidigt som man har ngt att pyssla med, om man känner sig blyg och lite osäker

Dessutom såg jag att du bor i Luleå, där är ju Ormberget ett välbesökt område för rekreation mm. Har varit där för ett par år sedan och där träffade man mycket folk i en trevlig miljö, såväl vinter som sommar, och det var då en välskött anl med seriös personal, dessutom var det avgiftsfria skidspår. Kan rekommenderas. Hoppas jag kunde inspirera.

Wanstyro - Det är ganska svårt för mig med det sociala samspelet eftersom jag misstolkar en hel del och garanterat ger mixade signaler, men vad för knep skulle detta kunna vara i såna fall?

Jag är lite osäker på om jag har en lättare variant av depresseion eller om det bara sitter neurologiskt för jag har en tendens att övertänka saker alldeles för mycket som kan uppfattas som bagateller som kan leda till oro och ångest för mig.

antonius - faktiskt ett av mina stora (eller kanske det enda just nu) intressen är träning på gymmet för mig, ägnar 4 ggr i veckan till detta och sedan brukar jag springa 1 gång i veckan så jag är väl relativt vältränad på det viset. Problemet där är väl att det inte är en så "naturlig" miljö för mig att börja snacka med folk när man håller på med bänkpress och dylikt eller bara passerar varandra på löpspåret, på höjden så blir det hälsningar oftast. Har funderat på om man skulle ta och börja med någon sport som innebandy men aldrig kommit till skott där, lite nervös över att komma in i en redan etablerad grupp.

Uppskattar svaren, hjälper mycket!

Kanalia skrev: Problemet där är väl att det inte är en så "naturlig" miljö för mig att börja snacka med folk när man håller på med bänkpress och dylikt eller bara passerar varandra på löpspåret, på höjden så blir det hälsningar oftast.

Men på gym brukar dom väl ha gruppträning, spinning, yoga-klasser etc, du kan väl prova några gånger, man brukar ganska fort komma in i gemenskapen, tror det är på Sensia dom till och med har säskilda tjej-och kill-kvällar ibland.