Jag har två frågor som ni (som har AS) gärna får svara på. Jag själv är NT.

1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Jag kan ju t.ex. känna att om jag får väldigt mycket saker av en person så känns det lite obekvämt för mig då jag dels känner att jag blir "skyldig" personen i fråga då hen givit mig saker och dels för att jag känner att personen då förväntar sig saker av mig för att hen givit mig saker (sex, tjänster i gengäld mm).

De AS-personer jag känner verkar dock inte ha några problem alls med detta utan tar glatt emot mängder av saker utan en (synbar) tanke på detta.

2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Bortsett från med mina närmaste så tycker jag att det känns pinsamt/obekvämt, men de AS-personer jag känner verkar inte tycka det är pinsamt alls att bara tvärt avsluta en konversation och/eller sitta med långa pauser mitt i konversationer där ingen säger något.

Och jag kan tillägga att jag själv gärna hade velat känna så, istället för känslan att man måste säga saker för att undvika "pinsamma tystnader".

Hoppas att jag förklarat någorlunda bra vad jag frågar efter, annars får ni gärna be mig förtydliga.

Tack på förhand

Mvh Simon

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Ja absolut, jag har väldigt svårt att ta emot saker gratis och vill helst inte göra det. Finns det en möjlighet att återgälda en gåva så gör jag det.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Ja jag kan tycka det, men det har inte alltid varit så men det blev så efter att klasskamrater i grundskolan började påpeka att jag aldrig eller sällan sade något i sällskap, blev en slags press att prata efter det fast jag hade inget att säga, stod oftast bara helt tyst. Nu när jag har blivit äldre har den pressen släppt och framförallt efter jag fick diagnos så tycker jag däremot inte att det är så jobbigt utan mer att det är skönt med pauser. Socialiserar mig inte så mycket heller så det uppstår inte så ofta sådana situationer.

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Nja, bara för att någon erbjuder en saker måste man ju inte ta emot dem. Visst finns det generösa människor, men för mig skulle det kännas konstigt att få en massa saker bara så där. Att ge bort nåt litet nån gång emellanåt för att visa omtanke, absolut. Det kan jag själv göra. Men om någon skulle överösa mig med gåvor skulle jag börja undra vad personen håller på med.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Japp, i alla fall med folk jag inte känner så väl. Mest för att jag är en effektiv konversationsdödare och blir stressad för att jag känner att det är min uppgift att få fart på samtalet igen (det lyckas sällan)...

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Tar sällan emot saker som ges till mig eller hjälp. Tror inte på människors goda vilja och ser det som att jag står i skuld till personen och att personen kan återkräva min skuld genom att begära en tjänst närhelst den önskar. Ber personer om saker när det är sådant jag inte kan lösa själv. Jag skall ligga på plus inte minus. Tycker inte att jag får dåligt samvete utan jag vill inte stå i skuld ser hjälp som krediter som skall återbetalas.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Det har jag inga problem med. Den mesta konversationen ser jag som uttråkande. Tystnad har jag inget problem med. Bättre om människor är tysta och tänker igenom vad de säger och säger färre men bättre saker.

Sjuckert skrev:

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Nja, bara för att någon erbjuder en saker måste man ju inte ta emot dem. Visst finns det generösa människor, men för mig skulle det kännas konstigt att få en massa saker bara så där. Att ge bort nåt litet nån gång emellanåt för att visa omtanke, absolut. Det kan jag själv göra. Men om någon skulle överösa mig med gåvor skulle jag börja undra vad personen håller på med.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Japp, i alla fall med folk jag inte känner så väl. Mest för att jag är en effektiv konversationsdödare och blir stressad för att jag känner att det är min uppgift att få fart på samtalet igen (det lyckas sällan)...

Exakt samma här på båda fronterna. Har speciellt problem med att stöta på folk random ute på stan eller i affären etc. Blir alltid en pinsam tystnad på slutet, förmodligen för att jag inte vet hur man avslutar det ordentligt efter att man hälsat och pratat en aning. Skulle inte förvåna mig om det skickas en massa kryptiska signaler via kroppsspråk som jag helt missar att återgälda vilket leder till förvirring för båda parter.

Just när det kommer till presenter har jag även problem med hur man visar uppskattning om man skulle få nåt man faktiskt inte vill ha.(Vilket är ganska vanligt i mitt fall då jag kan vara rätt petig med en massa saker som ska vara på just rätt sätt.) Det är inte att jag vill visa mig otacksam, men all form av oärlighet är helt omöjligt för min del. I vissa fall kan det därför ta någon sekund eller två för mig att reda ut allt inne i huvudet och komma på om saken ifråga faktiskt kan vara användbar på nåt vis eller att lyckas intala mig själv att det ju faktiskt är tanken som räknas, för att därefter faktiskt kunna få fram ett genuint tack. Väldigt påfrestande oavsett.

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Det beror mycket på vem som ger och den personens möjligheter att ge. Är det en person som jag inte tycker har mycket så försöker jag absolut avstyra det och om jag får något försöker jag att ge tillbaka men jag vet av erfarenhet att jag är dålig på den biten. Speciellt på att veta vad andra vill ha i presentväg så det brukar mest bli att jag är beredd på att eller erbjuder mig att hjälpa när personer behöver hjälp och jag har gjort väsentligt mindre för dem än tvärsom.

Att komma med presenter som inte är önskvärda är jobbigt oavsett om man är den givande eller den som får även om jag förstår att det är risken man får ta med presenter.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Japp, däremot tror jag att många Aspergare mig inkluderad inte tycker det är pinsamt lika fort därför att vi är vana vid att vara i våra huvuden för oss själva.

1. Ar inte fortjust i att ta emot saker. Det beror antagligen pa min uppvaxt, nar dom som var otrevliga mot mig alltid var dom som gav mest saker vid jul och fodelsedag. Undrar nastan alltid vad personen vill uppna.

2. Inga problem. Foljer citatet "friendship is when the silence between two people is comfortable".

1. Nja beror på vem som ger och så. Kan tycka ibland det är jobbigt att ta emot saker,kan känna press att ge nåt tillbaka.


2. Nja ibland kan det va bra att det är tyst en stund imellan. Det kan vara avkopplande. Åtminstone för mig som är ljudkänslig.

Tack så mycket för svaren alla!

Är lite förvånad över svaren faktiskt då min (begränsade) erfarenhet av AS-människor är att ingen av dem har något emot vare sig att ta emot saker eller pinsamma tystnader. Min kompis som har AS är faktiskt därför så skön att hänga med just för att det känns så väldigt avslappnande att vara med honom och kunna ha tystnader utan att det känns pinsamt.

Han har heller aldrig några problem att ta emot saker av mig och han har aldrig en tanke på att ge något tillbaka heller då han aldrig gett mig någonting så direkt. Kan kanske också ha att göra med att han är arbetslös och fattig och lätt spenderar hela månadsinkomsten på sina intresseprylar så han knappt har till mat och hyra sen.

simon78 skrev:Tack så mycket för svaren alla!

Är lite förvånad över svaren faktiskt då min (begränsade) erfarenhet av AS-människor är att ingen av dem har något emot vare sig att ta emot saker eller pinsamma tystnader. Min kompis som har AS är faktiskt därför så skön att hänga med just för att det känns så väldigt avslappnande att vara med honom och kunna ha tystnader utan att det känns pinsamt.

Han har heller aldrig några problem att ta emot saker av mig och han har aldrig en tanke på att ge något tillbaka heller då han aldrig gett mig någonting så direkt. Kan kanske också ha att göra med att han är arbetslös och fattig och lätt spenderar hela månadsinkomsten på sina intresseprylar så han knappt har till mat och hyra sen.

Det blir så, ju mer man sätter sig in i AS, desto mer märker man att aspisar är väldigt olika sinsemellan. Precis som folk i allmänhet. Men fortsätt gärna ställa frågor; jag är nog inte den enda som uppskattar att en NT faktiskt vill förstå lite bättre.

Jag har mer problem med själva grejen att folk gör allt för att undvika tystnad i ett samtal än att det uppstår tystnad, det gör mig trött och irriterad.

"jaa mmm ja precis hehe aa ja såklart mm men ja vi får väl se ja mm åhå nää jaså okej jaa..." Herregud liksom.

Har jag problem med tystnader är det i situationer då jag tänkt framföra nåt men så glömmer jag det och står där...

Jag får extremt dåligt samvete om någon ger mig något. Jag har fått jobba jättehårt med att det är OK att ta emot. Så nu kan jag tycka det är OK att bli bjuden ute på middag eller få en bra grej.

Men får jag något dyrt så mår jag illa. Och är det dessutom något jag inte ville ha eller behöver så blir det ännu värre..... Jag fick en dyr tröja en gång sen råkade jag förstöra den. Det tog typ 10 år komma över det. Dessutom trodde givaren jag skulle tycka jättemycket om tröjan och den var fin men konstigt material.

Däremot om någon vill kasta saker eller ge till loppis då blir jag bara glad att få. Eller äpplen som annars bara skulle ligga på marken och ruttna.

Pinsamma tystnader brukade jag tycka var jobbiga som ung, men jag var så socialt medveten då. Nu är jag OK med att göra bort mig eller säga något som kanske inte var så smart. Då har oxo problemet med tystnaderna minskat. Kan säkert hända i vissa situationer men jag har inte den där skräcken att bryta tystnaden och att det ska vara på ett bra sätt.

Tack för svaren

Sjuckert skrev:Det blir så, ju mer man sätter sig in i AS, desto mer märker man att aspisar är väldigt olika sinsemellan. Precis som folk i allmänhet. Men fortsätt gärna ställa frågor; jag är nog inte den enda som uppskattar att en NT faktiskt vill förstå lite bättre.

Fint
Klart att det är så att alla är olika men på det stora hela så måste det ju finnas gemensamma drag annars hade väl inte AS-diagnosen funnits

Braincandy skrev:Jag har mer problem med själva grejen att folk gör allt för att undvika tystnad i ett samtal än att det uppstår tystnad, det gör mig trött och irriterad.

"jaa mmm ja precis hehe aa ja såklart mm men ja vi får väl se ja mm åhå nää jaså okej jaa..." Herregud liksom.

Har jag problem med tystnader är det i situationer då jag tänkt framföra nåt men så glömmer jag det och står där...

Håller helt med dej, är inte mycket för tomt utfyllnadssnack jag heller.

1.
-There is no such thing as a free lunch.
Självklart skulle jag känna mig obekväm, normalt nekar jag sånt.
Tacksamhetsskuld är inget jag gillar att dras med.


2.
-Det beror på situation.
Om det gäller människor jag känner väl tycker jag bara det är naturligt att man inte behöver småprata hela tiden.
Om jag däremot är på dejt med en dam är det en helt annan sak

Vad gäller att få saker så är det, för min del, inte dåligt samvete det handlar om. Det handlar istället om att jag känner starkt obehag vid uppmärksamhet samt att jag tycker vansinnigt illa om att stå i tacksamhetsskuld till andra människor.

Pinsamma tystnader. Tja, det beror på om tystnade faktiskt är ansträngd eller avslappnad. Om jag känner att den/de jag har runt mig upplever tystnaden som jobbig så kan jag prata på bara för att de ska slappna av, något som tyvärr tar oerhört med energi. Om jag däremot uppfattar att de är lika bekväma som jag med att bara sitt tyst så undviker jag att säga något.
Har på senare tid insett att hela min tillvaro skulle vara så mycket lugnare och trevligare om verbal kommunikation plockades bort ur ekvationen eller åtminstone hamnade på ett absolut minimum.

Jag har lättare för att ge än att ta emot. Vill inte stå i tacksamhetsskuld.

Har också inre krav att prata för kung och fosterland om det uppstår pinsam tystnad. Ibland vet jag knappt vad jag pratar om, bara svammel. Om någon bekant hamnar bredvid mej på tunnelbanan brukar jag gå av stationen efter och vänta på nästa tåg, jag blir stressad när jag inte vet vad jag ska säga.

simon78 skrev:1. Ang. att få massa saker av en person. Kan ni känna dåligt samvete om någon skulle ge er väldigt mycket saker eller tänker ni bara "Gud vad bra att få en massa grejer jag vill ha"?

Bara lite dåligt samvete. Min bror ger mig en julklapp varje år, men jag ger aldrig honom någon. Men jag tycker att det är väl upp till honom om han vill fortsätta ge mig julklappar. Att vägra ta emot, när någon vill ge mig något, gör jag inte. Det vore ju oförskämt av mig.

simon78 skrev:2. Pinsamma tystnader, har ni något problem med detta? När man är i konversation med någon och den plötsligt avbryts eller ingen kommer på något att säga. Tycker ni det är pinsamt att det blir långa pauser så?

Ja om det är tystnaden är pinsam det väl ett problem. Är den inte pinsam är det inget problem.

Få saker: Obehagligt. Det känns som om jag shoppat loss på kredit. Ångest.

Pinsam tystnad: Beror på sammanhanget. Jag brukar dock säga typ "jaha, då kanske jag ska bege mig hemmåt" eller liknande när de normala konversationerna sinar.

Få saker, inget problem med det, man har ju fått saken för att någon givit bort saken.
Det betyder ju inte att man kan kräva något men visst skulle jag bli positivt inställd till att göra saker för denne men aldrig sex, inte på några villkor om inte båda just vill ha sex med varandra.

Tycker inte den som ger bort kan välja om och isåfall vad denne får tillbaka om ens något.
Den får när man vill ge

1. Fysisk vara, det är ok för mig. Men en gratis tjänst, nä aldrig i livet, för man blir alltid lurad av något skumt

2. Jag har lämnat den ursäkten långt bak, så jag bryr mig inte numera hur det än blir.

Men AS är ju en symtomdiagnos som är väldigt bred - alla är olika och två personer med samma diagnos kan vara extremt olika till den grad att man börjar tänka men båda dessa kan ju inte ha ASperger; Vem ska bort?

Vissa saker delas av många med diagnosen men vad gäller småsaker som dessa frågor är så kommer du få många vitt skilda svar då det är en bred diagnos ju.

Om det är saker som känns pinsamma eller man är obekväm med, är det väl bara att säga det, herregud människa...