mongoliet skrev:En varningsflagg är i alla fall om man sitter och stirrar och något händer som instinktivt borde fånga ens uppmärksamhet och därmed också utlösa en ögonrörelse, men att ögonen fortfarande är fixerade vid en punkt och helt enkelt inte går att rubba.

Vad då, händer inte det alla? Så har jag haft det så länge jag kan minnas iaf. Att blicken liksom fastnar, fast utan att riktigt fokusera och jag kan inte flytta blicken ens om jag vill det. Ibland ser jag liksom..hmm..."mönster" samtidigt. Har alltid trott att det är nått som typ alla upplever.

KaosPrinsessa skrev:

mongoliet skrev:En varningsflagg är i alla fall om man sitter och stirrar och något händer som instinktivt borde fånga ens uppmärksamhet och därmed också utlösa en ögonrörelse, men att ögonen fortfarande är fixerade vid en punkt och helt enkelt inte går att rubba.

Vad då, händer inte det alla? Så har jag haft det så länge jag kan minnas iaf. Att blicken liksom fastnar, fast utan att riktigt fokusera och jag kan inte flytta blicken ens om jag vill det. Ibland ser jag liksom..hmm..."mönster" samtidigt. Har alltid trott att det är nått som typ alla upplever.

Beror helt på vad du menar med mönster. Är det bara såna vanliga "floaters" dvs diffusa grå grejer som rör sig i synfältet så är det något som alla har. Ser du istället avancerade mönster i olika färger (typ ett kalejdoskop), zigzag-mönster, blinkande prickar och fyrkanter så kan det mycket väl vara så att doktorn hade rätt dvs att du har epileptiska anfall.

mongoliet skrev:Beror helt på vad du menar med mönster. Är det bara såna vanliga "floaters" dvs diffusa grå grejer som rör sig i synfältet så är det något som alla har. Ser du istället avancerade mönster i olika färger (typ ett kalejdoskop), zigzag-mönster, blinkande prickar och fyrkanter så kan det mycket väl vara så att doktorn hade rätt dvs att du har epileptiska anfall.

Ja det är mer blinkande ljusaktiga mönster, ibland i färg ibland bara... ljus. Shit! Trodde alla verkligen hade så :O Fast just det visste inte min läkare om, utan det var min psykläkare som la märke till att min blick ibland "frös fast" eller att den "rörde sig repetitivt" och att jag då även var okontaktbar samt att det ofta även ryckte i händerna på mig. Själv har jag inget minne av ljust det där med ryckningarna, men vet att jag fryser fast med blicken ibland och att jag då oftast ser de där mönstrena och det händer ju typ dagligen.

KaosPrinsessa skrev:... och att jag då även var okontaktbar samt att det ofta även ryckte i händerna på mig. Själv har jag inget minne av ljust det där med ryckningarna

Medvetandebortfall? Kan ju förklara varför du inte minns ryckningarna.
Begär en riktig epilepsiutredning med magnetkamera och EEG. Som tur är så brukar inte epilepsi bli värre så om du inte lider något nämnvärt av det nu så kommer det förbli så Det kan ju dock vara bra att veta ändå ifall du tänker skaffa körkort (om du inte redan har det så att säga) eller liknande.

Händer ofta, speciellt när jag fått koncentrera mig mycket eller om jag inte hänger med i ett samtal alt. miljön är för stimmig. Sen har det säkert med serotonin att göra för när jag slutade med pillren blev det värre.

Kahlokatt skrev:Jag fastnar inte med ögonen på så sätt att jag inte kan flytta blicken, men jag kan bli sittande med blicken helt stilla och tankarna någon helt annanstans.

Det där stämmer riktigt bra på mig. Efter några sekunder brukar jag skaka till med huvudet för att så att säga rycka mig ur transen eller vad det är.

mongoliet skrev:Medvetandebortfall? Kan ju förklara varför du inte minns ryckningarna.
Begär en riktig epilepsiutredning med magnetkamera och EEG. Som tur är så brukar inte epilepsi bli värre så om du inte lider något nämnvärt av det nu så kommer det förbli så Det kan ju dock vara bra att veta ändå ifall du tänker skaffa körkort (om du inte redan har det så att säga) eller liknande.

Jo det lär väll vara nått sånt. Nja tycker en sån undersökning verkar läskig och onödig och körkort har jag inga planera på att ta. Skulle inte våga köra bil och tror inte jag skulle klara det. Har testat att övningsköra när jag gick i gymnasiet och det gick minst sagt åt helvete. Känner inte att jag behöver körkort heller.

När jag lever mig in det jag pratar om eller lyssnar intensivt. Då kopplas min blick bort. Ur mitt perspektiv så ser jag allting tydligt men blicken fastnar, stannar upp och all tankeverksamhet går till att formulera ord. Dom som fått möjlighet att kritisera blicken har sagt att jag borde se upp för VAR ögonen hamnar. Blicken har beskrivits som oerhört genomträngande.

När man gäspar så kan man ju inte röra på ögonen. Ibland får jag minigäspningar. Men jag började forska lite i saken, och om det inte är en liten gäspning så låter det som vanlig yrsel. https://sv.wikipedia.org/wiki/Yrsel
från svenska och engelska wikipedia:
Yrsel kan ge ögondarrningar (nystagmus) som kan kännas som att ögonen låser sig eller dras åt ena eller andra sidan.
Yrsel kan orsakas av läkemedelsbiverkningar, förändringar i blodtrycket, migrän, störningar i balansorganen, psykiska störningar och störningar i signalsubstanser (som serotonin till exempel). Hos oss skulle jag tro först att det är en minigäspning, kanske nåt psykiskt eller nåt läkemedel, men om ni utesluter allt det så kanske ni skulle utreda om ni har migrän eller kanske epilepsi.

För mig händer det mest i t-banan, när jag sitter ner och är sysslolös. Tror aldrig det hänt mig när jag varit aktiv med ngnting. Märklig känsla, både lite skrämmande att känna sig fast men oxå fascinerande, då det känns så annorlunda. Vilsamt kanske stämmer, även om jag aldrig tänkt på det så.

Jag har problem med att ena ögat skelar. Irriterande! Har förvärratas de senaste åren.

Känner igen mig. Tycker det bör vara någon form av trans. Hjärnan känns helt och hållet tom när det händer men är fortfarande medveten om att detta sker.

Hmm för mig verkar det vara rätt annorlunda än vad de flesta andra av er beskriver.

Händer mig ibland, ofta när människor i min närhet pratar med varandra eller med mig. Även när jag lyssnar på episk musik (two steps from hell och liknande). Blicken låser sig vid en speciell punkt, sen sitter/står jag där och stirrar. Ibland stirrar jag på/bakom (inte riktigt säker själv ) någon annan och vissa har sagt att det är väldigt obehagligt, som att jag stirrar in i/igenom dem. Mina föräldrar brukade säga att jag ofta försvann in i en annan värld och att det var omöjligt att ta kontakt med mig xD

Händer mig då och då. Som nån slags mini-meditation. Hjärnan får vila några sekunder.
Jag tror att hjärnan hos många av oss med autistiska drag ofta går på högvarv, kanske för att försöka kompensera för det som funkar automatiskt för andra?
Då kan det vara skönt för hjärnan att "koppla av" ibland?
Bara en teori.

Nibor skrev:Händer mig då och då. Som nån slags mini-meditation. Hjärnan får vila några sekunder.
Jag tror att hjärnan hos många av oss med autistiska drag ofta går på högvarv, kanske för att försöka kompensera för det som funkar automatiskt för andra?
Då kan det vara skönt för hjärnan att "koppla av" ibland?
Bara en teori.

Jaa möjligen men kan det inte vara att synnerven på ngt sätt gör en 'reflex paus' ungefär som när man gäspar när man är uttråkad eller trött?

Wow jag förundras hela tiden över saker jag läser på detta forum, saker jag trott jag vart ensam om och så är här massa personer som tycks uppleva samma saker.

Jag har upplevt detta fenomen så länge jag kan minnas och gör det fortfarande, känns som man glider iväg i en egen lugn skön värld, min blick fokuserar inte på något utan det känns ungefär som om mina ögon får fokus på allt i mitt synfält, rör inte något på mina ögon då det sker.

Det är en mycket skön upplevelse, hur länge det pågår kan variera, men när jag väl kommer ur det saknar jag det mycket för det är skönt - jag vill tillbaka dit!! Det brukar ofta inträffa då jag åker buss och sitter och tittar ut genom fönstret, har ett par gånger hänt att detta inträffat då hållplatsen jag skall av på kommit och jag missat det då jag inte är närvarande när jag blir såhär.

Händer mig också ibland, speciellt när jag kör bil verkar det som.
Brukar vara i några sekunder innan jag skakar bort det.
Samtidigt får jag en speciell känsla i huvudet, ungefär som när man druckit alkohol och berusningen börjar komma.

Tror att det är ett sätt för synnerven att så att säga ta en paus, ungefär som när man gäspar. En slags reflex. Det brukar väl oftast uppträda när man är uttråkad, relaxar eller bara sitter och tänker på ingenting, och fokuserar på ngt i fjärran. Kroppen har många komplexa funktioner som behöver så att säga 'stretchas' av och till.

För mig händer det oavsett om jag är uttråkad eller ej, avslappnad eller spänd och jag skulle inte kalla det avslappnande eller som att jag "glider in i en egen värld", även om det händer det med, men det är nått som jag dessutom kan styra mer själv, men mina "ögonlåsningar" kan jag inte styra det minsta, kan verkligen hända när som helst, hänt bla när jag cyklat vilket inte ger så bra resultat kan jag säga.

Åh, ännu en sådan där rolig grej, som jag felaktigt trodde var helt normal fram tills alldeles nyligen. Händer mig hela tiden också, och ännu oftare när jag blir mentalt uttröttad (i sociala sammanhang, t ex). Min sambo säger att jag "zonar ut", och det är verkligen som om hjärnan går i viloläge på något vis, trots att jag fortfarande är vid medvetande. Dvs, det är ju ingen riktig black-out, utan mer som att jag fortfarande är med, fast alla sinnesförnimmelser blir mer avlägsna och obetydliga, och jag har helt enkelt ingen motivation att använda blicken på en stund. Först nu, när jag förstår att det inte är något som "vanliga" människor upplever, inser jag att det förmodligen är en försvarsmekanism, som min hjärna tar till när den blir överstimulerad och behöver en paus.