Jag vet att det inte finns nåt som heter Janus-syndrom, men då jag behövde en definition, så jag fick hitta på ett begrepp.
Min undran är om det finns fler som har detta.
Jag har länge känt att jag är en motpols-person. Hela min personlighet består av motsatser,
och nej, jag pratar inte om schizofreni eller dissociativ identitetsstörning.
Jag är jag, och inga andra.

Det jag menar är mer Yin och Yang.
T.ex: Jag är djurvän, men hatar småkryp och speciellt spindlar. Jag har bra självförtroende, samtidigt som jag inte har speciellt höga tankar om mig själv.
Jag är ofta glad och väldigt positiv, samtidigt som jag innerst inne är nog ledsen och rätt bitter.
Jag gillar udda saker, stor-samlare av konstiga saker och böcker, samtidigt som jag är väldigt mån om att göra rätt, och inte störa någon annan med mina utfall och idéer.
Jag bryr mig om andra människor och känner ett behov av att få umgås,
samtidigt som jag vill inget hellre än att få vara ifred med mitt eremit-liv.

Man kan lugnt påstå att det inom mig ständigt pågår en inre strid.
Tills jag fick reda på att jag har delvis AS, så trodde jag att jag höll på att bli galen.
Begreppet "Klättra på väggarna" har aldrig varit så nära.
Men har jag i alla fall kommit till insikt.Det är inte fel på världen eller mig, det är bara jag som inte är i fas med omvärlden.

Någon som känner igen sig?

Tyvärr så lär mina inre motpoler aldrig komma överrens.

Förklaring till titeln:

("Janus (latin: Ianus, uttalas [janus]) är en mångfasetterad gud i romersk mytologi. Han öppnar och stänger himlaljusets portar och avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka in i det förflutna. Han ansågs även som den äldste av gudarna samt som den gode skaparen, särskilt av floder och källor.

Känner även jag igen mej i detta att ha motstridiga viljor, det jag tror man måste göra är antingen att kompromissa eller välja det minst smärtsamma eller mest tillfredsställande alternativet. Utvecklar det gärna mer en annan gång.

Då är jag också en Janus-människa för jag känner igen dina tankegångar.
Hela min personlighet består av motpoler.

Jag röstar på SD och är emot invandring ändå så har jag lägenhet i ett område med 90% invandrare, jag hatar folk som inte använder blinkers i trafiken trots att jag själv skiter i det, jag söker kontakt med andra på internet trots att jag egentligen trivs bäst ensam ute i skogen, jag är väldigt noga med hygienen ändå så tvättar jag nästan aldrig mina kläder eller städar hemma osv osv...

Ser man på, ser man på. Det finns andra ändå.
Jag är väldigt noga med att städa upp om jag varit med och stökat till när jag är hos andra,
men det egna hemmet spelar betydligt mindre roll. Som halv-eremit så har jag sällan folk på besök, så varför anstränga sig lika mycket.

Istället för goda/onda sidan, så har man ju A/B-sidan. Lika mycket värda, men helt olika.

Så som du beskriver det känns det inte som att det behövs någon definition utan att det mest är omskrivningar för att du inte är dig själv fullt ut. Troligen intellektualiserande pga. ett sårat känsloliv och rädsla för att göra fel.

Allt delar upp sig i flera delar om man analyserar det tillräckligt noga och analyserar man sig själv för mycket mår man dåligt av bristerna som kommer med att ha ett medvetande.

Intressant. Värt att ta en funderare över. Men jag tror ändå definitionen behövs,
då jag mer än gärna vill slippa att ge flera exempel, så att andra (NT?) förstår.
Som ett förklarande ord, liknande då någon eller några kände att det behövdes ett namn/benämning som berör ljud som man vill skriva ut, utan att behöva nämna exempel (jag hoppas att man förstår att det är "onomatopoetiskt" jag är ute efter).

Jag tror att Freuds modeller över psyket, d.v.s. Detet, Jaget och Överjaget, kan förklara dessa kognitiva dissonanser, och hur dessa präglar oss.

Ett onomatopoetiskt ord för ett sådant begrepp blir nog väldigt svårt att formulera. När jag tänker på motsägelser så kanske orden diametral, oxymoron eller ambivalens skulle kunna gå att inkorporera till en benämning, om man nu vill ha ett nytt ord för detta. Vill man vara lite poetisk så kan man ju leka med t.ex. blått och rött eller andra uppenbara motsatser, men jag känner mig egentligen lite kluven i frågan då det finns så många bra sätt att beskriva dessa tillstånd/personlighetsdrag.

Kan det röra sig om en kombination av autism och adhd?
Man vill vara andra till lags samtidigt som egentligen skiter i andra men man vågar inte visa det fullt ut.
Som jag ser det är andra så enkelriktade och förutsägbara medans vi är svåra att få grepp om.

Jag känner mig väldigt mycket yin och yang. Ibland tycker jag att det är aspergers som är yang och ADD som är yin.

Yang:

Gillar teknik
Gillar vetenskap
Gillar facklitteratur
Gillar ordning
Gillar rutin
Gillar begrepp och etiketter
Ogillar förändring

Yin:

Gillar naturen
Gillar skapande
Gillar skönlitteratur och dikter
Gillar idéer som bara kommer om vartannat
Ogillar rutin
Ogillar etiketter och anser dem vara artificiella
Gillar nya upplevelser
Gillar det man inte kan förklara

Ibland undrar jag hur min hjärna står ut med sig själv.