Har fått veta i vuxen ålder, för ett halvår sedan ungefär att jag gått med fel diagnos och den nya som alltid har varit är dyskalkyli samt fått veta från terapin jag går hos, att jag har subklinisk as. Det kommer bli djupare utredning på detta framöver. Det är bra att fått veta detta för "pusselbitarna" kommer på plats, varför jag är som jag är och varit och gjort etc.


Nu ska jag på möte om en vecka, fyra myndigheter ska samspela om jag kan jobba, hur mycket kan jag jobba etc. Det är svårt att få ett jobb med dyskalkyli.
Min gamla praktikplats kände jag mig bara som en "clown" på fastän jag gjorde ett bra jobb enligt chefen.

Har svårt med det sociala bland andra människor. Tycker det är urjobbigt.
En myndighet vet hur jag är så hoppas de tar fram det stora hela till de andra.
Ville bara skriva av mig lite. Går tänker, när ska jag sluta gå känna mig som en "clown" ( stort skämt ) på en arbetsplats? När ska jag kunna förhålla mig till andra? Har stora anknytningsproblem som är lika jobbigt att ha det som är lika jobbigt träna på och "tona" ner det så man kan fungera i vardagen och arbetslivet.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Aspergare och vården.

Jag har med fått diagnos i vuxen ålder så jag förstår hur du känner det och har det.
Jag jobbar inom hemtjänsten och har fått anpassade arbetsuppgifter av min gamla chef .
Nu har hon slutat så och det är stora besparingar så jag vet inte hur det blir om jag måste prestera de mina kollegor gör.
Det känns omöjligt.
Jag är skit slut ändå fast jag bara jobbar 75 % .
Så jag vet hur du har det. Jag har dyxkalki och dyxlexi. Så visst tar arbetslivet . Suck!
Lycka till vill jag säga!
Och välkommen hit.

Kan också trösta dig med att du inte är ensam om svårigheter i arbetslivet. Alla krav och sociala samspel tar knäcken på en om man inte vet om (eller som i mitt fall ignorerar) diagnosen.

Men det är ju bra att du får hjälp nu istället för aldrig...

Fick också diagnosen i vuxen ålder.

Livet skulle vara så mycket enklare om man slapp konfronteras med människor.
Du måste vara en bra skådespelare, sa en ung släkting när jag berättade om min diagnos, och det stämmer säkert. Men det kostar, vem är jag i allt detta?

Vi med AS kanske ofta är mest "jag" när vi är ensamma? Ibland känner jag att det är så... Har man fått diagnosen som vuxen så tar det ju tid att också anpassa och justera dom krav man har/har haft på sig själv. Det tycker jag är väldigt svårt. Men många som får diagnos som vuxna har ju ändå "felhanterat" sin AS i många år genom för höga krav på sig inte bara från omgivningen utan även från sig själv. Det tar nog tid att lära sig hitta en bra balans.

Än värre är väl alla välmenade råd om hur man blir en normal neurotyp.

flisan skrev:Du måste vara en bra skådespelare sa en ung släkting

Skådespeleri på heltid med jourtjänstgöring och 0 kr/tim i betalning..

plåtmonster skrev:
Skådespeleri på heltid med jourtjänstgöring och 0 kr/tim i betalning..

Ja, undra på att så många med AS drabbas av depression och/eller utmattningssyndrom...

Mao det är av vikt att eliminera så många nertyngande faktorer så möjligt utan belasta sig extra igen genom att ha dåligt samvete för det.

Tack för svar, man tror man är ensam om sakerna.

Det kommer ta tid att anpassa sig, på min gamla arbetsplats blev jag fort utbränd och jag behövde återhämtning mer än vad andra behövde. Sömnbrist är en stor bov hos mig som jag försöker att lösa, svårt.

På min gamla arbetsplats så förutom att det gick bra, skapligt iallafall, så fick jag ändå hårda kränkningar av de andra där. Så hur ska det bli på nästa plats?
Tänker mycket på detta. Den gamla chefen visste om mina svårigheter, men hon ville inte tro på det och nonchalerade bort det. Ska den nya chefen göra likadant?

Mötet gick åt helvete. Försäkringskassan var väldigt fyrkantig, trögtänkt.
Arbetsförmedlingen vill ha in en massa papper på det nya.
Activa, han backade ur, satt bara tyst som natten sade inte ett ord.
Lss kunde inte vara med på mötet, upptagen var.

Måste ha nytt läkarutlåtande, styrkt på psykiatrins (psykolog)utredningen för att den ska gälla. Arbetsförmedlingen vill ha in det. Försäkringskassan ville inte veta av det först, nonchalerade det hela och ville gå efter gammalt papper som inte ens stämmer som är för gammalt. Men han gav med sig på slutet att han också ska ha in den utredningen för att jag sade ja till arbetsförmedlingen. Så jag vet ingenting hur de kommer ta ställning till det hela.
Får de göra så här mot människor? Feldiagnostiserad först och jag går i terapi för "borttappade år" och för annat. Nu har rätt diagnoser så vill försäkringskassan inte veta av det. Arg, besviken på de allihopa. Ingen lyssnar på mig. hur ska jag orka igenom detta?

Vad är det för jobb du har eller vill ha?
Tänkte mer på typ av jobb än specifikt jobbtitel.

plåtmonster skrev:Vad är det för jobb du har eller vill ha?
Tänkte mer på typ av jobb än specifikt jobbtitel.

Jag jobbade med service, information på mitt gamla jobb.
Chefen kunde inte ge ut lön så jag avslutade det efter ett tag.
Ville inte jobba "gratis" hela tiden.

Vet inte vad jag vill jobba med idag. Information, service är rätt så kul ändå.
Vet bara vad jag inte vill jobba med. Siffror, siffror, siffror och åter siffror blankt nej.

Hej!
Jag ska få hjälp av en på AF att komma på ett konkret arbete jag vill hålla på med. Haft möte med de och försäkringskassan. Försäkringskassan börjar aningens erkänna att de har feldiagnotiserat mig. De andra psykologerna och de på psykiatrin har redan bekräftat det. Af spekulerar än vad för kod som ska stå på mig. Specifika.....är tjejen inne på men är inte säker än. Mattesvårigheterna är ju inne rätt på det området, men resten stämmer ju inte.
Lätta drag av As, står det också inom specifika...? Jag kan lära mig saker, etc.
Min förra praktikplats slutade jag på efter redan 4e dagen, fick höra på mötet att de var nöjda med resultatet, själva arbetsuppg.lärde jag mig rätt så snabbt men resten var en pina och fungerade inte alls.

De är inrutade på ett Lönebidrag 100%. Jag sökte studier, komvux och Folkhögskola. Kom in på båda två, men jag kan tyvärr inte tacka ja till komvux pga att jag inte får ha försäkringskassans pengar till det. Vilande ersättning kan jag inte ta pga att har räkningar att betala. Suck...........

Tycker man borde få gå på komvux, även om man har aktivitetsersättning.

Men ibland kan man tydligen få studier som daglig verksamhet: post314494.html#p314494

Men DV får man å andra sidan först när det är utrett att man inte klarar vanligt jobb alls.

100% lönebidrag, jag visste inte att det fanns. Kanske är det tänkt att bidraget ska sänkas senare.

Hoppas de hittar en plats som passar dig!

Edit: Lade till ett bortglömt "inte".

Tack för svaret!
Det verkade som att Af inte ville ta till sig vem jag är och att jag kan en massa saker.
Hon talade med en psykolog där borta och de två har "gått ihop" att jag inte ska kunna de saker jag faktiskt kan. 3år har jag skött mitt jobb. Chefen vet vad jag kan också och inte kan som jag tränar på varje dag. Chefen har erbjudit sig att följa med på nästa möte nu i Aug. men är lite rädd att även hon ska lyssna på deras drabbel som inte stämmer
så jag får det till ruta ett igen och får visa vad jag kan igen, igen, igen, etc.
De har aldrig frågat mig då utredningen 2003 om hemmiljön. De på Af idag har inte frågat mig om hemmiljön. Jag har gått i terapi för min egen skull kring hemmiljön. Af bryr sig inte om att jag har normal begåvning. Talar som jag skulle vara helt utan iQ.
Inte undra på att jag går omkring deppig och okoncentrerad om kvällarna. Tror inte att de kommer hitta något jobb till mig......................

Det "bollas" än hur det "ska" vara. Tänkt att jag ska få vara kvar på min första arbetsplats. Med ett skyddat anställningsbidrag. Få en lön.
Lss ska försvinna när det andra blir grönt. Men jag har fått ännu mera krav och förväntningar på arbetsplatsen. Det går upp och ner, inte en jämn nivå längre.
Chefen tror jag kan mer än vad jag kan på de nya sakerna, och de gamla uppgifterna tror hon att jag inte kan idag. Frustrerande. Många ggr som jag har gett upp och tänkt avbryta det hela men då får jag höra från de flesta där borta att jag kan sakerna och ska vara kvar e.tc Arbetsförmedlingen, handläggaren jag har där borta hon vill gå efter de falska gamla papper som inte stämmer, det nya jag har måste en läkare skriva ut ett utlåtande på, för att det ska gälla om as light.

Mina psykologtider hade vården trappat ner och nu är det avslutat fastän jag har behov att gå till en. Psykologen ger mig tider ändå för han ser att behandlingen inte är färdig än. Jag har blivit deppig av allt istället för att orka kämpa min rätt. Sifferblindhet är så jä...la neg. att ha på en arbetsplats. Det missuppfattas en hel del kring det, arbetskollegor kan inte ta in och lära sig, Arbetsförmedlingen predikade att det är svårt att få jobb när man har så som mig.
Arbetsförmedlingen kunde inte ta till sig det nya papper om diagnoserna de två som ska gälla. Så ända svar jag fick på det var att det syns inte på dig, om du kan få ditt utlåtande så ska jag och arbetspsykologen kolla på det etc. Hur har de mage att säga så till människor? Mina arbetskollegor förstår bara lite granna, men kunderna kan reagera ibland på mitt sätt, utan att jag tänker mig för. Kommer på det direkt efteråt att visst ja skulle ha gjort si och så, så som "normala" skulle ha gjort. ville bara skriva ner lite. Besviken på myndigheter......vill de inte att jag ska ha ett jobb?

Känner mig också frustrerad då jag har liknande erfarenhet från AF, var "för gammal" för att kunna skrivas in under jobbgarantin. Sedan hade jag enligt AF inte heller tillgång till LSS stöd eftersom jag studerat på högskolenivå.

Fick visserligen göra ett intelligenstest eller vad det var, för att utreda AS-diagnos och arbetsförmåga. Under samma veva var jag inskriven hos en arbetscoach vars syfte var att hjälpa mig ut i arbetslivet.

Det enda som hände var att jag fick viss hjälp med att skriva CV, gå på olika typer av kurser.Visserligen lyckades de med att hitta en praktikplats åt mig på Myrorna.

Stod inte ut där så jag valde att tacka för mig efter 3 månader. Fanns tydligen möjlighet för de att förlänga praktiken i 3 månader till alltså sammanlagt 6 månader.

Men det fanns många som varit volontär där under flera års tid. Enligt lag får man endast vara volontär/praktikant i 2 år max.

oblivia skrev:De är inrutade på ett Lönebidrag 100%. Jag sökte studier, komvux och Folkhögskola. Kom in på båda två, men jag kan tyvärr inte tacka ja till komvux pga att jag inte får ha försäkringskassans pengar till det. Vilande ersättning kan jag inte ta pga att har räkningar att betala. Suck...........

Att vara konstruktiv bestraffas.

Om någon vill ta sig ur bidragsfållan så får denne inte äta. Utan bör då alltså helst vara kvar som bidragsberoende. SUCK!
Hoppas du löser det på något sätt.

Kanske du kan söka lönebidragsjobb som "vaktmästare" på komvux etc och studera på "fritiden" ..?

plåtmonster skrev:

oblivia skrev:De är inrutade på ett Lönebidrag 100%. Jag sökte studier, komvux och Folkhögskola. Kom in på båda två, men jag kan tyvärr inte tacka ja till komvux pga att jag inte får ha försäkringskassans pengar till det. Vilande ersättning kan jag inte ta pga att har räkningar att betala. Suck...........

Att vara konstruktiv bestraffas.

Om någon vill ta sig ur bidragsfållan så får denne inte äta. Utan bör då alltså helst vara kvar som bidragsberoende. SUCK!
Hoppas du löser det på något sätt.

Kanske du kan söka lönebidragsjobb som "vaktmästare" på komvux etc och studera på "fritiden" ..?

Konstruktiv eller inte..... bestraffas ändå. , tagit sådan tid så det tär på mig även där idag. Samma arbetsplats vara på ett tag till.....
Kommer att tas bort myndighet. falska diagnosen ska tas bort nu. Fick det bekräftat från två olika håll. Energin försvunnit pga andras okunskap....... / O

Du har varit otroligt stark som gått igenom detta.

Har hört flera gånger om att de är fyrkantiga, man måste passa in i deras mallar. (De = Af, Fk m fl myndigheter)

Har du fått ett nytt läkarutlåtande, som FK och af tydligen behöver?

Står du i kö för npf-utredning för att få veta hur mycket AS du har?

AustenAnnie skrev: Enligt lag får man endast vara volontär/praktikant i 2 år max.

Låter helt fel.

Det kan knappast vara förbjudet att vara volontär hur länge som helst, människor måste ha rätten att få jobba gratis hur mycket de vill. Däremot verkar det det rimligt med tidsbegränsning på hur länge man får vara praktikant (åtminstone per företag) men två år låter som för lång tid.

Tack för svaren. Af är väldigt fyrkantiga. Lyssnar inte ett skit på individen.
Jag har varit på samma ställe i 5 år lss praktikant. Rena fiaskot. Utnyttjad bara.
Ska bli tänkt nu lönebidrag 1år men nu är det bara på prov....... börjar om ruta ett. Men ska få hjälp av psykiatrin. Sådär ska det inte få gå till.

Håller på att bli utredd för as. Hur stor grad. Enligt henne så tycker hon att det är mild grad så jag ska inte ha det som en diagnos. Af tror att jag bara för man har svårt med matte så då ska man ha svårt med alla skolämnen. Nötter!!!
Det ÄR inte så det är. Jag kan andra skolämnen. Så jag ska söka för studier igen.
Jag kom in på två av de men det var dagtid. Så jag får köra på kvällskurser pga att man inte får ha på dagtid pengamässiga biten. Deras regler.
Så det är att "ligga i" så de på Af kan hålla k...ft.

Detta med första diagnosen den ska tas bort helt. Varit fel i tio år och de håller ändå på att klanka ner en med mer fel saker. Så bra psykiatrin tänkt gå in stoppa Af. Ska på möte försäk.kassan snart. Då ska det bli tal om ekonomin. lss skulle försvinna. De har ingen stor funktion ekonomiskt och nu ännu mindre. om jag får verka hård i tonen ? Trött på skiten bara. Tack för ni har läst inläggen.

Ser att jag har glömt svenska ord i meningarna. ha överseende på det.